Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 7 september 2014

Camilla Läckberg

hade 80-talsfest för att fira sin 40-årsdag igår (Grattis, grattis!), och vi pratade om det årtiondet häromkvällen när vi såg Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott.

Nästan 90 skulle jag tro. Kolla axlarna














Nisse och jag träffade första gången 1987, och tyvärr jag har inte en enda bild på mig själv från den tiden, men jag har en känsla av att jag såg ut ungefär såg ut som de gamla godingarna, Lili och Susie.
(Det gjorde Nisse också, typ.)

1983




Jag fyllde 18, 1980, och dansade mig genom åren fram till 90.
1994 föddes Jonathan och fem år senare köpte jag vår första dator, ett så kallat personalköp.
Vi kopplade upp oss via telefonjacket, och det var så dyrt att vi bara fick göra det en liten stund ibland. Jonathan fick en halvtimme under helgen.

Igår kväll åt vi middag på restaurang, den numera vuxne ungen, jag och Nisse, och medan Jonathan sitter och skickar musikfiler jorden runt (hans sångerskor är oftast amerikanska och gör sångpåläggen  i sina studios) idag, ska jag en redigera roman på min übersnabba dator.

Är jag den enda som undrar hur det är möjligt att nästan 30 år kan gå så snabbt?


2 kommentarer:

Ezter sa...

Nä och vilken utveckling det varit på dessa 30 år! Man kan inte fatta. Jag vet att Per, Richard o Louis skulle vara på Camillas fest. Bara att se hur de tre förändrats ;)
Angående vår släktträff, det är Makens släkt, min verkar vara i storlek med din ;) blev glad att du läst och kommenterat :)

Åsa Hellberg sa...

Härligt! Jag minns mycket väl när de vann, vi satt i min kompis gillestuga och hejade:)