Fastställt höstprogram

ÅSAS HÖSTPLANER.

SEPTEMBER:

12 september, Eskilstuna stadsbibliotek
19 september Books & Dreams, Stockholm
21 september, Biblioteket Farsta
28 september, Books & Dreams, Göteborg
29 september, Bokmässa, Göteborg . 11-12 minglar i Bonniers monter. 14.30 - 14.50 Bonniers monter, stora scenen, samtal med Teresa Knochenhauer, signering.
30 september, Bokmässa, Göteborg. 10.00 Bonniers lilla scen, samtal med Teresa Knochenhauer, signering. 12-13.30 Minglar Bonniers monter.

OKTOBER:

3 oktober, Vimmerby
4 oktober, Västervik
5 oktober, Forsbacka Bibliotek, Gävle
10 oktober, Höganäs.
11 oktober, Båstad.
12 oktober, Ystad
21 oktober, Sala stadsbibliotek
25-29 oktober, Västkusten. Återkommer med bekräftade planer i Lysekil, Tanumshede, Strömstad och Uddevalla.

NOVEMBER:
16 november, ABF Gästrikland. Ockelbo.
23 november, Vuxenskolan, Stockholm. Samtal med Annika Estassy




onsdag 17 september 2014

Min förläggare tyckte

om mitt "nya" manus, hurra!, och jag tänkte att vi kanske skulle prata om hur ett team och rollerna runt en bok kan se ut, i alla fall på mitt förlag.

Författare.
Förläggare.
Redaktör.
Korrekturläsare.
Det är gruppen som jobbar med manuset i olika utsträckning.

Låt oss ta det från början:
Jag skriver ett manus, ibland relativt komplett, men i fallet med Sara var det "grovt", det vill säga att det fanns massor att bygga ut och vidare på även om grunden fanns där.

Det grova manuset skickar jag till min förläggare som läser och funderar på hur historien och karaktärerna skulle kunna utvecklas och bli ännu bättre. Med förläggarens hjälp, och förslag, kan jag få syn på bristerna.
När hon har tänkt klart så går vi igenom hennes tankar och pratar om dem. Det mesta, inte allt, håller jag med om, och efter hennes input går jag hem till min soffa och skriver om, lägger till eller tar bort.
I mitt fall har det oftast handlat om att lägga till, utom i Sara, som jag ju i stora delar har skrivit om.

Min förläggare vill oftast läsa en gång till efter en redigeringsomgång, och ibland vill hon ha ännu mer av något innan manuset går vidare till nästa instans:
Redaktören.

Då blir det finlir. Ordval, skiljetecken, klyschor, upprepningar, formuleringar. Allt ser hon.
För jag kan lova er, att om man skriver ungefär 80 000 ord så finns det en hel del att peta i.
I alla fall om man är som jag, flyhänt och snabb. Mina formuleringar måste rinna ut, annars funkar inte min ton, jag är inte den som petar alls i det.
Rinn och klart.
Typ.
Och med den tekniken kan ord fastna, som jag sedan utan att jag märker det använder sju gånger på samma sida. Sådant och tusen andra detaljer ser min redaktör.

När jag sedan har gjort de nya ändringarna efter redaktörens input, sätter hon manuset i en pdf så som boken kommer att se ut när den är klar.
I det läget går den vidare till en extern korrläsare, och tillbaka till mig (ibland också till förläggaren). Då handlar det om att leta fel. Glömda citationstecken, fel namn, ett tappat ord. Ibland hittar jag en hel mening som känns fel och så får vi ändra det, men här ska det egentligen bara handla om slarvet, det vi inte har sett efter alla redigeringsomgångar.

När redaktören har lagt in det hon får från oss som har läst den omgången går manuset tillbaka till mig. Jag vill vara den allra sista som läser, så att jag bara har mig själv att skylla om något blir fel.

Det där med bok är ett teamwork, och jag är den första att medge att det inte är lätt att ta emot kritik på sin text, i alla fall tycker jag att det är läskigt.
Men jag vet att det blir mycket bättre om jag kan ta till mig av den, även om det svider lite i början.

Jag drömmer ju också om att vara perfekt.
Men det är jag inte och ingen annan författare heller, vi behöver någon som bollar med oss och som utmanar vårt manus.
Det blir en mycket, mycket bättre bok av det och då får egot helt enkelt stå tillbaka.
Jag skulle kunna säga att jag inte vill ändra ett dugg, tydligen finns det författare som säger det, men i mitt fall vore det totalt korkat.

Jag älskar mitt teamwork på Forum.
Tänk att så många människor engagerar sig i MIN bok, är inte det helt fantastiskt?






Omslagsfotografering 

8 kommentarer:

Ebba Range sa...

Fantastiskt!
Så skulle vi alla ha det.

Åsa Hellberg sa...

Ja, jag vet Ebba, jag känner mig otroligt lyckligt lottad. Kram!

emmeliehardenborg sa...

Det låter helt klart som ett roligt samarbete!

Åsa Hellberg sa...

emmelie; ja, det är det verkligen!

margareta börjesson sa...

Spännande läsning, låter som en perfekt ordning! Tack för att du delar med dig, önskar dig lycka till med din nästa bok! Och lite ledigt emellanåt!

Åsa Hellberg sa...

Margaret; tusen tack!

Izabella sa...

Det låter som om du måste kunna lita på din förläggare!

Åsa Hellberg sa...

Ja, och det gör jag verkligen!!