Jaja, Kepler ska tydligen stavas

med ett p.
Det borde jag kanske klara att stava. Andra ord är svårare, som exklusiv. Jag vill gärna ha med ett c där någonstans. Abonnera är också tricky. Dubbelkonsonanterna är på fel ställe, om ni frågar mig.

Men man blir inte författare för att man är bra på att stava, man blir det för att man är bra på att berätta en historia. Och stavning kan man få hjälp med (tack och lov), historieberättandet får man däremot fixa själv.

Jag längtar efter att få läsa Toscana tur & retur, igen.
Nästa fredag ska jag gå igenom manuset med min redaktör, och sedan har jag helgerna på mig för att föra in alla korrigeringar.

Det är fantastiskt att ha en förläggare och redaktör som nagelfar ens manus. Att inte få många påpekanden betyder faktiskt inte att det är bra, det kan också vara så att man inte har en särskilt bra redaktör. Det finns många exempel på det.
Kerstin är grym (Simona kan intyga det) och inget slipper igenom hennes granskning. Hurra, för det.

I morgon är det författarmiddag för fjärde året i rad, för tredje året bara tjejer.
Det kan hända att jag sätter på mig min finaste klänning.
Eller rödaste byxdress.
Man måste i alla fall vara lite fin i sådant fantastiskt sällskap.

Nu ska jag måla naglar!