Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 8 januari 2015

Jag är feg.

Och om det skrev jag ett helt inlägg som jag nu strök (precis. Exakt. Ni fattar. Feg. )

Istället kan jag skriva om skitiga tvättstugor, om att jag inte la tvättbollarna i maskinen innan jag drog igång den eller om att jag nog får ta med min egen skurborste eftersom den man vanligtvis ska använda är snodd/slängd/iallafallintepåplats.

Eller så kan jag skriva om att jag inte har skrivit fyra kapitel på två dagar, snarare ett och ett halv, men att jag tar nya tag idag.

Det är så min blogg ser ut.
Vardagsliv.
Aldrig ta någon ställning.
Inte kommentera skrämmande, vidriga världsnyheter.

När jag började skriva här 2009 sa jag att detta skulle vara en blogg som blandar allvar och trams.
Jag slutade att skriva om allvaret någon gång 2010-2011.

3 kommentarer:

Gafflan sa...

Fast jag gillar trams. Det behövs! :)

Kati sa...

Det skrivs redan så mycket om skiten, det behövs lite trevligheter med som motvikt. Och som verklighetsflykt, när man inser att man inte gillar verkligheten vi lever i.

Ezter sa...

Det är bra, vardagstrams behöver vi!