Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 25 juni 2015

Ännu en morgon när jag helt hoppar över att kolla

vad som skrivs om mina böcker.
Det är väldigt skönt att låta bli. Istället lyssnar jag på alla dem som nästan varje dag hör av sig på ett eller annat sätt och berättar att de har tyckt om. Igår skildes någon med sorg från Carina, Isabella och Sam i En liten värld.

En skrivdag vill jag känna glädje och hoppfullhet . Det är svårt nog att skriva en hel bok - det vet ni som har gjort det - och att då ha i minnet det som inte är upplyftande om den förra är, i alla fall för mig, inte inspirerande.
Jag slår gärna ur ett underläge, men revansch har aldrig varit min grej.
Det har funnits tillfällen när jag har getts möjlighet att se vissa grejer på det viset, men det har aldrig gett mig någon som helst njutning.
Min eventuella segrar är mina, inte käftsmällar åt någon annan.

Med det sagt:
Gloria.
Nu ska hon poleras ännu mer.
Hörs sen.

Uppdatering; alltså, ibland fattar jag inte alls vad jag själv har skrivit. Det här inlägget är ett mycket bra exempel på något som totalt saknar röd tråd.
Förlåt.

3 kommentarer:

Ezter sa...

Polera på, så det blir riktigt glänsande!

Simona sa...

Alltså, jag tycker ordet POLERA är vagt snuskigt.

Åsa Hellberg sa...

Simona; hahahaha