Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 16 juli 2015

En rätt snabb vända

måste jag säga.
Jag sa frusen axel, han förde armen hit och dit exakt där han visste att det tog stopp, och sedan var diagnosen klar.
Jag bad inte om några värktabletter (han frågade inte heller, mer än om hur ont jag har), tycker att jag klarar mig tillräckligt bra med Voltaren de dagar som är kassa, och han sa ingenting om någon sjukgymnastik (som jag heller inte vill ha just nu.)
Å andra sidan berättade jag att jag ska till Ortoped, så jag antar att han la det på dem.
En röntgen fick jag tjata mig till. Frusen axel syns inte där ändå, men jag vill ju utesluta annan skit för att vara helt på den säkra sidan.

Så jag gick direkt till en annan vårdcentral, betalade 200 kronor till, kämpade för att hålla armen i rätt läge för röntgen, och svaret kommer under dagen.
Syns det ingenting annat kan vi vara rätt säkra på att diagnosen är helt riktig.
Häpp.
Typ.

2 kommentarer:

Ezter sa...

Lika bra att kolla ordentligt! Frusen axel får man bara st ut med, finns ju ingen bot :(

Åsa Hellberg sa...

Precis. En ståutsjukdom är vad det är:)