Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 5 juli 2015

Jag fick skicka tio böcker till vem jag ville,

på Alla hjärtans dag, så det gjorde jag.
Till sådana jag känner och sådana jag beundrar.
Häromsistens fick jag ett tackkort från en av dem jag beundrar, med en jättefin hälsning som jag inte tänker visa upp någonstans, bara ha inom glas och ram (jodå) här hemma.

Sådana där saker kan man få vara med om när man skriver en bok!

Idag har jag jobbat med nästa.
Fy satan i gatan vad bra det blir.
Det har jag sagt från dag ett av det här manuset och jag har fortfarande samma känsla.
Jag jobbar helt och hållet utan press, det bara flyter på och det är en alldeles särdeles upplevelse faktiskt.
Lite kamp brukar det ändå vara. Lite motstånd.
Inte den här gången.

Men hur jag ska hitta karaktärer till ännu en bok efter den här vet jag faktiskt inte.
Det vore bra om jag vet det första september när jag ska börja skriva på den.



4 kommentarer:

Simona sa...

Vad roligt med tackkort - det finns mycket att glädjas åt i det här yrket!

Åsa Hellberg sa...

Ja, verkligen!

Cicci H sa...

Men Åsa: det är inte snällt att berätta om hur bra boken är när det dröjer "så länge" innan man får läsa...!! ;-D Träffade en bekant idag som också tycker om dina böcker. Bara så att du vet.

Åsa Hellberg sa...

Haha, men de flesta har nog inte läst ALLA mina böcker än och när ALLA har gjort det så kommer den nya. Det är lite så jag tänker:)