Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 17 september 2015

På måndag ska vi till veterinären.

Kl 10.
De ska ta blodprov och undersöka honom.
Själv har jag förstås googlat och det kan vara allt från njurproblem, till diabetes och sköldkörtelproblem. Eftersom han äter som en mindre ponny och bara blir smalare, så är diabetes och sköldkörteln det som ligger närmast till hands.
Han kan också ha en kombo av alltihop.
Han dricker en hel del, men det kan vara symptom på alla tre sjukdomarna.

Det enda jag är rädd för är just diabetes, för det måste man ofta hantera med sprutor och om så är fallet är det bättre för både Misse och mig att vi låter honom somna in.
Behandlingen kräver oerhört mycket av både ägare och katt och han ska inte behöva ha det så när han är såpass gammal, och inte jag heller som i så fall blir ännu mer bunden.
Vid en lättare form kan man medicinera med mat, så vi håller en tumme för det i så fall.

Min pluttis och kompis.


7 kommentarer:

Simona sa...

Lilla Misse.

suziluz sa...

Usch, vad jobbigt. Håller tummarna på måndag.

Åsa Hellberg sa...

Simona; ja, liten är vad han är nu.

Sanna;tack!

Anonym sa...

Jag förstår känslan, min sista fina fick somna in i somras.
Be dem kolla salthalterna/balanserna också - om de inte gör det..
Lycka till!
Sanna

sandra sa...

Mask i magen kanske?
Plutten!

Åsa Hellberg sa...

Sanna; tack.

Sandra; nej, han är ju en innekatt och de får inte mask.

Ebba Range sa...

Hoppas, hoppas att det är något lätt att åtgärda.
När man som människa har överfunktion av sköldkörteln äter man inte mer än vanligt - men man går ner i vikt eftersom ämnesomsättningen snurrar på alldeles för fort. Jag har åt andra hållet o då går Ä för långsamt med viktuppgång som följd. Jag äter två olika slags ämnesomsättningsmediciner, en sort sedan 1988 o en ny/till sedan 'en burk' sedan.
Lycka till imorgon!