Mina föreläsningar.

VAD JAG GÖR UNDER FÖRFATTARBESÖKEN

Föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman. De slitsamma åren. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.

För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.

Bokning sker via Författarcentrum.



Åsas vårplaner 2018

Januari

26:e Författardagen, genom Författarcentrum.
29:e Hylte folkbibliotek Hyltebruk

Februari
27 :e, Flens bibliotek.

Mars
Lördag 3:e Arboga bibliotek
Lördag 17:e Hageby bibliotek Norrköping
Lördag 25:e Gislaveds bibliotek

Maj
14:e till 31:a SEMESTER. Wohoo!


torsdag 24 september 2015

På riktigt har jag lite problem med spänning.

Inte i böcker av någon anledning, där kan jag ju scanna igenom sidorna och plocka det viktigaste, men på film och i teveserier så stör det mest.

Jag har börjat se Poldark (Svt) och blir bara irriterad när jag ska behöva genomlida spänningsmoment. Samma sak i Downton Abbey (som jag älskar) även om jag förstås fattar att det dramaturgiskt är fiffigt.

Det måste väl finnas fler än jag som inte njuter av alla spänningsserier som visas på tv? Alla Bron, Beck och allt vad de heter.
(Är det inte spänning så är det drama. Tungt och svårmodigt. Eller humor förstås. Det är kanalerna också intresserade av att visa. )

Nej tacka vet jag den romantiska spänningen där jag vet hur det kommer att sluta, om än inte i detalj.
Det är precis lagom för mig.
Sådana teveserier görs tyvärr inte.

(Däremot tror jag att jag någon gång skulle vilja skriva en deckare, mest för att se om jag skulle kunna få ihop en. Det krävs en annan slags skicklighet, på samma sätt som en deckarförfattare kanske inte riktigt skulle få till en romantisk komedi. Man har sina fallenheter, tänker jag.
Frågan är om man kan skriva en deckare utan spänning.
Det vore ju onekligen en utmaning.)


3 kommentarer:

cyndi sa...

På riktigt tror jag ibland att jag är ensam om att inte klara av spänning.
Skönt att höra att det finns fler.
Jag insåg att jag hade problem när jag tyckte att Ally McBeal var för nervpirrande.
Minsta lilla i vilken romantisk film som helst kan vara för spännande.
Helst vill jag VETA att det går bra.
Innan.
Utan att veta detaljerna.
För jag vill ju se.

Så jag tittar nästan aldrig på nåt.

Nästan samma när jag läser böcker.
Tack för att du skriver exakt såna böcker som jag vill läsa.
OM jag ska skriva själv nångång.
Så ska jag skriva PRECISEXAKT såna.
Eller ja, på mitt sätt då ;-)

Simona sa...

Men vad är spänning menar du? Risken att det kommer sluta illa? För jag antar att det är skillnad på spänning och spännande då? Eller?
Jag skulle i alla fall läsa din deckare, puss!


(Alltså jag har så svårt att kommentera hos dig, hälften av gångerna funkar det inte.)

Åsa Hellberg sa...

Cindy, å, tack, du förstår precis!:)

Simona; jag har inte analyserat om det är skillnad, jag vet bara att jag känner olustighet och 1. snabbspolar förbi om jag kan. 2. stänger av alternativt går på toa tills det där olustiga är över.
Har jag sällskap gömmer jag mig bakom en kudde.
Spänning och jag går helt enkelt inte ihop.