Han rör sig inte särskilt ofta ur soffan. Dagtid alltså.
I natt gal han som en tupp halv fyra, tio i fem och halv åtta.
Då var han vaken, minsann.
Och jag också. Adrenalinet gasade genom mina ådror, och jag skulle lätt kunna ge bort honom alternativt slänga ut honom genom fönstret precis då.
Men så fort det är morgon är jag glad att han finns. Gulleplutten. Jag hoppas att ökad medicindos gör något åt gaphalsen.
Annars har jag ett bra julklappstips. Transportbur och kisslåda ingår.
4 kommentarer:
Han är fin, din Misse.
Sötnosen - och så tydligt Herre i huset (så som katter ofta uppfattar sig själva :))
Jag saknar till och med natt-/morgonskriken nu när de är borta helt och hållet. Även då det är skönt att få sova igenom hela nätter och det inte förnekas på något vis.
Sanna
Beskrivande namn ... man får vara glad som människa att man får bo i deras hem! Till skillnad mot hundar ... nu bor min nya hund i mitt hem. Men vi tar hänsyn till varandra ... som när jag ska göra hem-kolsyrat vatten, minst två liter om dagen. Han fixar inte ljudet, det gör ont i hans öron. Så numera, sedan igår - har jag flyttat ut apparaten i förrådet, precis bredvid ytterdörren. Då slipper han lida och skälla. Så nu är har tyst och skönt ... inte ens brevbäraren skälls ut.
Hoppas du får en natt o morgon utan galande!
Sanna; det kommer nog att bli förfärligt tomt efter min Misse.
Ebba; ja verkligen:)
Skicka en kommentar