Mina föreläsningar.

VAD JAG GÖR UNDER FÖRFATTARBESÖKEN

Föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman. De slitsamma åren. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.

För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.

Bokning sker via Författarcentrum.



Åsas vårplaner 2018

Januari

26:e Författardagen, genom Författarcentrum.
29:e Hylte folkbibliotek Hyltebruk

Februari
27 :e, Flens bibliotek.

Mars
Lördag 3:e Arboga bibliotek
Lördag 17:e Hageby bibliotek Norrköping
Lördag 24:e Gislaveds bibliotek

Maj
14:e till 31:a SEMESTER. Wohoo!


onsdag 21 oktober 2015

Läser i inredningstidningen (älskar sådana magasin)

om paret som "kände in husets själ" innan de möblerade.
Blahablaha, säger jag om det tramset.
Ett hus möblerar man väl efter 1. sin egen "själ", 2. sin budget?

Men vad vet jag.
Jag hade en kort period ett hus i Fjällbacka, men det hann jag aldrig sätta någon egen prägel på. Min nuvarande lägenhet är störtmysig nu, men var total själlös när jag flyttade in, det kan jag bestämt säga.
Nu är den däremot fylld av goa gubbar som Misse och mig.
Det är själ, det.

Jag pratade tidigare med en kompis om att jag är lösningsinriktad, och det är förstås drivet av en stor ångest över att vara i limbo.
Det har jag aldrig klarat utan min hjärna går igång direkt för att hitta lösningar på problem som många gånger säkerligen hade mått bra av att få vara just problem en stund.

Men oh no.

Min lägenhet var just en sån, om än en positiv (för det var galet mycket negativt innan det löste sig med att sälja den gamla, bo i andra hand i tre månader och inte veta vart jag (och då två ungdomar) skulle ta vägen. Snacka om limbo att vara i händerna på hyresmarknaden).

Anyway.
Jag ville flytta in tidigare än första januari, löste det genom att med detektivarbete hitta den som stod på kontraktet (lägenheten var uthyrd i andra hand) och övertalade henne om det absolut braiga med att jag fick flytta in redan före jul. Sedan såg jag till att allt från IKEA och Mio levererades dagen efter inflyttningen (22 dec.)
Gjorde i ordning kök och vardagsrum inom loppet av 24 timmar ( i alla fall nästan), inklusive tavlor och annat som skulle upp på väggen.
Tv:n var nog det första jag kopplade in.

Vänta in lösningar är helt enkelt oerhört svårt för mig.

Och att då känna in ett hus själ, som i reportaget.
Det kan ju ta precis hur lång tid som helst!
Never.

2 kommentarer:

Ezter sa...

Fast jag tror man kan känna det ganska snabbt! Redan när man tittar på ett boende får man ju en känsla hur det ska vara för att vara på bästa sätt! Men det handlar kanske mer om min själ, än husets, vad vet jag?

cyndi sa...

Dom brukar se väldigt dyra ut dom där husen med själ.
Jag bor i ett snällt radhus som öppnade sin famn för oss.
Det räcker så bra så.
Det blir själ med människor i :-)
(Och katt!)