Fastställt höstprogram

ÅSAS HÖSTPLANER.

SEPTEMBER:

(12 september, Eskilstuna stadsbibliotek)
(19 september Books & Dreams, Stockholm)
(21 september, Biblioteket Farsta)

(Mässdagarna i Göteborg:

Torsdag 28 september, Books & Dreams, Stora teatern.
Fredag 29 september, Bokmässan:
08.00 Frukost med bloggare.
11.00-12.00 minglar i Bonniers monter.
14.30 - 14.50 Bonniers monter, stora scenen, samtal med Teresa Knochenhauer, signering.
Månpockets monter, 16.30-17.00

30 september, Bokmässan
10.00 Bonniers lilla scen, samtal med Ebba Östberg, signering.
12-13.00 Minglar Bonniers monter.)

OKTOBER:

(3 oktober, Vimmerby, bokhandeln)
(4 oktober, Västervik, bokhandeln)
(5 oktober, Forsbacka Bibliotek, Gävle)

(10 oktober, Höganäs, bokhandeln)
(11 oktober, Båstad, bokhandeln)
(12 oktober, Ystad, bokhandeln)

(21 oktober, Sala stadsbibliotek 11.00)

(26 oktober Fjällbacka Stora hotellet)
(27 oktober Hedemyrs, Tanumshede. 16.00-18.00)
(28 oktober, Bok & Blad, Torp, Uddevalla. 11.00-13.00)

NOVEMBER:
(14 november. Bokens afton Ludvika.)
(16 november, ABF Gästrikland. Ockelbo, bibliotek.)

(23 november, Vuxenskolan, Stockholm. Samtal med Annika Estassy)

DECEMBER
9 dec 12-13 Signering Huddinge Akademibokhandeln
15 dec 15-16 Signering Mall of Scandinavia Akademibokhandeln
22 dec 13-15, Signering Farsta centrum, Akademibokhandeln

2018

Januari 29:e Hylte folkbibliotek Hyltebruk
Mars 25:e Gislaveds bibliotek


måndag 30 november 2015

Efter en härlig söndag,

först med kafferep för gamla vänner och sedan musikal, Cabaret, på Stadsteatern med Simona, så är jag lite behagligt trött idag. Tack och lov somnade jag om, men huvudet känns ändå lite tungt.
Nu gör inte det något alls, för jag tänker inte förflytta mig annat än mellan det lilla skrivbordet och soffan där jag ska beta av ytterligare 40 sidor av Gloria.
Jag byter sittplats vid 20 ungefär.

Ungefär så ska jag ha det fram till på torsdag då jag ska till stan för den årliga författarmiddagen på Gondolen. Det ser jag fram emot. Det är inte länge sedan jag trodde att jag inte skulle kunna vara med i år.

Scenen på Stadsteatern

Scenen utanför. Plattan i julskrud. Bodarna är annorlunda sedan jag såg det senast,
det är nog en mysig kommers när dt är öppet.

söndag 29 november 2015

Jag har mycket funderingar

den här söndagen och tjejgänget som kommer hit idag har jag luftat många sådana med tidigare. Just nu förbereder jag lite: lägger fram servetter, tinar bullar och häller upp godis och frukt.
Tack och lov har jag fortfarande hjälp med städning så det behöver jag inte bry mig om alls.
Det är mörkt fortfarande och frågan är väl om det blir så mycket ljusare idag. Det gör inget. Jag har laddat med både elektriska, batteridrivna och sådana med veke.

Senare idag ska jag på något annat roligt, men det berättar jag om i morgon.
Hoppas att ni får en fin första advent!

lördag 28 november 2015

Snart klar.

Behöver dölja foten men det är allt.
Nu ska jag duscha och sedan handla innan alla andra kommer.

Vi hörs nog senare!

fredag 27 november 2015

Måndag och tisdag fortsätter jag,

jag har 80 sidor kvar. I princip har jag inte lyft huvudet från manuset på hela dagen.

I morgon är jag alltså ledig och ska pyssla och handla inför att jag har bjudit hit ett gammalt gäng väldigt trevliga bruttor på lussefika på söndag.
Vi blir sisådär 13-14 personer om jag har räknat rätt.

Jag kommer inte att baka, det ska jag göra med Jonathan och Linnea någon annan helg (hoppas jag).
Istället köper jag lussebullarna på Konsum (som här får symbolisera vilken livsmedelsbutik som helst.)
Enkelt är min grej.
Jag måste säga att det är en av mina bättre egenskaper.

Ikväll På spåret.
Förra veckan var det enkelt, jag fick väldigt många poäng.
Andra gånger hade jag inte fått ett enda.

Jaha.
Det var den fredagen.
Nästan.

Vi hörs i morgon.
Tjoho.

Jag har i princip slutat äta rött kött,

och det inklunderar den gamla favoriten fläskfilé.
Däremot äter jag kyckling. En hel del, säkert för mycket av det också.
Idag ska jag servera mig själv ungstekt lax, det är en av favoriterna just nu, och ska ju vara nyttigt och bra sägs det.

Annars är ju december en ätavalltmånad.
I år har jag inte blivit inbjuden till mitt gamla jobb på Marbou/Estrella/Gevalia. Kommer ni ihåg hur det såg ut förra året?
Vi åt upp alltihop, Jonathan och jag. Han bodde här några veckor och var sjukskriven, och fram till till nyår åt vi konstant.


I år ska vi göra lite godis hemma är det tänkt (tänkt av mig, alltså, det är Linnea som kan det där).

Nu blir det bara kaffe.
Jag ska jobba, och klara av 50 sidor idag har jag tänkt.
Men först en dusch och parfym. Jag jobbar så mycket bättre av det!

torsdag 26 november 2015

Och så lite elljusstakar i fönstren.

Nu kan advent komma.

Se nu på direkten

The Holiday på trean!

En perfekt skrivplats

när jag behöver lämna soffan lite.
Hurra.

Än så länge har det inte blivit någon redigering. Jag tror att jag hoppar över det idag och gör klart fixerier istället när jag ändå är på gång.

Nu ska jag sätta upp julens mysigaste: balkongbelysningen.

Jag blir irriterad

när jag ser att det främst är Åsa Romsons tårar som är intressant att diskutera  - eller för kvällspressen att lyfta fram. Inte åt vilket håll som flyktingarna ska ta vägen när vi kanske till sist stänger våra gränser.
Tårar är tårar, inget annat.
Det är inte ett svaghetstecken, det är vätska som rinner ur ögonen när vi får starka känslor. För vissa av oss rinner det mer än hos andra.

Själv har jag ett par sådana dagar nu. De kommer och de går hos mig.
Igår fick jag sminka över snorrännan (visst kallas den så) för att den var illröd från allt snytande.

Nu tvättstuga, sedan manus.
Det är en helt grå men fridfull dag i förorten och jag har redan fällt dagens första tårar.

Idag har jag bara umgåtts,

först med gamla kollegor och sedan med Nisses familj. Vi har varit på konsert och ätit massor med godis.
Bra dag.
I morgon är min to-do-lista lång: Tvätt, redigering och montering av ett litet skrivbord eftersom jag inbillar mig att jag behöver variera mina skrivplatser om min rygg, nacke och axlar ska hålla ett tag till.

Det var väl det, när klockan precis slog över till torsdag.

onsdag 25 november 2015

Jag vaknade i natt av min älskade arm.

(Jag tror att den känner vad jag känner för den, så det kanske är bättre med milda ord än svordomar. Med kärlek kan man ju komma långt, sägs det.)

Än så länge är det alltså en sådärdag, men oj vad den kommer att bättra sig.
Jag ska till exempel bjuda ett par gamla kollegor på lunch, bara en sån sak.
Gloria får klara sig utan redigering idag, men det har jag planerat sedan länge. Jag har ungefär 120 sidor kvar, alltså tre dagar av ren redigering, innan jag ska leta synonymer och dutta med småsaker i fram till min deadline den sjunde december.

Och med er tänker fortsätta prata om min lilla lilla värld. Det är bara i den jag känner mig hemma och trygg just nu.

Men det är löning för de flesta idag och många behöver vår hjälp.
Här finns jättefina gåvor att ge bort till både julklappar och födelsedagar.

Jag stöder UNICEF med det jag kan och måste säga att det gör att jag känner mig som en bättre människa.
Att göra något för andra är banne mig bättre än terapi.




tisdag 24 november 2015

Varför det är nödvändigt med en redaktör?

”Tja”, sa Gloria och la den enda benet över det andra.

Ett tag var jag o-hönsig,

men nu är jag lite tillbaka i gammalt gott kontrolläge.
Jag vill gärna veta var Jonathan och Linnea håller hus, och när de i lördags sa att de bara skulle vara hemma så blev jag nöjd. De får gärna stanna hemma varje helg, om ni frågar mig.

Idag jobbar jag på med mina 40 sidors redigering och om jag ska hinna måste jag dra igång direkt.
Senare ska jag träffa Nisse och då vill jag inte känna att jag inte har jobbat klart.

Hej så länge.

måndag 23 november 2015

Måndag.

En god vän från Fjällbacka dog i helgen och jag känner mig ledsen idag.
Jag tänker på alla hans syskon och de som står honom nära, och jag tänker på honom och varför.

Så jag håller bloggtängt idag och tänder ett ljus.
Jag kommer att sakna dig, kompis.



söndag 22 november 2015

I april kommer min tredje bok i Tyskland,

Toscana tur och retur.
Sommerreise, som de kallar den.
Jättebra namn och visst är omslaget härligt?







80 sidor klara.

Rent fröjdarbete om jag ska vara ärlig.
Jag undrar om jag någonsin har gillat mitt eget arbete som jag gör med det här.
Eller så har jag haft samma känsla varje gång. Kanske.
Men jag tror att det här är en speciell bok för mig, det återstår att se hur den blir mottagen.

Nästa vecka har jag fyra arbetsdagar.
På onsdag är jag ledig, då kommer en kompis hit på lunch och på kvällen ska Nisse och jag på hans systersons konsert.
Nästa helg är jag också ledig med många gäster på söndag, alltså måste jag fixa gran och sånt på lördag = en arbetsdag går bort.

Japp, mitt liv handlar om arbetsdagar just nu.
Jag räknar ut exakt hur mycket jag behöver göra varje dag.
Det funkar för mig och det som funkar är bra att fortsätta med. Ett gammalt djungelordspråk.

Nu ska jag bada.
Jag älskar mitt badkar!

Det här är skummet jag använder just nu.






Ja, inte kan jag bjuda på några överraskningar.

Ingen snö, inga nya utlandskontrakt - för jag har väl berättat om att Sonja kommer ut i Rumänien? - och all övrig stadsdramatik håller sig utanför min lägenhet.

Inomhus spelar jag julmusik (Lugna favoriter spelar enbart julmusik fram till Annandagen).
Jag älskar julen, har alltid gjort.
I år trodde jag att Jonathan skulle åka med Linnéa till Östersund, men sedan fick hon inte ledigt och då skulle båda komma hit. Sedan ändrades det igen och nu kommer Jonathan hem och Linnéa åker till sin familj.
Så det blir en repris från förra året med Nisse, Jonathan och mig vid köksbordet.
Jag måste bara hitta någon slags madrasslösning så Jonathan slipper åka hem på kvällen. Jag vill äta en lika lång juldagsfrukost som julaftonsmiddag.

Min gran kommer upp redan första advent. Jag har bjudit hit en bunt tjejer som jag umgicks mycket med för några år sedan när vi satt i samma situation, och jag tänkte att det skulle vara fint om granen (av plast) lyser upp här då.

NU ska jag på mina 40 sidor.
Hej då ett tag.


lördag 21 november 2015

22 räcker inte på långa vägar.

Men 40 gör.
Jag räknade om, tack och lov, eftersom jag har fått fler sidor tillbaka än jag skickade.

Nu är jag fruktansvärt hungrig och när jag har ätit ska jag bara ligga i soffan resten av kvällen.
Det är ju Dowton abbey, avsnitt 6.
Bara två kvar sedan.
Snyft.


22 sidor senare är dagsmålet klart.

Jag tänker jobba mer strax, har haft en paus när jag har varit i ett fullkomligt proppfullt Farsta centrum och handlat.
Om möjligt vill jag avverka 20 till.
Det vore strålande att få alla Kerstins påpekanden på plats snarast möjligt så att jag har en vecka på mig att jobba med synonymer och sådant som alltid är svårt att upptäcka under redigeringen.
Deadline är 7 december.

Simona pratade häromdagen om synonymordboken i Word, och jag förstod inte vad hon pratade om.
Eh.
Jag har väl berättat om att jag alltid är sist på bollen? Särskilt när det gäller tekniska prylar? Jag har googlat synonymer när det har behövts, och mer än så har jag nog slitit mitt hår.
makalöst dumt när verktyget fanns mitt framför näsan.

Anyhow.
Med Toscana gjorde jag det jobbet när resten var klart och det passade mig bra, alltså vill jag ha några dagar till det även i Gloria.
Det är alla måste, kanske, skulle, plötsligt som bör ändras/varieras.

Ungefär så.
Vi kör ett varv till då.






Slutredigering.

Sug på den, ni!

Min fina Gloria ligger framför mig och nu jäklar ska det jobbas.

Övergripande, som min redaktör har skrivit på en postit.
- övergångar, det går lite fort ibland. (Det får jag alltid höra och fixa till.)
- X skäl (Förstärka. En mening eller två)
-Y skäl (Förstärka. En mening eller två.)
-Onödiga kursiveringar. (Gick lite bananas där ett tag.)

20 sidor om dagen måste jag göra om jag ska hålla tidsschemat.

Min hängighet från igår är mycket bättre idag. Tack och lov gick det åt rätt håll. Det var smart att bara ta det lugnt igår, jag var kanske bara väldigt trött.
I natt har jag sovit oavbrutet i 8 timmar, det kan inte finnas någon bättre medicin än så.

Nu kör vi.
Hurra!




fredag 20 november 2015

Sunk- och finÅsa

Det finns inget mitt emellan.
När jag piffar till mig får jag ofta komplimanger för hur jag klär mig och det är ju tur för jag lägger väldigt mycket tid på det. Det är ett intresse, och faktiskt rätt viktigt hur ytligt det än nu kan tyckas vara.
Om jag väljer att ha ett par gympadojor (som igår) så sker ju inte det slumpvis utan är noga uttänkt till resten av min outfit. Allt är genomtänkt, från örhängen till handväska.

Men så har vi då sunken.
Den jag använder mig av 99% av min tid.
Träningsbrallan med hål i.
Jackan som borde tvättas.
Håret som kanske skulle se bättre ut borstat, och ögonen som skulle stråla mer om jag hade satt på mig mascara. Där det inte finns en tanke utan bara jaja, skitsamma, vem bryr sig.

Mitt hem tillhör finÅsadelen.
Bilen SunkÅsa.
Om jag piggar på mig i eftermiddag ska sätta på mig en fuljacka och ta Sunkbilen (förlåt Fårdan) till Farsta och köpa finblommor till hemmet.

Där har ni henne.
Åsa Hellberg på en pinne.

Nu ska jag vila lite till.
Ni hör att jag kanske har lite feber.


Tar ledigt.

Har huvudvärk och tror att det hjälper med piller och att ta det lugnt.
Det är så oerhört sällan jag har ont i pallet, så det vill jag bli av med direkt.

Istället tänker jag nog ägna mig åt teve-program. För första gången på evigheter har jag satt på Nyhetsmorgon (de har fått en ny fin studio sedan jag såg programmet senast) och sedan ska jag se lite Greys anatomy och dokumentärer.

Igår kom vi hem från Varberg, åkte därifrån bustidigt,  och senare var det fest på förlaget.
Jag åkte hem klockan nio, då var jag så trött att det inte var roligt längre - tyvärr - för det var så många kollegor där som hade varit roligt att prata mer med.
Bland annat träffade jag Anna Lindman, som gör en teveserie om sekter. Superintressant.
Jag såg amerikansk dokumentär om Scientoliogkyrkan bara för ett par dagar sedan, och hon har intervjuat en avhoppare därifrån, alltså måste jag förstås se den också idag när jag har en teve-dag.

Ungefär så för mig idag.
Hur mår ni?






onsdag 18 november 2015

Här ligger jag en stund.

Jätteskönt.
Vi ska vara i bokhandeln klockan sju, så  det finns en möjlighet att ta en tupplur innan dusch och lite piff.
Heja Varberg!

tisdag 17 november 2015

Idag är båda armarna knäppa.

Just nu är jag rädd för att andra armen också ska drabbas, det är inte helt ovanligt och det skulle nog få mig att tjura lite, tror jag. Det gör ont på exakt samma punkt som det gjorde när det startade i vänster i januari.
Men. Det kan också vara ren överansträngning, så jag hoppas på det såklart.

För att hjälpa min trötta kropp, har jag tagit ett hett bad och värktabletter. Återstår att måla naglarna så att de är fina i morgon.
Trots armjävlarna är jag på ett strålande humör, det ska bli jätteroligt att åka till Varberg med Simona.

Vi hörs i morgon.
Tjoho!

En vanlig tisdag.

Jag tvättar, väntar på lägenhetsbesiktningsmän (tre stycken, jag såg dem i porten) som inte kan säga när de kommer eftersom alla lägenheter i huset ska kollas, och de börjar uppifrån. Alltså från plan åtta och sedan nedåt till tvåan där jag bor.10 minuter per lägenhet och om det verkligen tar så lång tid så blir jag hemma ett tag.
Sedan måste jag handla till Jonathan och Linnea som bor här i morgon när jag åker med Simona till Varberg.

Medan tvätten torkar och jag väntar på gubbarna tänker jag ta ett litet varv med Sjuan så att jag inte tappar kontakten med henne, för nu blir det ett par veckor bara med Gloria.
För långt uppehåll är inte ett dugg bra för mig så några ord om dagen i Sjuan vore toppen.

Ungefär så, en dag när solen skiner i förorten.

måndag 16 november 2015

Ny bok (och nytt namn) i Lettland


























Det var väl det.

Där ligger hon.

Gloria.
Jag är så glad att jag fick igenom att boken skulle bära hennes namn, och inget mer.

Deadline 7 december.
Jag börjar jobba i helgen.
Iiiiii.

Det händer att jag får höra att mina böcker är osannolika,

och då faller kritiken mest på kärleken, pengarna och att människorna är snygga.
Well.
I går var jag och såg senaste Bond.
I rest my case.


Idag ska jag få tillbaka mitt manus, utpräntat, av min (och Simona Ahrnstedts, Katarina Bivalds och Suzanna Dilbers etc) redaktör Kerstin.

Det är en papperslunta och i den har hon gjort små tecken, ibland har hon skrivit något, kommit med förslag.
Vi pratar finliret.
Den sist putsen.
Det är nu vi ska hitta små fel, men också förgylla med ordval och förfinade meningar.
Kerstin är en fena och jag är så glad att jag också får jobba med henne.

Som vanligt (bok tre på Forum, så nu vet jag vad som väntar) sätter vi oss i hennes rum i Bonnierhuset på Sveavägen och går igenom manuset.
Sedan tjatar jag till mig alla nya Forumböcker innan jag tar min lunta under armen och åker hem igen.
I mejlen får jag sedan en fil med manuset, där hon vill att jag lägger in alla korrigeringar.
När det är gjort någon gång i början av december sätter hon manuset i en pdf, och så kommer den tillbaka för korrläsning till mig, en extern korrläsare och någon mer på förlaget. Det är också då Nisse ska få läsa en gång till om han vill. Han har ett gott korröga.

Jag har all tid i världen på mig, men skulle gärna se att allt är klart till jul så att jag kan fokusera helt och hållet på Sjuan som jag vill ska vara klar i mitten av februari.
Alltså slänger jag mig över Gloria när jag kommer hem från Varberg på torsdag.
Hela helgen ska jag jobba med det och jag längtar på riktigt.
Sista redigeringen är extra rolig av någon anledning.

11 maj kommer hon ut!
Hurra!



söndag 15 november 2015

Jag landande i Stockholm precis när Paris skakades.

Det går inte att vara i London utan att tänka på dåd som har skett där, mitt bland turister på bussar och i tunnelbana.
Jag tänkte på det nu också, jag är en vaksam typ som alltid har ett öga bakom axeln. Har alltid haft.
Men på Heathrow var det osedvanligt lugnt. Jag gled igenom kontrollerna, inte en polis någonstans.

Jag förmodar att det såg annorlunda ut bara ett par timmar senare.

Hemma undviker jag platser som jag upplever som hotfulla; joggingspår, mörka gränder och ensamma promenader kvällstid. Promenader på dagen kan också vara lite läskiga om jag är helt ensam. Jag går tyvärr allra helst på gator.
Jag tvingar mig till att gå igenom skogen ibland, men det är aldrig njutbart.
Min uppfostran har handlat om att man måste vara rädd. Både mormor (var) och mamma (är) rädda för precis allt möjligt och det  har präglat mig, lusten att låsa in mig och de mina är stor och stark.

Men jag var sådan innan dåden London och New York. Långt innan Utöya, Garissa och Paris.
Jag är en rädd människa.

Men det finns ingenting jag är mer rätt för än o-humanism.
Jag är fruktansvärt rädd för vissa partiers politik.
Hur lever man i ett land som styrs av främlingsfientlighet, hur står man ut?
Jag tänker på det ofta. Vart ska jag ta vägen om mitt land, mitt fina varma land, tas över av dem som tänker ras istället för människor?

Med det sagt:
Jag har haft en jättefin resa för mig själv. Jag har inte varit rädd. London är en smältdegel av nationaliteter, språk, utseenden. Det är modernt, vibrerande och jag gick nog även denna gång med UPPspärrade ögon. Det finns så mycket att se, så många dofter att dra in, så väldigt mycket att lyssna på.
Jag längtar redan tillbaka.

Jag gick vilse, pur lycka.
Fantastisk liten gränd bakom Katolska kyrkan på Brompton Rd.

Piccadilly, efter att jag hade ätit mig proppmätt på Pizza Hut.

Serpetine Pond, Hyde Park . 

Överallt små parker som nyttjas till fullo.

Oxford street. Från huset singlar snö ned.

Hej då, ses snart igen hoppas jag.


fredag 13 november 2015

Igår såg jag Wicked.

Fantastisk scen. Jag gillar när det svullas med dekor och kostymer och det gjorde det verkligen här. Bra sång, bra story.
Rekommenderas!
Nu har jag ätit frukost, och ska promenera ut igen. Idag ska jag köpa presenter, halv fyra åker jag till Heathrow (vill verkligen vara i tid). Taxi till Paddington station och tåg till flyget. Det går snabbast.
Det blåser storm i delar av landet. Hoppas att det inte kommer hit! Just nu ser det fint ut genom takfönstret i den lilla hotellmatsalen.
Hörs sen.
Toddeloo som vi säger i England.

torsdag 12 november 2015

Jag har känt mig skitig idag.

För att jag svettades kopiöst under min tjocka jacka.
Men nu är jag ren och fin och redo för att se Wicked, som börjar halv åtta (den är tio i sex här nu.)

Jag har inte ätit någon middag, men jag har ätit en hel del under dagen: en eländig frukost med bara bröd och marmelad (för att jag missade att man skulle beställa, inte bara ta det som fanns som jag gjorde), lunch (sallad) och fika (morotskaka), och på hotellet har jag nu ätit två kex, en banan och druckit en kopp Nescafé som alltid finns på brittiska hotell (alltså pulvret och en vattenkokare.)

Jag har gått runt hela Hyde Park idag, från Marble Arch till Knightsbridge och sedan utmed parken till Piccadilly circus, Regents street och Oxford street fram till Marble Arch där jag började. Lämnade hotellet klockan halv tio och var tillbaka halv fem.
Armen är okej, jag tar värktabletter, och är inte alls lika rädd för att stöta ihop med någon som jag var bara för drygt en månad sedan vilket känns skönt.
Sedan sitter den ju fast, jag kan knappt tvätta mig utan min pinne med tvättsvampen som jag har hemma, men jag gör mitt bästa med att vränga det som går att vränga ...

Well, som vi säger i London, we hörs i morgon.



onsdag 11 november 2015

Jag är stuptrött,

men i London kan man inte vila, så nu är jag hemma på hotellet en snabbis för att ta en dusch och sedan susar jag vidare till West end och en slags musikal som jag fick rekommenderad; Show stopper. De gör nummer av publikens önskningar, om jag har förstått det rätt.
Ska bli kul. Biljetterna var superbilliga, så är det inte bra åker jag väl hem i pausen.

I morgon ska jag se Wicked. Simona har talat sig varm om den, så det jag ser jag också fram emot.

Men först är det jag och Hyde Park. Direkt efter frukosten. Hoppas hoppas att det är uppehåll. Det blir något annat att promenera utan paraply.
Jag tänker snedda från Speakers corner/Marble Arch där jag bor, igenom parken till Kensington Palace som ligger i andra änden (tror jag.)

Hotellet är helt okej, men rummet luktar lite fuktigt. Just nu har jag på mig morgonrock och tofflor, som ingår, och här finns både frukt och vatten "gratis," Och kaffe förstås. Det har jag redan druckit en kopp. Och ätit upp båda kakorna som låg på fatet.
Vi kan väl säga att jag tar upp min goda kosthållning när jag kommer hem igen, för utöver kakorna har jag klämt i mig en pizza idag. Jag har sällan varit så hungrig, faktiskt. Det var nästa synd om kroppen innan jag fick mat.

Och till sist.
Stödstrumpor var grymt.
Inte en enda lite svullnad.

Det var det.
Over and out.



Framme.

Ätit pizza.
Det är varmt. Jag svettas i min vinterjacka.
Älskar London.
Slut på meddelandet.
från mitt lilla fönster i planet

Somnade klockan 22,

och vaknade fyra och kunde inte somna om.
Det kallas resfeber och är en samlingsterm för den sömnbrist som drabbat mig när jag ska göra något spännande.
Jonathan har nästan aldrig haft det, inte ens inför julafton vad jag kan minnas.

Jaja, nu dricker jag i alla fall kaffe och ska snart äta frukost innan jag ska duscha och färglägga ansiktet.
Det återstår att packa sminkväskan och hårgrejerna, sedan är jag good to go.
Läsplatta, telefon och sladdar är packade.

Och bara svarta kläder. Jag är lite svartbesatt den här vintern, och det var rätt länge sedan för min del. Men det är praktiskt med svarta skjortor och svarta drauppbyxor när man har en arm som inte riktigt funkar.
Idag tänker jag vara wild and crazy och ha ett par zebramönstrade byxor till min skjorta. Eller inte. Det får vi se när jag klär på mig.
Det är långt ifrån så att klädplaner alltid funkar hos mig.

Dessutom har tant Åsa införskaffat ett par stödstrumpor. Sweet Lord vad gammalt det känns.
Men jag ska prova eftersom mina ben gärna svullnar under dagen.

Det var väl det.
Vi hörs från London.
Särskilt här: https://www.instagram.com/asahellberg/

tisdag 10 november 2015

13.80 kostade ett pund idag.

Det är galet dyrt.
Jag har inte växlat mycket, det är alltid bättre kurs där än här, men om jag nu inte hittar en automat på Heathrow så.

Jag har badat, målat naglarna och ska strax laga lite mat innan jag skriver instruktioner till Jonathan om Misses mat och medicin.
I morgon åker jag tidigt eftersom det kommer att vara köer så dags, men är hellre någon timma extra på Arlanda än att känna mig stressad i köer. Med tanke på pundpriset förmodar jag att min creme är billigare på Arlanda taxfree än i London.
Den kommer att ta slut exakt i morgon bitti, så det är finfin tajming.

Dyr skit, men man blir himla vacker sägs reklamen.


Här lämnar vi Sjuan

Mitt i ännu en vändning. Perfekt, tjohej.
Nu ska jag handla.

Vakna halv fem

av att jag tyckte att det ringde på dörren. Det var säkerligen en dröm, men jag gick upp och kollade och sedan kunde jag inte somna om på läääänge.
Men nu är det jag och mitt manus innan jag åker och handlar mat till kidsen som flyttar in och är kattvakter i morgon.
Jag hade medicingenomgång med Jonathan igår, jag hoppas att han får i Misse det han behöver. Worst case får han vara utan ett par dagar. Enligt veterinären är det okej så länge det inte blir mer än så.

I London ska det vara 15 grader och sol i morgon.
"Som en svensk sommar", sa Nisse.
Exakt!
Hurra!


måndag 9 november 2015

Jag bytte hotell,

till ett som ligger väldigt nära Hyde Park.
Jag skulle varit slut i benen redan när jag kom fram till parken, insåg jag när jag tog en promenad med Google maps.
Tur att jag inte hade förbetalat. Det har jag gjort nu, så jag hoppas att jag blir nöjd med det nya som ligger i parkens övre hörn, typ.
I närheten ligger andra ställen jag ska titta på, fota, tänka på rejält. Hehe.

Men allt det här är först på onsdag.
I morgon är det en vanlig arbetsdag.
Tjoho!

Här ska jag bo!







Jag hann bara slumra

Sedan ringde det på dörren. När jag väl var uppe hade den som ringt på gått vidare, och när jag tittade ut var all räddningstjänst här.
Man kan säga att jag slängde mig ut.

Efter tio minuter hade man hittat orsaken till brandlukten i en stupränna, och vi fick gå in igen.

Nu tänker jag dricka kaffe istället för att sova.

Tvättstuga, bildäcksbyte, lunch med son

och nu är jag hemma i min älskade lilla soffa igen, trött som en gnuuuu.
Jag skulle nog behöva sova en stund, samtidigt som jag tänker att det är bra att jag kan hålla mig vaken så kan jag lägga mig tidigare ikväll.
Skriva är totalt omöjligt med det här såsiga huvudet, och det talar för att ta en tupplur.

Om jag lägger mig i sängen kan jag göra en test.
Somnar jag inte på femton minuter måste jag gå upp igen.

Okej?


söndag 8 november 2015

Det finns pappor och så finns det

skitstövlar.
Det har sällan något med biologi att göra, det där.
Biologiska pappor kan visa sig vara helt urusla och extrapappor alldeles underbara.

Och så finns det morfädrar (jag vet att det heter fäder, men fädrar är ett bättre ord!), morbröder och sånt som kan kompensera för uruselhet hos de män som en gång har valt bort och fortsätter att göra det gång, på gång, på gång när ännu en ny kvinna kommer in på scenen.
Att det är gång på gång har nog ofta med att göra att nya kvinnor tycker att män som väljer bort sina barn är lite märkliga. Jag vet i alla fall att jag hade tyckt det.
Gud, så osexigt.
Och OSYMPATISKT.
För mannen blir förstås utan kvinna, och till sist också, utan barn.
Barn ger upp till sist, hoppet slocknar.

Jaja. Fars dag (jag har aldrig träffat min, han som måste ha varit en häradsbetäckare med sina ÅTTA ungar inklusive mig) har vi aldrig firat eftersom pappor mer är något mystiskt och konstigt, än mänskligt i den här familjen.

Lite skitstövligt på det, så går liksom hela idén med en pappa bort.


Dagens tvättstuga skjuter jag till i morgon.

Det är höstväder och vartenda löv faller av när regnet faller i sjok snarare än i droppar.
I morgon måste jag ändå upp och ut, eftersom vinterdäcken ska på.
Jojo.
Det är dags nu, mina vänner. Eller kanske inte riktigt. 1 december. Om det är vinterväglag. Men det är det oftast, i alla fall frost vilket kan räcka.

Istället hänger jag i soffan, ska ta värktabletter för första gången på rätt länge (jag tror att vädret påverkar) och fortsätta skriva på min Sjua.

Hur mår ni, är ni också inregnade?

lördag 7 november 2015

Konstig dag, jag har känt mig sänkt.

Inte som i ledsen utan mer utpumpad, trots att det är totalt omöjligt om vi ska vara ärliga. Jag gör ju inte särskilt många knop om dagarna. Men ständig värk tror jag påverkar mer än jag förstår. Jag är van vid den nu, men den är trots allt ständigt där och i natt vaknade jag av eländet igen.

Jag hittade i alla fall några kaffekapslar, så istället för att åka och handla kunde jag lägga mig och sova.
I nästan två timmar.

Nu har jag ätit (kyckling, stekta frysta grönsaker ur en påse från Lidl. En gnutta soya, klart) och tänker ta ett kokhett bad som min arm/axel älskar.
Sedan vet jag inte vad jag ska hitta på. Skriva kommer att vara omöjligt eftersom hjärnan är såsig, men jag tror att jag fixar att läsa innan jag ska se på Downton Abbey.

Serien är snart slut.
Det är så sorgligt.
Men jag tror att de tänker fixa det bra för alla mot slutet, det verkar så i alla fall.
Sådana slut är de bästa jag vet (Surpriiiiise).

Lördag morgon.

Och jag glömde köpa kaffekapslar igår. 

Det betyder att jag måste handla idag, hade tänkt skita i det för en gång skull för mat har jag så att det räcker.
Och jag har vanligt bryggkaffe.
Det är inte bra nog för fröken Hellberg, för här ska det numera kapslas, förstår ni.
Ofog.
Dyrt.
Men maaagiskt gott.
Om det är bra vet jag däremot inte. Jag har gått från två stora koppar varje morgon till att dricka lite hur som helst under dagen. Sex sju koppar kan lätt glida ned.

Tidigare fick jag svårt att sova, men det är helt borta.
Något annat som mer eller mindre har försvunnit är min doftkänslighet. Under flera år kunde jag i princip bara ha en parfym. Numera kan jag ha flera och jag älskar det. Älskar parfym!
Hänger det ihop?
Kaffe och parfym?
I don´t know, but I löööööv it.

Nu är det slut på trams för här ska skrivas på roman.
Det var mer än en vecka sedan jag öppnade manuset.
D-R-A-M-A, det är där jag är.
Tjoho.
Jag vet att jag avbröt mitt i ett kapitel, mitt i ett stycke, mitt i en mening.
Galet begåvat om man ska lägga bort manuset några dagar.

Varsågoda, det tipset är gratis!

Åsas kapselmaskin:




fredag 6 november 2015

Då tickar vi av

Säljtexter till Gloria. Tick.
Novell till Året runt. Tick.

Nu tar jag ledigt resten av dagen, toodelooo.

10 år.

Och trotsade min mamma som sa att jag inte fick vara med. Jag var inte en flicka som inte gjorde som jag blev tillsagd,  och var jag fick modet från just den här gången vet jag inte. Men sjunga på den där talangtävlingen skulle jag.
Säg det med en sång, tror jag.  Något av Lena Andersson var det i alla fall. Hon var populäraste sångerskan just då, och att bandet inte riktigt kunde kompet minns jag. Och jag vann inte.
Det gjorde jag två år senare, men då i en grupp.
Fredag. Nu kör vi!
Fotograf Morfar, förmodar jag. Sven Hellberg. Han hängde med på det mesta.

torsdag 5 november 2015

Småtips

från min agent som jag ska peta in i novellen i morgon, sedan ska jag skicka den till Året runt.
Gloria får jag tillbaka först den 18e, så lördag till tisdag kan jag fortsätta skriva på Sjuan. Det är jättebra och ska bli kul. Jag saknar mitt maaaaanus!

Idag försökte jag sälja in midjeväskan till Nisse, som en snygg accessoar som jag kunde bli den första att återföra till modehimlen. Han trodde inte på det ett dugg.
Jag är inte lika övertygad.
Titta så fin.
Jag förstår inte hur den kunde bli omodern!


Jag skrev ju klart novellen igår,

och sedan vyschade jag iväg den till Nisse som läste och använde rödpennan.
Alltså, jag trodde inte att jag hade ett enda litet korrfel. För så läser ögat (i alla fall mitt). Det hoppar över felen, läser som det ska vara, inte som det är.
Därför är det så satans viktigt att någon annan går igenom ens texter innan man skickar iväg dem till tryck, för själv ser man inte.

De flesta felen han hittade låg kvar efter min redigering, typ jag tog bort en mening och la dit en annan, men så glömde jag att ta bort ett hon eller där från den första omgången.

På förlaget är vi minst tre som korrläser, och jag hoppas att jag får med Nisse på det också när vi har kommit så långt med Gloria. Dels har han bara läst första utkastet vilket gör att han kanske tycker det är kul att läsa en gång till, men det viktigaste för mig är att han har ett gott textöga så han gör lite nytta!!

Torsdag.
Idag ska jag få hjälp med att städa. Alltså måste jag städa undan lite först.
Och bädda med nya lakan.
Det är ju helt underbart när det är klart.
Not so much under själva bytet.

I eftermiddag ska jag försöka få en tid för att byta däck.
Det är liksom lika bra, för snart drar snöstormarna från norr in och lägger ett iskallt täcke över staden.

Och nu kom jag på att jag inte en enda gång i min julnovell använde ordet rimfrost.
Det måste jag putta in någonstans.

Uppdatering: Och när jag hade puttat in rimfrost såg jag att jag kallar dottern i familjen för Malin i enda hälften och Sofia i den andra. Det blev Malin.

onsdag 4 november 2015

Jag tog en promenad på stan

Måste få igång fötter och ben inför mina långpromenader i London nästa vecka.
Efter att ha tagit ett varv på Kungsholmen fikade jag på Åhléns medan jag stirrade på dem som gick förbi. Sedan gick jag gick vidare till Pocketshop , Kulturhuset och Gallerian. Då hade det gått tre timmar och mina ben var slut.
Bra onsdag.

Good morning blogglovers.

Alltså den här bloggen blir bara tråkigare och tråkigare.
Och vilka kräkkänslor ni får när jag berättar att jag om en sekund tänker äta ett par ägg till frukost, vet jag tack och lov inte.
Skrivtider, folks, det blir tyvärr inte roligare än så här då.


tisdag 3 november 2015

Armstatus månad 10.

Jo då, betydligt bättre. Jag har lite värk som jag står ut med, är inte alls lika inflammerad på insidan -vilket betyder att jag nog inte längre skulle dö av smärta om jag stöter emot något eller sträcker mig för långt eller ofrivilligt. Det kallas zingers och fy satan vad det kunde göra ont. Värre än att föda barn.

Och nej, jag tänker inte gå till sjukgymnast, träna armen, ortoped, naprapat, akupunktör och allt annat som jag dagligdags får (välmenta förstås) råd om.

Min sjukdom, adhesiv kapsulit också kallad FS, Frozen Shoulder eller frusen axel, frusen skuldra, läker av sig själv inom ett till tre år, och när jag jämför särskilt med mina amerikanska olyckssystrar och bröder - de går och får sina stackars armar bända hit och dit med resultatet förvärrad inflammation och totalt omöjligt att sova i någon position, starka värktabletter och operationer - så har jag klarat mig galant tycker jag själv.
Många av dem måste dessutom jobba och jag sitter ju och gör mitt hemma. Jag är otroligt tacksam för det.

Så jag har jobbat, sovit helt okej och har haft ont (mest juni till och med september när armen frös fast på riktigt,) men inte så att jag inte har stått ut. Och nu är det peppar peppar ett par veckor sedan jag hade riktigt ont.
Min arm används dagligdags till det den klarar av, men jag undviker att trigga inflammationen.
Jag kan inte vifta med armarna och blir trött som tusan även i höger, men det gör inget så länge smärtan håller sig borta.
I maj, när Gloria släpps, tänker jag vara i finfin form igen.

Ps. Och har du googlat dig hit så finns det jättebra FB-grupper man kan gå med i. Skriva Frozen shoulder i sökfältet. Den internationella gruppen har mer än 3000 medlemmar och den svenska runt 60. Otroligt värdefullt när ingen annan begriper och alla vill lösa ditt problem, alternativt har haft samma sak men det gick över på två veckor (!!)



Och jag googlar

klasser på Friskis och Svettis, i en förhoppning om att hitta något som inte involverar vänster arm.
Det går så där kan jag meddela.

Men skriva kan jag ju och idag är det dags för att korra och peta i novellen.
Tjoho.


måndag 2 november 2015

Har ni Ipads?

Vad använder ni dem till?

Jag såg en tjej som hade med sig en mindre variant till konserten Simona och jag var på, med Peter Jöback och Helen Sjöholm, och hon såg ut att ta jättefina foton (till skillnad mot mig som uppenbarligen inte fattar hur man gör för kameran till min Sony-telefon ska ju vara jättebra sägs det.)

Jag har inte riktigt fattat hur man använder den annars om man inte är tre, fem eller 25 och vill spela spel.

Frågan är förstås om jag behöver en?

Måndag morgon,

och jag har printat novellen och säljtexterna som jag ska arbeta med idag.
Sjuan får vänta några dagar, två skulle jag tro.
Om exakt en vecka får jag tillbaka Gloria (på papper med redaktör Kerstins noteringar) och sedan åker jag ju till London ett par dagar, så först efter England kommer jag att arbeta med Gloriamanuset.

Det är mycket nu, men i helt olika faser så det funkar galant tycker jag. Annars hade jag förstås prioriterat Gloria och det gör jag också så fort något kommer från förlaget.
Som säljtexterna.
Men jag har också skrivit på ett avtal om en novell, där deadline är 15 november, och den vill jag helst bli klar med i morgon om möjligt. Den ska petas i och korras, det är vad som återstår.

Så jag kör väl helt enkelt.

Ps, Simona har lagt ut en text om Gittan som är på Lesbos.
Läs och swisha.
Allt går direkt till Gittan som ser till att de viktigaste inköpen görs.
Jag skulle egentligen ha skänkt pengar till en hjälporganisation (som jag hade sagt att jag skulle när ersättningen från biblioteken kom), men jag gav dem till Gittan istället. De hjälper omedelbart utan omvägar.


söndag 1 november 2015

Rådjur på kalas

Jag åkte till stan igår när jag hade skrivit klart,

promenerade, tittade i skyltfönster och köpte nya anteckningsböcker till Åttan, Nian och Tian.
När jag kom hem insåg jag att jag redan hade åttan, men då får väl den eller någon av de andra bli ett projekt efter Tio som jag har räknat ut finns i butik 2020.
Jämnt och fint, eller hur?

Well, mycket kan hända på vägen men det känns roligt att ha och jobba mot ett sådant mål.
Mitt mål har hela tiden varit tio (om jag tycker att det är roligt och mår finemang), och sedan tänka efter lite på vad jag vill (och har råd med).

Idag är jag ledig och vi ska på födelsedagskalas.
Hipp hipp hurra!!