Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 9 november 2015

Jag hann bara slumra

Sedan ringde det på dörren. När jag väl var uppe hade den som ringt på gått vidare, och när jag tittade ut var all räddningstjänst här.
Man kan säga att jag slängde mig ut.

Efter tio minuter hade man hittat orsaken till brandlukten i en stupränna, och vi fick gå in igen.

Nu tänker jag dricka kaffe istället för att sova.

6 kommentarer:

Ezter sa...

Så skönt att det inte var nåt allvarligare!

Åsa Hellberg sa...

Ja verkligen.

cyndi sa...

Oj oj...vad sa katten då?
Skönt att det inte blev nån stor brand.

Åsa Hellberg sa...

Han märkte nog inget mer än att jag sprang ut, men jag sa till polisen som stod i entrén att han var kvar i lägenheten:)

cyndi sa...

Jag stod utanför min moster och morbrors lägenhet i Norge för några år sen och tittade när brandmännen bar ut alla husdjur efter en storbrand. Alla människor och djur klarade sig. Det var en speciell känsla att se när brandmännen kom ut med katter och marsvin och fåglar.Kusinen fick med sig en hemlös chinchilla hem till sig. Hundar och katter portionerades ut till släkt och vänner.
Så. Därför undrar jag alltid över sånt.
Hälsa Misse.

Åsa Hellberg sa...

Han tackar för omtanken!