Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 5 november 2015

Jag skrev ju klart novellen igår,

och sedan vyschade jag iväg den till Nisse som läste och använde rödpennan.
Alltså, jag trodde inte att jag hade ett enda litet korrfel. För så läser ögat (i alla fall mitt). Det hoppar över felen, läser som det ska vara, inte som det är.
Därför är det så satans viktigt att någon annan går igenom ens texter innan man skickar iväg dem till tryck, för själv ser man inte.

De flesta felen han hittade låg kvar efter min redigering, typ jag tog bort en mening och la dit en annan, men så glömde jag att ta bort ett hon eller där från den första omgången.

På förlaget är vi minst tre som korrläser, och jag hoppas att jag får med Nisse på det också när vi har kommit så långt med Gloria. Dels har han bara läst första utkastet vilket gör att han kanske tycker det är kul att läsa en gång till, men det viktigaste för mig är att han har ett gott textöga så han gör lite nytta!!

Torsdag.
Idag ska jag få hjälp med att städa. Alltså måste jag städa undan lite först.
Och bädda med nya lakan.
Det är ju helt underbart när det är klart.
Not so much under själva bytet.

I eftermiddag ska jag försöka få en tid för att byta däck.
Det är liksom lika bra, för snart drar snöstormarna från norr in och lägger ett iskallt täcke över staden.

Och nu kom jag på att jag inte en enda gång i min julnovell använde ordet rimfrost.
Det måste jag putta in någonstans.

Uppdatering: Och när jag hade puttat in rimfrost såg jag att jag kallar dottern i familjen för Malin i enda hälften och Sofia i den andra. Det blev Malin.

3 kommentarer:

cyndi sa...

Visst behövs det fler ögon till en text.
Jag ser inte heller alla småfel.
Läser igenom och tycker att det ser bra ut.
Sen kommer korrekturet.

Pia sa...

Visst blir man blind, det är helt galet va fel man kan hitta. Bra med lite hjälp där!

Ezter sa...

Jag ser inte ofta de där felen, när man läser mycket ser man vad det ska stå utan att läsa särskilt noga. Men på olika namn på personer, det reagerar jag när det skiljer! Vilket det gör då och då...