Mina föreläsningar.

VAD JAG GÖR UNDER FÖRFATTARBESÖKEN

Föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman. De slitsamma åren. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.

För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.

Bokning sker via Författarcentrum.



Åsas vårplaner 2018

Januari

26:e Författardagen, genom Författarcentrum.
29:e Hylte folkbibliotek Hyltebruk

Februari
27 :e, Flens bibliotek.

Mars
Lördag 3:e Arboga bibliotek
Lördag 17:e Hageby bibliotek Norrköping
Lördag 25:e Gislaveds bibliotek

Maj
14:e till 31:a SEMESTER. Wohoo!


lördag 7 november 2015

Konstig dag, jag har känt mig sänkt.

Inte som i ledsen utan mer utpumpad, trots att det är totalt omöjligt om vi ska vara ärliga. Jag gör ju inte särskilt många knop om dagarna. Men ständig värk tror jag påverkar mer än jag förstår. Jag är van vid den nu, men den är trots allt ständigt där och i natt vaknade jag av eländet igen.

Jag hittade i alla fall några kaffekapslar, så istället för att åka och handla kunde jag lägga mig och sova.
I nästan två timmar.

Nu har jag ätit (kyckling, stekta frysta grönsaker ur en påse från Lidl. En gnutta soya, klart) och tänker ta ett kokhett bad som min arm/axel älskar.
Sedan vet jag inte vad jag ska hitta på. Skriva kommer att vara omöjligt eftersom hjärnan är såsig, men jag tror att jag fixar att läsa innan jag ska se på Downton Abbey.

Serien är snart slut.
Det är så sorgligt.
Men jag tror att de tänker fixa det bra för alla mot slutet, det verkar så i alla fall.
Sådana slut är de bästa jag vet (Surpriiiiise).

4 kommentarer:

Karin Härjegård sa...

Värken kan nog göra en människa utpumpad. Klokt att du tar dig ett välgörande bad!

Ebba Range sa...

Så urtrist vad smärta kan göra med en människa. Hoppas, hoppas att du snart blir befriad från eländet.
Räknade just ut, med tanke på ditt inlägg - att jag levt i 33 år med kronisk smärta ... min axel odyl har varit utanför det - och de första 31 åren av mitt liv visste jag förstås inte vad kronisk smärta var. Ser mig själv som 'vÄrkmästare' och önskar att ingen annan ska dela den titeln.
Krya, krya ...

Åsa Hellberg sa...

Karin; tack!

Ebba; det låter förfärligt! Tack, det går över om några månader.

Snäckskalsdalen. sa...

Finns det ingenting att göra åt din axel? Det låter så himla trist och jag förstår om du blir nedslagen. Kram