Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 31 december 2015

Idag skulle mormor ha fyllt 103 år.

Och morfar skulle vara 110 sedan oktober.
Två av de absolut viktigaste människorna i mitt liv.
Gloria har jag dedikerat till morfar Sven (varför får ni läsa när den kommer ut) och en av karaktärerna i boken heter Birgit efter mormor.

 

Jag ska fortsätta korra just denna bok nu. Det är ett perfekt avslut på året. I morgon fortsätter jag skriva på Sjuan, vilket ju är en strålande början på 2016.

Det blir ingen årssammanfattning. Jag är personligen nöjd och glad, det får räcka.
Puss & kram



onsdag 30 december 2015

En ettåring på MacDonalds :)

Vilken skillnad!

Hanna, det här är verkligen en behandling för dig och ditt hår!
Oliplex. Lägg det på minnet och läs på.
Det som var bränt skulle jag säga "läktes" till 80 %. Sedan tog hon bort några fnöskiga topparl, och nu känns håret mer eller mindre helt återställt.

Det återstår för mig att göra ett par behandlingar hemma, det tredje steget av tre.
Sedan kan man blanda in Oliplex i färgerna när man slingar det på salongen nästa gång. Det blir aningen dyrare men man behåller hårets kvalitet.
Det som hade "bränts" i mitt hår var enbart de blekta slingorna, som också är skörare än de färgade.

Nu ska jag korrläsa Gloria, tjohej!

Okidok.

Snart på väg till frissan.
Återkommer med resultat.
TÄNK om min lilla lugg kunde bli mjuk och fin igen och inte den trasselsudd den är nu.

tisdag 29 december 2015

Nisse hade en frissatid i morgon

som han inte kan ta, så istället åker jag till Söder för att se om hon kanske kan göra något åt mina brända testar.
Jag gjorde ju misstaget att försöka få lockar i ett hår som inte var 100 % torrt (det var lite fuktigt från en värmeskyddande spray(!).
Dessutom höll jag tången i håret för länge.
Totalt osmart.
Sprak sa det.
Men mina fina strån så märks det, mest för mig själv förvisso, men ändå.

I alla fall.
I morgons ska jag träffa ett proffs.
Vi får väl se om det går att fixa eller om jag måste vänta på att det växer ut så att jag kan klippa av det som är skadat (funkar inte nu eftersom jag inte vill ha stenkort hår!)

Nu ska jag äta, sedan ta ett bubbligt bad.
Senare ikväll ska jag korrläsa Gloria.
Något skrivet på Sjuan blev det inte idag, alltså måste jag jobba även på Nyårsafton om jag ska kunna hålla min målsättning.
Häpp!

Åsas skoblogg presenterar: Aquazzura.

Svindyra såklart, men vi pratar ju bara om att titta här.




Många många har frågat mig om

inte Sonjas sista vilja ska bli film, och hade det varit upp till mig så hade ju det skett för länge sedan såklart.

I dagarna har vi (Grand Agency och jag) i alla fall tecknat ett optionsavtal med ett filmbolag.
Det betyder i sin tur att de kommer att undersöka möjligheten att faktiskt filmatisera Sonja. Ett manus skrivs, man äskar pengar från en massa ställen och när allt sådant är okejat överallt och man har ett produktionsbeslut så köper man filmrättigheterna som är nästa steg.
Därefter kan det bli nåt.
Kanske.
Men jag känner författare som har sålt filmrätten och så blev det ändå ingenting, alltså ropar man hej den dagen allt är klart för start och skådisarna är ombytta och jag står i kulissen och fnissar.

Men.
Någon har tyckt att det är värt att undersöka och bara det gör mig jätteglad!
Det var väl en bra början på en tisdag?

måndag 28 december 2015

Det gick inte ett dugg trögt,

jag hade påbörjat kapitlet tidigare och visste ju exakt var jag var och vad jag skulle göra (och det hade jag glömt.)
Det är ett av mina bättre tips; att aldrig lägga av när ett kapitel är slut. Nu gjorde jag inte som jag själv säger när jag la av idag, men det är fortfarande ett lysande råd.

Det här manuset har jag inte berättat ett ord om för förlaget. Inte ett enda dugg om idé, karaktärer eller något annat.
Vanligtvis brukar jag briefa dem muntligt om storyn men inte den här gången. Jag är tyst som en mus. Känns annorlunda och kul.

Jaha.
I morgon fortsätter jag, men jag ska också skjutsa Jonathan till Arlanda. Han ska åka till Östersund och Linnéa.
Nisse är i Milano och kommer hem på onsdag.
Bara Misse och jag är kvar i Stockholm.
Det funkar finfint det också.

Tre arbetsdagar,

kanske en fjärde med nyårsafton, och jag ska få ihop exakt 6000 nya förträffligheter i Sjuan.
Jag har en känsla av att det går trögt just nu och det är inget hinder, bara är mindre lustfyllt.
Men så är det i varje manus, så var det i Gloria också. Men jag jobbar förstås ändå, annars blir det ingen bok.
Enda skillnaden är att det tar längre tid, jag måste tänka mer. I flow rinner det bara på.
När jag sedan läser igenom märker jag själv inte var det var det gick enkelt och var det gick trögt.

Jag sov länge idag.
Såg på Sommarpratarna, första avsnittet, och sedan Solsidan och bakom kulisserna. Först klockan två var jag trött nog för att somna och då blev det en senare morgon är vanligt. Det gör inget. Pigg är viktigare än tidpunkten jag börjar.

Nu är det i alla fall dags.
Vi hörs.
Tjohej!

söndag 27 december 2015

Så kom den då.

Jag är inte lika pipig längre,

men fällde ändå en del glädjetårar igår när jag såg avslutningen på Downton Abbey.
Det var ett avslut som inte alls kändes öppet och därför kan jag också ta adjö av serien mycket lättare än om manusförfattaren lämnat olyckor bakom sig.
Jag tror att vi är många som älskar lyckliga slut, jag vet att jag gör det i alla fall, och om man skriver sådana böcker som jag gör så är förstås Dowtonslutet magiskt bra.

Med det sagt: idag korrläser jag Gloria sedan några timmar tillbaka. Jag tog en paus för att träffa Nisse och få tillbaka min bil, men nu är jag tillbaka i soffan igen med en kopp kaffe och ett par pepparkakor på bordet bredvid mig.
Jag ska inte gå ut mer idag, istället ska jag betrakta eventuellt snöfall från mitt fönster medan jag avverkar fler sidor. Målet är att nå 230 av 350 idag, vi får se hur det går.
Jag är inte den bästa korrläsaren, men hittar lite smått och gott här och där.

Nästa vecka har jag tre planerade skrivdagar med Sjuan för att nå de 40 tusen som är målet innan utgången av 2015.
Resterande 50-60 tusen ska sedan ned på sex veckor. Det blir tajt men ju närmare slutet av manuset jag kommer desto mer skriver jag per dag. Det vet jag av gammal erfarenhet (man har sådan efter sju manus. När det gäller just det. Annars känner jag mig många gånger fortfarande som en rookie.)


lördag 26 december 2015

Jag älskade sista avsnittet av Downton Abbey!


Jag vill inte spoila något för er som inte har sett än, bara säga att ni har något att se fram emot.

I morgon ska det blir snö.
Det gör inget för mig, jag ska jobba.
Tjohej.

Året lider mot sitt slut

och snart är det nystart.
Jag laddar för den.
Ser fram emot att ta bättre hand om mig själv (alltså, december och allt godis, vetemjöl och sånt som min kropp gillar smaken av men inte är så bra på att smälta), dessutom ska jag hitta ett träningscenter så att mina muskler kan få jobba lite. Min arm kan fortfarande inte göra så mycket, men något borde jag ju kunna göra ändå.
Cykla, eller nåt kanske.

Well, än så länge är det jul och idag ska jag på middag hos Nisse men är hemma till det sista avsnittet av Dowton Abbey. Ett extralångt julavsnitt på en och en halv timme. '
Börjar 21.00.
Hoppas att alla får varandra och blir superlyckliga!

Nu ska jag korrläsa Gloria.
Det är banne mig ett sant nöje!

(Nisse tycker inte att jag är ödmjuk när jag berättar för honom hur BRA min nya bok är, och det är möjligt eftersom jag gör det var tionde minut. Men jag säger inte att den är bättre än alla andra böcker. Jag tycker bara väldigt mycket om min nya roman.)





fredag 25 december 2015

Det här är den skönaste dagen

under julen, det har jag alltid tyckt.
Jag ska strax skjutsa hem Jonathan (när han och Nisse har sett klart barnfilmen som just nu går på Fyran) och sedan ska jag och Nisse jobba lite med våra respektive manus och/eller vara extremt slappa.
Gloria ska ju korrläsas och jag tänkte att jag kanske kunde börja med det idag.

Jag gillar det här väldigt lilla julformatet med bara Jonathan, Misse och Nisse (och hans dotter när hon är hemma), andra vill ha massor med folk runt sig.
Hoppas att ni också har den jul ni önskade er.
Eller att ni nu är glada att den är över, för det är den ju mer eller mindre.
För min egen del känns det som om december 2015 har varit känslosammare än på många år och att jag därför kommer att minnas den länge.
En vecka kvar av både månaden och året.
Visst känns det nästan märkligt?



torsdag 24 december 2015

God jul!








Midvinternattens köld är hård,
 
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Står där så grå vid ladugårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta -
"nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta" - 
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen - 
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver.
Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.
Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtrycka:
det är hans största lycka.
Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick - men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.
Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.
Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

onsdag 23 december 2015

Redan elva

hade jag handlar klart och var på väg hem. Nu är allt instuvat, inpackat och det återstår egentligen ingenting. Jo, jag måste ge Misse ny sand på hans toa.
Och så ska jag hämta sonen tänkte jag. Ett par smågrejer återstår att handla, men det kan jag göra när jag ändå plockar upp honom i centrum.

Den här spelade jag när jag var med i Robert Wells radioprogram i somras, där jag ju fick spela min favoritmusik.
En kvinna och en man.

Jag träffade Peter Lundblad många gånger på 80-talet. Först i Fjällbacka, sedan i Borgholm under Badrock och vi sågs också i Stockholm. Ta mig till havet-plattan (där den här låten är med) kom 1986. Anders Berglund producerade.
Så himla bra.
Ni hittar den på Spotify.

En väninna till mig berättade att han var svårt sjuk, men det verkade ju bättre när han skulle vara med i Badrocks återförening i sommar som jag läste om för bara någon vecka sedan.
Vila i fred. Dina låtar kommer alltid att leva, i alla fall hos mig.






tisdag 22 december 2015

Jag är så glad för att jag har de här bilderna


från releasen av En liten värld.
Mina gamla flygkollegor kom och till och med mamma fastnade på bild med oss.
Det var så enormt sorgligt idag, men också fint vilket ju är så märkligt med begravningar. 




Den här avslutade hela ceremonien och då kunde ingen låta bli att le och gråta samtidigt. Mammas favorit, sa hennes dotter efteråt.

Jag vaknade fem,

gick upp och åt frukost, la mig igen vid sju och sov till halv tio.
Begravningen börjar två och jag tänker parkera bilen i Farsta, köpa en handbukett och ta tunnelbanan till Odenplan.

Det är en väldigt konstig 22 december.

måndag 21 december 2015

Nu tror jag nästan att jag är klar med julklapparna.

Jag har ju inte så många att tänka på. Mina syskonbarn får en kombinerad julklapp- och födelsedagspresent när vi ses, så jag har Nisse och Jonathan att tänka på.
Nisses dotter är bortrest och kommer hem först på nyår, så henne kan jag tänka på i mellandagarna.
Enkelt enkelt är modellen både när det gäller klappar och allt annat.

Täby centrum där jag var idag är ett av de stora stora köptempel som finns i den här stan. Det ligger helt på andra sidan mot där jag bor, i norrort. Norrortsbor skulle aldrig kunna tänka sig att bo i söderort, och tvärtom. Man håller sig till sin del av stan.
Själv är jag från Fjällbacka och har bott överallt här, tycker det mesta funkar faktiskt.
Just Täby har jag inte bott i men jag hade kunder där när jag jobbade som säljare, så jag har varit där en hel del.
Dock inte sedan man byggde om.
Det har blivit större och ännu finare.

Jag träffade min gamla chef idag. Han gav mig en kaffekapselmaskin (Tassimo) han hade stående, men den förde ett sådant jäkla liv att katten sprang och gömde sig och det funkar ju inte.
Han sa att han inte visste hur den var, och vi kan väl konstatera att den verkar vara lätt ringrostig eller nåt.

Jag gör som många andra, skaffar en Nespressomaskin. Eftersom jag är hemma hela dagarna vill jag ha riktigt gott kaffe och från en maskin som funkar, inte låter (in alla fall inte skriker) och som gör gott kaffe.

Vi säger väl det så länge.
Dan före dan före dan före dopparedagen.

söndag 20 december 2015

Mitt mål är att gå ur det här året

med 40 tusen skrivet på Sjuan. Jag har sextusen kvar och tre skrivdagar, så det ska nog gå hoppas jag. Klarar jag mig bara från alla förkylningar och sånt, så.

Nästa vecka kommer jag att vara ledig.
I morgon ska jag käka lunch med min gamla chef i Täby centrum. Där har jag har inte varit på evigheter, alltså passar jag på att handla resten av julklapparna där.
På tisdag ska jag på begravning och kommer nog inte att orka så mycket mer.
På onsdag ska jag handla all julmat (traditionsenligt går jag upp bustidigt och åker till Ica Maxi.)
Skinkan har jag redan köpt.
Och lotterna till uppesittarkvällen med Bingolotto.
Jag och Jonathan spelar som vi gör varje år.
Nisse kommer först på julafton eftersom han jobbar.

Ungefär så.
I detalj.
Är ni klara med allt julstökande eller struntar ni i det i år?



Söndag.

I soffan med manus i knäet, eller i tvättstugan. Det är där jag hänger ett tag framöver.

För ögonblicket funderar jag på vart jag ska börja träna 1 januari, jag ska ta ett snack med några ställen som lockar. Jag måste kunna göra grejer med bara en arm och det ska bli intressant att se om jag kan få någon hjälp med det.

Jag vill i alla fall komma igång. Första januari är alltid nystart och jag vill vara i ny och god form i maj när jag lanserar bok och kanske ska ut marknadsföra den.
Just nu laddar jag och tycker att det ska bli jättehärligt att komma igång.
Mitt problem är att hålla motivationen vid liv. Jag vill ju förstås skaffa en livslång bra vana, inte ha som maj som mål och sedan tappa det.

Jaja, jag börjar leta bästa stället för mig, så får vi se var det landar.
Nu ska jag skriva en stund.
Tjoho.

lördag 19 december 2015

Ikväll är det dags för årets upplaga av

Love Actually.
21.00 på ettan.

Jag ser den bara på jul och bara på tv.
Härligt när den går på ettan så att man slipper reklam för en gång skull.

Signeringen var superrolig, tack för att ni kom Annelie, Britt-Marie, Vicki, Ann och alla andra!



Hurra!

Idag ska jag till Farsta och jobba i bokhandeln mellan 12 och 14.
Min hemma-arena kan man väl säga.
Jag vet inte riktigt hur många gånger jag har varit där, men det är fjärde gången i år (tror jag.)

Anyhow.
Jättekul!

Nu ska jag tvätta mig lite, dutta på lite grejer här och där, hitta något fint som jag kan få på mig med en knäppisarm och sedan försöka hitta en parkering i Farsta vilket kan vara det svåraste av allt lördagen innan jul.
Jag kanske borde ta bussen?
Vi får se.

Tjohej. Nu kör vi Lördag!

fredag 18 december 2015

Jag har gästbloggat hos Åsa Bonelli,

inlägget hittar ni här.

Det är väldigt sällan jag blir inbjuden till sådana trevligheter, och det kan ju bero på en massa saker och om man vill kan man tänka på de mindre roliga: jag anses tråkig, enahanda, obeläst, har inga åsikter, är för blek.
Allt det där stämmer ju.

Då blir man ju extra glad när någon vill en nåt. Som att gästblogga. Tursamt nog hade jag dessutom tid med det.
Och tid att skriva noveller.
Andra delen av min långnovell finns i Året runt nu, och den korta (men lite söta ändå) är publicerad i veckans Hemmets journal (tror jag i alla fall.)

I morgon ska jag skriva hälsningar i böcker, mellan tolv och två, i akademibokhandeln i Farsta.
Det ska bli väldigt trevligt.
Och så har jag fått korrekturet på Gloria.
Åh, det är så fint!
350-60 sidor av ren kärlek, tamejfan.


Hoppas att jag känner på samma sätt när jag har korrat klart.
Jag väntar med det ett tag. Förlaget vill ha tillbaka det i mitten av vecka två, så efter nyår blir perfekt.
Samtidigt ska jag skriva klart Sjuan och då gäller det att göra ett schema som funkar för båda.

Allt sånt fixar jag för att det är så himla ROLIGT.
Ni vet att jag gillar mitt jobb, va?
Idag hade jag en gästarbetare här.
Vi var båda riktigt duktiga, faktiskt. Och jag kan meddela att den allmänbildade Nisse är grym på På Spåret, så ska ni vara med och behöver en partner är han ett tips.

Om jag skulle vara med? Tror inte det. "Jag anses tråkig, enahanda, obeläst, har inga åsikter, är för blek."


Skrivdag hos Hellbergs.

Nisse kommer hit efter lunch och vi ska dela på skrivsoffan, eller om han kanske föredrar köksbordet.
Jag kör igång utan honom. Men först vill jag ha tag på veterinären eftersom vi - Misse och jag - inte har fått provsvaren än. Det har aldrig tagit mer än två dagar tidigare.

Fredag.
Bra dag än så länge.
Tjoho.

Update: Misses värden är skyhöga, inte ens mätbara. Igen. Jag måste helt enkelt få i honom kvällsmedicinen som jag har hoppat över sedan jag var i London. Jag har märkt att han är sämre. Han har börjat kräkas igen och är pipig.
Nya ronder, helt enkelt.


torsdag 17 december 2015

Det är intressant

att gå tillbaka i bloggen och genom att bara läsa inläggen - och se alla upprepningar och stavfel - förstå att det där skrevs efter 16.00.
Jag klarar inte riktigt att skriva senare än så och därför är det toppen om jag kommer igång med mina manus tidigt.
Idag har jag inte gjort det och det är högst troligt att jag inte får något gjort alls på Sjuan i eftermiddag heller. I morgon ska däremot Nisse och jag ha en skrivdag tillsammans och det ser jag fram emot.
När vi träffades för tre år sedan (15 januari) jobbade vi båda med våra manus och det var givande som tusan att göra det tillsammans.

Annars då?
Jo tack.
Jag ser att många visar bilder från Arlanda nu i dagarna och medan jag gladeligen skulle vilja åka bort i januari, så älskar jag december hemma.
Hela hösten förresten.  Första september till nyårsafton är verkligen min tid. Jag har inget emot varken mörkret eller kylan.
Idag är det så mörkt i min förort att det är svårt att tro att det faktiskt är dagsljus. Men allt det vita som täckte marken är helt borta och det gör inte mig ett endaste dugg om vi inte har en vit jul eller en jul utan dagsljus.

Ungefär så.
Torsdag.
En rätt bra dag än så länge.



onsdag 16 december 2015

Jag kom iväg på mina grejer idag,

yrseln gick tack och lov över.
Först träffade jag min väninna från Fjällbacka, vi har känt varandra sedan lekis - alltså i 47 år (hisnade, eller hur?) - och bodde tillsammans i Strömstad i gymnasiet och senare i Göteborg. Lång vänskap och vi kan bara ta vid där vi slutade senast, som jag tycker är betecknande för den där riktigt långa vänskapen.

Jag har några sådana relationer kvar sedan jag bodde på västkusten (jag flyttade därifrån för mer än 30 år sedan) och alla är lika fina, trots att vi varken ses eller hörs särskilt ofta.

Sedan gick jag på julfest hos Grand Agency, där jag hängde med Susanne Boll ochde här två sköna bönorna. Framgångsrika som tusan.
Catharina Ingelman-Sundberg och Karin Wahlberg.
Pensionärer möjligtvis i ålder, men mer produktiva än någonsin.
Den ena med sin pensionärsliga och den andra med sitt lasarett.
Jag beundrar båda två enormt mycket.





Vaknade av kliande ögon

och när jag satte mig upp hade jag yrsel.
Och inte den vanliga som jag får för att blodtrycket är lågt för den går över nästan genast, utan någon annan form som gjorde mig - i alla fall i känslan - vinglig.
Det har fortfarande inte gått över, men jag tror att det är lite bättre. Jag ligger i alla fall i soffan, vilket känns skönt.
Eftersom jag har lite ont i nacken, som säkert hänger ihop med axeleländet, så tog jag värktabletter. Det kan ju vara någon nerv eller nåt, eller hur?

Well.
Jag behöver vara vingelfri senare för då ska jag till stan och träffa en kompis från Fjällbacka innan julminglet på Grand (min agentur.) Och är jag inte det så stannar jag hemma.

Ungefär så en dag då jag inser att det inte blir ett dugg skrivet i den här skrivstugan.


tisdag 15 december 2015

God morgon.

Ni fick världens längsta blogginlägg igår. Det här kan bli det kortaste.
Jag jobbar.
Tjohej.

måndag 14 december 2015

Nu har jag räknat.

Om jag siktar mot att nå 40 tusen innan årsskiftet, hinner jag nog 50 tusen till fram till mitten av februari om allt går exakt som det ska. Det brukar rulla på rätt bra efter 60 då nedförsbacken är inledd.
Det ska bli så spännande att se var resten av Sjuan tar vägen. Jag vet exakt hur den slutar, men vägen dit är fortfarande relativt öppen.
Hurra. Jag Älskar mitt jobb!

Jag tycker än så länge att december 2015 rockar.
Ett tag var jag rädd att vändningen med armen/axeln inte skulle komma så som den verkade göra för alla andra och att jag skulle tvingas till operation som jag inte ville göra, men jag har gått tillbaka i mina anteckningar och det började gå åt rätt håll i mitten av oktober. Då hade det gått nästan tio månader sedan jag kände av det första gången.
I oktober vågade jag mig ut igen, var inte lika rädd för folk och för att bli knuffad och en månad senare tordes jag åka till London.

Jag har forfarande ont, vissa dagar är värre än andra, men värktabletter funkar numera. Det gjorde de inte när det var som värst. Inget utom att sitta eller ligga blickstilla hjälpte då.
Dessutom kan jag tvätta håret, föna det och bra dagar sätta upp en tofs som inte hamnar snett.
Bara en sån sak!

Men jag kan inte tvätta mig under högerarmen, jag får inte upp vänstern så att jag kan raka mig, jag kan inte klia mig på skinkan, inte knäppa en bh annat än på framsidan och det gör ont att vrida om och dra upp den, att öppna en trög dörr är svårt, men bära klarar jag rätt bra.

Jag kan inte dra av kläder på överkroppen, inte korsa armarna eller sätta vänstra handen i sidan, men jag klarar att dra upp ett par brallor, ta och på av en stretchig t-shirt och jag törs gå i högklackade skor när det ges möjlighet.

Jag kan inte sova på vänster sida, men är så van vid höger nu att det inte spelar någon roll.
Jag undviker hastiga rörelser och ber en bön om att slippa snubbla, och jag ställer mig på en stol istället för att sträcka mig när jag behöver båda armarna för att ta ned något. Jag når längre om jag lyfter hela axelpartiet.

Det är ett mindre helvete att betala parkering med att sticka in kortet i genomfarten, men tricket är att sticka in det och sedan dra tillbaka armen tills maskinen säger åk. Jag behöver i alla fall inte gå ut längre, det är positivt.

Det är obehagligt att ha mycket kläder, eftersom vänstern är så klistrad vi kroppen känns alla sömmar, och jag kan inte bära handväskor annat än i handen. Men jag kan stänga min bildörr med vänsterarmen och om jag vrider mig tillräckligt får jag tag i bältet också med vänster.

Så ni hör att jag gör framsteg.
Tjoho och toodeloo.
This to shall pass.

(Och peppar peppar tvi tvi tvi. Jag hoppas att jag slipper det i den högra.
Gör jag inte det så vet jag att det går över. Det är det viktigaste.)

 ( FS, Frozen shoulder, Adhesiv kapsulit )

I två timmar sov jag som en stock.

Jättebra för nattsömnen. Verkligen.

Misse hade inte gått upp i vikt alls (3,3 kilo), och hon tror att han behöver mer medicin. Hjärtat slår också fort och det kan vara den höga ämnesomsättningen som gör att han fäller så mycket.
Jag har ju slutat med kvällstabletten för att jag inte fick i honom den, men det är högst troligt att han verkligen behöver den och då får jag väl börja tvinga honom.
Suck.
Men jag ska läsa på bra instruktioner om hur man gör, det fanns någon jag gillade såg jag när jag tittade kort, som handlade om ett fast grepp om nackskinnet ...

Jaja.
Måndag men inget Scandal. Det är jullov för de braiga serierna.
Vad ska jag göra då?

Idag tryckte sig Misse mot mig hos veterinären.

Han kunde inte stå nära nog.
Pluttisen.
Om ett par dagar får vi provsvaren.

Jag har inte skrivit något på Sjuan idag, istället har jag ägnat mig åt Tack, ni vet det där sista i boken. Det är inte alla som ägnar sig åt det, men jag gör.
(Någon gång har jag till och med läst att det vara mitt tack som var det bästa med boken, hahaha)

Idag tänkte jag hålla det lite kort,
Ha.
Med tanke på all research jag har gjort till den här boken så gick inte det särskilt bra.

Men nu är det gjort och skickat till Kerstin så att hon kan lägga in det i manuset.
Det enda som saknas nu är en baksidestext, men den gör förlaget och så får jag säga vad jag tycker. Oftast tycker jag, och Forum har inte ett dugg emot det, tvärtom. Det blir ett bra samarbete.

Nu är jag bustrött och ska ta en kort vända till sängen.
Det kan hända att vi hörs senare!

Well, well, well.

Det är måndag.
Jag hade ställt klockan på halv åtta, men redan halv sju började det köras med plogar utanför.
Det kom nämligen en centimeter snö igår.
Om ens det.
När man försöker få bort snö som knappt finns, låter det ännu värre kan jag berätta.

Men det betyder förstås att jag är mer än redo att åka till veterinären med underverket. Efter ett makalöst fjäskande fick jag in honom pillret och nu vankar han vaksamt runt i lägenheten rätt övertygad om att något är på gång.
Buren lyfte jag ned igår redan, och det är ju möjligt att han har sett den.
Annars tror jag mest att han bara har ett sjätte sinne.

Den här veckan ska jag skriva, äta lunchmiddag med kompis och julfika med agent.
Ungefär så.
På lördag signerar jag årets sista böcker i Farsta. Mellan 12-14.
Ni är förstås väldigt välkomna dit!

Toddeloo!



söndag 13 december 2015

Åsa firar jul,

och som hon gör det i år.
Med känslorna utanpå känns allt dubbelt så starkt. Musiken, pyntet, blommorna, dofterna, ljusen och smakerna.
Det som är viktigt för mig

Idag var jag på Operan och lyssnade på Adolf Fredriks musikklasser.
Sedan gick jag genom Gallerian till min parkering och hittade en pluttis på sisådär 2, 5 år. Han pratade inte svenska, men litade tydligen på mig för han höll mig i handen medan vi letade efter någon anhörig.
Till sist fick vi gå till informationen, som ringde på vakter, och medan de letade efter någon som saknade en lite pojke köpte vi en nalle. En fin brun med en svensk halsduk. Han fick välja själv.
Efter en stund kom pappa och så vinkade vi hej då, kanske tjugo minuter efter vi träffades.

Den här ungen har aldrig kommit bort. Min blick lämnade inte honom en sekund på 18 år.
Stackarn.
Den här lille musikanten ville inte ens söka till AF.
Det gick ju bra ändå.
Jonathan , drygt 2 år. Lika gammal som dagen upphittade pojke.

Operan.
Jag har varit här mycket under 2015. Varför får ni veta i maj.

Trappan upp till ...

Spegelsalen. 

Så här fint satt jag. Om kungen hade varit här hade han suttit
mittemot.
Golvet längst fram dras bort när det är stor föreställning.
Under det är orkesterdiket.

Det var fullsatt. Jag ville köpa 2 biljetter, men det fanns inga
bra, bara bakom stolpar.
Att få en  enstaka bra biljett gick däremot.

Vilken rysare. Fantastiskt!

Innan föreställningen var jag på NK och spanade in tomten.
Han har lika mycket att göra som vanligt ... 

God morgon, kära luciavänner.

Visst såg ni väl tåget på Svt?
Nä, ni kanske har annat för er 7.45 en söndagsmorgon.
Men det hade inte jag, som till och med hade ställt klockan för att inte missa min egen tradition. Nisse jobbar idag, alltså sov han hemma hos sig, så jag gick upp själv halv åtta, fixade frukost och parkerade mig soffan. Åt för många pepparkakor och fick ont i magen, men annars var det/är det en underbar morgon.

Senare ska jag till stan och på luciakonsert. Det blir väldigt fint tror jag.
Hoppas att jag kan ta någon bild på Operaglittret och visa er.

Vi hörs senare.
Tooddeloo!

lördag 12 december 2015

Det är inte bara Isabella Rossellini


som läser Fjällbackabladet. 
Jag fick mitt ex i lådan igår (det är därifrån jag har snott bilden) och nu har jag lustläst den med allt det innebär av seglingsresultat, ord från kyrktrappan och fina berättelser om inflyttade nya Fjällbackabor


För övrigt har jag jobbat, skänkt presentkort till Farstas klappinsamling (jag köpte till barn som är mellan 13 och 16, för de mindre tänker alla andra på tänkte jag, och i insamlingen gav de mig rätt), och så har jag gråtit och varit glad i en enda röra.
Min känslor rör sig friskt just nu och jag är enormt lättrörd. 
Sådär så att det lite är obegripligt.
Men jag piper på, jag har inga andra alternativ. Det är ju inte så att det går att stoppa direkt.

Så på Operans luciatåg i morgon ska jag komma ihåg att ta med mig näsdukar.
Jag sitter perfekt på första raden (som på Operan är nedre balkongen.) Där harmoniserar ljudet från scenen och orkesterdiket perfekt och jag tror att det blir jättefint och gråtnjutbart.
Men innan jag åker till stan ska jag se Svt:s luciatåg. 
Det börjar kvart i åtta på ettan.

Nu ska jag bada, sedan sätta på mig min nya marinblå fleecemorgonrock (innan jag ger mig själv nya ögonbryn eftersom mina är gråååååååå numera.)
"Ska du verkligen ha en extra large?", frågade expediten som ju inte kan veta att jag behöver en jätterymlig eftersom jag bor i den och inte kan rätta till det som glider snett hela tiden (som det känns att det gör med dem i rätt storlek.). 
Stor är perfekt att vira om sig och ärmarna kan man vika upp.

Jag tackar härmed min vita (den var det när jag köpte den) för de här tre-fyra åren tillsammans. 
Det har blivit några böcker sedan vi träffades första gången.




Jag inledde min lördag med att lyssna på Simona,

som var med på Morgonpasset i P3. Jättebra intervju, med nyfikna programledare. Det är oftast allt som behövs för att det ska bli ett bra samtal. Påläst är trevligt, men nyfiken är bäst.
(Jag gjorde radio med en rätt ointresserad Sven Wollter en gång, och det var en PINA!)

Nu är jag inne på kopp nummer tre och har satt mig i soffan, för det ska SKRIVAS ROMAN igen. Tjohej.
Sjuan av planerade tio.
Jag tror att jag har Åttan hyfsat klart för mig.
Möjligtvis Nian också.
Tian kanske borde bli en jättefest med alla karaktärer som jag har skapat under åren.
Målet idag är  bara att komma igång. Om kapitlet blir klart är jag nöjd.
I morgon är jag ledig och ska till stan på luciakonsert.

Ungefär så, gott folk.
12:e december. Helt galet. Snart blir det ljusare igen!


fredag 11 december 2015

Jag hade bestämt mig för

att åka till Farsta centrum idag, efter jag hade läst klart det jag hittills har skrivit av sjuan, men så kom jag inte på varför jag skulle dit. Jag har mat, kattmat och möjligtvis behöver jag ny sand till Misses låda, men det kan jag lika gärna fixa i morgon.
Så jag stannade hemma och har fortfarande morgonrocken på mig. Tror att den får sitta hela dagen, faktiskt.
Istället ska jag ta fram mina sista tomtar. Jag har några som är väldigt viktiga.

På måndag ska Misse ta nya prover. Jag får inte i honom kvällstabletten (en med låg styrka) men däremot går det okej med den på morgonen (som är den viktigaste eftersom den är stark.) Mycket fjäsk och byte av godisbitar, men till sist tar han den.
Vi får väl se vad värdena säger. Det brukar ta ett par dagar att få svar.

Han är ju mycket lugnare nu, men sover fortfarande hela dagarna. Ibland lägger han sig bredvid mig i min soffa, men oftast ligger han i sin egen. Han går upp och äter, vill kela ibland, går på toa, men det är allt. All leklust är borta.
Idag har jag borstat honom och det tycker han är superskönt. Han fäller massor men om det har med något särskilt att göra vet jag inte.

Ungefär så.
Fredag och På Spåret.
Det är väl ungefär det.
Nu ska jag läsa deckaren jag håller på med.
Tjohej.


Jag sov mellan fem och sju

igår eftermiddag. Det är helt obegåvat om man sedan vill somna normalt. Det gjorde jag helt enkelt inte, låg i sängen och funderade på livet (läs mina romaner) till typ två.
Sov sedan till nio så det är en segare start idag, men målet är att läsa klart det jag hittills har skrivit av Sjuan, och det fixar jag.

I morgon börjar jag skriva igen, och ska då också ha klart för mig hur mycket jag behöver jobba/kan vara ledig under julen. Inte mycket, tror jag. Det troliga är, lite raskt räknat, att jag måste producera 10 tusen ord i veckan om jag ska kunna nå min deadline 15 februari.

Om Sjuan är bra så här långt?
Yes box!

torsdag 10 december 2015

Idag begravdes Staffan i Fjällbacka.

Tack vare sociala medier har jag kunnat se bilder från Fjällbacka kyrka. Så fint. Och så oändligt sorgligt.
Den här lyssnade jag på klockan elva när kyrkklockorna ringde.
Musiken är så vemodig och vacker.
Jag hörde den första gången i kyrkan i måndags. Då framfördes den av hovsångerskan Lena Nordin och den berörde mig så som bara musik kan göra.





Dagens problem:

tänk om jag inte tycker om Sjuan när jag öppnar den nu?
Jag är ju så himla glad i Gloria att det gör mig lite rädd för den här som kommer efter.
Min lösning är enkel. Jag måste läsa det jag hittills har skrivit, vilket är ungefär 30% av manuset.
Vanligtvis vill jag ju inte det, men efter ett uppehåll är det nödvändigt att i alla fall skumma lite.

Det kommer att ta en stund och när jag har packat ihop det för idag ska jag tvätta.
Och sedan köpa Året runt och se illustrationerna i den första delen av tre i kortromanen jag har skrivit.





Jag är alldeles fascinerad av det där. Så fort man har skrivit klart sin novell, vysckas den iväg till en illustratör som läser och tecknar. Visst är det roligt?

När en av veckotidningarna, tror det var Hemmets veckotidning, hade hela Sonjas sista vilja som följetong var det hur många bilder som helst. Jättehäftigt, trots att ingen av kvinnorna så ut som jag tänker att de gör.

Nu kaffe och Sjuan.
Hejhej.



onsdag 9 december 2015

Visst hjälper vi väl till?

Den här julen är 30 miljoner barn på flykt. 
Därför vill jag tipsa om att du kan köpa julklappar i UNICEFs gåvoshop. Alla saker skickas till de barn som behöver dem mest, till exempel barn på flykt. Du får ett fint gåvobevis, tryckt eller digitalt, att ge bort i julklapp.

Nu vet inte Nisse och Jonathan att det på deras önskelista i år finns till exempel nötkräm mot undernäring, vinterkläder till barn och ett katastrofpaket, men det gör det. 
Tänk vad glada de ska bli för att deras klappar har hjälpt de som har de svårast!

Gå in och köp julklappar som räddar barns liv unicef.se/gavoshop.







Jag har gett mig själv ledigt idag.

I morgon drar jag igång projekt sju igen och jag har behov av en tom dag emellan Gloria och Sjuan.
Eftersom jag har satt en deadline på mitten av februari på den behöver jag jobba på. Och inte mig emot, det råkar ju vara det roligaste jag vet.

En sista signering i år sker på akademibokhandeln i Farsta den 19:e december.
Ni vet att ni är varmt välkomna, va?

tisdag 8 december 2015

På torsdag

begravs Staffan i Fjällbacka kyrka och om två veckor begravs Marianne här i Stockholm.
Jag kan inte att åka hem till Fjällbacka nu, annars hade jag gärna gjort det. Jag tyckte så mycket om Staffan och hans storasyster är en av mina äldsta vänner.

Marianne, som jag flög med i tre år, gick bort förra helgen, en vecka efter Staffan.
Hon var min bästis Helens andra bästis, och vi har haft mycket roligt genom åren alla tre, även om Helen och Marianne sågs mycket oftare.
Bland annat var vi på Mallis för snart 30 år sedan. Det var före familjerna, när vi fortfarande var singlar alla tre. Mariannes moster bodde där och vi fick låna en lägenhet i Palma i några dagar. Flyget var gratis när vi flög med vårt eget bolag.
Innan vi fick nycklarna till lägenheten fick vi hjälpa till att skala potatis till ett bröllop som skulle hållas på mosterns restaurang.
Det tog tydligen några timmar. Enligt Helen.

Själv minns jag inte just det. Men jag minns väldig mycket annat. Vad roligt vi har haft och vad många bekymmer vi fördjupade oss i, sådana som var viktiga när man var runt tjugofem.
Jag minns resorna till Kanarieöarna, danserna på Pacha, ölen på Maggans pang, seanserna i Mariannes lägenhet, tavlorna som flyttade sig för att det spökade, alla skratt.

Svarta kläder, har Mariannes 19-åriga dotter bestämt. "Så svart som det bara går."
Det känns oerhört passande.

Jag är så sällan i stan

att det är rena rama stadsvandringen när jag kommer dit.

Idag har jag bokat en luciakonsert, den här gången för mig själv eftersom det var lätt att få enstaka bra biljetter men omöjligt att få två (jag köper bara bra platser numera, ska berätta varför en annan gång.) Jag ska till Operan (på söndag som ju är den 13:e) och se Adolf Fredriks musikklasser och dessutom passa på att ta ännu en dag på stan.
Konserten är klockan två, en perfekt tid om ni frågar mig. Då finns det utrymme för att handla julklappar också.
Två flugor är verkligen min grej.

Jaha.
Sista manusdagen med Gloria, sedan är det bara korrläsningen kvar.
Jag har fortfarande grejer kvar att kolla men har hela dagen på mig. Ikväll går det iväg till redaktör Kerstin och till min agent Maria.

Solen skiner i förorten, det är minusgrader och jag har fortfarande inte skaffat broddarna jag behöver den här vintern.
Kan vi hoppas att all snö kommer längre norrut?
Jag behöver absolut inte en vit jul, det är så väldigt stämningsfullt här ändå, tack så hemskt mycket.

Det var väl det så här långt, tisdagen den 8:e december.






måndag 7 december 2015

Långfika

och julkonsert med operans solister, i S:t Jacobs kyrka.
Det var jättefint och när alla stämde in i Stilla natt visste jag att det var himla dumt att lämna alla näsdukar i bilen.

Det var en fin eftermiddag med mycket prat, skratt men också många tårar.
Livet är obegripligt emellanåt.

Jag har fått en extradag

av min snälla redaktör, så innan jag åker till stan och träffar Helen ska jag jobba håååårt med finsliperiet.
Ryggen är lite bättre och med värktabletter på det så kommer jag få det att funka idag.
Hurra för det.

Men innan jag börjar ska jag öppna lucka sju i  min adventskalender.
Jag köpte den på Liberty i London.
Jag önskar så att det kan bli en Åsatradition att kunna åka till London i november varje år.




söndag 6 december 2015

De här finingarna

dök upp på Hannas signering i Tanum idag.
Min mamma, lillebror och brorson.
Kul att se att de ser pigga friska ut. Jag har ju inte varit hemma och kollat det själv på ett tag.
Här är det den finaste söndagen på länge eftersom Linnéa och Jonathan är här. Vi bakar,  gör godis och ser Frost som jag inte har sett tidigare.
Ibland vore det underbart om ögonblick verkligen kunde frysas.

I Farstacentrum samlar man under julen in julklappar

till barn och när jag skulle gå dit häromdagen för att fråga hur det funkar började jag gråta så jag fick gå därifrån.
Men jag hann förstå att man själv köper en klapp eller tio så packar de in och fördelar till behövande.

Jag tror att jag är rätt bra i skarpa lägen, jag hugger tag och jobbar hårt, men när jag inte kan det utan mer är en åskådare så blir jag så otroligt berörd av människors hjälpsamhet.
Tårar sprutar när jag läser om hur människor öppnar sina hjärtan, dörrar och plånböcker för att hjälpa människor de faktiskt inte känner.

Det är så ett samhälle ska fungera, tänker jag, det måste ha varit själva grundidén en gång i tiden och inte alls något att bli så galet berörd av. Men det är väl för att det inte är så det ser ut just nu. Och då blir alla som gör något hjältar.
Well, inte mig emot. Och jag gråter gärna för en bra sak.
Farstaklappen.
Grymt!

Min rygg är totalpaj, men jag har petat i mig piller så att jag ska kunna vara med och göra JULGODIS.
Det är en sådan dag och jag ska träffa Jonathan och Linnea i Farsta så att de kan bära ingredienserna.
Jag tror att vi ska baka lussebullar också och det gör jag gärna om de tar med sig det färdiga härifrån eftersom jag äter upp allihop annars.
Förra året bullar blev de bästa någonsin tack vare rumsvarmt smör.
Det blir dagens tips.

Hoppas att ni får en bra andra advent!


lördag 5 december 2015

Sista avsnittet av Downton idag.

Frågan är hur mycket som får sin lösning nu och hur mycket man väntar med till julavsnittet (som kommer på annandagen och som definitivt är det sista vi ser av familjen upstairs och downstairs.)

Här kommer mina spoilers inför ikväll, så om du inte vill veta exakt hur det går - alltså enligt min författarhjärna - så kan du sluta läsa nu.












Mary får (naturligtvis) sin racerförare och när Mosley får jobb i skolan (och äntligen törs fria) så får Mr Barrow hans jobb (även om det är en degradering.)
Mrs Pattmore får ihop det med Daisys svärfar och Änkegrevinnan dör nog är jag rädd (men kanske i julavsnittet då Anna också har fått sin bebis.)
Mrs Crawley gifter sig förstås äntligen och Tom får ihop det med chefredaktören för Ediths tidning.

Och här kommer den största överraskningen: Jag har en känsla av att pappan till Ediths dotter kanske dyker upp igen. Har vi verkligen fått hans död konfirmerad som in an acutal body?

Där har ni det. Från mitt huvud till ert.


Jag har ryggskott, kände av det redan igår,

och att sitta och redigera Gloria idag går bort för nu har det brutit ut på riktigt, alltså skjuter jag upp det till på måndag.

Jag har gått igenom allt, så det som återstår är att småkolla detaljer (typ förstärkte jag verkligen den där karaktären? Kan jag variera ordvalen - som inte alltid min redaktör är så förtjust i att jag gör - och annat småpyssel.)

Istället tar jag piller och försöker röra mig lite eller ligga med benen vinklade - det är också skönt. I morgon måste jag vara piggelin igen för då ska vi göra julgodis, Linnea, Jonathan och jag.

Så, vilodag hos Hellberg och jag börjar den med att ta ett varmt bad, sen ska jag läsa.
Hurra för det!


fredag 4 december 2015

Författarjulbord2015


Snodda bilder, av Susanne Boll tror jag.


På bilden ser ni Catharina Ingelman-Sundberg, framför henne sitter Lars Rambe och bredvid honom Manne Fagerlind.

Totalt var vi 15 glada.
Vi verkade alla vara rörande överens om att den här tillställningen gjorde sig väldigt bra halv fyra. Man var nämligen hemma igen när klockan var åtta. Ett supertrevligt författarjulbord.
Nu längtar jag till nästa år!









































Simona har massor med bilder på sin blogg om ni vill se fler.

Nu ska Hellberg redigera de sista sidorna i Gloria  och sedan börja leta efter synonymer.
Tjohej!




torsdag 3 december 2015

Jag åt lunch på Mc Donald´s

En liten wrap.
Jag ska ju på julbord (bilder kommer under kvällen, särskilt här) och då gäller det att ha en tom matsäck.

Vanligtvis brukar jag vara proppmätt redan efter sillen. Det är så himla dumt, men då är jag vrålhungrig och vräker i mig, samtidigt som jag pratar och pratar och utbyter tricks och idéer med kollegor på vår nästankonferens (vi skulle verkligen behöva fler sådana, känns det som.)

Idag har jag en ny taktik.
Jag ska lägga lite av varje på tallriken. Både varmt, kallt, fisk och kött.
Och inga mättande potatisar.
Kanske prata mer om det går för då äter jag ju långsammare.

Vad tror ni?
Funkar väl?

Jag är så glad för att jag bestämde mig

för att be om hjälp med städningen under en period när jag har FS, det har hjälpt min axel/arm enormt. Med en katt som kissar i låda och som fäller mycket så finns det en hel del att göra med både dammsugare och golvmopp om man vill ha det rent och fint hemma, och det vill ju jag.

Hen kommer idag och detta samtidigt som jag ska piffa till mig inför författarträffen, så jag tänker att jag gör en del redan nu så kan jag sätta på mascaran senare.
Typ så.
Dagens träff är på eftermiddagen istället för på kvällen och det tycker jag är helt perfekt. Då kan jag gå upp tidigt i morgon utan att vara trött och jobba med de sista tio sidorna av Gloria, och sedan småfixa med manuset på lördag och måndag innan jag skickar tillbaka det till Kerstin så att hon kan sätta det.

Sedan ser jag det inte förrän det ska korrläsas och då ska också Nisse få läsa igen.
Om det blir före eller efter jul vet jag inte, men jag skulle tro att jag får tillbaka det i mitten av december men att förlaget inte behöver ha tillbaka det förrän en bit in i januari.

Iiii.
Snart är det 2016.




onsdag 2 december 2015

I högerkolumnen

ser ni en bild på den sprillans nya Sonjas sista vilja, som precis har kommit ut i Lettland.

När jag var på ett hotell på Rhodos och gjorde research fick jag en fantastiskt fin visning av hotellet av en ung lettisk kvinna, och jag fick hennes adress så att jag skulle kunna skicka just den här lettiska utgåvan av Sonja när den kom ut.
Jag hoppas att jag har kvar hennes adress, jag tror det, för boken lär dimpa ned i min brevlåda snart. Hurra!

Med vänliga hälsningar,
Osa


Jag insåg att jag behöver göra några ändringar

på slutet, så jag la av när jag hade tio sidor kvar för jag behöver vara glasklar i knoppen. Jag gör dem i morgon bitti.

Istället tog jag en tur till Ikea (där huvudet kan vara lite simmigt) och åt köttbullar för 39 kronor och köpte nya hyacinter eftersom mina andra blommar för fullt och nog behöver bytas ut snart.
Och så köpte jag kuddar och fodral till Nisse som han hade beställt.

Dessutom blev bilen varm för första gången på rätt länge. Jag inbillar mig att det är bra för den, istället för att bara köras iskall i två och en halv kilometer till Farsta centrum.
Till Ikea är det nog en mil, i alla fall.

Ungefär så. I morgon fyller min lillebror 41.
Den lilla plutten.
Förra året var jag hemma på kalas, men nu blir det ingen hemfärd förrän i vår.
Min axel vill inte köra bil så långt för även om den är på bättringsvägen har jag fortfarande ont varje dag, och vissa dagar måste jag fortfarande ta värktabletter.
Idag gjorde jag mig illa som fan när jag skulle ta av mig jackan, men det är en annan smärta. En bättre.
Hurra.

Det var väl det.
Onsdag 2:a december har funkat.



Onsdag, och jag kör igång direkt.

40 sidor, eller resten av manuset helt enkelt.
Jag lägger av när jag är klar.
Tjohej.

tisdag 1 december 2015

40 sidor kvar,

jag hugger dem i morgon och på fredag.
På torsdag är jag ledig.
Vi ska äta traditionsenligt julbord på Gondolen. Det är fjärde året tror jag och då kan man väl kalla det en tradition, eller?

Jag hade gärna rekommenderat en film idag men det verkar vara tunnsått med bra sådana, i alla fall vad jag kan se i tablån. Jag kanske ska läsa något istället. En av mina bokhögar minskar något eftersom jag parallelläser två deckare just nu, men de är höga. Allihop.
Väldigt höga.
Egentligen borde jag förbjuda mig själv att skaffa fler böcker.
Kommer att gå sådär, det vet jag redan nu.

Så här ser det ut lite här och var i min lägenhet.



Igår blev det inte mycket gjort,

inte i manuset i alla fall, så idag måste jag ha lite fart trots att jag börjar tvätta om en halvtimme.

Annars då?
Jo tack, min pyntade hem är numera också fyllt av blommor som jag fick av mina väninnor. De är så fina och gör mig så glad. Jag kommer nog att få byta ut alla innan jul, men så är det när man startar så här tidigt.
(Mina hyacinter har slagit ut och den doften!!)




Ungefär så.
Nu måste jag duscha innan tvättis.
Hejhej, vi hörs senare.