Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

lördag 31 januari 2015

I kväll.

Jag tänkte ge er lite tevetips, men såg att det var lite tunnsått.
Men för all del; Jonas Karlsson är alltid lika bra, och Cockpit på ettan klockan åtta är helt okej.
Halv tio på femman börjar Sex and the city 2.
Inte alls lika bra om ettan, men ändå.
Det är mina tjejer.
Ju.

Ungefär så.




En konsekvens av att man tycker att det är lysande idé att göra research

"om man ändå är i närheten", kan vara att man inte läser på skyltar utan kör in på ställen som man faktiskt inte får vara på, och sedan blir instängd i till exempel en underjordisk tunnel!

Uppenbarligen är jag nu utsläppt, och jag fick se den dörren jag behövde se.
(Dörrar är viktiga, man går ut och in genom dem en hel del i en bok.)
Tack, du som hjälpte mig!


Jag har krupit in i gästrummet slash Jonathans rum,

eftersom jag vaknade halv åtta och inte på några villkors vis kunde somna om.
I sängen i andra rummet sover Nisse. Och jag skulle tro att han inte vaknar förrän halv tio.
Alltså kan jag dra igång dagens manuspass medan han sover, och sedan tänkte jag vara en snäll flickvän och skjutsa honom till jobbet innan jag fortsätter skriva.

Jag är lite besatt nu, men med tanke på att min semester först skulle ha börjat i januari, sedan i februari, så känns det skönt att tuffa på i så hög takt jag förmår.
Förra manuset, det till Toscana, lämnade jag ifrån mig när det var långt ifrån färdigt.
Det kommer inte att hända igen, hellre ställer jag in semestern (utom New York som kanske ger den viktigaste pusselbiten i min berättelse.)

Lördag.
Snön vräker ned utanför fönstret dit jag har flyttat min radio, så att jag kan lyssna på Ring så spelar vi medan jag skriver.
Det är en jättefin dag, känns det som just nu!

torsdag 29 januari 2015

March framåt.

Ungefär en fjärdedel återstår, kanske lite mer eftersom det lutar åt att det här manuset blir aningen längre än mina tidigare. Vi får se. Jag vet exakt hur många kapitel som återstår att skriva (18), men det kan hända att jag behöver fylla på lite bakåt när jag redigerar.
Kötta, ni vet (nej, det kanske ni inte vet. Ge kött på benen, fylla på med bakgrund, information, hårfärg, känslor och allt som gör att ni lär känna mina karaktärer bättre.)

Min svacka borde ha kommit om det ska komma alls, i alla fall om jag tänker på hur det har brukat se ut. Någonstans vid 30 tusen kan det sega och sedan fram till 50. Därefter har det tidigare runnit på rätt bra.

Att det går så lätt med det här manuset är nog för att jag har längtat efter att skriva om min huvudkaraktär som har skumpat i bakhuvudet länge, länge.

Men redigeringen av Toscana har tagit tid och jag har varit så uppfylld av den att alla nya projekt har fått vänta till nu. Kanske har de legat och mognat under tiden.

Med det sagt: Efter Gloria vet jag faktiskt inte vad som händer. Jag har idéer om karaktärer (det är alltid så jag börjar), men inte mer än så.
Å andra sidan behöver jag inte börja skriva på någon ny roman förrän i slutet av året, och det känns finfint.

Hurra.
Jag älskar mitt jobb!

Jag är igång som tusan

sedan halv åtta.
Drömde att någon blev skjuten framför mina ögon. Ett skott mitt i solarplexus.

Det måste ha varit Deckarnas fel. Anna Janssons blodiga kvinna.
För det kan definitivt inte ha varit Bollywoodfilmen jag såg på Netflix efter det: Bride & Prejudice.
En upphottad indisk variant av den gamla klassikern.
Inte ett hångel, däremot mycket dans, lång blickar och enormt vackra människor.

NU börjar jag min skrivdag.
Tjoho.


onsdag 28 januari 2015

Gäsp.

Men att sova är inte att tänka på.
Det återstår fortfarande att skriva en och en halv sida GLAD BOK om 50 plussare.

Vi kan väl säga att jag har valt att skriva i en genre som inte direkt hyllas.
Glada böcker ser man lite von oben på, och om man dessutom är galen nog att lägga in de marginaliserade kvinnliga 50 plussarna har man verkligen landat i en låda som egentligen inte borde finnas.

Jag har en god vän som är skådis, hon skrev om de kvinnliga aktriserna över trettio och hur lite plats de får i på scenen och på manussidan, efter den totalt mansdominerande Guldbaggegalan häromkvällen, där männen bredde ut sig både som prisutdelare men också i listan över vinnare.

Sveriges allra finaste kvinnliga skådisar får pris för bästa biroll, men aldrig för bästa huvudroll för den innehas oftast av en yngre orutinerad kollega.

Well, I love my låda med kvinnor i mogen ålder och det gör väldigt många människor med mig.
Den mest inkomstbringande musikalfilmen någonsin är Mamma Mia (i Storbritannien oavsett genre). Meryl Streep var 58 år då.
Fler kvinnor än män läser, går på teater och ser film. Det görs rätt lite som riktas direkt till oss, faktiskt.

Dagens skrivpass är för övrigt ren och skär magi, och hjältarna (50 plus ) är på hugget!









Jag borde förstås ligga i min säng nu,

men när nu inte det funkade av någon anledning är det ju lika bra att sätta igång den här dagen.
Jag har ätit frukost. Det är sällan jag gör det, istället äter jag någon form av brunch när jag har varit uppe några timmar.
Men idag: Kesoplättar.
Häromdagen provade jag att ha i fiberhusk istället för mandelmjöli smeten.
Blä, vad äckligt.
Så jag fortsätter med mandeln, men tar mindre av den eftersom det är så energirikt.

Alltså: två ägg. I stor matsked keso. Två matskedar mandelmjöl.
Ha med fördel i kardemumma.
Funkar finfint att steka i plättlagg, men jag häller ut fyra lika stora delar i en stekpanna.
Smeten blir väldig lös, men den stelnar fint i pannan.

Jaha, det var väl det.
God morgon!






tisdag 27 januari 2015

70 år.

Under dagen och kvällen har jag tittat på dokumentärer om Auschwitz på Svt och minnesceremonin på CNN.
Bilderna och vittnesmålen är nästan obegripliga. När barnen sträcker sina siffermärkta armar i vädret ...
Antisemitismen sägs ha tagit ny fart.Vad är det man hatar så, jag förstår inte det.
Och hur kan historien inte har lärt alla något.
Det är fruktansvärt skrämmande.

Halvtid.

Jag ska träffa ett par gamla kompisar och fika senare idag. Och så måste jag köpa färg till ögonbrynen. Jag ser ut som en albino när de inte är färgade, och det är väl inget fel i sig. Det passar bara inte mig.
I många år sminkade jag mig inte alls.
Nu älskar jag att göra det igen, men oftast är jag ju ensam hemma och då vill jag i alla fall ha ett par ögonbryn när jag passerar spegeln morgon och kväll.

Idag ska jag till och med sätta på mig mascara.
Jag är fortfarande hängig, men tror att det återigen har med hormoner att göra, så då struntar jag i det och åker på tjejträff.
Det är ju jätteroligt!



Jag har sett sista avsnittet

av Drop dead Diva.
Buhu, vad sorgligt. Inte avsnittet, utan att det är slut på mitt fritidsnöje att se flera avsnitt om dagen när jag inte skriver.
Nu funderar jag på att plocka fram Sex and the city, trots att jag har sett den flera gånger.
Men som med bra serier (Vänner, Modern family, Grey´s anatomy) så tål den att ses om och om igen.

Jag har lite ont i halsen idag, men jag har ju det med jämna mellanrum utan att det blir något av det alls, alltså håller jag en tumme den här gången också.
Å andra sidan kanske det är bra att gå någon skit nu, så kanske jag klarar mig när vi ska åka till New York om mindre än en månad.

Well, det blir inget New York om jag inte har skrivit klart mitt manus.
Jag kör nu.
Kämpa Åsa, kämpa!!
(På riktigt har jag nog aldrig skrivit ett manus som har varit mindre kämpigt. Antingen börjar jag bli rutinerad (bok sex) eller så är det en sjuhelvetes bra story.)

Idag kommer En liten värld ut på Holländska.

Första landet utanför Sverige (är såld till sex länder.)
Urspännande!


måndag 26 januari 2015

Jag sov, jag åt, jag skrev.

Nu är jag ledig ända tills i morgon bitti.
Ser på filmgala.
Den enda glammänniskan där är Petra Mede. Annars skulle de kunna vara en författargala, bara svartklätt i publiken.
Eftersom jag såg Golden Globe häromsistens så är det svårt som tusan att se på den här galan med glittrande ögon.

Men men.
Nu kom paret Keppler in på scenen.
De var stiliga om än lite - ska vi säga blyga?
De delar ut pris för bästa manus.

Ruben Östlund vann för Turist, och den plotten är grym (jag har inte sett filmen men känner till den väl.)
Grattis!


Efter att ha hittat mig själv på Adibris förstaplats

med En liten världs E-bok, blev jag så utmattad av allt firande här hemma (jag, jag och katten) att jag måste lägga mig en stund.
Hälften av dagens mål är uppfyllt, jag MÅSTE skriva totalt 2 500 per dag i tio dagar (14 på sin höjd) framöver om jag ska få ihop det som jag vill.
Kämpa, Åsa, kämpa.
Men sov först, det är en toppenidé.

En bukett,

Idag finns ingen tid för slöhet!
Jag har en "vän" som jag träffade igår och som kan hända heter Simona, som ville hävda att jag alltid missar mina målsättningar.
Igår hade hon rätt.
Hela dagen blev ledig.
Men annars är jag rätt bra på att nästan hålla det jag lovar mig själv. 
Om målet är 2500 når jag oftast över 2000. Hellre sätta målet högre, det driver på mer än om målet är lägre satt. Däremot når jag det inte så ofta, men det är helt okej.
Igår behövde jag väl vara ledig, även om jag just nu får dåligt samvete mot mig själv om jag inte i alla fall gör liiite av det jag ska.
Tjoho.
Måndag.
Nu kör vi!

söndag 25 januari 2015

Chicago på stadsteatern.

Se den! Lisa Nilsson, Sharon Dyall, Dan Ekborg och många många fler.

Det är min och Simonas grej att se musikaler ihop. Ett mycket bra intresse. Nu drömmer vi båda om att se Book of mormon som sägs vara fantastisk.
Den går i London och New York.

Sedan snön föll för mer än en vecka sedan,

och trottoarerna blev till isgator, har jag helt enkelt struntat i att gå ut.

Well, mitt mål är ju att ta hand om mig själv och när jag nu har blivit av med julskinkan som hade satt sig mitt på min mage och jag har börjat äta igen, är det faktiskt dags att ta tag i promenerandet.
30 minuter varje dag om det inte är löjligt dåligt väder, då får jag dansa istället.

Idag går jag klockan ett.

Jag har gift (ni fattar) in mig i en internationell

familj, och det är verkligen berikande på otroligt många sätt.
I potten finns en ryska, två halvitalienare och så Nisse som inte har det italienska blodet men som har bott där som liten, och som senare bodde i många år i Spanien.

Om man skriver böcker är det lysande, i alla fall om man inte låter sina karaktär förtvivla i en förortslägenhet sida upp och sida ned.

I min nya bok åker vi ju som bekant tur och retur till Toscana.
Jag har haft en ofantlig hjälp av Nisse med hur man tar sig dit. Själv har jag inte haft en aning utan kan bara gissa, eftersom jag flyger när jag ska någonstans och i min bok så ska tjejerna åka motorcykel.
Han har kört mc dit, alltså snodde jag hans resväg.

Igår träffade jag hela internationalen eftersom vi firade en födelsedag, och då frågade min svägerska om allt verkligen måste vara sant eller till vilken grad jag kan hitta på, och jag vet faktiskt inte om det finns några regler.

Min egen regel är att inte rucka på ett facit om det inte är alldeles nödvändigt.
Om jag till exempel beskriver en resa och säger att någon flyger till ett ställe, så måste det vara möjligt på alla sätt, också tidsmässigt.
Sådant hittar jag aldrig på.
Och min förläggare och redaktör har puttat på mig om jag till exempel missar på maträtter (säger något franskt när det borde vara italiensk), och om jag ändå behöver det franska i Italien så förklarar jag det på något sätt, typ: Den franske kocken serverade ...

Däremot kan man förstås hitta på städer, yrken, fordon och karaktärer som kan flyga, men skriver jag om Farsta är det viktigt att jag beskriver det som jag ser det.

I mitt senaste manus ska en ambulans ta sig från A till B. Nu har jag fått reda på att det inte går, ambulansen skulle aldrig köra till B, utan till C eller D.
Då återstår för mig att bestämma om jag ska skita i facit, eller flytta på A eller B.
Jag har inte bestämt mig än, men det lutar åt att jag ändrar A i redigeringen - trots att det är bökigare. Men B känns viktigare som plats och då får jag utgå från det.
Och bestämmer jag mig för det redan nu, så blir det i alla fall rätt den sista tredjedelen av boken.

Långt inlägg.
Nu kör jag.
En stund.
Jag har bestämt mig för att ge mig en halvdag ledigt idag!

lördag 24 januari 2015

Om en månad åker vi hit.

49:e gatan.
Jag är redan upphetsad!

God middag.

Jag har helt glömt bort att blogga idag, har varit upptagen av research, som inte alls - till att börja med - gav det jag ville.
Men sen.
Omaj!

Nu kan jag börja skriva på ett av Glorias mest centrala kapitel.
Iiiii.

Hoppas att ni får en störtskön helg!


fredag 23 januari 2015

Kul.

Ett franskt pocketförlag har precis köpt rättigheterna till "amusez-vous en pensant À moi".
Ett fredagstjoho på det.

Nu ska jag strax se På Spåret.
Otroligt bra underhållning.
Hejhej.


Det är mer än halvtid,

men jag har inte jobbat fram till nu, istället har jag levererat post till Jonathan som precis som vanligt jobbar i studion i Hammarby sjöstad.
Jag lyckades locka in honom i bilen i fem minuter och klappa honom lite på kinden.
Han verkar trivas så fint med sitt liv, och ingenting får mig att bli gladare.
Gulleplutt.
Jag frågade inte ens om han hade långkalsingar på sig.
Hoppas och tror att han kommer ihåg allt hans mamma lärt honom.

Ett par skrivtimmar kvar.
Jag ska avsluta ett kapitel.
I morgon ska jag skriva på nästa och det ser jag fram emot.
I think there´s gonna be löööööv.




Min radio och jag.

Jag mixar mellan tv och radio. Musik funkar inte och ljudet får knappt vara hörbart.

Sedan jag fick barn är jag extremt ljudkänslig. I natt fick jag ett smsljudliknande meddelande om att en uppdatering av telefonen hade gjorts, och jag vaknade förstås.

Och nej, jag stänger inte av telefonen på nätterna. Det gör jag bara när Jonathan sover här.

Radion är på,  jag är duschad och parfymerad och nu börjar jag jobba.
Tjoho!

torsdag 22 januari 2015

Just sayin


Även om jag inte riktigt nådde målet,

så är jag nöjd med dagens arbetsinsats.
Men nu kroknade jag och ska vila mig en stund.

Min lille katt haltar fortfarande när han går upp efter att har legat ett tag ( det gamla skrället ligger ju oftast.)
Men så fort han har gått lite så verkar det gå över.
Igår lekte han till och med en stund, och han är precis som vanligt egentligen.
Det är bara det där med haltet då.

Två okej filmer ikväll:
Enemy of the state på nian 21.00 och Country strong, på åttan samma tid.
Det är inga filmer jag ser igen, så jag tror att jag fortsätter se på fjärde säsongen av Drop dead diva på Netflix.
Att läsa mycket just nu är totalt omöjligt, även om jag får i mig ett kapitel av Gone girl ungefär varannan dag. Jag sparar det till semestern, som nu lutar åt att starta typ åttonde februari.

25/2 åker vi till New York.
Nisse ska se på konst och jag ska göra research.
O.M.G!!!

Under snön

finns bilen.

En perfekt mage (peppar, peppar)

så idag kan jag jobba utan problem hoppas jag.
Först och främst fram till klockan tio, för då jag har bokat tvättstugan. Min parkeringsplats är strax bredvid så jag tänkte på att passa på att gräva fram bilen innan de kommer ännu mer snö och fryser på.
Senast låg det tre centimeter is på framrutan under snön.
Jag kan meddela att den tog ett tag att få bort.

Dagsmålet är satt till allt över 2000 ord.
Tjohohej





onsdag 21 januari 2015

Jag vaknade med magont,

och det molar (heter det så) fortfarande. Alltså har jag ätit lite mer idag, jag kom på att tarmarna kanske är trötta på min diet.
Eller så är det äggstockarna.
Inte vet jag, det är ju en enda röra av organ nedanför naveln.

I alla fall.
Idag har jag gjort klart allt med Toscana och sedan legat i soffan. Jag fryser inte längre, vilket är skönt. Men jag missade 2 300 ord i Gloria. Jag får helt enkelt ta igen det i slutet av månade (som är nu, fan.)
Nya tag i morgon,  jag tänker ligga resten av den här dagen.




Till Toscana tur och retur

Hej då.
Nu finns det inget mer jag kan göra.
Det är så länge sedan jag började skriva på dig och du har kämpat för din överlevnad på ett sätt som de andra i din kommande bokhylla inte har behövt göra.
Hoppas att det har gjort dig stark.
Jag vet i alla fall att jag har blivit en bättre författare tack vare dig.
Nu ska jag bara skumma igenom några sidor, sedan går du till tryck.
Vi ses i en annan form om ungefär fem veckor.

Tjohooooo!


tisdag 20 januari 2015

Nej, jag är inte bara disciplin.

















Jimmy Choo.

Not my proudest moment,

när jag var TVUNGEN att äta rostat bröd igår kväll.
Men något var jag tvungen att få i mig. Tur för mig att min mage var snäll, annars kajkar den ur mycket mer av bröd än av soppa.
Hungerchock (eller sugenpåmatchock.)
Om jag gör en snabb analys så är jag väl helt enkelt trött på att bara dricka, även om kroppen gillar att gå ned i vikt.

Nu är jag inne på min andra kopp kaffe, ska ta fram allt material jag behöver (har en jättekalender och en anteckningsbok bredvid mig i soffan) och köra igång.
Tjohej.
Tisdag.
Bra dag, tycker jag.



måndag 19 januari 2015

XXXXXX

står det här och där i manuset.
Det betyder kolla upp. Som namn på till exempel krogar eller människor.
Sedan har jag gjort en hel del research som också ska in senare.
Jag mejlade ett ställe häromsistens, och fick ett utförligt svar på långt mycket mer än det jag frågade om. Människor är fantastiskt generösa med tid och engagemang.

Och i nya manuset behöver jag det, eftersom jag inte har en aning om det jag skriver om.
Alltså miljö, jobb och sånt.
Det jag känner mig mer hemma på är galleriet av människor, men de ska ju in i någon form av sammanhang för att det ska bli en bok av det.

Jag har snart skrivit 50 tusen ord. En Åsaroman brukar landa på typ 80-85.
Här travas det alltså på mot sista januari.
Tolv dagar kvar.
Det kan gå.
Första veckan i februari kommer jag att redigera.
SEN har jag semester fram tills Toscana kommer.
Jag har inte fått lanseringsplanen än, så jag har inte en susning om det blir mycket resor den här våren eller om jag kanske kan ta det lugnt hemma.
Väry spännande!

Nu får jag se på Netflix.


Korrat manus avlämnat

i receptionen på förlaget. Soppor har inhandlats (är väldigt trött på det nu dag 19, men det funkar) och druckits/ätits upp.
Jag skrev 500 ord i förmiddags,  tar nya tag nu och förhoppningsvis får jag ur mig de resterande 2000 under dagen.

Lycka till Åsa, du får se på Drop dead Diva när du är klar.

(Ps, belöning är viktigt i mitt eget målsystem. Jag belönar mig aldrig med prylar utan med avkoppling. Dels är jag fattig men det är förstås också så att jag faktiskt behöver koppla av när jag har jobbat intensivt en dag.)


Nät jag flyttade hit

fick jag en kaffemaskin av elbolaget jag valde.
Först gav jag den till Nisse, men sedan fick han en riktigt espressomaskin och då kom kapsellmaskinen tillbaka till mig.
Den brygger grymt gott kaffe, men jag envisas ändå med min vanliga bryggare.
På morgonen.
Min nya lyx är att dricka en kopp till varje dag, någonstans mitt på dagen när jag behöver fjäska lite extra för mig själv när energin är på nedåtgående.

Jag dricker aldrig mer än tre koppar om dagen. När jag var runt 40, tyckte jag att jag hade svårt att somna på kvällarna och på den tiden drack jag kaffe dygnet runt( såklart, jag jobbade på Gevalia.)
Älskar kaffe.
Kan allt.
Banne mig!

Men då fick jag dra ned på mängderna.
Koffeinet byggs upp i kroppen under dagen och effekten sägs sitta i åtta timmar, så det är bara att göra matematiken.

Tre koppar är perfekt.
Nu vet ni det.
God morgon!

söndag 18 januari 2015

Femtonhundra,

och jag lägger ned för idag, ändå nöjd eftersom jag fick till det, tjohej och hurra!
Det är det där med den viktiga tonen.
Den som som ska leda mentalt uppåt, som ska få läsarna att borra sig liite längre ned i soffan, gääärna med ett leende och en förväntan på fortsättningen (jaja, jag vet, jag kan ju inte bestämma hur någon ska känna, men jag kan ju alltid hoppas!)

Skrivtips:
Avsluta ditt skrivpass mitt i något. Det blir enkelt att fortsätta nästa dag då.
Numera skriver jag väldigt sällan klart ett kapitel och slutar där.
Jag ser alltid till att påbörja nästa med minst halv sida.

Mitt i natten någon gång

kräktes Misse, och sedan somnade jag om och drömde om att jag satte en liten Jonathan på ett tåg. Vart han skulle åka vet jag inte. Vaknade svettig. Vände mig om, och då försvann Misse. I en vecka.

Nu ska jag messa Jonathan och kolla så att allt är okej hemma hos honom. Misse ligger på sin kudde, så han är okej (även om han fortfarande haltar lite när han har legat länge. ps, det går snabbt över.)

Söndag.
Finfin dag att ägna åt arbete.
Tjohej.
Mot 2500 ord och nästa milstolpe.
(Ni vet väl att övergripande mål alltid blir lättare att nå om man kapar ned dem till delmål? En hel roman kan annars kännas något övermäktig, bättre att tänka i kapitel, eller för all del stycken. Jag tänker i ord, funkar fint för mig.)

Kämpa Hellberg!

lördag 17 januari 2015

Grym skrivdag,

nu lägger jag mig en stund. Jag förstår inte vad det är med skrivandet som gör mig så sömnig, men precis så är det.
Jag ska lägga mig i soffan och se "Drop Dead Diva", på Netflix.
Är på säsong två.
En alldeles lagom underhållning. Ingen spänning bara mys.
Perfekt.


I november

var jag i England och gjorde formidaaaabel research.
Sista dagen gick mitt plan hem vid sextiden, ett par timmar efter att Marian Keyes, THE Marian Keyes, var på Waterstones och signerade sin senaste bok, dagen innan den skulle komma ut.
(Jag fick inte tag på biljett, men hade nog inte hunnit ändå :()

Nu har den redan kommit ut på svenska, hurra!
Jag läser på engelska om jag måste, av just Keyes har det blivit ett par, men allra helst läser jag på svenska.

Min semesterläsningshög går snart upp till taket.
Låt oss hoppas att jag får semester alls!
Det beror helt och hållet på om jag hinner klart mitt nya manus.
2500 är dagsmålet.
Jag börjar exakt NU!



fredag 16 januari 2015

Nope,

jag nådde inga Gloriamål idag. Somnade i soffan klockan fem och sov i två timmar.
Nya tag i morgon!
Jag färdigställde trots allt korret, så jag är ändå nöjd

Bra film på trean just nu. Fantastisk bra film på åttan just nu. Bra serie på ettan just nu.
Jag zappar.
Vi kan väl höras i morgon istället?

Så där, nu är allt korrat, infört och ska tillbaka till förlaget.

Alltså på måndag. Jag hoppas att jag kan sitta här i lugn och ro resten av dagen och kvällen, i alla fall är det planen för ögonblicket.

Jag har precis börjat skriva nämligen, och hoppas på att få gå in i den där bekväma bubblan, men är inte så säker på att det blir så idag.
Och då kommer det att bli slitigt, så som blir när flytet inte infinner sig.
Jaja, det blir författat ändå, om än med mindre entusiasm och hastighet.

Fredag.
Kunde lika gärna vara tisdag.
Men jag är glad för er som har vanliga arbetstider.
Tjohej!


Tvåårsdagen

är över.
Vi firade den på var sitt håll eftersom vi är så himla upptagna av allt möjligt.
Vad jag gör är ju ingen hemlighet direkt och dagsmålet är satt till 2300 nya makalösa ord i Gloria.
Jag kör direkt.
Sexton dagar högt tempo kvar.

Jag tror att jag behöver den där semestern i februari, törs inte ens titta tillbaka på förra året och hur mycket jag jobbade då.



torsdag 15 januari 2015

Mannen i mitt liv

hänger på stan med annan kvinna.
Eftersom han fick betalt är det okej.
Jag är klar med korret, ska bara in med Nisses detaljer när han är klar.
I morgon börjar jag skriva på gloria igen. Tjohoooooo

Han gör sig verkligen lysande på bild, min Nisse.




Idag

är två år sedan vi träffades.
Vilken tur vi hade!



onsdag 14 januari 2015

Sådär ja.

Det gick jättebra idag och nu återstår 110 sidor av korrande, varpå författaren mycket nöjt har sjunkit ned i sin soffa.
Här ska hon sitta resten av kvällen.
Häpp!



Sen morgon,

men nu är jag igång med baksidestexten jag har fått förslag på från min redaktör.
Sedan ska jag korrläsa. Hundra sidor borde jag klara, och sedan får jag se vad jag har tid över till.
Torsdag.
Fyra dagar kvar tills korrdeadline.
Tjoho.



tisdag 13 januari 2015

De här två fina

har jag ätit middag med idag. På Griffins där min kusin är källarmästare.
Vet ni hur gott det var?
Fantastiskt!

60 korrlästa sidor och paus

Jag har hittills skrivit 4, 5 glada böcker.
Det blir några karaktärer.

Om vi utgår från kvinnorna, som är de som spelar de största rollerna i mina böcker, så har jag i
SSV 3 stycken (plus Sonja och tre starka manliga karaktärer med egna perspektiv.)
SH 3+2 stycken (plus en stark man med eget perspektiv.)
ELV 3 stycken (plus två starka män med egna perspektiv.)
TTOR 2 (plus några starka karaktärer till.)
G (den halva) säger jag inget om än.

13 kvinnor hittills.
Alla olika varandra.
För det är ju det som är grejen. Att karaktärerna måste ha sina egna drag, ha sina egna röster.
Det är mycket svårare och roligare än man kan tro att mejsla fram det.
Visst är det kul att hitta på en historia, men det är när den kommer ur en persons synfält som den blir underhållande och annorlunda från den förra boken.
Storyn är ramen men utan karaktärerna skulle i alla fall min målning kännas helt tom.

Jag tänker på det när jag korrläser – hur olika Carina och Izabella från En liten värld är mina nya huvudkaraktärer i Toscana tur och retur; Jessica och Sara.

Nu ska jag sova en stund.
Tjohej.





Dag tretton

av fåtillbakakroppenprojektet och det går finfint.
Ikväll blir det dock ett avbrott eftersom jag ska på krogen med goda vänner.
Innan dess ska jag skriva lite men allra mest korrläsa Toscana tur och retur.
Det är bråda dagar i skrivstugan med mindre än två månader till boksläpp.

Den här härliga bilden är från det förra.
Vi som är på omslaget till En liten värld sitter i skyltfönstret på Akademibokhandeln i Farsta.
Gomorron!


måndag 12 januari 2015

Meryl Streep,

Maggie Gyllenhaal, Julianne Moore, Patricia Arquette.
Fyra kvinnor som faktiskt ser likadana ut som förra året, och året innan det.
Innan man sprutade in något i varje linje och kind.
Så fina!
(Läste just om Meryl Streep som precis som jag noterar varje lite förändring. Tänkte väl att jag inte vara ensam om det.)

Och HERREGUD vad vacker George Clooneys fru är.

(Jag ser Golden Globes. Amy Pohler och Tina Fey är som vanligt briljanta - och ser också ekologiska ut.)

Och Allison Janney! Ännu en ekologisk skådespelerska (från Vita huset, presstalesmannen ni vet.)

Jodå,

Sonjorna hänger med fortfarande minsann.
Här är de i topp strax nedanför Astrid Lindgren-biografin.

Nu har de sålts billigt av Bokus, men ändå.
Kul att se, och tack Sandra!

Ibland lider jag av att jag inte är mer uppdaterad tekniskt, som idag när jag inte kom in på skatteverket eftersom min bankID - trots uppdateringar - inte funkade.

Då kom jag på att Jonathan har mobilvarianten, och därför ville jag ladda ned den appen.
Men om man är app-o-uppdaterad som jag är, så är det inte så lätt att begripa hur man ska göra.
Och i en minut satt jag och stirrade på skärmen utan att förstå.
Det är fasansfullt, för jag vill ju hänga med, inte känna mig som en idiot.

Naturligtvis löste det sig, dessutom blev det busenkelt.
Jag ska försöka tänka på det i framtiden när jag tvekar.

Nu ska jag borta av en halvmeter snö från bilen, köpa mer köttsoppa, och se om mitt korrektur har kommit i brevlådan.
Todeloo.








Idag kommer jag nog att få

Toscana tur och retur-korrekturet i brevlådan.

Nu har redaktören Kerstin satt formen för den färdiga boken, och nu ska jag, Nisse, Kerstin, antagligen min förläggare Teresa och en extern korrläsare, som aldrig har läst texten tidigare, granska allt.

Sedan lämnar vi alla felen till Kerstin som åtgärdar, och sedan är det klart för tryck.
Men icke sa Nicke.
För säkerhets skull vill jag titta på det en gång till då.
Eftersom det är min bok vill jag stå för felen som är kvar.

För att den skulle vara hel utan korrfel är inte möjligt.
Trots alla inblandade.

Men vem vill ha perfektion.
Jag gillar att se att det finns människor bakom en bok.
I alla fall ett par gånger.
Fler än så är surt som tusan.

Så länge skriver jag vidare på Gloria.
Tjohej.




Idag börjar jag med administrativt pyssel

(not my favorite at all), det är därför jag är uppe tidigt.
Sedan ska jag jobba som vanligt, och därefter ska jag se på Golden Globe, som ligger på Svt flow as we speak (hoppas jag.)
Jag älskar galor, men det är så sällan de går att se på i Sverige. Tack för det, Svt.

Hoppas er måndag blir alldeles uuunderbar!

söndag 11 januari 2015

Nu har jag skrivit halva manuset, tjohej,

och hittills har det gått osedvanligt lätt. Peppar peppar. Kanske för att jag har haft så mycket mer klart för mig än i tidigare böcker. Nu har jag dessutom hittat rätt i den lite för mig annorlunda strukturen och det gör också att det känns "lätt."

Kom ihåg var ni läste det här när jag om ett par dagar bryter ihop och beklagar mig.

Nu ska jag ta ett bad, packa in håret och titta på ett avsnitt av Modern Family.

Det är bortsett från Misses skada en fin dag i förorten.



Vi har det lite lugnt här hos oss.

Misse tycker fortfarande inte om när jag rör mig i lägenheten, men han är framme och äter och låter mig klia honom bakom örat. Om jag reser mig går han iväg till något hemligt gömställe som jag låter honom ha ifred.
Han haltar forfarande lite, men det är mycket, mycket bättre än i går.
Jag avvaktar veterinär, eftersom han tycker att det är så galet obehagligt att åka bil nu för tiden.

Själv jobbar jag på.
Istället för att sova.
Gäsp.
Har drömt om djur hela natten (!)

500 ord kvar innan jag är nöjd.
Det blir en KAMP!

Misse verkar må bättre.

Jag har inte lyckats se om han haltar idag, men han hoppade upp till mig och kelade sent igår kväll efter att ha varit gömd i nio timmar och då blev jag så glad att jag började gråta.
Efter det både åt och drack han som vanligt.

I morse fick jag klia honom bakom örat när han låg på sin kudde, men sedan stack han och gömde sig igen. Vi får väl se hur det är när han kommer fram, jag tror att det mesta är löst nu även om han verkar vara på sin vakt (kanske mot mina fötter?)

Tack för all hjälp och erfarenhet jag fick ta del av, det är lite ensamt att vara djurägare ibland.

Jag jobbar medan snön kommer i pyttesmå flingor utanför mitt fönster vid soffan. På Väderöarna, utanför Fjällbacka, blåste det uppåt 40 meter per sekund i byarna igår.
Tjohej.
Då är det bra om man håller i hatten.
Jag vet inte hur många som är på ön så här års, men värdshuset är åretruntöppet.
Hu.
Det här är en sommarbild (nähä).

lördag 10 januari 2015

Han har smugit fram och ätit,

men sedan gömt sig igen.
Min lille plutt.

Medan jag oroar mig för honom surfar jag runt och förstår att det blåser typ lite hemma på västkusten.
Det är svårt att se på bilden, men jag kan se på webbkameran från Fjällbacka att havet har rullat in över kajen.


Min Misse haltar

efter att jag trampade honom.
Har det inte gått över till i morgon måste jag åka till en veterinär. Min lille älskling.
Vad bra att jag inte åkte någonstans idag, innan jag såg det.
Han kom fram kort, men gick direkt tillbaka under sängen igen

Har ni varit med om att ni har trampat så att er katt har haltat (det är några timmars sedan jag trampade.)
Och vad gjorde ni åt det?

I morgon når jag en milstolpe,

då har jag skrivit hälften.
Bra jobbat idag, Hellberg!

Egentligen skulle jag ha åkt till Nisse idag, men vädret sätter lite stopp för den planen.
Istället stannar jag hemma med min lille Misse, som jag råkade trampa lite på tassen idag, och som inte har kommit fram från sitt gömställe sedan dess.
Jo, en snabbis för att se vilket godis jag ville bjuda på, men han luktade bara på det sedan sprang han tillbaka till madrassen som ligger under sängen.
Alltså är det skönt att jag är hemma, för jag vill att vi ska vara vänner om jag åker någonstans om det nu är det som gör att han inte vill komma fram.

(Jag ska prova med en annan sorts godis strax.)

Kvällens tevetips är att se en film bara för att huvudrollsinnehavaren är ... skitsnygg!
Femman 21.30.

Jag vet inte när jag var ledig senast,

möjligtvis var jag det någon dag efter jul. Men då har jag för mig att jag gjorde research i badet och det är ju kanske inte att vara ledig, direkt.
Däremot är det väl fantastiskt att kunna jobba när man badar, det måste jag ändå säga.

Jag kämpar på mot sista januari och än tänker jag inte revidera mitt mål, det gör jag i så fall sista veckan.
Det är ju min egen målsättning, inte förlagets.
Om de skulle sätta ett mål, skulle det säkert vara i maj, möjligtvis augusti (om vi tänker oss utgivning i mars nästa år.)
Alltså ingen panik, men jag gillar att vara ute i tid och det skulle vara underbart om manuset blir klart som jag har tänkt det.

Så. På det. Även om det är lördag.

Och till er som lägger ned när det går tungt, när ni säger att ni saknar inspiration, när ni tycker att det blir skit.

Ursäkter, ursäkter ursäkter.

Skriv klart först, var självkritiska sen.
Inspiration är för amatörer. Proffs svettas.
Min egen låååånga erfarenhet är att jag inte kan se i min text om jag har varit inspirerad eller transpirerad, alltså är det bara att jobba på eftersom jag förstås är facit.
Okej?

Bra.
Nu kör vi.
Tjoho!



fredag 9 januari 2015

En rask på 20 minuter,

det var allt jag hade lust med idag, och nu har jag ätit en deliscius grönsakssoppa från Findus (extrem kalorisnål) och ska duscha bort svetten (jaja, kanske inte svetten, men jag blev i alla fall lite varm!)

31 kapitel kvar att skriva.
När jag är klar idag ska det återstå 30.


Idag behöver jag inte röra på mig över huvudtaget.

Ingen tvättstuga och behöver inte handla eller göra andra ärenden.
Det är min favvisdag, när det är på det viset.

Däremot ska jag ta en promenad. Det var några dagar sedan och idag verkar det bli sol, tjohej.

Jag skrev på FB att jag gärna skulle åka på en skrivresa till en skidort, och någon gång ska jag göra det.
Det skulle vara en drömresa, tycker jag.
Mixa utförsåkning och manus.
Gärna till Sälen, där jag bodde i tre år.
Nästa år, kanske.

Nu har jag ju en resa planerad redan.
Om 47 dagar åker jag till New York.
Om 46 dagar ska jag göra min mest spännande research hittills i min karriär!
Och om 52 dagar kommer Toscana tur och retur ut.
Iiiiii.

Tillbaka till soffan.
Jobba nu, Åsa, jobba!!

torsdag 8 januari 2015

Åsas matblogg presenterar: Gazpacho

kan vara en godaste kalla soppa som någonsin gjorts.
Alltså åkte jag till Ixa Maxi idag, där de har just den jag tycker är galet god - och till rätt pris.
35 kronor för en liter prima vara utan tillsatser.









































Överhuvudtaget tycker jag om tomatsoppor.
I de varma kan man ha stekt kycklingfilé om man vill ha det lite matigare.
Det kan man nog ha i de kalla också, förresten.
Mums.

Nu ska jag skriva klart andra kapitlet.
hejhej






Jag är feg.

Och om det skrev jag ett helt inlägg som jag nu strök (precis. Exakt. Ni fattar. Feg. )

Istället kan jag skriva om skitiga tvättstugor, om att jag inte la tvättbollarna i maskinen innan jag drog igång den eller om att jag nog får ta med min egen skurborste eftersom den man vanligtvis ska använda är snodd/slängd/iallafallintepåplats.

Eller så kan jag skriva om att jag inte har skrivit fyra kapitel på två dagar, snarare ett och ett halv, men att jag tar nya tag idag.

Det är så min blogg ser ut.
Vardagsliv.
Aldrig ta någon ställning.
Inte kommentera skrämmande, vidriga världsnyheter.

När jag började skriva här 2009 sa jag att detta skulle vara en blogg som blandar allvar och trams.
Jag slutade att skriva om allvaret någon gång 2010-2011.

onsdag 7 januari 2015

Någon slags halvtid,

och jag har fått ihop en sida kanske.
Men det är okej för jag har knåpat ihop ett helt synopsis (alltså en kort presentation av manuset), och det gör jag sällan innan jag är helt klar. Och nu är jag långt därifrån, men har ändå tillräcklig koll för att dra de stora linjerna. Det har jag vanligtvis inte.
Alltså är jag nöjd so far, eftersom dagsmål ju faktiskt kan och måste revideras emellanåt.

Så. Vad innehåller då ett synopsis?
Egentligen vet jag inte hur andra gör, men jag presenterar huvudpersonerna, deras inbördes relationer och vilka utmaningar de står inför och vad som driver dem hit eller dit. Varför de beter sig som de gör berättar jag inte i mitt synopsis (men förstås i manuset.)

Därefter berättar jag övergripande om handlingen.
I mina böcker vet man att det slutar lyckligt, men inte hur, och det är min utmaning att dels variera det, men också skapa nya problem i bok för bok.
I synopsiset presenterar jag problemen men inte lösningarna.
I den här versionen alltså.

Sedan beskriver jag hur jag har tänkt mig upplägget (till exempel vartannat kapitel han och hon).
I det nya manuset Gloria gör jag något som för mig är nytt och det ser jag också till att presentera eftersom den här versionen är till mitt förlag och till min agent, inte någon annan.

Det blev ungefär tre sidor.
Och en låt.

Men den tänker jag inte säga mer om här.
Moahahaha.


Söder i morse

Det är nog enda stadsdelen i stan som jag kan tänka mig att bo. Också den enda jag aldrig har bott i, trots alla andrahandslägenheter genom åren. Nisse bor precis vid Folkungagatan och har nära till allt, även jättefina promenadstråk.

Nu börjar arbetsdagen här.
Två kapitel.
Kör nu, Hellberg. Kör!

tisdag 6 januari 2015

Nisse är här,

han är ledig idag.
Vi ska ta en promenad, det är allt som står på schemat.
För honom.

Jag ska också skriva två kapitel bra roman.
Håll en tumme för att det går bra.
Nu kör vi.
Mooooooot sista januari.
Kämpa nu Åsa, kämpa!

måndag 5 januari 2015

På riktigt

har jag problem med snåljåpar.
På TLC visas just nu ett program med en person som är så penningjagande att han har hela sitt hus inplastat och utan möbler för att han vill behålla det fräscht om han någon gång ska sälja.
Eh, vi är olika vi människor och det är precis lika sjukt som det låter.
Stackars honom.
Och hans fru som inte kunde leva så och lämnade honom.

Men visst.
Efter att ha städat hela dagen så känns omöblerat och inplastat som en variant.
Nu är jag i alla fall snart klar.
Ikväll kommer Nisse och i morgon är det skrivjobb igen.

Det kommer knappast att gå att bli klar med Gloria till sista januari, men jag kan göra att försök i alla fall.
Jag har 37 kapitel kvar att skriva, och om jag siktar på två om dagen så kanske ...

Jaja, det där med ledig hela februari.
Det kanske inte är är ett dugg mysigt ändå.
Och jag ska ju åka till New York i fem dagar!
Hurra!

En outfit

Jag vet inte riktigt hur man fotar sig själv, här är ett rätt misslyckat försök när jag åkte hiss häromsistens.

För det första ska man väl inte se in i kameran.
Sedan kanske inte kameran ska synas alls, väl?

Jaja, jag hade annat än morgonrock på mig och tänkte berätta om det eftersom jag aldrig gör det på den här bloggen.
Så ni får det nu istället:

Jacka HM,
tunika DvF
Bysor: Mjuka sköna sittvänliga från Belles shoes.
Skor som inte syns: något högklackat, minns inte.
Väska Åhlens (tror jag, den syns inte men det är nog en enkel svart.
Örhängen och övriga smycket: Blandat krimskrams.
Hår och Makeup: Hellbergs badrum.

Där har ni det.


Unga, superfräscha extremt vältränade tjejer,

i trettioårsåldern, som finner det nödvändigt att skaffa sig helt stela pannor och rynkfria ansikte, är så sorgligt.
Och tyvärr inte ett enda dugg träningsinspirerande. I min värld blir man mer nöjd med sig själv om man tränar, inte tvärtom.

Är jag helt omodern som tycker att livslinjer är fina?

(Betyder det att jag aldrig kan tänka mig att göra något med mitt eget ansikte?
Jag vet inte. Den mellan ögonbrynen kanske ryker någon gång. Det är ändå sorgligt.)

Alltså, är ni också dagvilla?

Kära nån, vad jag rör till det.
Idag känner jag till exempel att det är fredag.
Inte för att det spelar någon roll, men att jag nu vet att det är måndag gör mig förvirrad.

Igår gick jag ut från Ica och för ett mikrosekund trodde jag att jag var någon annanstans.
Detta kan förstås vara tecken på något sjukt, eller så kan det vara så att jag är helt inne i min egen värld (vilket kanske inte heller är helt frisk.)

Säg gärna att ni känner igen er!

Nu ska jag göra den sista kollen på Toscana, sedan peta lite i Gloria, innan jag fredagsstädar.
Tjoho.



söndag 4 januari 2015

Mitt i min manuseufori

passade jag på att städa bort julen.

Nu står den instuvad bakom gardinerna i gästrummet; de som döljer allsköns skit och är ett egenhändig tillverkat förråd.
När min egen dubbelsäng ska in i det rummet får vi se om det får plats.
Det är på håret är jag rädd.

Well, jag sover fortfarande väldig gott i vardagsrummet.
Det gjorde jag i förra lägenheten också och det funkar finfint.

Den enda saken som stör mig den här julen, är ett doftljus jag köpte utan att fråga vad det kostade (för helt ärligt, hur dyrt kan ett ljus vara?)
Det var så dyrt att jag nästa svimmade!
Men doften, åh, den var var fullkomligt magisk och därför sa jag inget även om jag skämdes inför mig själv (och jag ska aldrig, aldrig mer köpa något så dumt!)

Och om ljuset hade brunnit lugnt och fint hade jag väl bara suttit här och insupit den fina doften, men lågan är ständigt flämtande.

Vet ni hur irriterande det är när ljusjävulen var dyrare än ett kilo oxfilé?

Jag är så glad för min Toscana,

jag tycker att den är så oerhört bra!
Det är varmt, berörande och roligt (om ni frågar mig.)
Hurra, vad bra gjort av mig att jobba om det när jag inte var hundra procent nöjd i somras.
Bra kämpat, Åsa!

Nu har jag hyfsat till antalet Underbar, Fantastisk, Plötsligt och Helt och är i det närmaste helt klar.
Jag ska köra Jonathan och hans två resväskor hem till honom och Linnea, sedan ska jag titta ännu en gång på prologen innan jag skickar det till Kerstin.

Tjoho, vad nöjd och glad jag känner mig!

Blåssöndag i Farsta.

Men jag bryr mig inte ett dugg eftersom jag varken ska till badstranden eller sitta på balkongen.
Istället ska jag putsa manus som har deadline i morgon.
När jag tänker på det kan jag kanske missuppfattat datumet eftersom jag förmodar att alla är lediga både i morgon och på tisdag, men jag är i princip klar så jag skickar så fort jag har kollat det jag ska.

När jag ser det igen är det för korrläsning, och då är vi flera stycken som läser. Jag tror att hon ska gå till tryck 29 januari.
Iiiiiiii.

Annars har jag passerat dag tre på min hållanedkaloriantalet, och det känns bra. Är inte så trött och utmattad som jag var en annan gång.
Hur mycket jag ska gå ned har jag inte en aning om, jag använder inte vågen längre eftersom den gör mig superdeppig.
Istället har jag kläder och spegeln som vägvisare. Fina klänningar och jeans som jag vill komma i efter november och decembers svullande.
När jag får tillbaka gästrummet senare idag när jag har skjutsat Jonathan och hans grejer till hans lägenhet, ska jag hänga dem på garderobsdörren som morot.

Vad gör ni idag?
Är ni lediga till och med tisdag?
Vilken lång härlig helg det har varit för er som har kunnat ta ett par extra dagar semester.
Det är ni VERKLIGEN värda!





lördag 3 januari 2015

Kvällens filmkrock

sker mellan Morning Glory, på sjuan klockan åtta, och No strings attached, på fyran halv tio.

Jag tror att jag väljer Morning Glory som jag så vitt jag kommer ihåg bara har sett en gång.

Stjärnorna på slottet, där störtsköna Helena Bergström gick ut som första stjärna förra veckan, ser jag istället på Play, eller reprisen på söndag när jag packar ned mina julsaker.
Jag tycker att Helena var avslappnad, kul och odivig.
Hoppas att det fortsätter på samma sätt.
Det ska bli kul att se Harriet Anderssons program senare i serien.

Men varför är det år efter år tre män och två kvinnor?
Det förstår inte jag alls.

I morgon ryker både barn och gran.

Jonathan flyttar hem till sig igen, och den ömma modern kommer att städa hans rum så att det återigen blir välkomnande för gäster (som jag aldrig har, men som jag inbillar mig att jag ska ha framöver.)

Den här julen har jag firat på precis alla sätt sedan i slutet av november och det har verkligen varit jättemysigt med allt godis, saffransbullar, allt vitt bröd, chipsen, ljusen, musiken och att Jonathan har varit hemma.
Men nu ser jag fram emot att vara ensam igen, faktiskt. Mitt tempo framöver är högt, och då är det skönt att få vara ifred.
Jag har tre grejer planerade i januari; en middag, en bouleeftermiddag och en musikal (Chicago, stadsteatern, Iiiiiii), utöver det ska jag bara jobba, umgås med Nisse – och komma i den där vårformen som jag längtar så efter.

Det handlar om mat och rörelse (utöver ett strålande humör, som jag har rätt lätt till utan större ansträngning - man behöver bara låta bli att tänka på det som är skit, haha) och idag promenerade jag raskt i 35 minuter.
Det blåste som tusan, men det gjorde ingenting. Min kropp har nämligen kommit på att den gillar att anstränga sig. Alltså försöker jag hitta små kullar att gå uppför, stockar att kliva över och pendla lite extra med armarna. Sammantaget (och i schlagertakt) gör det mig både trött och tantsvettig.

Nu ska jag läsa klart och sedan bada.
Jag sa väl att det var en bra lördag?



Visst älskar vi lördagar?

Vanligtvis är jag ledig två dagar i veckan, ibland på en helg, men det kan lika gärna vara på vardagar lite beroende på hur Nisse jobbar.
Men det finns inget som heter lediga dagar när det vankas deadline.

Alltså jobbar jag.
Efter att ha somnat om.  Tack och lov.
Jag vaknade av att min mycket åldrige katt klöste min tå, som väl stack ut under täcket.
Då, tjugo över fyra, var han minsann pigg.
Annars ligger han mest bredvid mig och slöar, när han inte äter, kräks eller går på toa.

Det är inte så mycket som har hänt där på fem år.

Men.
Det straffar sig direkt.
Idag kommer jag att klippa hans klor igen.
Det är det värsta han vet.

Moahahahaha

fredag 2 januari 2015

Jag blir lite tokig på alla spelinbjudningar till

crash hit och dit, som jag få via FB.
Hur blir jag av med det?
Jag har aldrig någonsin spelat och kommer inte att göra det heller eftersom jag skriiiiver böcker och inget annat. I alla fall inte just nu.

Bra arbetsdag som fortsätter i morgon, då jag ska läsa fixa finliret i prologen, kolla smådetaljer, och sedan går manuset tillbaka till Forum.
Om två månader kommer hon ut.

Nu är det strax På spåret och jag tänker kolla på det liggande.
Bra fredag, om ni frågar mig.


Det finns fina promenadvägar här.

Med det sagt; jag har varit inne i två dagar.
Jobbat, sett att det var dåligt väder (inte alls som bilden häromdagen) och tänkt att det blir bättre i morgon.
Men det måste bli en lördagspromenad, oavsett väderlek, för jag har kommit igång finfint och traskar på i bra Åsafart.

"Bryt inte kedjan", säger Paolo Roberto på Instagram, och jag tror att han har helt rätt i det.
Troligtvis gäller det allt om man ska få ett resultat: skriva, banta, träna eller sy en blus.

Har ni fint väder idag?



Jag blir ju så galet

glad när någon tycker om mina böcker.
I det här fallet gör ihyllan det. Hon skrev en jättefin recension för inte så länge sedan.
Tusen tack!

Annars då, Hellberg.
Jo tack, jag är uppe alldeles för tidigt, vilket är en konsekvens av den stränga dietens första dag.
I två månader har jag däckat av sockerchock, och nu kommer det att bli lite tvärtom ett tag. Meningen är att jag ska landa i hundra procent Lchf, som min kropp störtgillar.

Uppe tidigt alltså, och jag tänker förstås utnyttja det till att jobba. Jag är bäst så här dags, och borde alltid börja då egentligen.
På dagens agenda: synopsis på Gloria.
Det är inte en komplicerad berättelse, men mitt upplägg är, och det finns saker jag ska ha in som jag behöver ha extra koll på med det här manuset.

Det är jag, Gevalia och Misse.
Grym kombo, grym!

Är ni lediga idag?

torsdag 1 januari 2015

Astrid, sista avsnittet,

på ettan klockan åtta.

Well,

vi kan i alla fall konstatera att tacken inte blir kortare i mina böcker.
Men jag är på eller av, när det gäller det.
Antingen vara personlig eller så strunta helt i att tacka.
Jag var personlig den här gången också, och nu är jag nog banne mig klar.
I morgon ska jag fila lite på en grej, men sedan lägga det åt sidan till 4:e, då jag ska läsa allt i ett svep.
Det betyder att jag kan jobba ett par dagar med Gloria, och det är tur, för hon ska ju vara klar sista januari, har jag tänkt.

Annars då?
Jo tack, jag har ju påbörjat mitt vårförbättringsprogram idag.
Det kommer att gå bra.
Jag är rätt bra på att genomföra det jag vill om jag har bestämt mig.
När Toscana kommer i början av mars, tänker jag känna mig i finfin form.

Hurra för 2015!


Och ett filmPS

The Notebook.
På svenska Dagboken. Fyran 14.30.

Fantastisk film.
SESESESESESESESE
Näsdukar rekommenderas.




Jag måste säga att 2015 börjar bra.

Och så tycker jag om siffrorna. 2015. Säger ni också tjugohundrafemton? Visst var det konstigt när man skulle börja säga så efter millenieskiftet?

Jag måste säga att det är väldigt bra för mig att jag i min redaktör har en sträng fröken, för det är en hel del som jag uppenbarligen inte vet hur man säger.
Färskt exempel.:

Ett slags.

Det låter jättekonstigt att skriva ett slags hund, men så ska det vara.

Låter det för konstigt för mig stryker jag. Eller skriver något annat.
Det måste låta rätt i mitt huvud, det är mycket viktigare än SAOL.

Nu ska jag redigera 17 sidor, putsa prologen och skriva ett tack.
Jag tror att jag kan få ihop det idag.  Och klockan ett ska jag tvätta.

Hurra och Gott nytt år!