Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 31 januari 2016

Och en pressbild till, men sen är det slut.
















Nu ska jag fortsätta slutkorrläsa Gloria och sedan ska Jonathan och jag hälsa på hans farmor.
Tjodeloo.






lördag 30 januari 2016

Pressbilder, här är en till.

Men en dålig upplösning, för den jag har i orginal funkar inte med Blogger och jag vet inte hur man gör för att få den i ett annat format.
Alltså, så länge, den här som är helt obearbetad.


Och för märkesnördar. Klänning Dvf. Skor Michael Kors.

Ja, det är möjligt att jag älskar min katt besinningslöst,

men om ni frågat mig om den kärleken klockan 01.00, 02.00, 05.00 och kvart i åtta, så skulle jag säga att den är över.
Att man kan bli så arg på något som väger 3,3 kilo.
Troligtvis gör väl den där värkmedicinen susen, för han för mer liv på natten nu (igen.)
INGEN tänker på mig och att jag måste sova för att funka.

Slut på klag.
Jag är en lyckligt lottad människa för när jag har varit här ...
























ska jag läsa de 270 sista sidorna i Gloria.
De 87 första läste jag häromdagen.
Detta är den allra sista genomläsningen någon levande varelse gör innan den går i tryck.
Iiiiiii.

Och kolla in hos Simona idag.
Inte nog med att hon  kommer ut i USA i sommar. Nu har England också hängt på det svenska Romancetåget.
Hurra för det.
Hurra!




fredag 29 januari 2016

Ljus ljus ljus

Det är nog mitt värsta slösa just nu.
Vanliga eller block är inte så noga.
Just nu brinner 12 stycken lite här och där medan jag tittar på På spåret.

Nu ska jag koka ägg.
Tjohej

Jag drömde i natt

att Simona och jag också sjöng, utöver att skriva, och att även detta skedde i Forums regi.
Hon ansågs vara betyyyyydligt bättre än jag, och efter vår konstert kom alla fram till henne och bara någon enstaka medlidsam till mig.
Jag bad Forum att slippa sjunga, att bara få fokusera på böckerna, men det gick inte.

Idag blir det varken sång eller något skrivet. Vi ska hjälpa Jonathan att flytta lite grejer.
Och åka till Ikea.

(Jag slutläste första delen av Gloria igår.
Herregud, vad jag tycker om den (snart) boken.)

torsdag 28 januari 2016

Nu är mitt foto

från Mamma Mia the party upphängt i hallen.
Jag är supernöjd.

Annars då? Jo, tack.
Jag ska träna och jobba, that's it.
Wohoo.

onsdag 27 januari 2016

Jag väntar på att tvätten ska torka,

och under tiden har jag slängt papper som jag "så länge" lagt i min dra-maten som står i hallen. Nu var den full och jag behövde dra mat från Lidl, alltså blev den utmärkta kärran tömd.
Egentligen borde jag kanske sätta en ingen reklam skylt på min brevlåda, men jag kommer ju från branschen och tänk om det är något roligt som jag inte vill missa.
Jaja.
Och så tittar jag på bilder. Jag borde arrangera dem jag har i papperskopior i album, just nu ligger de bara i högar, men herrejösses vad det är kul att titta på.

Här är en nytagen pressbild
Den finns bara i min dator.
Tjohej.




Lite tvättstuga klockan tio till ett,

men det är allt  utöver Sjuanmanuset idag. Jag behöver handla, men har ju turen att kunna knata till Lidl precis bredvid (och ta hissen till en pizzeria i samma hus, men där är jag aldrig. Sant!)
Ingen träning, mer än kanske lite stretching på golvet senare.
Det är helt galet hur något jag gör på (pensionärs)träningen har fått all nackvärk/spärr att bara försvinna. Helt underbart.
Och motiverande, såklart.
Det är en friskÅsa jag är ute efter.

Jag kanske borde skriva en sådan bok när jag har tid/kan/är frisk nog.
En 50+ frisk och starkbok?

Okej.
Ungefär så, onsdag morgon i förorten.




tisdag 26 januari 2016

Jag har samma agent

men en ny agentur, sedan någon vecka tillbaka.
Maria var den som signade mig till Grand, och när hon valde att bli egen valde jag att följa med dit.
Nu har hon fått ett första bud på Gloria OCH Sjuan, vilket känns oerhört roligt såklart.

Hej Enberg Agency och mig och landet (som jag inte säger ett dyft mer om innan det är klart.)
NU ska jag skriva!


Tränad, lunchad och duschad.

Men nu duscheftersvettas jag och det är ju inte så kul när jag kände mig så fräsch.
Jaja.
Resten av dagen hänger Misse och jag i varsin soffa. Han brukar krypa över till min vid fyratiden, men så här dags sover han med höga snarkningar.

Själv sov jag rätt uselt i natt, men det hade jag räknat med. Jag möblerade om i sovrummet igår, och sängen står numera mot en annan vägg. Den lilla förflyttningen på 90 grader gjorde att jag inte riktigt sov gott. Så känslig är jag. Det kommer att ta ett par veckor för kroppen att ställa in sig.

Häromdagen kom jag på att jag har en rätt låg vilopuls (56), och i kombination med lågt blodtryck är det kanske inte så konstigt att jag känner mig lite snurrig ibland. Idag på jympan till exempel.
På träningen i lördags såg jag till och med stjärnor.
Det händer också att hjärtat rusar och det är liiite obehagligt (händer inte så ofta, men händer.)

Så nu har jag ringt VC och de ska ringa tillbaka.
Jag hatar det där ringa tillbaka. Vad händer om jag inte kan svara då?
Jättekonstigt system.
Jag sitter hellre i telefonkö en stund.

Well.
Så länge skriver jag på Sjuan. Jag kom igång bra i morse och har bäddat för att bara köra på ett tag. Heja mig!

Update; har fått en tid klockan nio på måndag. Kvinnlig läkare. Hurra!

Skriva bok och träna.

Så ser det ut idag.
Mitt tempo har tyvärr gått ned och jag vet i tusan om jag klarar min egen deadline till 15 februari. Men jag gör det jag kan.

Nu hinner jag jobba en timme innan jag åker till gympan.
So no more blogging på ett tag.
Tjohej!

måndag 25 januari 2016

Vad trevligt vi har det när vi ses,

Jonathan och jag.

Vi är båda kreatörer, vilket gör att vi har mycket gemensamt. Vi är båda drivna, målmedvetna och har en plan för hur våra respektive karriärer ska/kommer att se ut.
Om allt går som det ska vill säga. (Det är alltid bäst att säga, för det ju sällan det går spikrakt).
Den stora skillnaden är att han är 21 och har vetat vad han vill göra sedan han var 14.
Jag var 47 när jag debuterade med Casanovas kvinna och sedan tog det ytterligare tre år innan något roligt kom ur mig och det blev ett arbete av det.

Men ändå.

Det är kul för jag förstår precis vad som blir irriterande för honom för vi är båda blixtsnabba i våra leveranser av både ditt och datt, och när man inte få svar, feedback och respons direkt eller när andra inte gör sitt jobb, kan det krypa i kroppen.
Vi pratade mycket om det idag.

Well.
Underbar dag, vi hann till och med in en sväng på Ikea i Uppsala och käka lunch.
Hurra.
Nu ska jag pyssla lite och sedan skriva.
Det är en fin måndag i förorten.

Jag är tankemässigt

upptagen med min nya roman, sådär så att det nog är det enda jag tänker på faktiskt.
Karaktärerna börjar leta sig in i mig och det är oftast då det blir roligt på riktigt.

Det är inte alltid roligt att skriva. Det går emellanåt trögt, känns tjatigt och karaktärerna känns platta. Men så passerar man jag hälften och då är det som om något händer med min känsla för både flöde och innehåll.
Hjärnan skuttar till, blir yster och så känns alla som befolkar boken riktigt bekanta.
Det är också först nu jag inte arbetar med två manus samtidigt, utan kan helt och hållet fokusera enbart på Sjuan.

Idag blir det en skrivvända först i eftermiddag, jag ska hänga med Jonathan innan dess.
Hurra för mig!

Igår när vi var skrivklara, Misse och jag, låg vi så här hela kvällen. Båda han och jag gillar min morgonrock.

söndag 24 januari 2016

Vilo - och skrivdag hos Hellberg i förorten.

Jag är inne på min andra kopp dyrkaffe och har satt på mig den nya leoparfärgade fleecemorgonrocken. Jag behöver verkligen några att alternera mellan eftersom jag ALLTID har på mig en när jag skriver/är hemma.
Fötterna har jag hivat upp på fotpallen bredvid alla ljusen som jag tänker tända eftersom det verkar bli en grå dag idag.








Den här veckan har varit fylld av aktiviteter, känns det som. I lördags var jag ute med en kompis på Griffins, i torsdag var Simona och jag på Mamma Mia the party (har ni fattat hur bra det var?) och igår firade Nisse och jag tre år tillsammans på en restaurang på Söder.
Nu behöver jag krypa in i min koja.

Och jag behöver jobba, jobba och jobba.

Nästa vecka är jag chaufför till Jonathan och ska på 18-årsmiddag, resten är inställt.
(Jag måste verkligen sluta skriva in mina gympapass i kalendern för jag blir stressad av att se att jag har något att göra. Jag vet ju när jag ska träna ändå. Jag behöver se blanka dagar som idag. Älskar den här dagen!)

Ungefär så har jag det.
Wohoo.



lördag 23 januari 2016

Det är GÖTT efteråt.

Både för självförtroendet och för kroppen.
Det här var ett bra pass för mig just nu, och även om jag har ont i ländryggen är nog det är medicinen.
Passet om en vecka är redan fullbokat så just nu står jag på väntelista.

Well, två veckor och tre dagar in i min träning har jag gjort 9 pass, ett par som jag inte tänker gå tillbaka till och andra som jag känner är jättebra för mig.
Som det ser ut just nu är tisdag, torsdag och lördag det som passar mig perfekt.
Jag är väldigt väldigt stolt över mig!

Nu ska jag äta lax och spenat (stor klick smör, fetaost och mina älsklingstomater), och sedan skriva lite på Sjuan. Jag är mitt i ett av de absolut viktigaste kapitlen och dispositioneringen av kapitlet är viktigt som tusan, alltså vilken information som kommer var. Kastar man sig in i det eller suger man på karamellen?
Jag har testat båda och landar nog i karamell ändå.
Exakt samma innehåll, men placerat olika, ger två helt skilda läsupplevelser.

Hoppas att ni får en finfin helg!


Träning. Core. 10-11.

Jag har ingen som helst lust.
"Det kan inte vara roligt jämt."

JUST DET!

Nu kör vi.
Tjoheeeej.

fredag 22 januari 2016

Misses värden är perfekta,

och det blir operation den fjärde februari.
Pluttisen.
Han är en riskpatient, tack vare sin underliggande sjukdom och ålder, men hon har gott hopp om att han ska klara det här utmärkt.
Hoppas hoppas!

Vill ni ha en gigantisk närbild av Gloria?
Tänkte väl det!

Här fanns förut en bild.
Nu blir det inget mer sådan innan vi ska lansera bok. Wohooo.

Mamma Mia the party!

Vi var där igår.
En maaaagisk kväll. Mycket mycket mer underhållning än jag hade trott i en fantastisk lokal, Tyrol, på Gröna Lund. Jag har inte en aning om hur det ser ut där vanligtvis, men här kom man in på en riktig Grekisk taverna.
Och redan där började underhållningen.









































































I lokalen minglade skådisarna/sångarna/artisterna och visade till platserna. Allt gick snabbt och smidigt och det tog inte lång tid innan Simona och jag satt vid våra platser på den bakre balkongen med fantastisk utsikt över lokalen.
Nu skedde en det mesta i andra änden , men det gjorde ingenting. Där vi satt var det inte särskilt sorligt (som det lätt blir när människor ska äta och titta samtidigt), utan vi både hörde och såg jättebra (om jag satte på  mig glasögonen.)

Dessutom var de ofta även på vår sida och röjde, och då hade vi dem mitt framför näsan.



































































































































































































































Vilket PARTY!
Underbart.
Se det! Var med och sjung er hesa. Det gjorde vi, haha.
Biljetterna inkluderar en trerättersmiddag som var god och riklig. Det var dessutom bara att be om mer om det tog slut på faten (vilket det inte gjorde hos oss.)

Idag ska jag jobba, försöka få tag på veterinären som inte har återkommit och sedan ta en promenad istället för dansen som jag avbokade igår när jag hade tränat klart.
Jag har tagit i lite för mycket och behöver vila armen till nästa vecka.
I morgon ska jag på en core-pass, men där ligger ju fokus på mage och rygg så jag hoppas att jag slipper att vifta med armarna.

Här skiner solen, Misse är som vanligt och jag ska äta frukost.
Bra början på en fredag.

torsdag 21 januari 2016

Har ni tänkt på att ordet tänk

används i tid och otid numera.
Det tänket, har blivit ett uttryck som tydligen är användbart.
Gillar vi det?
Not so much.

Det var dagens klagomål.

Nu ska jag strax åka och träna, sedan skriva och senare ska jag på party.
ALLT det där, och vilket tänk jag hade runt det, kommer jag att återkomma till senare.
Det är jag rätt säker på.

onsdag 20 januari 2016

Tio i tre,

och jag har skrivit exakt noll ord i mitt finfina nyaste manus, Sjuan.
Istället har jag tvättat, "grejat" och mest fördrivit tid. Nu har jag i alla fall hämtat all tvätt, handlat och det är bara att sätta igång.
Jag måste träna på att skriva så här dags och inte bara på förmiddagen då jag ju vill gympa nu för tiden, och de klasserna ligger när jag oftast har skrivit som bäst, allt klockan tio.

Alltså blir detta en test.
Jag börjar jobba nu!

Jag gör aldrig reklam på den här bloggen,

i alla fall inte för annat än mig själv och mina egna produkter.
Jag undrar om det är tillåtet?
De pratade om reklam på sociala medier på Mix Megapol idag, men att göra lyfta fram sina egna kommersiella grejer kom aldrig på tal.

Ikväll är det premiär på Mamma Mia the Party på Tyrol.
Jag hade väldigt, väldigt, väldigt gärna gått på den premiären.
Annars är jag ointresserad av sådant, skulle mest känna mig obekväm tror jag.
Men på Mamma Mia? Nope. Där hade jag jazzat loss ändå.

TUR då att jag har biljetter till en annan dag.
Hurra!!!

Jag jobbar på. Idag ska jag skriva på Sjuan och tvätta.
Misse är som vanligt, men får smärtstillande varje kväll (två hittills) som ska räcka i ett dygn.
Jag märker än så länge ingen skillnad, men så har jag ju heller inte sett att han har haft ont.

Ungefär så tänker jag att vi börjar den här onsdagen.


Ps, jag har en så kallad VILODAG idag. Möjligtvis tänker jag sträcka på kroppen lite här hemma, men inget gym och inga snabba promenader.

tisdag 19 januari 2016

Alltså,

Det är uppenbart att jag under en tid i mitt liv, låt säga i 18-års åldern, inte har brytt mig om skor.
Det gjorde mig inte ett dugg djupare än idag.
Har jag inte helt fel så sjunger jag en ABBA-låt här.


Jag har tittat på gamla urklipp och foton.
Jösses, vad roligt!

Det kommer att bli väldigt ensamt

när jag inte har Misse längre, och om jag tänker på det tycker jag så synd om mig själv att jag börjar gråta.
Jag tänker på det där att jag inte var ett dugg ledsen eller så, när Jonathan flyttade ut. Tänk om det hade att göra med att jag hade kvar Misse att bry mig om, curla och vårda?
Kanske.
Har vi tur nu, Misse och jag, så är hans värden tipptopp, en operation en baggis och så lever han välmående ytterligare ett par år.
Det är i alla fall vad jag hoppas på.

Idag gick träningen lite trögt. Jag kände av armen lite, benen var som bly och ryggslutet bråkade, men jag har en ny grej:
Träning behöver inte vara rolig, den behöver bara göra mig gott.
Jag har lurat mig själv (och därmed låtit bli att träna) i alla år med det där "roligt."

Fortsättningsvis ska jag säga som mormor ofta sa: "Det kan inte alltid vara roligt."
Just det.

Bra där, mormor!
Nu fattar jag.

Träna och jobba.

Det är allt jag ska göra idag.
Misse är sig lik. Han sover, äter, kelar och går på toa.
Vi får väl se när vi får besked om hans värden och om och när det blir operation.
Så länge är det som vanligt här hemma hos oss.

måndag 18 januari 2016

Ena provet var bra,

och nu har Misse fått värkmedicin i väntan på svar på sköldkörtelproverna.
I morgon eller på onsdag får vi besked skulle jag tro, det brukar gå rätt fort.

Nu är inte Misse försäkrad, men det kan ju vara bra att veta att tandproblem inte ens täcks av försäkringar.
Om vi kan operera kommer det att kosta någonstans mellan fem och sjutusen kronor. Kan ju också vara bra att veta.

Ja, det var väl allt om det idag.

Det är Guldbaggegala i kväll och jag gillar galor.
20.00 på ettan.
Jag håller på Felice Jankell!

Alicia Vikander vann en People´s Choice Award igår.
Bara en sån sak.
Oscarsgalan, där hon också är nominerad, sänds på Expressen eller Aftonbladet i år.
Jag tänker varje år att jag ska se, men oftast orkar jag röda mattan och sedan är min ork slut.
Vi får väl se om jag pallar i år.
Annars brukar man kunna se Baftagalan, den brittiska motsvarigheten, och den går ju på en betydligt bättre tid. Men jag har inte kollat vem som sänder den i år.
Det får jag återkomma om.

I morgon ska jag träna, skriva och ta hand om min katt.
Det känns bra.







Jag väntar fortfarande på att

veterinären ska ringa, och har inte riktigt kommit igång med dagens jobb (som består av att skriva ett synopsis på Sjuan.)

Istället har jag lämnat bilder till Jonathan.
Gamla, från när han var liten och spelade på alla sina leksaksinstrument. Han ska till Linköping och spela in en video till sitt nästa låtsläpp, och ska gå down the memory lane i den förstår jag.

Och så har jag bytt en säkring till vindrutetorkarna (tack för den kostnadsbesparingen, de pengarna behövs till eventuell operation.)

Ungefär så, måndag tio i tre.
Nu ska jag ta fram anteckningsblocket. Där finns all information jag behöver för att få ihop ett synopsis till Teresa.



Min pluttis har stora infektioner

i sina kindtänder, och den går in i kindbenet och uppåt enligt veterinären.
Det enda som fungerar är operation och nu ska vi kolla om proverna visar att han är i tillräckligt gott skick för det.
Han har tuggat och ätit, så att han har ont (vilket han måste ha med den infektionen) har varit omöjligt att se.
Lilla gubben.
Det var inte roligt att åka till veterinären idag. Det tycker han aldrig men idag var han ledsen hela vägen och kröp ihop så i transportburen att vi fick lyfta av hela locket för att få fram honom.
Han låg ihopkurad och lyfte inte på huvudet, sådär nyfiket som han brukar göra.
Det var pest och pina helt enkelt.

När jag måste ta bort honom (jag förstår att den dagen kommer allt närmare, han är snart 17 år) ska jag se till att en veterinär kommer hem istället för att ta honom till en klinik.
Han ska få somna in på sin pläd i sin soffa.


Jag ska fånga in en katt,

få in honom i en bur och sedan åka till veterinären för att ta nya prover (senast var ju värdena för höga.
Det kan ta en stund.
Vi hörs sen.

söndag 17 januari 2016

Middag på Griffins.

Vilken mat!
Vilken service. De verkar på riktigt ha kul på jobbet.
Och vilket bord.
Längst in i lokalen vid fönstret. Den kände designern som alltid vill sitta just där tycker att utsikten över Stadshuset ger en New York-feeling. Det tyckte vi också.

Och det är alltid lika roligt att träffa Christian (min kusin som är källarmästare där). Det blir inte så ofta men vi är rätt lika, han och jag. Utåtriktade pratkvarnar som också behöver få vara ensamma emellanåt.

Helen och jag åt två förrätter och en varmrätt.
Löjrom, pytteliten varmkorv gjord på lammfärs och sedan oxfilé.
Eftersom jag äter Lchf tog jag bort brödet, men allt annat funkade finfint det här kvällen.






























Vi kom halv sju, åkte därifrån klockan tolv.
Jag körde min väninna hem och på tillbakavägen la mina torkarblad av. Både fram och bak. Ingen kontakt. Ingen spolarvätska, nada.

Så efter veterinär (uppföljningsprover) och jympa i morgon, måste jag försöka få tag på en verkstad igen. Vilken gång i ordningen vet jag faktiskt inte.
Det börjar väl snart bli dags för en ny bil.
Buhubuhu.

lördag 16 januari 2016

Jag har fått min första stjärna,

alltså en av fem, för Toscanapocketen.
Jag brukar alltid få EN direkt på Bokus, nästan innan boken är ute, så jag är van.
Men jag är nyfiken på läsaren och varför den (och mina andra) förtjänar en etta, men en motivering finns aldrig med.

Jaja, jag bryr mig ofantligt lite om just det nu, eftersom många tycker om den.
Det är alltid känsligare när man släpper en bok inbundet, tycker jag, för då vet man inte alls hur den ska tas emot. Men nu är jag van, tycker jag ändå, och om personen (vet inte varför jag har en känsla av att det är samma person) ger Gloria en etta vet jag att den har fel på ... smaksinnet!

Nu ska jag piffa inför kvällens middag.
Toddeloo.










StoltÅsa.

Även om det här inte var mitt pass gjorde jag mitt bästa för att hänga med och blev rejält trött.
Hurra för mig!

Jag ska prova lite olika pass och ledare har jag tänkt.
På tisdagar, torsdagar och fredagar har jag hittat helt rätt som jag mår just nu, och det räcker som träning, men om jag inte kan någon av dagarna vill jag gärna ha andra alternativ.

Så nästa lördag ska jag träna något annat med fokus på mage/rygg, det som kallas core. Ska bli kul att se vad det är.

Det kan hända att jag resten av dagen ser om säsong sex av ...



Vad säger man?
Lyllos mig som har den, eller hur?

Det är den där nya träningsmänniskan som är uppe nu,

själv sover jag minst en timme till.

Jag behöver vara pigg till i kväll, då jag och min bästis Helen ska ut och äta middag tillsammans för första gången på tio, kanske femton, år.
Helt galet.
Vi ska gå till Griffins där Christian är källarmästare.
Och då vill man ju vara utvilad!

Efter fyra pass på friskis känner jag ingenting från min nacke, ni vet de där extraonda som så gärna kommer om man har problem någon annanstans.
Det jag trodde var hårda knutor är mer eller mindre upplöst tack vare viftandet på armarna på gympan.
Den där känslan av ständigt nackspärr som jag har haft i ett halvår är pyts väck!

Tjohoo.
Pensionärsgympa.
Vem kunde tro det?

fredag 15 januari 2016

Trevligt korridorsmöte på förlaget.

Från höger; Karin förläggare, Martin författare, Sara Marknadschef, Hellberg,
Teresa, min förläggare som vinkar där bak, Adam förlagschef, framför honom Denise som ni nog känner igen och bredvid henne, Ulrika förläggare.

Strålande dag på stan,

bara jobb men härligt sådant!

Nu längtar jag efter att tvätta bort smink, ta av kostym och krypa in i min varmaste morgonrock.
Är det inte en underbar fredag, så säg!

God morgon.

Jag är så väldigt busy idag att vi helt enkelt få höras senare.
Var rädda om er i kylan!


torsdag 14 januari 2016

I Toscanas pocket.

Längst bak.

Igår tog jag ledigt,

från själva skriveriet och ägnade mig enbart åt att grubbla halvt ihjäl mig och sova. Idag blir det inte heller något skrivet om jag inte gör det ikväll.
Istället börjar jag dagen med att träna och sedan ska morgondagens föredrag planeras.
Och naglar målas.
Det är ju viktigt att se lite trevlig ut när man ska vifta med händerna i en timme.
Efter föredraget ska jag äta lunch med min förläggare och sedan träffa agenturen.
En späckad fredag som verkligen behöver preppas.

Om jag ska nå mitt mål med Sjuan kommer jag att behöva jobba varenda dag framöver.
Wohooo, som vi vältränade i bokbranschen säger!


onsdag 13 januari 2016

Ett nej är ett nej och behöver aldrig motiveras.

Det gäller alla nej, vare sig det kommer från en ung ung, en mittemellan eller en gammal.

Få saker gör mig så upprörd som när mitt nej ifrågasätts.
Om jag tänker ändra på mitt nej så kommer jag att meddela det. Jag är ju inte dum i huvudet.

Jag har fått skit för att jag är tydlig med mitt nej.
För att jag inte går runt het gröt och lindar in det i bomull med bortförklaringar, vita lögner och undanflykter som vissa anser vara en trevligare form av nej.

Min tydlighet tror jag har sin grund i min upplevelse av att inte bli lyssnad på, för jag vill verkligen att den jag säger nej till inte ifrågasätter det.
Ändå blir jag det.
Alltså ifrågasatt.
Faktiskt rätt ofta.

"Vill du ha hjälp?" frågar expediten.
"Nej tack" säger jag.
"Är du ute efter något speciellt. Vi har ...", säger expediten
och det är oftast då jag går. Kläder kan man köpa överallt.

Eller så köper man en dator, säger nej tack till en försäkring, och plötsligt är man överfallen av argument för en försäkring.
Jag är ju inte dum i huvudet, som sagt.
Jag vet exakt varför jag säger nej, men det har väl ingen annan med att göra? Jag har heller ingen som helst skyldighet att lyssna på argument efter att jag har sagt nej.

Nej är bara motsatsen till ja, inget annat, och hur ofta behöver man motivera ett ja? (annat än för mig själv, eftersom det fortfarande händer att jag säger ja när jag borde sagt nej.)

Tänk att vara tonåring. Inte så självsäker.
Och att få sina nej ifrågasatta så till den milda grad att det till sist slutar med ett ja.
Det gäller killars tjat på tjejer men precis lika ofta föräldrars ovilja att lyssna på sina barns/tonåringars nej.
Det övertalas, ljugs, lirkas, manipuleras. Allt för att ta bort det där nejet som personen har bedömt vara rätt.
För sig, inte för någon annan.

Varför jag började tänka på det vet jag inte, men jag eldar upp mig känner jag.
Fan.
Låt oss få bestämma själva.
Vi säger ja när i vill och nej när vi inte vill.
Vi är inte dumma i huvudet!




Nu har jag tänkt så mycket

att jag har blivit jättetrött.
Bäst att jag tar en tupplur.
Kanske kollar lite teve i sängen först.
Så jäkla lyxigt att jag blir avundsjuk på mig själv.
Hej då en stund.

Tvätt och grubbeldag hos Hellberg

Grubblet gäller Sjuan och ett vägskäl. Ett jag har snuddat vid tidigare men inte gjort något åt. Nu är jag där igen, och jag velar som vi säger i Bohuslän.
Det betyder att jag ena stunden har bestämt mig och i den andra ångrar mig.
När jag skriver om det nu (det är bra att bolla grejer) känner jag att jag kan vänta ett tag till med att ta ett beslut.

Well, det är förstås angenäma problem.
Snön yr där ute och jag får sitta inne och tänka på utvecklingen i en bok.
Det är lätt surrealistiskt.

tisdag 12 januari 2016

Läkarkoll.

Tack, ni är så snälla som frågar.

Jag ringde igår och bad om en hälsokoll.
Det skulle jag inte ha gjort. Vårdcentralen hänvisade mig vidare till någon klinik som pysslade just med sådant: Syn, hörsel och en massa tester som jag inte alls är ute efter. 2000 kronor skulle den totala kollen på kroppen kosta.

I morgon ringer jag tillbaka till VC.


Idag insåg jag att jag klarar mer än jag tror.

Det här:
















Nu är jag ju helt försvagad i armarna, men jag klarade det med några upprepningar och jag fick inte ont. Tjoho på det.

Jag klarade också att ligga på armbågen såhär:
Nemas problemas som vi säger i den positiva världen jag oftast hänger i.












Däremot kan jag inte ligga på sidan, men det kommer nog så småningom det också.

Utöver träningen har jag ägnat mig åt en massa annat än manus, men nu så.
Det sista korret ska in i Gloria.
Herregud, vad jag älskar den boken.





Snart ska jag åka och träna.

Det ska bli min nya grej, är det ju tänkt. Att vara mer rädd om mig själv, förebygga det jag kan. Få upp pulsen lite och träna musklerna med mig själv som tyngd och redskap (än så länge).

Salen är fylld av kvinnor och män som är betydligt äldre än jag och fasiken vad duktiga de är. Jag tror att de har lärt känna varandra, att de i sitt pensionärsliv har gjort det till en grej att träna och prata lite före och efter.
Superhärligt att se en bunt förebilder på det sättet.

Senare idag ska jag lägga in det sista korrändringarna som ska skickas till Kerstin och sedan är det bara att vänta på att hon fixar till allt det, för sedan vill jag läsa en allra sista gång innan det gå i tryck. Då blir det som eventuellt är fel i boken mitt ansvar och det gillar jag.
OCH jag ska planera föredraget jag ska ha på fredag inför en bokklubb. Eftersom jag har fått en timme till mitt förfogande behöver den styras upp lite.

Tisdag är än så länge en riktigt bra dag, tycker jag.



måndag 11 januari 2016

Jo då, snart så har jag lagt in alla

våra samlade korr-noteringar i ett worddokument som jag ska skicka till Kerstin.

Jag, Helen och Nisse har jobbat hårt, och särskilt Nisse har hittat massor. Det märks att han skriver själv.
Vi diskuterade kommatering igår, och det är inte lätt det där.
Jag är ingen stjärna på det heller för Kerstin, min redaktör, hade pekat många kommafel innan min sista redigering. Nisse ville gärna att jag skulle flytta ett par, men jag lutar mig mot expertisen och tror att Nisse och jag inte riktigt har fattat.

Yngre människor verkar strunta i kommatering helt om det inte är absolut nödvändigt. När jag läser Carina Bergfeldts böcker så är hon sparsam med just det och jag tänker att hon, som journalist, väl borde veta.
(Nu kommaterade jag som Kerstin vill att jag ska. Läs och lär, ni som också är vilse i kommadjungeln.)

Det var väl den här måndagen.




För mig var David Bowie Let´s dance-plattan.

Little China girl. Tidigt 80-tal. Jag har inte googlat exakt när den kom men någonstans där.
Utöver det gjorde han ju magiska låtar som jag har lyssnat på genom åren.

Igår pratade man om honom på P4, jag minns inte om vad men programledaren sa att det hade tagit honom en stund att ta Let´s dance till hjärtat, men att han sedan älskade låten.
Och i förrgår såg jag en intervju med Johan Renck som har regisserat Bowies video, som väl kom ut bara häromdagen.

En fantastisk artist och kompositör. Så sorgligt att han redan är borta.


söndag 10 januari 2016

Två bra filmer ikväll.

Du gör mig galen, kanal 5, 21.00.
Älska mig igen, Tv4, 21.00.

Jag tror att jag väljer den på femman för den har jag bara sett en gång.
Men jag gillar fyrans film som tusan.
Hm.

Söndag,

jag ska jobba, lyssna på Simona som ska prata romantik i P4 9.40, handla, somna om en stund eftersom jag har sovit för lite i natt och ikväll äta middag med hela familjen.
Sedan är det måndag!



lördag 9 januari 2016

Falck, Nisse

och nytt batteri, i den ordningen blev det fixat och nu startar Fårdan igen.
Det betyder att efter träningen i morgon förmiddag, kan jag fixa kattsand som är alldeles för tungt att bära med sig om man åker buss.
Hurra!

En helt annan sak: Jag fick ett blodtrycksfall tidigare idag (tror jag i alla fall.) Satt vid köksbordet (efter frukost och avsopandet av snö från bilen) och rätade bara på ryggen så började det kännas jättekonstigt i huvudet, det var snurrigt som om jag skulle svimma (vilket jag aldrig har gjort).
Snabbt lutade jag mig framåt och då pulserade hela huvudet ett tag innan jag kände att det var okej att resa på mig.
Lite läskigt, men efter det kände inte av det ett enda dugg.

Har ni fått det någon gång?
Goda råd önskas (ja, jag vet. Det är helt unikt på den här bloggen.)

(Jag var ju yr en förmiddag häromsistens också, men det här var mycket kraftigare och med mer avtuppandekänsla, om ni fattar vad jag menar.)


Jag har sovit i elva timmar.

ELVA.
Som en tonåring. Vaken bara när jag skrek "tyst" till Misse.

Nu ska jag ut och borsta av en och en halv decimeter snö från bilen och försöka starta den.
Om inte, så ringer jag Falck assistans som jag har en extraförsäkring hos.
Med noll i självrisk.
(Bra tänkt där, Hellberg!)
Och så åker vi och fixar ett nytt batteri helt enkelt. Det var typ sju åtta år sedan så det är väl dags får man förmoda.




































(Elva timmar.
Fasiken vad skönt)


fredag 8 januari 2016

Det dansar tussar från himlen.

Många och sakta.
Inne är det mörkt. Jag har sådana här mulna dagar ett fönster fördraget eftersom jag inte vill att någon ser in i lägenheten (man ser det mesta när lampor är tända) men det gör inget. Jag ser snöfallet från de två stora fönstren som vetter åt andra hållet.

Jag sitter i soffan i morgonrock, galet nöjd med att ha tränat utan värk.
För exakt två månader hade jag min sista natt med fruktansvärda smärtor och efter det har det långsamt vänt till att jag idag kan säga att jag är mer eller mindre smärtfri.
Det som återstår är stelheten och den kan jag inte göra så mycket åt än.

Jag har fortfarande en förhoppning om att frusenheten ska börja tina tills i maj (och att inte andra axeln ska drabbas, såklart.)
Peppar peppar.
Tjohej.
NU ska jag jobba en stund!


Det har SNÖAT! (!!)

Jag trodde att vi var överens om att decembers (och junis!) 11 plusgrader var perfekt, och att vi skulle ha det så hela vintern.
Men nä.
Så något försök att starta Fårdan innan jag åker och dansar (!) kommer det inte att bli.

När jag kommer hem måste jag ta tag i mitt manus igen. Jag skrev hundra ord igår vilket var okej, men det ökar arbetsbördan idag. Jag är lite lost känns det som och behöver göra en tidsaxel och lite sådant fix som underlättar för fortsättningen OCH skriva - minst - ett par sidor.
Nu fick jag en extradag på måndag eftersom Jonathan inte behöver skjuts då, å andra sidan kommer han att behöva det längre fram i januari istället så det är lika bra att hålla farten uppe.
Över 50´-krönet går det alltid lättare. 9 kvar dit.
Kämpa Åsa!

torsdag 7 januari 2016

Forum har lagt ut ett av mina nya författarporträtt.

Visst är det en bra bild? Jag är så glad för mina nya bilder och de blev naturligtvis långt ifrån vardagsÅsa, men man ska ju vara lite fin när det är bok på gång (alltså om fyra månader, men hu vad snabbt det går), eller hur?





När jag skulle starta bilen idag

grymtade den bara. Det beror säkert på kylan, men jag behöver nog också ett nytt batteri. Ska kolla det i Farsta i morgon. Kanske Clas Ohlsson har.
Så jag tog bussen, och det gick ju faktisk alldeles utmärkt det också.

Mitt första Gympapass gick strålande med mina mått mätt. Jag kunde inte göra armhävningar och heller inte vifta med vänstern, men det mesta annat hängde jag med på. Låren kommer att vara döda i morgon när jag har bokat ett danspass. Men så får det vara några dagar nu, det går ju över.

Nu ska jag jobba en stund.
Tjohej!

onsdag 6 januari 2016

Nisse bor på coola Söder,

där människor är trendiga, medvetna, konstnärliga och trevliga mot alla. Sedan bär de sin halsduk sådär himla rätt, ni vet.

I min förort till förort är vi en smältdegel av nationaliteter, stilar och är - skulle jag vilja påstå - varken trendiga, särskilt trevliga eller har snitsigt knutna halsdukar.
Men det är lugnt och skönt här, och hälsar man först hälsar folk tillbaka.
I Nisse trendiga kvarter har det mördats igen.
Fjärde mordet sedan vi träffades är inget bra facit tycker jag.
I förorten sker säker också en massa skit men i stan är det baske mig inte bättre.

Jag råkade inte somna, jag gjorde det frivilligt. Kröp under täcket i sängen och vaknade två timmar senare inte ett dugg intresserad av att gå upp, men det fanns förstås inget att välja på.
Så dumt, jag som gick upp i en bra tid idag.
Jaja.
I morgon ska jag yoga. Jag är säker på att det kommer att göra mig både pigg, snygg och extremt ... vig.





NÖJD!

Skrev inte mer än två sidor, men jag hade inte förväntat mig något alls idag med tanke på min känsla när jag vaknade.
Men poff, sa det någonstans i huvudet, så visste jag hur jag skulle lägga upp det.
Nu har jag nått mitt mål (40 tusen den här veckan) och skulle kunna ta ledig några dagar, men jag sparar det tror jag. Istället jobbar jag på mot 50, som är nästa veckas mål.
Iiiiii.


Det är svårt att tro att något så här litet,

3,3 kilon, kan skrika som han gör.
Sweet Lord In Heaven.
Men han fick upp mig, vilket väl var hela syftet med konserten får man förmoda.
Jag är redo att börja arbeta och han har somnat om.

Söt, pluttig och lömsk.

tisdag 5 januari 2016

Just går filmen på boken jag önskar att jag hade skrivit.

Förresten, jag har inte en aning om den baseras på en bok eller är ett orginalmanus. Snarare det senare, säkert.
Strunt samma.
Här ser vi en ung Lord Grantham, vilket gör filmen ännu mer sevärd.
Notting Hill, just nu på femman.

Ny pocket 14 januari (Toscana),

En liten värld på rean i slutet av februari och sedan Gloria i början av maj. Det kommer att vara mycket att hålla koll på i vår.
Om jag fortfarande höll koll.
Det gör jag inte längre på samma sätt. Jag har inte googlat mig till en recension sedan Toscana släpptes i våras och det har varit en hållning som har funkat. Om någon har sagt något snällt får man oftast reda på det ändå.
Däremot håller jag mig uppdaterad på siffrorna, de gör mig inte illa så som en elak recension gör. Hehe.

Tisdag och jag ska jobba. Det kommer jag att göra mer eller mindre varje dag nu fram till mitten av februari när manuset till Sjuan förhoppningsvis är klart. Planen är att vara ledig hela mars, i alla fall från att skriva manus, och än så länge har jag inga andra planer än att läsa mig igenom högen som är gigantisk!

Ungefär så, den här tisdagen när jag tvingade mig själv att gå upp halv nio.

måndag 4 januari 2016

Strax efter julafton

träffade jag en granne, och sonen, 2,5 kanske.
Jag frågade om tomten.
Grannen sa att de har bestämt sig för att inte ljuga för barnet, någon tomte finns inte.

Själv tänker jag att de borde ljuga lite, i alla fall då och då.
Fantasi är underbart, och barn bestämmer sig själva för vad som finns och inte. Min son hade länge en kompis som hette Stenblocken. Honom blandade vi in i många hemmagjorda sagor och Jonathan skyllde gärna på honom när det var något mamma var arg på.

Jag har jobbat mycket med att prata med människor som är besvikna över sina föräldrarelationer. Inte en enda har sagt att det var för jävligt att de ljög om tomten.

Nyårsafton flyttade på mina sovtider.

Och nu har jag svårt att återgå till det vanliga somna tolv vakna åtta.
Halv tio idag och då hade Misse kämpat för det i ett par timmar.

Well.
Nu är baken placerad i soffan och manuset ska upp, och blogga mer än så här hinner jag verkligen inte.
Jobba nu, Hellberg, jobba!

söndag 3 januari 2016

Frisk och stark 2016.

På torsdag börjar jag på Friskis, och jag har precis bokat in mig på ett soft yogapass. Fråga mig inte vad det betyder annat än att jag nog måste försöka raka mig under armarna, och kanske fila fötterna eftersom man ska vara barfota.
Jag har också bokat ett pass till dagen efter.
Jympa-soft.
Inget av dessa två innehåller stegsekvenser får vi hoppas.
Jag har gått på Sats tidigare men bara en enda gång på gruppgrejer.
Det var en aerobicsklass och var chockartat eftersom jag trodde att jag skulle komma in och fullkomligt glänsa. Jag med min rytm och magiska dansfeeling ...

Istället tränade jag styrketräning och gick/sprang på löpband, men blev uttråkad och slutade.
Nu har jag inte satt min fot innanför ett gym på säkert fem år.
Jag kan inte med ord beskriva på hur många sätt det märks.

lördag 2 januari 2016

Mäh.

Heja Morgan Alling, det var inte lätt att få en syl i vädret där.

Jag tycker att stjärnorna på slottet är kul, det är som att släppa ihop ett gäng författare som har en ny bok på gång.

Nu ska jag se Monica Z.



Åsas tipsblogg

Deppigheten har vänts  till glädje eftersom jag har haft en jädra flyt i skrivandet idag. Idéerna poppar och det är bara att tacka och ta emot. Jag skriver ned dem anteckningsboken som jag alltid har vid min sida.

Här kommer tips 1:

Idag har jag ritat upp insidan av ett hus som är viktigt och återkommande genom berättelsen. Alla våningar, alla rum. Jag har ritat in trappor, fönster och vart de vetter (och vad man ser utanför), korridorer, dörrar, toaletter och badrum.
Allt för att jag ska se det lättare framför mig.
Utsidan har jag sett på en bild, men det som finns på gårdsplanen har jag ritat upp så att bilar och sånt kör/parkerar på rätt ställen.

Tips 2.
Alla mina böcker har haft ett tema som jag har valt tidigare än själva handlingen, detta för att få lite variation. Jag vill inte skriva samma bok gång på gång. Om ni märker det eller inte vet jag inte, men jag tycker att det är roligt att skriva när jag har ett nytt tema att fördjupa mig i.

Sonjas sista vilja handlar om Vänskap (och kärlek såklart, men det är ju återkommande i alla mina böcker.)

Sonjas hemlighet om .... tada; Hemligheter.

En liten värld om Mod.

Toscana tur och retur om att Saker och ting alltid hinner ifatt (vet inte vad det heter med ett ord.)

Gloria handlar om Passion och Utanförskap.

Sjuan om Konflikter.
Nu bygger väl de flesta böcker på konflikter, men här är det centralt på ett helt annat sätt än tidigare.

(Alltid i mina böcker: medelålders människor, vänskap och kärlek. 99% ska vara hygglon.)

Som vanligt samlar jag på mig problem som jag inte vet hur jag ska lösa, men det är ju en del av att det blir så kul när svaret helt plötsligt stirrar på en och är en självklarhet.
Det är dock många kapitel kvar tills dess.
Typ trettio.
Kämpa Åsa!

Det var allt.
Wohooo.





Jag är lite deppig över att granen är borta.

Men jag vänjer mig väl.
Istället har jag ställt en massa ljus på bordet där granen stod, mest för att det ska lysa lite från den hörnan. Någon gång kanske jag skaffar en lampa istället.

Annars då?
Jo tack, i förorten snöar det lätt, jag ska skriva och sedan skaffa mig broddar. Såg att det fanns på Claes Olsson. Enligt promenadexpertskompis så är de man fäster på hälen bäst.
Tant Åsa, som för övrigt drömde i natt att armen vips hade blivit bra, tänker hålla balansen i vinter. En vurpa får helt enkelt inte ske nu när jag är på gång att bli så mycket bättre. Jag kan nästan sätta upp en tofs mitt på huvudet där jag tidigare bara kunde ha en snett i nacken. Wohoo.

Gloria är färdigkorrad för min del, men jag har två personer som också läser och jag inväntar det som de hittar innan jag skickar tillbaka det till förlaget.
Om det hinns med vill jag läsa en gång till efter att all korr är införd, innan hon går på tryck.
Iiiii.

Nu sjuan.
Nästa sikte är 50 000 och jag behöver faktisk gasa lite om jag ska hålla min egen deadline på mitten av februari.

Lördag.
Bra dag minus gran.

fredag 1 januari 2016

Gott nytt (v)år, vänner!






2016.
Hittills funkar det finfint.
Mitt nya lite sundare liv börjar idag och jag är tokladdad på riktigt. Mitt första mål är satt till maj.
Som en del i det ska ju börja träna på Sats, men det finns inga pass som funkar för mig förrän 7 januari. Fram till dess ska jag kolla in gymmet och promenera (med start idag.)

Jag var hos Nisse och välkomnade hem hans dotter igår, hon har varit i Costa Rica i fem månader, och det var jätteroligt att ses.
Vi åt sushi som hon hade längtat efter, åt en kladdkaka (som jag hade bakat för allra första gången - förfärligt men sant) spelade spel och sedan åkte jag hem till Misse vid elva-tiden.
Jag la en av hans filtar på badrumsmattan och där la han sig när det small som mest.
Själv stod jag i fönstret och tittade. En liten stund. Jag har aldrig varit särskilt imponerad, tycker mest att onödigt.

Idag börjar vi i min värld traska mot vår. Det betyder att julsakerna packas ned. Inte allt men mycket.
Jag kommer att sakna granen, musiken, stämningen och mörkret.

Min favvisårstid är över och nu måste jag vänja mig vid ljuset.
Det brukar gå väldigt långsamt, men det tar också tid för ljuset att visa sig, så förhoppningsvis kan vi ta varandra i hampan - ljuset och jag.
Vi är inte alltid överens men jag hoppas att 2016 ska förändra det.
Vår sägs ju vara så underbart!