Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 19 januari 2016

Det kommer att bli väldigt ensamt

när jag inte har Misse längre, och om jag tänker på det tycker jag så synd om mig själv att jag börjar gråta.
Jag tänker på det där att jag inte var ett dugg ledsen eller så, när Jonathan flyttade ut. Tänk om det hade att göra med att jag hade kvar Misse att bry mig om, curla och vårda?
Kanske.
Har vi tur nu, Misse och jag, så är hans värden tipptopp, en operation en baggis och så lever han välmående ytterligare ett par år.
Det är i alla fall vad jag hoppas på.

Idag gick träningen lite trögt. Jag kände av armen lite, benen var som bly och ryggslutet bråkade, men jag har en ny grej:
Träning behöver inte vara rolig, den behöver bara göra mig gott.
Jag har lurat mig själv (och därmed låtit bli att träna) i alla år med det där "roligt."

Fortsättningsvis ska jag säga som mormor ofta sa: "Det kan inte alltid vara roligt."
Just det.

Bra där, mormor!
Nu fattar jag.

5 kommentarer:

Robert W sa...

Kram <3

Anonym sa...

Håller tummar och tår för Misse och
att ni har flera år kvar tillsammans.
Mormödrar kan vara mycket kloka.

Cyberkram

NågonElisabeth

Åsa Hellberg sa...

Tack Robert och NågonElisabeth :)

Linas drake sa...

Hoppas på många fina år tillsammans med din lille Misse. Kram!

Åsa Hellberg sa...

Tack Lina, jag hoppas det också.
Men han är 17, så det närmar sig förstås ...