Fastställt höstprogram

ÅSAS HÖSTPLANER.

SEPTEMBER:
12 september, Eskilstuna stadsbibliotek
19 september Books & Dreams, Stockholm
21 september, Biblioteket Farsta
28 september, Books & Dreams, Göteborg
28 september, Bokmässa, Göteborg
29 september, Bokmässa, Göteborg
30 september, Bokmässa, Göteborg

OKTOBER:
2 oktober, Eksjö (ska bekräftas)
3 oktober, Vimmerby
4 oktober, Västervik
5 oktober, Forsbacka Bibliotek, Gävle
10 oktober, Höganäs.
11 oktober, Båstad.
12 oktober, Ystad
21 oktober, Sala stadsbibliotek
25-29 oktober, Västkusten. Återkommer med bekräftade planer i Lysekil, Tanumshede, Strömstad och Uddevalla.

NOVEMBER:
16 november, ABF Gästrikland. Ockelbo.
23 november, Vuxenskolan, Stockholm. Samtal med Annika Estassy




måndag 29 februari 2016

Jag läser långsamt och redigerar samtidigt,

och gillar, tack och lov.
Men det har varit en tröttdag efter en halv Oscarsnatt, så efter bilbesiktning och sånt som jag har ägnat mig åt idag la jag mig "en liten stund" och var sedan borta i två timmar.

Vaknade, och läste det sorgliga att Josefin Nilsson är död.
Jag har alltid tyckt att hon hade en sådan unik röst och att hon var så modig som vågade vara med i Chess, där rollistan bestod av etablerade musikalartister. Här i en duett med Helen Sjöholm. Så fint.

Jag såg hela röda mattan i natt,

och när själva galan drog igång såg jag också Chris Rocks inledande monolog som förstås handlade om den totala frånvaron av nominerade svarta.

Så jag missade Alicia Vikanders vinst men har, gråtande, sett den idag.
Filmen hon prisade för - The Danish girl - har jag inte sett, men ska göra när den kommer på Dvd.
Den enda nominerade filmen som jag med all säkerhet vet att jag inte vill se är The Revenant, den somDi Caprio fick sin Oscar för.  Jag tror inte att jag klarar den.
Jag tror inte heller att jag pallar att se Room, för vilken Brie Larsen fick en statyett. Kanske, en inte så emotionell dag.

Och på tal om Oscarsfilmer. Den nominerade The big short såg Nisse och jag förra helgen. Den handlar om den amerikanska ekonomiska kollapsen 2008. Jättebra med lysande skådisar.

Här är Alicia i sin underbara klänning.
Jag tycker att den var den finaste av alla.
Lånad bild av Telegraph 




söndag 28 februari 2016

Wohoo. Punkt!

I morgon ska jag läsa min berättelse och besiktiga bilen.
Bra kämpat, Hellberg!

När den här är hemma


och kryper upp i soffhörnet är det fest. Flickvännen hade tjejmiddag och då passade jag på att bjuda hem honom till mig.
Vi såg på Frans, och jag ger hans låt fem plus.

Idag börjar sluttampen. Sjuan ska avslutas idag eller i morgon, sedan läsas och därefter redigeras i några dagar.
Iiiiii.
Det känns oerhört spännande!



lördag 27 februari 2016

1986.

Jag stod i baren på Café Opera när jag fick veta att Olof Palme hade blivit skjuten.
Först var det rykten, men när de bekräftades av TT stängde restaurangen och alla fick gå hem.
Många grät, andra var chockade. Jag tror att jag ringde hem till västkusten och väckte mamma.
Jag var bara på tillfälligt besök i Stockholm då, bodde i Sälen, och jag minns att det var en sorgsen resa tillbaka dagen efter.

30 år sedan.

Kort därefter flyttade jag till Stockholm och började flyga.
I april har förresten några vänliga själar, som fortfarande flyger, dragit ihop det gamla gänget från då och vi ska ut på Östersjön och fira att det har gått så många år (!)

Jag flyttade från lägenhet till lägenhet.
Från Vällingby till Solna, Djursholm, Sundbyberg och många andra förorter.
Jag har nästan aldrig bott i stan. I Vasastan några månader, men det är allt.

30 år är en lång tid. Mer än halva mitt liv.
Hm.
Jag fyller 54 om exakt två månader.
Det är en helt galen siffra.

Nu ska jag träna!






fredag 26 februari 2016

Mamma, den här bilden är till dig.


Jag är verkligen på sluttampen

av Sjuan nu. Tre-fyra kapitel kvar (med epilog).
Sedan en omgång med redigering innan jag skickar det till förlaget nästa helg.

Sen är jag kanske lite sjuk i huvudet, men jag har en vag idé för åttan och tänkte jag kanske skulle provskriva lite och se om jag kan göra den så som jag önskar. Det behövs inte mer än några kapitel för att känna om det funkar.
Jag vill prova något nytt igen. Åsautantålamod behöver utmanas för att det ska bli kul och det finns ju hur många sätt att utvecklas som helst, om man nu vill det.

Gloria är skriven i en form som var ny för mig.
Sjuan har beståndsdelar som är nya.
Åttan kommer också att ha en form som jag inte har testat innan och nu känns det som om jag frustar lite över att få försöka.
Det tar ändå ett par månader innan jag får feedback av förlaget på Sjuan.

I morgon hinner jag inte jobba, men på söndag och måndag - lägg gärna märke till att måndag är sista februari - avslutar jag bokprojekt sju exakt som jag har planerat. Jag har skrivit ungefär tretusen ord om dagen den sista tiden och då går det fort.
När jag går i mål på måndag har jag landat på ungefär nittiotusen, och jag skulle tro att jag efter redigeringen har lagt till femtusen, och när den är helt färdig nästa år har fått ungefär fem tio till.
Det har hittills aldrig hänt att jag har fått stryka (jo, i ett förslag i Toscanas första omgång, resten strök jag på eget bevåg), istället vill min förläggare alltid ha mer av allt.
Vi får väl se vad hon säger den här gången.

Ungefär så.
Fredag.
Jag saknar På spåret.


På lokal med Jonathan och Linnea

Schyffert

De bjöd mig på middag först, och satt vi i godan ro och pratade utan att stressa. Jag var där i väldigt god tid, som jag alltid är

När vi kom till Rival började det osa konstigt. Inga människor i faojén, allt var lugnt och stilla. Var vi där fel dag? 
Nope, på biljetten vi såg att den kvart vi trodde vi var tidiga, var vi egentligen sena. 20.30, inte 21.00.
Notera gärna att det aldrig händer mig.
Aldrig!
Hellbergs är punktliga. Så är det bara.

Anyhow:

Ett par grabbar ledde oss fram till våra platser. Längst fram (alltid längst fram), men tack och lov på kanten så att ingen behövde resa sig för vår skull.
På scenen satt Lindström och Schyffert och såg intresserat på oss medan vi satte oss. Det måste ju vara tacksamt för komiker med eftersläntrare, i alla fall var det så igår.
Publiken (och vi) tyckte att det var roligt. Tack och lov är Jonathan och Linnéa över tjugo, allt är inte lika pinsamt längre då.

Föreställningen, Ägd, var verkligen superrolig, det tyckte vi allihop.
Bra team med de där två männen.

torsdag 25 februari 2016

Nej, jag kan väl erkänna

att gårdagens bloggrubrik inte var den skarpaste men jag är yr i manusmössan och kan nog inte leverera så mycket vettigare än så.

Idag ska jag träna, någon kommer hit och städar och så ska jag träffa Jonathan.
Jag kan snart lyfta armen rakt upp. Inte bakom ryggen, och knappt nå andra axeln, men inom kort kan jag nog ta hand om min egen skit igen. Men jag ser ju idag att det var oerhört smart att be om hjälp med just städningen för annars hade vi grott igen här, katten och jag.

Det är svårt att tänka på hur sjuk jag faktiskt var i  armen/axeln, och hur rädd jag var för att umgås med folk tack vare det. Att jag inte fick på mig bilbältet, inte kunde köra utan att det gjorde ont eller inte kunde bädda sängen. Det var fruktansvärt att tvätta håret och att jag bävade varje gång jag skulle duscha. När jag fick en zinger föll jag ihop på golvet av smärtan.

Jag har fortfarande ont varje dag, men på en tiogradig skala är det ett. Det är rena magin. Ett är ingenting. Ett kan man träna med, i alla fall på sitt sätt.
Ett kan jag leva med.

Vilken skillnad mot 2015 då jag avbokade allt.
Wohoo!

onsdag 24 februari 2016

Jag behövde gå på toa,

och sedan var det liksom ingen idé att somna om. Och inte ville jag det heller, förresten. Jag drömmer för mycket just nu. Inte mardrömmar, men de är tillräckligt intensiva för att vilja slippa.
Men jag har en känsla av att det alltid är så i sluttampen av ett romanprojekt. Huvudet får väl jobba för mycket kanske.

Anyhow.
Roman och tvätt, i den ordningen.
Sju-åtta kapitel kvar.
Kämpa, Hellberg!

tisdag 23 februari 2016

Jättebra möte på förlaget idag.

Jag är peppad, förväntansfull och totalt skräckslagen.
Men planen är solid, det mesta är på plats och nu ska Gloria "bara" lanseras och hitta sina läsare.

Här en bild från premiären av Carmen på Stockholmsoperan.



Jag tror att det är smart att träna med pensionärer

istället för yngre.
Av flera skäl: kan de så kan jag, är ett av dem.
Men det är också helt chosefritt. Ingen tittar åt något håll utan fokuserar på sig själv. Möjligtvis hör jag lite garv emellanåt, men det är allt.

Jag har ju provat andra klasser också, men det är en annan stämning. Man ser på den bredvid, speglar sig och har inte ett avslappnat förhållande till sin kropp.
Det har ju inte jag heller, men jag är banne mig på väg dit, och föredömena i min grupp hjälper mig verkligen med det.

I eftermiddag är det världscupsutförsåkning från Hammarbybacken i Stockholm. Parallellslalom som är jättekul att se live
(Kul att åka också, jag jobbade ju i Sälen några år och provade på det mesta i utförsväg där, inklusive hastighetsåkning där jag körde över 100 km i timmen. Och nu går jag på pensionärsgympa. Ni fattar hur lite jag har hållit mig i form sedan dess 1983-1986.)

Jag hinner inte se det på plats, men tänker se det på tv. Sändningen börjar 16.50 på ettan.
Lyllos alla som är där och hittar bra platser.
Upupupupupupupuppupupuppupuppupup!


Just nu försöker någon del i mig

övertala mig att stanna hemma från träningen. Att jag nog har lite huvudvärk, att det inte kan vara bra att röra mig när ögonen ser lite inflammerade ut i kanten ...
Går jag på det?
Bangar jag?
NATURLIGTVIS INTE.
Min ny tes är "Sluta träna är samma sak som att börja röka."
Den hjälper inte direkt med motivationen, däremot med disciplinen. Att göra trots att det inte är roligt.

Senare ska jag till stan och till förlaget
Eftersom jag har tränat då kommer kinderna att vara rosiga, jag får lättare på mig ett par byxor och energinivån kommer att vara på topp.
Där har ni den!


måndag 22 februari 2016

Jag skulle tro att jag i den här första draften

landar på ungefär 90 tusen ord, men att jag till slut kommer upp i ungefär 100 (jmf med Simonas 150 tusen!) precis som i Gloria. Det gör ungefär 350 boksidor.
Där ungefär landar alla mina böcker. De blir en aning längre för varje bok, men inte mycket (jag har för mig att Sonjas sista vilja var på runt 75 tusen.)
Det är som om jag har ett visst antal kapitel på mig att berätta min story på.

Även om jag försöker leka lite med formerna (det kallas tydligen för att utvecklas) så behåller jag vissa delar, som längden på kapitlen. Det har inte ändrat sig ett dugg sedan Sonjas sista vilja.
Däremot har jag, för andra boken i rad, en huvudperson.
Många aktörer, men en vars berättelse vi följer allra mest. Det gör att man kan fördjupa den karaktären något mer än om man har flera personer, så klart.
Å andra sidan: bi-karaktärer måste de också få ta plats för att inte bli alltför platta och då gäller det att hålla ordning i ormgropen.
Det blir en del namn och beteenden att hålla reda på.

Jaja.
I morgon blir det inget skrivet så de sista tiotusen får jag klara av på onsdag torsdag och fredag.
Det kommer att funka, hoppas jag.
Sedan ska jag läsa för första gången.
Det är för den stunden jag har skrivit hela boken.
Jag vet inte varför andra skriver, de har säkert någon form av budskap de vill leverera.
Det har inte jag.
Jag skriver enkom för att roa mig själv den där första genomläsningen.

Skulle det vara så att något skaver får jag skriva om.
Det hände ju med Toscana.
Jag skrotade till sist mer än det halva färdiga godkända manuset och skrev helt nytt.
Det är också utveckling.

Jaja2.
Min rumpa, mina händer och mitt huvud har fått nog för idag.
Vi hörs i morgon!




Och så var det måndag igen.

Det är något med den här delen på året som för min del rasslar iväg väldigt fort. Kanske för att jag är inne i en sådan intensiv arbetsperiod att jag inte hinner reagera på snöfallskaos eller blidväder och vips så är det mars.

Jag var och mätte blodtryck och puls härom morgonen (alla värden är tippetopp) och runt tunnelbanan i Farsta strömmade människor in och ur stationsbyggnaden, och jag fick verkligen tänka till på varför. Jag hade glömt att klockan kvart i åtta en vardag är det så här det ser ut.
För dem som inte sitter hemma och skriver böcker.

Det är ju bara två och en halv månad kvar till releasen av Gloria och nu sätter vi full fart framåt och börjar med ett uppstartsmöte på förlaget i morgon. Nästa vecka går den nog till tryck, vilket är tidigt och bra. Kul att ha en fysisk bok att arbeta med för en gång skull. Det mesta är filer nu för tiden.

Vårt första möte på premiären av Carmen på Stockholmsoperan i augusti.
Pr, marknad, redaktör, förläggare, agent och jag.


Jonathans farmor och min klippa under många år, dog oväntat förra veckan bara 71 år gammal, och därför har bloggen varit stängd några dagar.
Jag vill inte prata om det mer än så, men tack för alla hälsningar trots att ni inte visste vad som hade hänt. De värmde!

Jag har ändå jobbat, det finns ju en enorm öppning att fly in genom när man har ett manus framför sig, och nu har jag nog bara en femtedel kvar av Sjuan.
En vecka till min egen deadline. Det kanske går.
I avtalet står det första april, det borde jag i alla fall kunna hålla.

Önskar er alla en fin vecka!



onsdag 17 februari 2016

Någon vi tycker väldigt mycket om

är svårt sjuk.
Och att oja mig över mina vedermödor, eller att komma med glada tillrop, känns inte rätt just nu.
Så jag pausar bloggandet lite, i alla fall det som är upptempo.
För att det känns värdigt.

Men jag jobbar. Stretar på mot målet att vara klar sista februari.
Om jag skriver varje dag fram till dess kan det gå.

Var rädda om er, så hörs vi snart.

söndag 14 februari 2016

Alltså det där med att spara

har jag slarvat med på Sjuan, men nu har jag mejlat till min gmailadress och det kommer jag att göra efter varje avslutat arbetspass från och med nu.

Just nu går det bra som tusan, och jag får se om jag kanske till och med fortsätter efter att jag har ätit lunch. Ungefär 20 kapitel återstår, men mina är ju korta och därför är det kanske inte lika mycket som det låter. Det motsvarar i runda slängar 30 tusen ord. Vanligtvis tre veckors arbete. Det kommer det inte att ta den här gången om det fortsätter som nu. Två veckor till min deadline, det KAN fortfarande hålla.

Igår la jag till ett kapitel mitt i som jag tyckte saknades, och det påverkar ju en hel del efteråt. Det jag hittade som påverkades av det nya kapitlet ändrade jag, men jag letade inte efter detaljer. Jag tar det i redigeringen sen istället.

Iiii.
Det blir bra det här, trots att jag den här gången inte vet exakt hur det slutar.
Bara nära nog.
Hurra.

Stängt

på grund av arbete.
Wohoo

lördag 13 februari 2016

Sedan sjunde januari har jag snittat på tre gruppträningar i veckan.

I torsdags var jag alldeles matt redan i trappan upp till lokalen, idag var mitt svettigaste pass hittills.
Kroppen var som vanligt igen, med det var det ett corepass med en ny ledare och inte det som kallas soft som jag har gått på hittills (ordinarie ledaren var bortrest.)

Jösses amalia vad jag kämpade. Svetten rann, benen domnade (alltså typ) och jag flåsade högt när vi gjorde situps. Efter 30 minuter var jag färdig att ge upp. Kände att jag bara orkade 7 av 10 upprepningar, och att det var för svårt.

Men vips var timmen slut och här är jag nu nyduschad, så himla stolt över mig själv och löjligt laddad för att jobba resten av dagen.
Man behöver inte kunna allt, bara hänga med så gott man kan, var lärdomen den här dagen.

En finfin lördag i förorten så här långt.



På lördagar går jag på något som kallas core.

Det är mag- och ryggträning. Främst. En hel del ben och balans också.
Anyhow.
Den där klassen är så poppis att den blir fullbokad så fort den släpps klockan 7 en vecka innan. så när jag nu skulle boka in mig till nästa vecka fick jag ställa mig i kö om någon kanske avbokar.
Jaja.
Idag har jag plats, jag har just ätit frukost (min osötade bröd med skinka och avokado), druckit en stor kopp kaffe och har 45 minuter kvar tills jag ska åka.
Alltså öppnar jag Sjuan och sätter igång, så är den varm när jag kommer hem.

Tjingeling.



fredag 12 februari 2016

Ibland är det annat är själva skriveriet

som man måste ägna sig åt, men när det nu är klart - och jag har ätit lunch, falukorv - så tar jag mig an Sjuan.
Jag tror faktiskt att jag gillar den!
Eftersom jag har varit så förtjust i Gloria har Sjuan skrämt lite, men jag tror inte att jag behöver vara rädd. Inte än så länge i alla fall. Ungefär en tredjedel kvar att skriva och jag börjar med det nu.
Målet idag är att påbörja ett nytt kapitel, men att först ta reda på fakta om något som händer där.

Bredvid mig har jag mitt lilla bord med viktiga saker.
Just nu med kaffe, tändare, glasögon, tandpetare, anteckningsbok, fjärrkontroller och en hårsnodd.





Tjoho.
Fredag.
Jag ÄLSKAR fredagar!




torsdag 11 februari 2016

Idag hade jag på riktigt

mjölksyra redan när jag gick upp för trapporna till Friskis, och passet var så tungt så tungt.
Jag hade både ätit och druckit bra innan, så det var väl bara en sådan dag förmodar jag.
Jag har aldrig varit mer tacksam när ett pass var över än idag.

Nu har jag ätit BRÖD till lunch.
Kung Markattas ekologiska, osötade fullkorn med smör, skinka och fransk senap.
Vet ni hur gott det var?

Sjuan, jag är REDO!

Helt okej morgon i Farsta.

En hel natts sömn är verkligen ovärderlig!

För övrigt tror jag att mitt klimakterie, den svajiga perioden, är över. J
ag brukar skylla på den, eller hormoncykeln, när jag har tillfälliga dippar med lite feber och halsont. Det var länge sedan jag hade det nu, men frågan är väl hur mycket man kommer igenom klimakteriet om man som jag tar hormoner?
Jag har kompisar som är långt över 60 som fortfarande använder dem och så länge jag mår bra tänker jag också fortsätta. För exakt två år sedan var jag ett svettigt vrak!

Idag står det gympa och Sjuan i schemat, det är allt.
Och i morgon finns inte en anteckning om något annat än manus.
Jag ska försöka styra mina möten till de dagarna jag tränar och hålla de andra helt fria. Tanken är ju fortfarande att jag ska lämna ifrån mig manuset om tre veckor och det är såååååå på håret.

Kämpa Åsa, kämpa!!


onsdag 10 februari 2016

Ich bin hängig.

Jag vet inte riktigt vad som är på gång, om det ens är något.
Men seg, trött, en sträckning i nacken och det kan ju vara några nätter av inte åtta timmar som kommer ikapp.
I natt ska jag försöka sova gott och så hoppas jag på en piggelindag i morgon igen.

Så inget jobb på manus idag. Jag har däremot gjort annat, innan Misse och jag somnade på täcket en timma.

Nu trodde jag en stund att jag var så sugen på socker att jag skulle AVLIDA om jag inte fick lite av det för första gången sedan 1 januari.
En sked chokladsås över två matskedar minimarschmallows räckte och blev över,  för det var faktiskt inte var så vidare gott längre.
Däremot har jag varit sugen på bröd hela dagen. Det har jag inte heller ätit sedan 1 januari. Idag tänkte jag på danskt bröd, ni vet sådant där mörkt osötat.
Med ost.
Det hade varit fantastiskt gott.
En annan dag ...

Men nej, jag har inte gått ned ett gram, inte ett enda. Inget bröd, pasta, potatis eller andra sådana kolhydratrika livsmedel. Inget socker alls. Fisk, kyckling, grönsaker, bra fetter, är min kost sedan första januari och nu tänker jag inte väga mig igen (och nej, jag har inte gått ned i centimeter heller.)

Kroppen gillar att träna, känns tajtare och smidigare.
Jag nöjer mig med det.



Och så omslaget på Gloria,

som nu är helt klart.
Jag tycker att det är så himla fint!


tisdag 9 februari 2016

Och idag fick jag omslaget från Rumänien och Baroque books,

det elfte landet som ger ut Sonjas sista vilja.
Se så fint!



En på alla sätt finfin dag

har förflutit och nu sitter jag i min älskade soffa och skriker till Misse att han ska vara tyst.
DET är nog mest underbart ändå eftersom han inte gav ifrån sig ett ljud dagarna efter operationen.
Han sover fortfarande mest men jag tror att det är en del av återhämtningen. Och han är ju en gammal man, gud bevars.

Min dag började med träning och jag kan meddela att bara på en vecka kan man tappa lite flås. Så det var lite jobbigt idag, jag orkade inte lyfta benen lika högt som jag orkade förra veckan.
Men nu är jag med i matchen igen. Nästa pass är på torsdag och veckans tredje på lördag.

Jag älskar min pensionärsgrupp. Det är mycket mer inspirerande än att vara med en grupp yngre.
Kan de orka så måste ju jag orka som är några år yngre än de flesta.

Sedan åkte jag till stan och träffade min agent, som ju har startat eget. Numera återfinns jag på Enberg Agency och inget annat.
Och så kom marknadchefen och min förläggare från Forum inrusande (vi var på Urban Deli som ligger på Sveavägen bredvid Bonnierhuset) för att säkerställa att jag är med på deras planer på lanseringen av Gloria. Det är jag.
Big time!

Ikväll ska jag lägga mig tidigt.
Inte för att jag är så himla trött, utan för att jag gillar mitt sovrum.
Det är väl ett bra skäl?





Jag tittar ofta på bilder från mina resor.

De är inte särskilt bra (alltså bilderna!), men jag vet ju vad jag kände när jag var just där och det går att återuppleva gång på gång, om än inte lika starkt så klart.

Operan Carmen gick för ett år sedan på ett enda ställe i hela världen (senare samma höst satte ju Stockholm upp den igen), i New York.
Jag började med att köpa biljetterna. Fyra-fem månader innan föreställningen, och väldigt långt bak i salongen där platserna var billiga. Mer på skoj, för det kändes som om det var för stort att verkligen åka dit.
Jag mejlade kvittot till Nisse. Som sa att han gärna hängde med om jag ville åka.

(När influensan härjade som värst förra året var jag livrädd för att bli sjuk och missa operan, så Nisse lovade att åka och göra researchen för mig om jag inte kunde.)

Entrén. Redan här var jag tårögd. Huset är så häftig både på ut- och insida.

Jag hade min finaste klänning med fransar på mig, och högklackade skor. Nisse hade kavaj. Vi var väldigt stiliga måste jag säga.

Vi satt lååååångt upp och lååååångt bak. Hade jag vetat att mitt biljettköp verkligen skulle bli en resa hade jag skaffat bättre platser, men jag var operaoskuld då. Nu, efter ett år med Carmen och Gloria, har jag bättre koll.
Efter föreställningen, under de stående ovationerna, grät jag floder. Det var en helt annan grej att se och höra det så här mot att, som jag hade gjort innan, se en föreställning på Youtube.

Alltså, musik va.
Det är otroligt vad det kan göra med ens känslor, eller hur?

Nu ska jag träna för första gången på en vecka (har ju varit hemma med Misse) och sedan träffa min agent i stan.
Vi hörs senare.
Wohoo.


måndag 8 februari 2016

Heja Åsa, bra jobbat!

Klappar på alla axlar, och känslan just nu är att när jag har ätit lite (för det har jag glömt att göra idag och nu är jag vrålhungrig) så kan jag skriva lite till.
Wohoo.

Här hade jag tänkt att rekommendera en film för ikväll, alltså en som går på tv, men det finns inget att rekommendera.
En riktigt trist tv-måndag måste jag säga.

Nu ska jag äta.
Wohooo.




Visst älskar vi när människor som faktiskt vet bäst

slår näven i bordet.
Här är det bakterieprofessorn Agnes Wold som tipsar om grejer vi kan glömma.
Bland annat det här.

"Nej, det är väldigt olämpligt att hålla på med andningsövningar, man blir bara yr i huvudet. Det är koldioxidhalten som styr andningen, inte syret som folk tror. 
Du kan inte få in mer syre genom att andas mer. Om man andas för mycket kan det i stället leda till hyperventilation och efter ett tag börjar det sticka runt munnen och man får muskelsammandragningar."

Detta är svaret på varför jag aldrig har kunna "fokusera på andningen" när jag har gjort försök att meditera.
Tack för det, professorn.

Nu ska jag kolla ett par grejer och sedan skriva.
Wohoo.


söndag 7 februari 2016

Bra dag i skrivstugan.

Nu rinner det nog på tror jag.
Jag har som vanligt inte allt klart för mig och skulle jag ta med alla de konflikter som poppar upp i huvudet under tiden jag skriver skulle boken bli 600 sidor, så jag måste sovra bland idéerna. Några kan jag spara tills nästa manus.

Idag har jag ägnat mig åt flirt och charmerier, vilket kan vara det roligaste som finns att skriva om. Fortsättningsvis kommer det vara en hel del av den varan och det ser jag fram emot. Jag har en obruten dag i morgon också, när jag bara behöver hasa runt i morgonrock.
I love morgonrocksdagar. Ju fler, desto mer bok blir det.

Samtidigt som jag skriver på Sjuan, har jag en idé för åttan.
Den blir i så fall heeelt annorlunda.
Men det tycker jag ju om varje bok, haha.

Jag lämnar er och denna söndag med Elena Garanca, som sjöng Carmen i New York.
Min Gloria har förstås drag av denna supersångerska.
Men Don José i min operabok är het som Vesuvios lava. Det kan man kanske inte säga att Robert Alagna är här (mannen som får hennes blomma på slutet av akten.)








ARBETSDAG!

Jag är alldeles yster!

Misse är verkligen på bättringsvägen, jag skulle nästan drista mig att säga att han nu är som vanligt igen.
Klockan åtta skulle han få en värkspruta (med en slags gele) i munnen igen men jag vet inte om jag missade den eller om han fick i sig det. Han skakade på huvudet precis när han inte skulle, och jag kan inte ge honom en till ifall han fick i sig den första.
Han han får den nästa om sex timmar, sedan är sprutandet över. Han får en annan medicin flytande också, men den blandar jag i hans flytande godis som han älskar.

Just nu krossar jag hans tabletter också och det är bökigt för det är rena rama giftet för mig.
Alltså måste jag ha plasthandskar och det jag krossar med (två teskedar) får inte användas till något annat ... någonsin.
Pulvret blandar jag sedan med samma godis, och vips så har medicinen åkt ned.
(Det är okej från veterinären att krossa dem om jag gör som ovan.)


Så. Nu dusch, hårtvätt och parfym (väry important), sedan är det jag och Sjuan resten av dagen!

lördag 6 februari 2016

Och idag har han legat i sin egen soffa,

där har han inte varit sedan han kom hem från operationen och kissade i den. Istället har han ju legat gömd bakom.
Han är definitivt på bättringsvägen och det gör mig så glad. För en stund var jag orolig för att han inte skulle klara konvalescensen men nu tror jag att vi kan, peppar peppar, blåsa faran över.

Idag har jag först träffat Nisse och hans dotter när de kom för att hämta bilen, därefter tränat på köksgolvet och sedan kom Jonathan hit och åt lunch och stannade i flera timmar. Störtmysigt, men nu är jag tokslut.
Det där med att gå upp mitt i natten och sedan försöka somna om är verkligen sådär.
Nu ska jag hålla mig vaken till 24.00 så Misse kan få sin medicin innan jag lägger mig. Nästa dos får han 08.00 i morgon, och sedan ska jag ARBETA!
Hurra!

Ikväll ser jag naturligtvis på Mello!


Igår kväll hoppade han upp i min säng,

efter att ha legat bakom soffan hela dagen.
Han ser jättegammal ut, pälsen runt ansiktet är alldeles rufsig, men han verkar bättre.
Halv tre fick han värkmedicin och nästa dos ska han få om en kvart.

Jag har inte jobbat sedan i onsdags, har inte orkat. Ingen gympat heller, men det är för att jag inte kan lämna Misse än, i alla fall inte så länge som ett gympapass och hit och ditresa. Det blir en och en halv timma totalt och det törs jag inte än. Däremot tänkte jag ta fram min matta och göra lite hemma nu på förmiddagen. Jag gör som vi gör på jympan och blir lite svettig.
SEN kanske jag har energi till ett par timmar framför datorn, innan Jonathan kommer förbi klockan ett.

Ska vi säga så så länge?

fredag 5 februari 2016

Nu går Misse i alla fall på toa,

och han äter - men det gjorde han igår också trots förvirringen.
Jag har inte hittat mer kiss, och när han åt kom det ingenting som det gjorde igår när han åt och pinkade samtidigt.
Kvart i fem fick han värkmedicin och nästa dos ska han få klockan tolv.
Han är väldigt trött/tyst/undrar nog vad som har hänt. Han sitter eller ligger bakom soffan framför elementet på sin kudde.
Det är en ny favvisplats som jag bäddade åt honom för ett par veckor sedan. Det är där eller soffan som han helst sover, men nu är soffan inte som vanligt eftersom allt är nedkissat.

Så. I eftermiddag ska jag tvätta allt som går. Handdukar, sofföverdrag, alla hans filtar (tror sex stycken) handdukar och så ska jag skura golvet. Nisse ska till Ikea i morgon, och jag ska be honom köpa ett par nya mattor. Jag har ett par billiga därifrån, just med tanke på Misse och hans ... utsöndringar!

Hampen. 299:-
Jag var ledig igår, och medan Misse var hos veterinären låg jag utan att kunna sova i sängen. Det funkar inte idag, jag måste jobba. Däremot låter jag bli att ha några mål.
Jag har lite att styra upp : anteckna kapitel, kolla tider/datum och sånt som behöver finnas på plats innan jag fortsätter på Sjuan
Det känns som om det rullar på som det ska i alla fall. Det är 25 dagar kvar till målet för inlämning, jag KAN klara det!

(I det här fallet är press bra. Den kommer från mig, och ska inte att blandas ihop med duktig eller att det ska vara perfekt på något sätt. Det får mig helt enkelt att sätta mig på arslet varje dag och faktiskt göra jobbet.)

torsdag 4 februari 2016

Mamma Jörel,

kolla vilken fin film Jonathan har gjort inför sin nya låt.


Jag springer runt och torkar kattkiss

som Misse inte kan hålla inne. Uppåt 15 ggr hittills och vi har varit hemma i två timmar. Var han än sätter sig blir det en pöl, och han är fortfarande väldig förvirrad och kan inte komma till ro. Vandrar bara runt, när han inte sitter blick stilla och stirrar ... och kissar. Hittills har en soffa, en kudde, en fäll och en filt drabbats utöver golvet då.
Tyvärr missade veterinären att säga att det inte är helt ovanligt, för hade jag vetat det kunde jag "kissäkrat"hemmet innan han kom hem. Nu har jag varken tidningar eller plast så att det räcker.

Jaja, det blir nog bättre.

Jag kan ju inte jaga honom hela natten, utan får väl ta det som kommer i natt (om han inte börjar gå på toa senare) i morgon. Det där med parkettgolv och hyreslägenhet är ju sådär när det kommer till kattkiss, men jag ska verkligen göra mitt bästa för att få lite sömn.

Jag hade ju tänkt sova ikapp under dagen idag, men det gick bara inte att somna.
Planen ikväll är i alla fall att han ska få värkmedicin klockan tio och sedan med 6-8 timmars mellanrum i tre dygn.
Det är de där timmarna jag tänker sova.


Plutten har vaknat,

och nu återstår bara framtänder i överkäken. Där nere såg allt bra ut.
Jag ska hämta honom klockan fyra och sedan är det baby-ta-hand-om i några dagar. Värkmedicin tre gånger per dag. Eventuellt krage om han kliar sig över munnen när det börjar läka. Ha den på natten, sa veterinären som hon inte har förstått hur mycket jag behöver min nattsömn. Misse i krage nattetid betyder ylanden, men jag hoppas förstås att vi slipper. Håll en tumme för annars är det två vrak i den här lägenheten.

Och torrfoder kan vi säga hej då till ett tag. Mjukt och lätt ska det vara.

Ungefär så.
Jag kunde inte sova tidigare så jag gör ett nytt försök när jag har ätit lunch, jag tror det är smart att ladda varenda batteri faktiskt.

Det är jättekul,

för vi kommer att bli ett stort Gloriateam på Vårruset. Än så länge bara i Stockholm, men Göteborg och Malmö kanske också skrapar ihop ett gäng. Hoppas det.
Minst 15 pers i varje lag har jag tänkt.
I Stockholm är vi nog redan 25 och gruppen växer!!

Vill ni vara med på en eftermiddag med picknick (som jag står för) och en raskare promenad/eller spring om man vill, i fem kilometer, så mejla mig på den sprillans nya mejlen: gloriateamet@gmail.com . Mer info i förra inlägget.
Jag är ju en gammal eventmanager (Gevalia, oväntat besök ni vet), så det här är jättekul att sy ihop.

Projektet på bilden var större: Bygga ett café i en tunnelbanevagn. Logistiken var en rysare men vi fick det att funka.
Det här måste ha varit julen 1999, typ.


Misse är inlämnad och får dropp just nu innan han ska sövas.
Han har varit vaken precis hela natten. Troligtvis för att jag fick ta bort hans mat eftersom han skulle vara fastande. Jag är så toksluttoksluttokslut att jag tänker sova tills de ringer och säger att jag kan hämta honom som är vid 11-tiden, om han mår okej.

I eftermiddag är jag förstås hemma och tar hand om sjuklingen, vi hörs mer då.


onsdag 3 februari 2016

HURRAHURRAHURRAVADROLIGT!

Inspirerad av mig själv och dagens värden, tar jag helt enkelt TAG och bildar Gloriateamet som ska springa/gå/krypa sig runt Vårruset som bland annat går i Stockholm 23/5.

Så vem hänger med mig och bildar ‪#‎TeamGloria‬
Vi tar oss fram i 5 kilometer i maklig takt, får helt unika Gloriatröjor och jag tänker att vi borde ha en riktig feelgood-eftermiddag tillsammans innan loppet börjar 19.00. 
Bara tjejer är välkomna i laget och vi får vara hur otränade som helst. Vi behöver bara gilla glada böcker och komma med gott humör! 
Datum i Stockholm 23 maj, som är en måndag. Jag skulle gärna komma till fler städer, kanske Malmö 2 maj, och Göteborg 10 maj också om vi får ihop ett gäng. 
Vilken fest vi kan ha! 

Är du intresserad av att vara med i Gloriateamet så mejla Gloriateamet@gmail.com så återkommer jag när planen är satt. Anmälan får man fixa själv, men resten syr jag/vi ihop! 

Hurra!

Dagens värden

Blodtryck 117/72.

Puls 58

"Ett utmärkt friskt blodtryck är max 120/80. Det brukar unga, friska och smala personer ha."

Ålder Atleter och elitidrottareMycket bra              
 
18-25 54-6061-65 



26-35 54-5960-64 



36-45 54-5960-64 



46-55 54-6061-65 



56-65 54-5960-64 



65+ 54-5960-64 




Alltså, hur bra form ÄR jag egentligen i.
Är det dags för ett Maraton?
Iron man?

Nu ska jag jobba.

Blodprover och jobb,

det är så det ser ut här hemma idag, i alla fall än så länge.

Och sedan vill jag gärna presentera mitt första besök på Operan.
Jag var där själv, satt högt, högt upp.
Såg lyssnade på Don Giovanni.


tisdag 2 februari 2016

På mina andra böcker

står det att det är romantiska komedier. På Gloria gör det inte det.
Eftersom jag själv har hittat på kategorin där mina böcker ligger, är det också jag som står för vad som måste ingå för att kallas romantisk komedi, och Gloria klarar inte riktigt alla kriterier.

Så vad är det då?

Jag tror inte att vi definierar det på omslaget den här gången. Men det är ju feelgood med starkt kärlekstema, även om skruven inte finns här. Ni vet den där tokigheten som måste vara med för att det ska vara en romantisk komedi. Det finns en liten sån i alla mina böcker annars, men inte i den här.

 Och inte i Sjuan heller. Som jag ska jobba med så fort jag kommer hem från jympan (som jag inte har ett dugg lust att åka på idag.)
Jag är över puckeln 50 000, och som vanligt har det känts trögt mellan 30 -50. Nu vet jag att det lossnar och rullar på framåt.
Gloria landade på 95´, jag skulle tro att den här kan bli ungefär lika lång.
350 boksidor.

Tisdag.
Nu åker vi!



måndag 1 februari 2016

När jag hittar alla bilder

ska jag organisera dem i en katalog som jag ska kalla "Research Gloria."

Här hittade jag i alla fall en från Stockholmsoperan.
Scenen byggs om för en repetition och jag smyger omkring på första raden på balkongen, som är den allra finaste att sitta på.


Efter morgonens läkarbesök

kan vi konstatera att jag nog är frisk som en nötkärna (peppar peppar tvi tvi tvi.)
Vi ska ta lite blodprover och sånt också, och jag ska mäta blodtryck och puls hos en sjuksköterska tre gånger, men det ser lovande ut.
Blodtrycket var "åt det låga hållet", 110/70 och det är väl det jag märker av när det snurrar till.
Hon var snorbra, jag ska alltid boka tid hos henne framöver.
Heja unga ambitiösa kvinnliga läkare, säger jag (som kan välja!).

Nu ska jag fördjupa mig i Sjuan igen. Och det är sådan jäkla full fart framåt att ingenting får komma i vägen, för då spricker inlämning första mars så att det skriker om det.
15 februari hade jag tänkt vara klar för att redigera, vi kan väl säga att det kommer jag verkligen inte att nå. Går nu mot första mars, som var mitt mål för inlämning till Forum. Jag får helt enkelt redigera under några dagar istället för i två veckor.
Det funkar, det vet jag.

Gloria är slutkorrad och kommentarerna inskickade.
Jag kan inte längre påverka något, så lycka till min fina, fina bok.
Hoppas att du flyger lååååångt!