Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 23 februari 2016

Just nu försöker någon del i mig

övertala mig att stanna hemma från träningen. Att jag nog har lite huvudvärk, att det inte kan vara bra att röra mig när ögonen ser lite inflammerade ut i kanten ...
Går jag på det?
Bangar jag?
NATURLIGTVIS INTE.
Min ny tes är "Sluta träna är samma sak som att börja röka."
Den hjälper inte direkt med motivationen, däremot med disciplinen. Att göra trots att det inte är roligt.

Senare ska jag till stan och till förlaget
Eftersom jag har tränat då kommer kinderna att vara rosiga, jag får lättare på mig ett par byxor och energinivån kommer att vara på topp.
Där har ni den!


4 kommentarer:

Simona sa...

Är imponerad.

Åsa Hellberg sa...

Haha.

Agneta sa...

Oftast känns det bättre efter de passen som var jobbigast att ta sig till. Fråga mig, jag vet. :)

Känslan efteråt är det som oftast får mig att träna. Ibland kan själva tränandet vara kul eller skönt, eller bara trevligt (om man har sällskap), men oftast är det ganska motigt ... Men känslan efteråt är alltid skön, oavsett hur passet har känts. Gäller att fokusera på rätt sak. Och det har ju du verkligen gjort! Bra där! :)

Åsa Hellberg sa...

Agneta; tjoho!