Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 8 mars 2016

Internationella kvinnodagen.

Jag undrar hur mycket Män Med eller som vill ha Makt, noterar den.

Min gympagrupp är ett bra exempel på hur det ser ut. De finns få män i gruppen, ett par som kommer regelbundet och sedan några som är med en gång eller två.
Det är sällan de gör som ledaren, ni vet hon som står i mitten och visar rörelser.

Nej, grabbarna vill helst göra tvärtom.
Böjer hon sig framåt, böjer de sig bakåt.
Går hela gruppen med kvinnor till vänster, går de till höger.
Senast fick jag ducka för en äldre herre som varken hade koll på armar eller ben, och som verkligen inte såg sig om ifall någon möjligtvis skulle stå i vägen för hans viftande.
Kvinnorna i gruppen kollar ständigt så att de har nog utrymme för sitt vifteri, annars flyttar de på sig till en bättre och friare plats.

Ska det bli någon ordning i gruppen måste männen lämna plats och kvinnorna ta den.
Kanske i nästa generation.
Hoppas hoppas.

I förorten skiner solen i alla fall.
Det är ju jättebra!
Och jag ska strax gympa.

2 kommentarer:

Simona sa...

Jag har stora förhoppningar på kommande generationer.

Tror det är viktigt att vi kvinnor vågar vara obekväma. Alldeles ofta så väljer vi att vara behagsjuka istället för att ta strid.

Upp till kamp!

Åsa Hellberg sa...

Hör hör!