Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 5 april 2016

It´s tuesday, folks.

Det där med engelska är knepigt, så till vida att jag nog inte längre kan stava alls. Vad jag vet.
Så länge jag jobbade på det stora livsmedelsföretaget så var det koncernspråket och jag skrev och pratade engelska varje dag.
Not so much sedan dess.
Snart ska jag läsa översättningen av Gloria och det blir ju galet spännande att se hur jag klarar det. Jag är ju inte mycket till hjälp om jag inte gör det.  Jag har inte läst bok på engelska på vääldigt länge. Det tar sådan tid, och jag kan inte skumma igenom som jag gör med svenskan

(Har jag sagt att jag inte ens läser de flesta långa beskrivningar av miljö som många verkar älska att skriva om? Jag ser att det börjar handla om löv och då skippar jag per automatik att läsa just det strycket... istället gäspar jag. Och bry er inte om vad jag tycker. Det handlar om tålamodsbrist och att alltid vilja se den stora bilden direkt istället för att pussla ihop delarna av den.)

Ungefär så, denna tisdag när det regnar i min förort och jag ska träna, tvätta och kanske läsa lite.
Jag frustar fortfarande, men håller mig ifrån de två manus jag har skrivit inledningen till. Istället låter jag dem gro i huvudet, vilket förstås inte ger något resultat alls vad jag vet. Möjligtvis verkar det i någon slags undermedvetenhet. Låt oss hoppas att det är så, för herregud som jag tänker!

Tuesday.
Let it roll.

4 kommentarer:

Ezter sa...

Min engelska är urkass, inte praktiserat det sen jag slutade 9an -76...

Snäckskalsdalen. sa...

Hmm, jag tror nog att din engelska finns där, är det inte som att cykla mm, man har det där nånstans. Själv läser jag helst böcker på engelska. Ibland tror jag mig vara väldigt språkkunnig och slänger mig över en tysk bok, men då faller golvet under mig fort. Då ber jag Omgivningen läsa, han är ju i alla fall halvtysk, men han konstaterar alltid torrt, att tyska kan man inte läsa! Så var det med den saken!
Men vi pratar lustigt hemma hos oss, vi pratar ju svenska, självklart, men lika ofta ett mischmaschspråk, bestående av svenska, engelska, tyska och japanska och jag tror att vi bara är fyra i hela världen som kan just det språket. Det är vi och våra kompisar Tamio och Shoko i Japan, vi som bott tillsammans i Japan på 70-talet, och när vi träffas förstår garanterat ingen annan vad vi pratar om......jag menar eeggurupurantta, inte helt lätt att veta att det är aubergine/äggplanta.....

Anonym sa...


Vad härligt att låta manus "marinera". Självklart händer det saker i knoppen medans det ligger där och gror!
Hjärnanär fantastisk.
Det gror förresten på fler ställen.
Grodor, myror, mygg, flugor, sniglar, vårfåglar och fjärilar lever upp igen.
Lyssna ordentligt, det prasslar och knakar där ute. I knoppar, träd och skog och mark :) en helt "vanlig" dag som denna, en tisdag i april.

Åsa Hellberg sa...

Tack för era kommentarer. Ni fattar precis!