Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 18 maj 2016

I morgon är det en vecka sedan jag tränade senast,

och det känner jag i ryggen som är rätt trött på att ta det lugnt. Men med mitt schema framöver så är det rent nödvändigt.
Det kanske inte låter så mycket för er som har andra jobb, men för mig som är van att lalla runt hemma och fundera på nya idéer så är det fullt ställ från och med idag fram till nästa lördag och det är bäst för mitt öga om det hänger med.

Idag hämta grejer.
I morgon intervju med Bohusläningen.
På fredag åka till stan och hämta fler grejer.
Lördag signering bokhandel på Söder och i Haninge
Söndag, signerar i Västerås.
Måndag intervju P4 Stockholm 7.30, fixa/hämta picknick och sedan Vårruset på eftermiddag-kväll.
Tisdag inget än så länge.
Onsdag Forumfest.
Torsdag Agentlunch.
Fredag Åkersberga signering.
Lördag Farsta signering.
Söndag LEDIG!

Nu är det ju både fest och lunch i det där schemat, men det är ändå en ansträngning att se till att se ut som en människa och ta sig härifrån.
Sedan jag brände ut mig och sa upp mig från mitt alldeles vanliga arbete, i början av 2008, så har jag blivit trött när det är för mycket på agendan. Att jag har passerat 50-strecket spelar säkert också in. Så det här är ett maxat program för mig, men ack så roligt.
I juni blir jag ju eremit igen.
(Google har inte en enda bild på en kvinna - till exempel en författare i hemmiljö - men jag förmodar att det är för att vi förväntas vara något mer utåtriktade.)

Well.
Vi hörs sen, minsann.






2 kommentarer:

Helena sa...

Den enda som kan avgöra vad som är mycket respektive för mycket för dig är du själv. Och det är viktigt att du lyssnar på den nivån för att du ska må bra.

Jag har inte heller någon hög stresströskel, vilket många gånger ger mig ett dåligt samvete, men det vore värre att gå och bli sjuk av att inte lyssna på mina egna signaler... Så, ta hand om dig Åsa!

Åsa Hellberg sa...

Åh, om du visste vad bra jag är på att ta hand om mig själv numera :)