Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

lördag 10 september 2016

Det är otroligt vad man får mycket gjort

om man gå upp halv sju.
Misse skrek till och från hela natten, så vid den tiden gav jag upp.

Men nu är jag färdigredigerad, för nu alltså.

Så här ser processen ut:
Jag skriver min bok, som sedan lämnas över till min förläggare och blir därmed ett manus som ska bearbetas.
Hon läser, funderar och återkommer med synpunkter. Det kan vara på allt från karaktärer, till handling, tempo och dramatik.

Utifrån hennes feedback, som jag får muntligt och på papper (ett dok med samlade synpunkter och direkta påpekanden i det digitala manuset), börjar jag redigera.
Det är en fram och tillbakaprocess. Jag börjar alltid från början och försöker ha ett helikopterseende för att allt ska hålla ihop.

När jag tycker att jag har fått allt på plats (det jag jobbade med hela sommaren) går det tillbaka till Teresa för ännu en läsning, sedan får jag några små påpekanden till (som jag fick nu och har jobbat med i några dagar) och när jag är klar med det kommer en redaktör att ta över.

I nästa omgång, när är ännu inte bestämt, kommer jag att få hela mitt worddok utprintat med redaktörens påpekanden i marginalen. I alla fall har vi gjort så hittills.
Det blir den sista redigeringsrundan och då är jag också extra noggrann med detaljerna. Jag omformulerar, putsar, och med redaktörens hjälp hittar jag förhoppningsvis upprepningar, bättre ordval och sånt som gör manuset snyggare.

Sen går det till en korrläsare.
En extern person som aldrig läst manuset tidigare tar tag samtidigt som jag, redaktören och kanske någon till läser ännu en gång. Man har flyttat något, glömt stryka ett ord etc. Det ni hittar som fel när ni sen läser.
Trots att man är så många som letar fel så slinker  de tyvärr igenom.

Well.
Efter det sen, när redaktören har fört in alla korrfel, så läser jag ytterligare en gång. Bara jag. Det är Min bok och jag vill ha ansvaret för att den är perfekt när den går i tryck.

Summasummarum återstår alltså en redigering till och en korrunda, sedan har vi oss en ny bok. Wohoo.


2 kommentarer:

Agneta sa...

Det är en väldigt rolig process! :)
Jag önskar att jag var lika produktiv som du.

Åsa Hellberg sa...

En om året är väl helt okej om man är heltidsförfattare, tänker jag. Du gör väl annat också?