Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 9 september 2016

Mina böcker.

Egentligen är det ju helt galet att skriva om
1. Kvinnor
2. Kärlek
2. Människor som har fyllt 50

Kombinationen är vettlös om man vill ha lite uppmärksamhet.

En uppmärksamhet som jag skulle vara oerhört tacksam för om jag inte behövde. Min dröm är egentligen att vara totalt anonym, som jag ju fortfarande är, men ännu mer. 

"Vem är den där författaren Åsa Hellberg? Kan vi bjuda in henne till tv-soffan? Jaså, inte? Jaja, då får vi väl ta en tråkig deckarpanel igen då."

Men.
Så fort någon skriver något, visar upp eller säger något fint så har mina böcker en chans att nå ännu lite fler läsare (som man behöver som heltidsförfattare, det finns faktiskt inget att välja på än att önska hett att ens alster säljer.)

Och trots vettlösheten:
Det kan inte kan finnas något härligare att skriva om än kvinnor i den åldern som har erfarenhet och osäkerhet i en kombination som är underbar att få laborera med.

Jag är en lyllos som uppfann den  lilla nischen romantiska komedier med 50 plus(för det gjorde jag banne mig.)
I år är det många som följer efter, som lämnar sina 40 och övergår till att skriva om 50-åringar.
Jag skulle tro att det i alla fall lite har med mina böckers framgång att göra.

Just nu ser jag på Pernilla August på ettan och satan i gatan vilken härlig kvinna det är. Jag hörde henne på Värvet igår också och gillar henne som tusan. Hon är 58 år och beskriver sig ungefär som de kvinnor som jag försöker prata om.
I går blev Carola 50.
Sedan tidigare är Lena Ph, Malin Berghagen och Renée Nyberg där, för att ta exempel på kvinnor som skulle kunna befolka mina romaner.

Jag har några få regler.

1. De måste ha fyllt 50 (eller rättare sagt följa min ålder.)
1. De är rätt vanliga, även om de får/har/kan få pengar/framgång/snygga män/jobb. Läsarna måste kunna identifiera sig med dem, även om de nu ärver allt efter sin rika kompis.
1. De ska stå på egna ben. Vara oberoende. Gud, vad det är viktigt. Ingen man kan diktera deras villkor. I alla fall ALDRIG MER. Superviktigt.

Historien är inte sekundär kanske, men karaktärerna är viktigast.
Mina 50-plus.
Jag älskar dem allihop:
Sonja, Susanne, Rebecka, Maggan, Michael, Adam, Paul, Kicki, Fredrik, Edith, Frank, Elsa, Isabella, Carina, Sam, Bernhard, CG, Siri, Sara, Jessica, JP, Texas, Maria, Gloria, Agnes, Dominic och Stefan.

Det var det. Fredag. Bra dag känns det som.

6 kommentarer:

cyndi sa...

Älskar att dom är 50.
Och att dom har släkt, barn och erfarenheter.
Att dom har vanliga kroppar.
Att dom är oberoende.
Att dom har möjligheter och chanser och tillfällen att fånga.
Fortsätt skriva om dom.
Jag skriver DOM.
Än så länge.
Nästa år kan jag skriva vi/oss.
Tusen miljoner tankar om detta,
men hinner inte skriva alla nu.
Känn dig superviktig bara.
Gör det.
Kram.

Åsa Hellberg sa...

Just 50 tyckte jag var häftig (jag är mer skepitsk nu:)
När jag fyllde 50 var Jonathan och jag i NY. Det vore en dröm att få göra om den resan när jag fyller 55, men då att få ta med Linnea också. Jaja, drömma kan man ju få göra:)

Vad ska du göra på din 50-årsdag?

Annika Estassy sa...

Så är det - dem man beundrar, kopierar man.

Åsa Hellberg sa...

Japp!

cyndi sa...

Jag menar förstås 50.
Och 50-nånting.
Vill ju att det ska finnas LIV
även efter det där 50-årsfirandet.
Jo jag ska nog fira.
Men vet inte hur.
Skriva en bok kanske ;-)

Simona sa...

Hurra för dina böcker och din genre! Hurra!