Ute exakt två.

Perfekt. Tretusen ord idag också, och jag tycker att starten har känts riktigt bra.
Jag går alltid mot jämna tiotusental och har jag samma flyt i morgon når jag första tian då. Sen tar jag jag sikte mot 20.
Vanligtvis brukar jag landa på en 1500 per dag i början men när flytet finns är det bara att hänga på.

Det låter kanske vansinnigt att målsätta min konstform, men för mig funkar det att ha det som en morot de dagar jag tycker suger som värst.
De finns, de kommer och då känns det skönt att gå mot något som inte ligger så himla långt bort som änden av en bok ändå gör.
Ett steg i taget blir bok till sist och det är det repet jag håller i och drar mig framåt med.

Eftersom jag nu kommer att tillbringa varje dag med mitt manus behöver jag inte gå tillbaka i det, utan det som har kommit på pränt ligger i bakhuvudet.
Fokuset ligger på storyn, att sätta den och som vanligt har jag inte en aning om vart det bär. Jag tycker att hela det överraskningsmomentet är jätteroligt.

Framåtrörelsen är viktig för mig, även om jag får påpekanden av Teresa ibland att dröja kvar, så får det inte bli för länge. Jag blir extremt uttråkad av att läsa vevanden och kan inte tänka mig att skriva så själv.
Andra tycker om lite långsammare böcker, och det här är bara min personliga reflektion och har inte ett dugg med att göra om något är bra eller inte, men långsamt passar inte mig helt enkelt.
Varken att läsa eller skriva (vilket förstås hänger ihop.)

Det var dagens skrivrapport.
Och roligare än så blir inte den här bloggen på ett tag framöver.