Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 5 september 2016

Kanske Värktabletterna.

Eller så är det bara något med mig för idag har jag återigen varit skitförbannad. På väldigt mycket. Stort och smått.
Och sen har jag varit ledsen.
Nu minns jag inte varför, förmodligen gick det över rätt snabbt.
Hit och dit i känslorna.

Men mest har jag varit förbannad.

Jag är arg på att vara snart 55 ( ni behöver inte säga att ni tycker att det är en underbar ålder); jag hatar att vara närmare döden än tonåren.
Jag blir tokig av att inte bli sedd, att känna att jag behandlas med en klackspark.
Jag blir helt galen på hur vissa har satt i system att utnyttja mig, ännu mer tokilsk på att jag har tillåtit det.

GRRRRRRRRR.


Jag har i all terapi (och jag har gått i en hel del) fått frågan vad jag gör med min ilska eftersom den inte har visat sig. Alla terapeuter har varit rörande överens om att jag har haft en hel del att vara arg på. Och att den någonstans måste finnas.
En sa till och med att det nog var bra att jag hade kontroll på ilskan, för om jag släppte den fri visste man ju inte riktigt hur det skulle gå (hu).

Så istället för att släppa demonen helt fri: Ska jag kanske skriva en bok om hur jävligt det är att fylla 50 eftersom jag är trött på alla som pratar om att det är så himla fab.
Det är det inte alls och detta är en varning till er som är på väg dit.
Vänd, gå åt andra hållet, skit i 50.
Det är bara elände!

Eller ska jagskriva en mördarbok. En där en kvinna tar livet av en man eller två någon med en machete.
Fan vad gött.

Det gjorde mig genast på bättre humör!


13 kommentarer:

Annika Estassy sa...

Ut med ilskan bara!

Åsa Hellberg sa...

Tack Annika, visst lät macheten bra?

Ezter sa...

Det är inte så kul att snart fylla 56 heller... Det syns i speglen också.

Agneta sa...

Lite befriande ilska! Go Mördar-Åsa! ;)

Unknown sa...

Lider med er tjejer som mår prutt när 50sträcket har passerats. Själv är jag väldans glad över att ha klarat av allt under 40 och njuter av mina 54 år. Önskar att alla kunde få känna likadant!
Åsa - jag har precis läst "Sonjas sista vilja"...Tack för att du skrivit den! En underbar bok att känna igen sig i��//Lotta JA

Simona sa...

Kvinna 50+ som löper amok med machete. Den boken säljer sig själv.

Åsa Hellberg sa...

Ezter; jag fattar precis!

Agneta; ja, vad säger du?

Simona; jag gört tror jag!

Åsa Hellberg sa...

Lotta; tusen tack och heja dig som gillar 54!

Annika Estassy sa...

Machete är bra mot mycket.

cyndi sa...

Jag ställer in nästa års utlovade kalas.
(Varför lovar man SÅNT?)
Och köper nåt vapen.
Nåt lättviftat för jag orkar inte så tunga grejer.
Men du.
Skriv det då.
I nästa bok.
Om hon som blev arg.
Och liksom började hugga omkring sig.
Med nåt.
Vi kommer att känna igen oss. Och älska det.
Vi som läser.
Vi som ser dig.
Och som envist tittar in här varje dag.
För att ta del av ditt liv och dina tankar.
Vi utnyttjar dig lite förstås.
För att våga.
Kram.

Åsa Hellberg sa...

Tack Fina Cyndi!

Unknown sa...

Lider med er tjejer som mår prutt när 50sträcket har passerats. Själv är jag väldans glad över att ha klarat av allt under 40 och njuter av mina 54 år. Önskar att alla kunde få känna likadant!
Åsa - jag har precis läst "Sonjas sista vilja"...Tack för att du skrivit den! En underbar bok att känna igen sig i��//Lotta JA

Ebba Range sa...

Ack, ja - det finns mycket att vara förbannad på. Jag har hållit på länge jag vid mina snart 66 (i vår).
Kan säga att det inte var toppenkul att börja bli offentligt fotograferad vid 62 ... även om det bästa fotot togs av dig o mig på en av dina releaser. Tacksam för den bilden.
Är av den åsikten att man inte ska hålla inne varken ilska eller sorg ... med det inte sagt att det ska gå ut över andra. Skriva ur sig är bra, tycker jag och köra bil - då skräder jag inte orden när medtrafikanter klantar sig.
Morra på när du behöver!