Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 30 november 2016

Vad är det för dag?

Vem är jag? Vad gör jag? Har jag gjort ett enda dugg idag?
NÄ.
Det var hemskt vad jag är semestrig!

Inte tränade jag heller.
Jag vaknade två i natt och kunde bara inte somna om. Jag gjorde nog det framåt småtimmarna, men när träningsklockan ringde åtta var jag slut som artist och struntade i Friskis.

Jag har i alla fall bytt sand i Misses låda och jag tror att han har varit där. Hittade en på Ica som inte var lika grovkornig som den gamla, men det var i alla fall grus. Jag strödde lite gammal sand över och det gjorde kanske susen.

Jaha.
Det var väl det.
Jo just det: Idag kommer ett nytt avsnitt av Grey´s.
Händelserikt liv jag lever, eller hur?






tisdag 29 november 2016

Vilken mysig eftermiddag jag har haft med Jonathan och Linnea.

Och på söndag kommer de hit och lussebakar godis och bullar. Jag längtar redan. Men innan det ska jag träna i morgon och på en julmiddag på fredag. På lördag tänker jag, mot alla mina egna principer, klä granen.
Det är så mysig med gran och ungar och lussekatter. Linnea åker till sin familj i Östersund över jul, så det är sista gången hon är här innan det.

Filmen då, som jag nu vet heter Fantastiska vidunder och var man hittar dem?
Jättebra, och det funkade finfint med 3D-glasögon över mina egna. Vi satt på första raden i VIP-salongen på Mall of Scandinavia med benen på fotpallar, och satt så skönt tillbakalutade att Linnea slumrade lite. Hehe.
Innan det åt vi lunch och provade tröjor på Zara, medan Jonathan pratade i telefon.
Mina ungar. Så fina ihop.
Båda lika snälla med stora hjärtan.

Sicken fin dag!

Tack för alla kattsandstips!

Jag ska ta tag idag innan jag ska på BIO!
Med Jonathan och Linnea. Nya Harry Potter, som inte heter så.
Den visas i 3D, som jag aldrig har sett mer än på Naturhistoriska museet där vi var några gånger när Jonathan var liten och han var inne på dinosaurier.
När han var inne på något så var han verkligen inne på något. All in. Alltid. Pokemon, dinosaurier, dataspel, teater, musik, wrestling. Allt har han djupdykt i.
Jag är glad att det var musiken han fastnade för till sist, kan vi väl säga.

Jag inbillar mig att det är bökigt med 3D-glasen ovanpå mina egna, har en svag känsla av att jag har testat det.
Har ni? (alltså ovanpå vanliga glasögon?)

Igår kväll landade jag återigen framför en dokumentär på Netfix. Om en sekt som heter Buddhafield, som de flesta hoppade av från när det kom fram att ledaren förförde unga män i gruppen, men som sedan dess har rekryterat nya medlemmar tack vare att några gamla som stannade kvar och inte berättade vad de visste.
Tidigare har jag också sett den om Scientologikyrkan, som också är jättebra.

Jag har ett minne av att jag blev lockad in i en lokal i Göteborg, det måste varit av scientologer, men minns inte exakt vad de pratade om. Däremot att jag sa att det inte var något för mig. Då måste jag ha varit 18-19 år.

Till skillnad mot många av mina vänner så har jag aldrig varit en sökare. Aldrig funderat på en högre makt eller trott att det finns en djupare mening.
Det kanske det finns, det säger jag inget om, men det är inget jag söker eller känner att jag saknar, lika lite som jag bryr mig om om det finns liv på andra planeter.
Därför tror jag inte att ett sådant sektliv skulle locka mig alls. Jag kan inte dyrka en person på det sättet, inte flockas runt någon som de här gjorde från början. Det är bara inte min grej tror jag.
Det skulle kännas lika surrealistiskt som Harry Potter.

Å andra sidan så har jag också svårt att se mig som någon som stannar hos en man som är otrogen, och det gjorde jag ju, så säker kan jag ju inte vara ...

Det är i alla fall oerhört bra dokumentärer och det får bli dagens tv-tips (Netflix som sagt.)


måndag 28 november 2016

Hjälp.

Miss Cat verkar ha slutat tillverka sanden jag har använt till Misses låda i snart 18 år.
Ickeklumpande, doftfri.
Den här.

Har ni något förslag på något liknande. Jag behöver inga förslag på klump och pelletsvarianten. Vi trivs båda med den klumpfria sanden.

TACK!!


Simona har slutat blogga en stund.

Buhu.

Jag läser inte själv så många bloggar längre. Hänger inte med på FB heller mer än att jag skriver på min egen wall. Jag uppdaterar min egen instagramprofil väldigt ofta, men det är inte längre så att jag hela tiden kollar på vad andra gör.
Däremot tycker jag fortfarande att bloggen är mitt vardagsrum, där jag sällan vet vad jag ska säga bara att jag vill uppdatera den. Jag tänker nog inte så mycket på er som läser utan att jag använder den som en dagbok jag kan gå tillbaka till, vilket jag också gör. Ofta.

Idag tog jag den där promenaden på skogskyrkogården. Det är exakt ett år sedan Marianne dog, så jag hälsade på henne och tände ett ljus vid hennes grav.
Det är så stort så stort, och först hittade jag inte rätt trots att jag hade kollat på kartan först, men till sist hittade jag till 14E där hon vilar.
Nästa gång ska jag gå vidare till minneslunden, som inte låg så långt därifrån.

Har jag läst? Nope.
Men jag har pratat med Teresa om Sonja3.
Hon störtgillar.
Lika bra plot som Sonjas sista vilja.
Iiiii.

Nu ska jag se Gilmore Girls igen, de nya avsnitten.
Vi hörs säkert i morgon igen.







En punkt på dagens agenda.

Jag ska prata med min förläggare om Sonja3.
Det lilla lilla jag har hört henne säga har varit idel hejarop, så det känns superskönt. Nu ska vi prata om första kapitlet som vi tänkte lägga in i Gloria-pocketen.
Redigeringen kommer jag inte att påbörja förrän efter jul, då jag får den stora feedbacken (även om jag har fått hejarop så kommer det att vara massor att göra. Hurra. Jag älskar att redigera!)

Annars jobbmässigt innan jul väntar jag på att få se förslag på omslag till Gloria i pocket och hoppas hoppas hoppas på att jag kan få ett filmmanus på Sonjas sista vilja (vilken grej det vore bara att få se ett helt manus, men jag är helt redo för att det inte blir mer än så här vilket ju ändå har varit fantastiskt så här långt. Om det avslutas nu ska jag berätta vilka skådisar som har varit påtänkta!)

Min tanke på eget nytt manus har varit att starta provprojektet första december, men tror att jag skjuter på det ett par veckor för jag behöver vara ledig mer, eller rättare sagt läsa mer.
En tredjedels bok räknas inte.
Målet är tre under semestern och därför behöver jag läsa förmiddagar, för precis som när jag skriver så hoppar bokstäverna på eftermiddagen.
Hinner det dessutom bli mörkt är mitt ena öga fortfarande knäppt efter glaskroppsavlossningen. De små dammtussarna kommer fram när jag tänker lampor. Märkligt, men så här dags märker jag inte av det på samma sätt.

Det var väl det.
Advent hörrni. Rätt fint ändå!

söndag 27 november 2016

Så tvättat, fikat med Helen som kom hit en timma,

tänt lägenhetens alla stearinljus och adventsljusstakar, badat och haft en kräm som kallas B & B i håret efter jag tvättade det.
Det var ingen bra idé.
Möjligtvis för att:

1. Jag tog för mycket.
2. Mitt mesproppshår är för tunt och löjligt för en kräm med oljor och sånt i sig.

Det ser ut som om det fortfarande är smutsigt. Nä, det kanske det inte gör förresten, men det känns som om det är lite flottigt på något sätt.
Helen hävdade att jag bara ska ta en lite, gnugga det mellan händerna,  och sedan liksom dra ut i längderna så där som frissan gör.

Well.

Någon frissa har aldrig lyckats med mitt hår, hur mycket produkter de än har hällt i.
Jag har aldrig gått från ett frisörbesök och varit nöjd.
Jo, med färgen och längden, men själva slutfinishen är aldrig fin, bara platt och konstig.
Ungefär som efter dagens B&B.
Men nu vet jag ju det, så besviken är jag aldrig så länge färg och längd har blivit bra.

Jag blåste det i alla fall och det rök ur håret - av värmen i kombination av oljan förmodar jag - så brandlarmet gick utanför badrummet.
Två gånger.

Well.
Nu har jag provat. Håroljor, B &B och sånt är helt enkelt inget för mig.







Nästan tio timmar.

Va?
Det är ju helt galet bra. Känner mig riktigt pigg. Hurra för det.
Annars denna dag tvättar jag Det var så länge sedan att jag nästan inte hade några rena underkläder kvar, så bra att det blir gjort.
Sedan messade en vän och frågade om jag skulle hänga med till skogskyrkogården och sätta ett ljus på en gemensam väninnas grav, och det vill jag såklart om tvätten är klar och vi kan tajma det. Det ligger nära där jag bor.

Har ni varit på Skogskyrkogården?
Det är jättefint och en vördnadsfull promenad när man går där (som jag har gjort två gånger), så många kärlekar som vilar där, så många föräldrar, syskon, barn ...
Många utrikesföddas gravar ser lite annorlunda ut, och det är så fint att man får välja själv tycker jag.

Jag har funderat på det där själv och har nog pratat med Jonathan om det också, och han får bestämma. OM jag själv skulle bestämma skulle det finnas en grav att gå till, men om han är på världsturné, eller inte har tid att sköta om en grav, så är det väl bättre med en minnselund.

Har ni tänkt på er egen död och begravning?
Eftersom Jonathan bara har mig egentligen, så känns sånt viktigt även om jag hoppas att jag får bli väldigt gammal först.
Redan när han var liten bestämde han och jag att han skulle vara hos sin farmor om något hände mig, som ensam måste man prata om det där även om det inte är så kul.

Ett rörigt inlägg som började med att jag hade sovit.
Här knyts inga säckar ihop, inte.

Minneslunden Skogskyrkogården

lördag 26 november 2016

Under förmiddagen såg jag det sista avsnittet

av de fyra nyinspelade, av Gilmore Girls, och äntligen satt det. De tre första blev jag lite besviken på, det var som om de inte hade något att berätta, men i det fjärde. Åh, det fjärde. Jag var tårögd i det en och en halv timma långa avsnittet.
Slutet var fantastiskt och skulle kunna bädda för en fortsättning, men jag tror inte det blir någon. Att lämna det så här var perfekt och istället kan man spekulera och hitta sin egen fortsättning.

Jag ÄLSKADE sista avsnittet!

Nu tänkte jag leta reda på gårdagens svt-kalas, såg lite innan jag somnade när jag kom hem, men strax före ett gick mina ögon i kors och nu vill jag se klart.
En härlig nostalgiresa, tycker jag.

Vad gör ni? Har ni bakat? Pyntat? Skitit i allt?




Jag önskar att jag hade fotat maten fint igår,

men ni får tänka er havskräftor och grillad sjötunga istället, för mitt foto gör inte fisken rättvisa.
OMG, som man sa på 2000-talet.
Nu ska det säga direkt att jag är helt ovan vid att bli utbjuden, det är oftast jag som betalar eller så betalar jag för mig själv, men här var hela vitsen bjud och det kändes galet lyxigt att inte behöva ta fram plånboken.

Vi började hemma hos min väninna och hennes man i hans övernattningslägenhet i Liljeholmen (han bor där under veckorna) och sedan tog vi Fårdan in till stan och till Lisa Elmqvist i Östermalmshallen (den nya provisoriska, eftersom hallen renoveras.)
Mina vänner firade att de har köpt en lägenhet på Mallis och i Hallen anslöt ännu en kompis, så tre pers drack champagne genomgående, och fröken Hellberg drack som vanligt vatten.
Men herregud vad trevligt och roligt.

Jag och frugan träffade när jag gick i sjuan och fann varandra per omgående. Vi har haft fruktansvärt roligt tillsammans och hållit ihop i alla år. Nu var det tre år sedan vi sågs men det var förstås som igår. Vi känner varandra så oerhört väl och pratar i telefon med varandra kanske 4 gånger om året.

Hon har ett stort stall med hopphästar, två ridande döttrar och har fullt upp med att mocka skit dag ut och dag in medan maken jobbar i Stockholm.
De har en stor kombinerad husvagn hästtrailer och naturligtvis har min väninna lastbilskörkort.  Det är en kvinna som tar tag och aldrig sitter och väntar på att någon annan ska göra det åt henne och jag undrar om det är ett bohuslänskt drag, Jag känner igen det hos många av mina gamla vänner hemifrån.
Eller så väljer jag sådana kompisar?
Så kan det vara.

Hon har i alla fall inte läst någon av mina böcker, men ska tydligen läsa Gloria som jag tog med till henne igår. Well, vi får väl se hur det blir med det.

På bilden deras yngsta, Andrea (18) som förra helgen vann SM med sin häst Gamiro.
Den två år äldre dottern är lika framgångsrik.



fredag 25 november 2016

Vaknade tidigt, en sådan dag bara.

Så jag tänkte att jag äter frukost till sprillans nya avsnitt av Gilmore girls, men de var inte släppta än. Istället får  jag kela med min katt som väntade sig den vanliga medicineringen men som kommer att få den senare idag eftersom värkmedicinen är slut och jag måste hämta mer på apoteket. Och hämta ett par byxor jag har lämnat in för uppläggning.

Annars verkar det mest vara en rea-fredag idag.
Det enda jag behöver är mina älskade juldoftljus som är svindyra och därför skulle vara bra att köpa med rabatt. De finns inte i Farsta, men till exempel i Nacka som är lätt att kvista över till.
Något mer juligt behöver jag inte, jag köpte nya kulor förra året och annars kör jag bara med gammalt. Det är ju hela grejen med julen på något sätt.
Tradition. Det ska vara som det alltid har varit.
I alla fall hos mig.

Den här har stått i mitt köksfönster i många år.


torsdag 24 november 2016

Jag tycker så synd om Misse,

han får ingen mer medicin om han inte visas upp hos veterinären. Och han mår så bra nu, är trygg och kelig och jag vill inte ta dit honom för provtagning, men vad har jag att välja på?
Får han inte sin värkmedicin får han ju ont.

Ett recept inringt av veterinär kostar 200 kronor, och då ingår inte ens en konsultation. Senast jag fick ett recept var 15 oktober. Nu fick jag ett till, men det kommer att ta slut på nyårshelgen.
Mer än ett åt gången ringer hon inte in.

Jag har bett henne ringa mig för jag tycker det är plågeri att utsätta honom för undersökningar när jag vet att han mår så bra som han kan, även om det är nästan ett år sedan han tog prover senast (och opererade bort en massa tänker om ni minns.)
Vi får väl se vad hon säger.

GRRR.

Update; nu har jag pratat med veterinären och jag måste visa upp Misse, ta prover, för att DE ska veta att han mår bra.
Jag är så förbannad.
"Han måste vägas, så vi ser att han inte har gått ned i vikt."
Det kan jag berätta att han inte har. Han är tjock och go igen.
De måste behöva pengar, antagligen, för ett besök med provtagning kostar ett par tusen.
Jag tycker att han ska få vara ifred, jag vet väl när han mår bra eller inte.
Skitställe!
Jag är tvärilsk.





Torsdag i semesterstugan.

Och jag kom på ännu en romanidé sent igår kväll.
Återigen en som kan vara svår att genomföra, men å andra sidan så är ju det utmanande och det är vad jag behöver för att drivas framåt - inbillar jag mig i alla fall.
Den andra idén som jag har fnulat på ett tag ska jag börja testskriva första december, hur det kommer att gå har jag inte en aning om, det får vi se efter testandet.

Men än så länge har jag semester.

Somnade före tolv i natt, men när jag vaknade strax efter sju var jag för tung för att kliva upp (!), så jag somnade om tills klockan ringde halv tio.
Den ringer så dags varje dag för att påminna mig om att ta mina hormoner, som det händer att jag glömmer med svettig resultat ...

Idag har jag träningsvärk, Hallelujah, rätt åt mig och skönt!
Nästa pass hoppas jag är på lördag, det är väntelista och några före mig i kön, men det brukar alltid bli bortfall i sista minuten.

Det var väl det. Solen skiner i förorten. Jag ska ta en promenad senare. Det är väl ungefär så upphetsande mitt liv är för ögonblicket.
I morgon kväll ska jag äta middag med en av mina äldsta och absolut bästa vänner som jag nog inte har sett på två, kanske tre, år.  Hon bor i Söderköping, men hennes man jobbar i Stockholm, och hon kommer till stan i morgon och jag är bjuden till deras Stockholmslägenhet.
Ska bli jätteroligt att ses!

Vi hörs kanske senare.
Jobba på.
Moahahaha.

onsdag 23 november 2016

Middag idag:

En kycklingfilé, ett halvt kilo grönsaker (frysta findus) och en megaklick bearnaise (inte alls lika gott som min senapssås som jag gör av yoghurt, fransk senap och olivolja.)
Jag åt mackor till lunch, tänkte hjälpa magen lite, men det hjälpte inte alls utan tvärtom fick jag ont (och då var magen perfekt innan så varför jag skull laborera vet jag inte), men det värsta var att blodsockret gjorde en jättedipp och jag blev svintrött

Jag hade glömt den reaktionen på socker eftersom jag inte har ätit något sött (eller mjöl) sedan i juni. Om man ständigt påför socker känner man det inte alls på samma sätt, det är när jag har låtit bli eller bara ätit sällan som jag har känt det.
Obehagligt.

Jag har inte kopplat de senaste dagarna trötthet med att jag har testat bröd, men idag var det tydligt som tusan.
Well, bröd går bort från och med nu.

En annan fråga: Vaccinerar ni er mot influensa?
Idag var det många på min träning som skulle direkt till vårdcentralen efteråt, även någon under 65.
Jag har tänkt på att vaccinera mig, men också känt att jag kan hantera den om jag får den.
Det är så enormt många år sedan att det kanske är min tur snart.

Och man kan ju beställa mat med hemleverans på nätet!

Och på tal om godis. Det här handlade jag för två år sedan när jag fick åka till min gamla personalbutik. Jag måste ha sovit hela den julen, för vi åt upp varenda smula, min unge och jag. Han var hemma för att han hade opererats och vi mumsade och mumsade.
På bilden syns det inte ens hur mycket det är, för det ligger i högar ...

Och ja, vi gav bort också. Men mest åt vi. Nomnom. (Ser ni katten?)




I DID IT.

Mvh Ms Självgod.

Nu ska jag läsa.




JAG SKA TRÄNA!

Inte ett dugg pepp,  inte överhuvudtaget, men jag gör ändå.
Jag har letat ursäkter sedan klockan ringde, men hittar inga.

All förändring handlar om att göra ändå, det vet ni va?
När något ska bli gjort kan man inte sitta och känna efter, man måste GÖRA trots envisa känslor.
Det är så jag har slutat röka, slutat med näsdroppar, slutat med nikontintuggummin, slutat med socker etc. Slutat med vissa män, haha.

Känslor är bra för de tenderar att ändra sig över tid. Kort eller lång.
Man kan hjälpa dem på traven med att GÖRA.
Programmera om hjärnan, liksom.
Ni fattar?
Okej.

Nu ska jag duscha (alltid innan träning).
Hörs sen när jag nöjd med mig själv sjunkit ned i soffan igen.




tisdag 22 november 2016

Jag vet inte om ni har läst krönikan i Expressen som en kulturjournalist skrev,

där hon utmålade Camilla Läckberg som en förälder som fostrar barn till att bli som Trump (för att hennes barn får konsekvenser om de inte sköter det som är överenskommet.)

Det är så märkligt hur man gång på gång hänger mammor, men så sällan pratar om de fäder som inte finns till hands. Fäder, finns säkert en bunt författarefäder, som med sin närvaro skulle kunna gjort massor för sina barn men istället för att prata om det väljer den kvinnliga kritikern att såga Camilla. Och idag säger hon återigen hur rätt hon har i kritiken från igår. Hon skriver:

"Kärnan består

Min referens till den nyvalde amerikanske presidenten var möjligen onödigt djävulskap, men kärnan i min text förblir gravallvarlig: Det spelar roll om vi bemöter våra barn som tänkande, kännande individer att ingå i relation med, eller som illvilliga egoister vars beteende bör regleras med hjälp av marknadens mest effektiva metod. Skillnaden kommer inte bara att yttra sig i vilka barn vi får, utan i förlängningen också i vilket samhälle vi skapar."

Det gör mig ännu mer ilsk.

Det är väl fullkomligen självklart att vi det spelar roll hur vi bemöter våra barn (men varför ha Camilla  Läckberg som ett exempel på någon som inte gör det rätt?)

Jag förstår inte hennes agg. Jag förstår inte vad hon menar. Det hade kanske varit tydligare för mig om hon inte hade exemplifierat sin ståndpunkt med att använda Läckberg.

Återigen: Pappors frånvaro. NÄR ska vi prata om vilka konsekvenser det ger? När ska vi prata om hur de bemöter sina barn med sin ickenärvaro.

Dessutom: Camillas äldre barn kan läsa. Vad har de gjort krönikören för ont när de får läsa "Läckbergs uppfostran bäddar för nya Trump."



And mark my words:
Det kokar i de kvinnliga leden, mycket mycket mer nu är för bara ett år sedan.
Det känns som vi samlar oss mot något större.
Vad, låter jag vara osagt. Men kok brukar leda någonstans. Jag tror att vi snart har fått nog.




Japp, jag fortsätter mitt pyntande.



kommer att bli rosa



Jag fortsätter mitt pyntande. Balkongen häromdagen, blommor idag innan alla kommer rusande till torget och man måste stå i kö (semestersmart).
Tack och lov för bloggen. Här kan jag hitta hur och när jag gjorde grejer förra året.
Till exempel när jag tog fram granen ur förrådet. 
Sedan jag valde bort den äkta varianten kan jag ju montera upp den när som helst. Förra året hade jag bjudit hem en massa tjejkompisar första advent och jag tror att den var uppe då.
Ska kolla det nu.

(Har kollat. Fredagen före första advent var den uppe förra året.)

Det var väl det. Jag har inte läst idag heller. 
Bedrövligt.
Tar nya tag i morgon efter träningen.
Fy fan vad jag inte vill just nu.
Men Fy fan vad jag behöööööver, och det vinner!
Det är hög tid att starta om.




Igår var en av de där dagarna då jag verkligen inte gjorde någonting.

En kort promenad medan jag lyssnade på Värvet, handlade och lagade mat. Det är allt på en hel dag.
Resten vet jag inte riktigt. Jag läste inte, sov inte heller.
Men jag somnade elva och sov till strax efter sju.
Sedan jag skickade manuset för en vecka sedan så har jag sovit enormt mycket och länge, jämfört med när jag skrev, så jag förmodar att jag har lite att ta igen och att jag inte är där än för jag har en rätt låg energinivå.
Idag måste jag i alla fall längre än till Lidl, jag måste till centrum, för kattmaten är slut.

Och efter att ha sett klart Luther på Netflix (lite för läskig ibland så då spolade jag, vilket gjorde att jag missade hälften, men det gör inget. Jag fattade ändå) så tycker jag att Idris Elba ska spela nästa Bond.

Han hade varit grym.


Och på tal om Netflix: På fredag släpps nyinspelade avsnitt av Gilmore Girls. Det får mig väldigt sprittig mitt i all tröttkoma.
Första säsongen står det, men om det är ett eller alla fyra nyinspelade program vet jag inte. 
Iiiiiii.

måndag 21 november 2016

Tredje frågan idag:

"Hur mycket dialog skriver du direkt?
Allt...eller lägger du till mycket när det är dags att bearbeta texten?"

Jag skulle säga att jag skriver precis all dialog direkt. Jag älskar dialog och skriver den helt och hållet utan att tänka. Jag får sällan ändra i den heller, ibland när jag är för redovisande möjligtvis.

Mina svagheter ligger i att jag har rätt bråttom mellan kapitlen, att jag störtdyker in i dem utan att landa i var vi är (till exempel,) eller att en karaktär behöver ett eget kapitel (och då kan det ju bli lite ny dialog förstås) och att jag kanske behöver stryka en bi-karaktär.
I Sonja3 skulle jag tro att Teresa återigen föreslår att en person ryker. Vi får väl se om jag går med på det eller inte:) 
I Gloria fick en person en annan betydelse, men fick vara kvar.

Tack Cyndi!!




Dagens andra fråga

kommer från Kristina.

"Eftersom du ville ha jobbfrågor så passar jag på! Hur gör du research? Intervjuar du en massa folk eller läser du dig till det du behöver veta om hur det egentligen ligger till? Jag tänker främst på olika yrken. (De flesta karaktärer i böcker sysslar ju med någonting, hur tusan kan författare hålla koll på att det blir rätt så att ingen stackare blir förnärmad.)"


Generellt fördjupar jag mig sällan i yrken. Alltså skriver jag så lite som jag behöver för att det ska vara trovärdigt. Än så länge har jag inte fått någon kritik på det, faktiskt.

I Sonjaböckerna hade de mina gamla jobb, så det var ju kirrat direkt, förutom hotellprojekt och husbygge där jag mest använde google.

I En liten värld skaffade tjejerna ett B&B, och det var också något jag fick läsa mig till. Någon var skådis i ett tidigare liv, men det nämnde jag nog bara tror jag. Sam ägde fastigheter men så mycket djupare än så gick jag inte in på eftersom det inte var det viktiga.

I Toscana hade vi en författare, och en journalist som fick en helt egen påhittad gren som äventyrsjournalist. Så får man göra. Men hade en sådan gren funnits på riktigt hade jag fått hålla mig till regler, som jag alltså inte behövde när det var påhittat. (tjoho)

I Gloria gjorde jag massor med research, där det var så speciellt med henne som operasångerska och då det hela utspelar sig under repetitioner.

Först och främst såg jag Carmen på nätet. Hela föreställningen, från Covent Garden i London, såg jag om och om igen för att hitta rätt i scenerna. Det kanske inte verkar så svårt när man läser Gloria men då har jag lyckats för det var knepigt att få det att hänga ihop. Det är det mest avancerade jag någonsin har gjort, skrivmässigt. 
Att jag dessutom hade ett dag för dagförlopp och fyra akter gjorde det ännu mer intrikat, såklart.

På Operan i Stockholm fick jag först en privat visning. Det var då jag bestämde mig för att hon skulle jobba kvar, inte gå i pension som var min idé från början. Det var ett alldeles för häftigt ställe att lämna.
Jag hade ingen story då, bara karaktären Gloria. En sångerska med stora härliga känslor.

Jag intervjuade två sångerskor: En solist, och en som har jobbat i kören. 
Jag pratade med dem som bygger scenerna, arkivariet och högsta chefen (Birgitta Svendén) högg jag på en repetition. 
Det var också under genrepet på Carmen som jag fick möjlighet att sitta med inspicienten för att fatta hennes jobb lite bättre eftersom någon i Gloria arbetar med just det.

Glorias syster Agnes är pilot och via en kontakt fick jag möjlighet att mejla hundra frågor till en kapten på SAS , vilket förstås var toppen, särskilt som hon besvarade dem med allt jag behövde och lite till.

Jag har lite sjukdomsfall med i Gloria, och kunde mejla en överläkare på Akademiska i Uppsala för att ställa de frågor jag behövde svar på.

Jag träffade inte, men kunde betrakta, en regissörs arbete live från en läktare i repetitionslokalen. Superbra, verkligen.

Sedan såg jag tre föreställningar live, en i NY, två i Stockholm (genrep och premiär).

Det finns en bi-historia i Gloria också och den har jag enbart researchat på nätet.

Alltså; research med att intervjua men också via böcker/tidningar/nätet. 

Tack Kristina, nu en paus innan jag återkommer till dagens sista fråga.



Vilken bra fråga (som får ett låååångt svar. Jag har ju semester)!

"Hej Åsa! Du har säkert svarat på den här frågan flertalet gånger men jag är så nyfiken på hur din väg mot utgivning såg ut? Vad jobbade du med innan och när blev du författare på heltid?"
Frågar Johanna.

Hej Johanna, och tack.

Min väg till utgivning gick via en självbiografi, som handlade om mitt medberoende som utvecklades rejält när jag var tillsammans med en var missbrukare.
Den skrev jag 2008 (släpptes 2009 på Kalla Kulors förlag), efter att ha gått in i väggen, sagt upp mig på jobbet som jag var underkvalificerad för och äntligen slapp att åka mellan Farsta och Upplands-Väsby varje dag, som jag hade gjort i åratal trots att jag var ensam med min son och borde haft något närmare hemmet.

Jag arbetade vid det tillfället som Brand manager vilket är samma sak som produktchef. När jag gick in i väggen/sa upp mig, hade jag den positionen på Estrella men har haft samma jobb för varumärken som Gevalia, Blå Mocca och Maxwell House.
Jag har också jobbat som flygvärdinna, dörrvakt, säljare och varit värdinna på skidanläggningen i Tandådalen i tre år där jag bland annat satt i morgontv-rutan tillsammans med min kompis Lena. Hon filmade och jag var programledare, eller tvärtom. (Någon gång måste jag lägga över ett sådan program på en sticka ... Jag har något på en VHS.)
Jag har inte pluggat efter gymnasiet (mer än till coach som är en privat utbildning utan några universitetspoäng) och det avslutade jag knappt. Jag började på NA, eftersom jag var en strålande högstadieelev, efter en termin bytte jag till Samhälll och efter ytterligare en termin avslutade jag med andra året på tvåårig Social linje.
Jag har alltid varit glupsk, tagit stora bitar av livet på en gång. Haft bråttom, oerhört bråttom. Det ställde till det för mig många gånger. 

I alla fall: Lös och ledig efter att ha sagt upp mig (när jag mådde bättre) kom jag på att jag ville bli coach, så jag pluggade det i ett och ett halvt år, och var klar ungefär när Casanovas kvinna kom ut.
Det blev en ganska stor medial uppståndelse runt den boken så klienterna strömmade till och jag fick dessutom jobb på den kliniken som jag själv hade fått behandling på några år tidigare.

2011 var jag redo att skriva igen, och då visste jag att jag ville göra något med high heels och läppstift, snarare än otrohet och bedrövelse och så kom första Sonjaboken till, som blev antagen av Bra Böcker och gavs ut 2012.
Innan den kom ut i maj var också tvåan, Sonjas hemlighet, klar och vi släppte den senare samma år vid bokmässan i slutet av september.

Tyvärr bestämde sig sedan Bra böcker för att packa ihop verksamheten och när jag föreläste på Bokens dag i Karlskoga samma höst kontaktade Forum mig, min nuvarande förläggare Teresa satt i publiken, och ville läsa Sonjorna och sedan äta lunch, och på den vägen är det.
Forum fick manuset till En liten värld i december 2012 (den kom ut först våren 2014) och samtidigt hörde Grand Agency av sig och ville representera mig utomlands.

I det här läget hade mina pengar börjat tryta rejält. Jag hade tappat jobbet på kliniken, och orkade mentalt inte ha hur många klienter som helst, så jag började söka andra jobb.
No way leverpastej. 
Jag kom inte ens till intervju. 
De flesta fick jag inte ens svar ifrån. 
Så till sist sålde jag min bostadsrätt för att kunna överleva. Det är ungefär tre år sedan nu. Jag stod tillräckligt långt fram i bostadskön för att få en hyreslägenhet och jag är så glad över min tvåa strax utanför Farsta.

Trots utlandskontrakt och bra försäljning av Sonjorna så tar det så låång tid innan det kommer några pengar, och inte ens idag är jag trygg i mer än ett år i taget.
Många heltidsförfattare släpper flera böcker om året (Rudberg, Janouch till exempel) och det kanske är det jag ska göra om jag kommer på rätt idé och något förlag vill ha det.
Mer än en romcom per år blir det i alla fall inte:)

Jag har fått alla mina bokkontrakt genom att visa upp ett manus och jag har aldrig blivit refuserad. 
Jo, när jag redan hade kontrakt med Bra Böcker tackade Norstedts nej till Sonjas sista vilja, för jag skickade till dem också när jag ivrig som jag var, tyckte det tog lite lång tid för Bra Böcker att läsa och bestämma sig. Möjligtvis sa några fler nej till Casanovas kvinna (Forum till och med, kanske?), men då var jag redan antagen av Kalla Kulor och brydde mig inte.

När jag var yngre hade jag aldrig de här ambitionerna. Jag ville stå på en scen, det var min hemmaplan på något sätt. Jag skulle både sjunga, dansa och spela teater helst vilket jag också gjorde i många år.
Än idag tycker jag ju att det är galet roligt att framträda, och nu får jag ju göra det ibland med mina böcker, senast på bibblan i Bollnäs.

Men skriva, nä. Min gamla bästis sa senast vi sågs att jag alltid hade näsan i en bok och att jag sa då att jag ville skriva barnböcker.
Det minns inte jag att jag har sagt, men håller det inte för otroligt.
Däremot vet jag att jag älskade Lotta-böckerna, och att mina böcker är en omedveten förlängning av dem. Medveten om det blev jag när jag flyttade och hitta alla sparade Lottor i en låda. Det är exakt samma energi i dem som i mina böcker.
Och jag har nog inte en enda gammal svenskalärare som är förvånad över att jag skriver böcker idag, det tror jag inte. Jag har alltid fått uppskattning för texter, brev och sånt som jag har ägnat mig åt under åren.

Att jag skrev om kvinnor i min egen ålder var ingen strategi, utan något som var självklart. Jag utgår från mig själv i mina karaktärer (både män och kvinnor) och det är lättare för mig att återge det än att fabulera ihop en tjugotreåring. 

Så.
Vägen gick genom medberoende, in i väggen och modet att välja nytt, gång på gång:)
Där har ni den:)

Tack för frågan Johanna.
Jag återkommer senare med fler frågor, bland annat från Kristina och Cyndi.
Hurra!


söndag 20 november 2016

Söndag, tralala.

Jag sov länge, har ätit frukost (utan avokado=ingen magpanik! Hurra!), dricker kaffe, ska duscha och sedan läsa.
På fyran ser jag att årets julskyltning på NK öppnar idag.
Själv har jag köpt biljetter till en luciakonsert 10 december i en kyrka. Väl värda pengarna. Har varit där en gång tidigare och det var fint.

Förra året var jag på två konserter. En på Operan med Adolf Fredriks musikklasser och en i kyrkan bredvid med Operans solister.
I år blir det bara luciakonsterten vad jag vet än så länge. Operan har ingen musikklassföreställning, "bara" en julkonsert som jag tyckte biljetterna var lite för dyra till eftersom jag redan hade bokat kyrkan.

Jag är redan igång med julmusiken på Lugna favoriter (bara julmusik fram till Annandagen) och balkongen pyntade jag igår.
Om en vecka kommer Jonathan och Linnea hit och bakar och gör julgodis. Förra året var just det julens absolut finaste dag när vi tre jobbade i köket. Medan allt gräddades, kyldes och svalnade, såg vi på Frost.

Jonathan säger att det här är den enda högtiden vi firar (har firat) och det kanske är så Men vi har haft traditioner när han var yngre. På midsommar dansade vi runt en midsommarstång i Fjällbacka eller så såg vi på schimpanser på Kolmården. Varje påsk hade vi gul duk, påskris och ägg stora nog att fylla med en människa. Dessutom fick man leta efter det, och om det inte är ett firande så vet då inte jag.

(Japp, jag får lite dåligt samvete när han säger sånt där och måste tänka efter på vad jag har gjort och inte. Har den stackarn inte fått det han har behövt, tänker jag och mår lite dåligt. Borde jag kanske ha firat halloween, är det det han tänker på? Hm. Måste fråga.)

Balkongen sett från mitt sovrumsfönster.



lördag 19 november 2016

Där ute lyser julljusen

En helg när jag bara ska läsa,

först mina månadstidningar sedan någon av mina påbörjade böcker.
Jag är för trött för att träna idag, det går helt enkelt inte, men det är okej.

Och:
Idag ska jag bryta mot mina egna julregler som inte alls är så stränga längre, och sätta upp min balkongbelysning.

På DOMSÖNDAGEN? frågade min ickereligiösa mamma häromdagen. Och det är klart att jag inte gör det på DOMSÖNDAGEN.
Jag gör det dagen innan.
Häpp.




fredag 18 november 2016

Saker jag irriterar mig på idag.

1. Butikspersonal som pratar med mig som om jag är tre år.
2. Människor som säger att SD pratar om integration när det enda de pratar om är invandring.

Eftersom jag har semester kan jag ägna mig åt sådant.

Annars försöker jag ladda om för middag ikväll.
Jag vet att det blir supertrevligt, men jag är så himla slut. Skulle lätt kunna lägga mig och sova till i morgon.
Två månader på gaspedalen tar nog ut sin rätt nu. Bra att jag har bestämt att jag ska vara helt ledig fram till första december. Det känns helt underbart!

Och I morgon börjar jag träna igen.
Som jag har saknat att jag alltid valt att gå dit, det har jag inte gjort nu sedan höstterminen drog igång.
Nu måste jag det för att få igång min supersega kropp.
Inga ursäkter, jag har inget manus som måste skrivas på förmiddagen när jag har mina träningspass.

I morgon klockan 10 ska jag träna mage och rygg.
Tjohooo.

Hos frissan igår.

Och blev lite mörkare. Askiga toner, snarare än röda.
Jag har hittills inte sett det i dagsljus så egentligen vet jag inte hur det ser ut, men tror att det är fint.

Igår var det fest och jag var som vanligt lite sen på kameran, men Simona skötte det med den ära så gå in till henne och spana in kavalkaden.

Fredag och jag ska 1. hämta nya glasögon. 2. handla 3. på middag.
Lördag och söndag ska jag bara pust ut!

Josefine som kikar fram är just nu på radio Stockholm och är inte ens hes. Bra jobbat för det var höög volym
igår och jag är själv knappt pratbar.

Mörkt hår och rynkig hals. TantÅsa var på fest. Körde hem vid kvart över nio, då var jag och mina
fötter helt slut.

Bonnierhusets ljusgård. 200gäster.

Simona, Catharina, Mariette och moi.


torsdag 17 november 2016

Ungefär tre gånger per år

går jag till frissan. Idag är en av dem.
Numera får jag grå tinningar och det är inte så charmigt tycker jag själv. Resten syns inte så mycket och utväxten är fortfarande blond men lite dassigare i färgen kanske.
Anyhow, det är ju ett sådan lyft för håret att få kemikalier i det!
Och sedan är det ju roligt att vara fin när jag ska UMGÅS resten av året.

Ikväll ska jag på Forumfest och bland annat umgås med den här glada bönan






i morgon på födelsedagsmiddag.

Nästa helg, första advent, har vi traditionsenligt bull - och julgodisbak och tecknad film här hos mig (bara min lilla familj)
och första december ska jag på julbord.
17 december är det 50-års partaj för Jonathans pappas flickvän och då är jag bjuden.
Ni fattar att jag är busy (nej, inte jämfört med vanligt folk men jämfört med mig själv!) och behöver bli fin i håret?

Allt ska bli superkul!

And yes.
Avokadon ser ut att vara boven till mitt "magproblem."
Wohooo.



onsdag 16 november 2016

Lina ställer en fråga.

Jag älskar att få frågor om mitt jobb, så har ni några så ös på i kommentarsfältet!!

"Jag har en undran. Läste någonstans att många anser att man skaffar sig en agent innan man kontaktar förlagen? Hur tycker du och hur gjorde du?"

Jag tror att man kan gå båda vägar idag. Har man ett KOMPLETT manus (för det måste man alltid ha första gången om man inte är kändis) så är det nog fortfarande så att de flesta kontaktar förlagen direkt genom att helt enkelt skicka sitt manus dit. 
Men.
Jag har också hört att vissa agenter säger att det är okej att skicka manus direkt till dem, så funkar det till exempel på den amerikanska marknaden Där går allt via agenter som alltså bedömer ditt manus.

I mitt fall hade jag, rätt framgångsrikt med tanke på att jag var romandebutant, släppt Sonjas sista vilja och blev kontaktad av Maria Enberg på Grand Agency som ville representera mig. När hon sedan startade eget i början av det här året valde jag att följa med henne till Enberg agency.

Hur man ska göra är svårt att rekommendera, men jag själv hade nog valt att gå till förlagen direkt så länge de säger att de tar emot manus.

Ungefär så.
Tack Lina!

Precis när jag var klar med allt utom golven

kom ventilationsrensarna.
Två unga artiga herrar.
Så fort de har gått ska jag dammsuga och tvätta golven, stackars Misses värsta värsta värsta med det är tvunget emellanåt när det inte att funkar att sopa (som jag gör ofta och gärna.)

Det är helt perfekt timing.

Senare ska jag rensa balkongen och se hur mina julbelysningar ser ut.
Det är snart dags, and I löööv it!

Men först vill jag rekommendera bra dokumentärer som jag har sett den senaste tiden.
På SvtPlay:
Vägen till vita huset. Två avsnitt. Om Clinton och Trump.
Ditt förutbestämda liv, fyra avsnitt men verkar bara vara tre kvar på play nu. Superintressant för oss som intresserar oss för människor. Väldigt intressant avsnitt om droger (tror att det var det tredje), bland annat cannabis och psykoser.
Sedan gjorde Folke Rydén en bra innan valet som är väl värd att se. Från Clinton till Clinton.
På Netflix:
Audrey & Daisy. En gripande dokumentär om sexuella övergrepp och om näthat, om att inte bli trodd. Om samhällen som tar förövarnas parti.

Varsågoda!




Vissa författare är ju supermegakändisar,

medan de allra flesta nog är som jag, det vill säga totalt anonyma.
Fy bubblan för att bli igenkänd annat än som ett namn på en bok.
För det finns två sidor.
Jag vill att alla i hela världen ska vilja ha en bok med mitt namn på, men jag vill inte att de ska veta vem jag är när jag går på stan (nu är ju den risken minimal eftersom jag nästan aldrig är i stan ... men ni fattar) däremot gärna om jag är med på bokmässan.
Nu finns det tyvärr ofta en koppling mellan att synas och att sälja. För sälja är superviktigt om man ska kunna överleva på sin konst (om nu någon undrar varför man jobbar som en blådåre så är det en starkt bidragande orsak.)

Well. Jag frågade Jonathan och han har inga som helst problem med att bli igenkänd (när det händer) och jag tror att jag nog gärna också blivit det när jag var 22.
Det gick över.

Jonathan skrev igår på ett avtal med världens största publishingbolag, Sony/ATV, vilket är fantastiskt roligt för de kan hjälpa honom att sprida musiken till reklam, film och sådana där extragrejer som kanske också kan trygga hans inkomst framöver.
Det är tufft i början som artiskt men han är galet produktiv och ambitiös och Sony kan vara precis det han behöver som stöd och hjälp.

Åsapedia förklarar: Skillnaden mellan ett publishing- och skivbolag är ungefär som i bokbranschen. Bokförlaget motsvarar skivbolaget som gör och ger ut produkten.
Agenten motsvarar publishingbolaget och ser till att den färdiga musiken säljs vidare till andra branscher (jmf noveller, översatta böcker, film etc).

Tänk vad man lär sig på den här otroligt braiga bloggen!
Min unge tvåa till vänster.




tisdag 15 november 2016

Hur har du det på semestern då, Åsa?

Jo tack, än så länge går det väldigt bra, måste jag säga.

Jag har sett ett par avsnitt av Luther, som jag inte har sett tidigare (trots snyggingen Idris Elba), har pratat med Helen, borstat Misse, försökt fatta varför han sitter och stirrar på mig, gett honom godis som han åt upp, och nu sitter han och stirrar på mig igen.
Snart kommer han att börja putta på mig och då ger han inte upp om jag inte kliar honom.
Jaja.
Han är gammal och får precis allt han pekar på.

I morgon måste jag vara hemma precis hela dagen (vilket är synd för jag att tänkt träna) för då kommer någon som ska göra rent ventilationen.
Mellan 8 och 17 är det sagt (eller lämna nyckel men jag har träffat för många hantverkare som inte fattar det där med katt och öppna dörrar) om nu inte min lägenhet är först ut, vilket inte är troligt eftersom jag bor på andra våningen.

Men det är en helt perfekt dag för att städa så i morgon ska jag vara lika grundlig som städfirman var som jag anlitade när jag var sjuk.
Det kommer att bli så himla rent att jag kan äta på golvet efteråt.

Wohoo.
Semester.
I love it.
So far.




Och DÄR gick jag på semester.

Sicken grej.
Jag älskar Sonja tre!
Nu har jag skickat det till Teresa och till min agent.

Hoppas, hoppas, hoppas att de känner som jag!

Nu ska jag äta lunch, kolla på något tv-aktigt och bara njuta av att det är en supermolnig dag och därför mörkt och mysig inomhus.
Mina stearinljus har fladdrat sedan sju i morse.

Hurra.
Fy fasiken vad bra jobbat av mig!



Stockholm.

Etta 40 kvm, på Söder.
Det är budgivning.
Utgångsbudet låg på 2 750 000
Det är nu uppe på 3 710 000.
Inga märkvärdigheter alls. Ingen kakelugn, ingen balkong.

Jag vet inte vad ni tänker om den här galenskapen, men som förälder undrar man ju hur ens barn någonsin ska komma in på bostadmarknaden.
Och det där med att utgångsbudet ska ligga på värdet av bostaden är nu helt satt ur spel.
Mäklarfirmorna verkar återigen ha väldans svårt att värdera bostäderna ...

Well.
Jag hoppas att Jonathan får en hyreslägenhet någon gång. Han har i alla fall stått i kö sedan har var arton.
Jag fick den här efter sex-sju år, men nu krävs det visst 8-9 även här. Så kan han hanka sig fram i andra hand några år till så kanske.

Min plan om de förlorar sin andrahandstvåa, som de hyr ett år i taget, är att de får flytta in här så länge så tar jag mig till ett annat land ett tag.
Jag skulle tycka att det vore jätteroligt att prova på, så det är ingen uppoffring. Och även om de inte flyttar hit skulle det vara kul att prova när jag inte har min Misse längre.

Men så länge är jag fast i soffan med honom bredvid mig.
Det är deadline-dag och jag ska fixa med smågrejer innan jag skickar in manuset till Teresa.
Tjohhej!





måndag 14 november 2016

Här kan vi ha hittat boven

I morgon slutar jag äta avokado som jag alltid äter till frukost. Jag har skyllt både på äggen och kaffet. Men det kan mycket väl vara den här rackaren som sabbar min mage!

Någon här som inte tål avokado? 

Måndag,

och jag har inte så mycket kvar av manuset att läsa (och redigera).
När jag är klar ska jag gå tillbaka och ägna mig åt dutterier innan jag skickar det till Teresa i morgon.
På onsdag kommer någon hit och ska kolla ventilationen
på torsdag ska jag till frissan och på förlagsfest och på
fredag,
lördag och
söndag
är jag ledig.
I hela två veckor ska jag läsa, träna (har jag inte gjort på evigheter) och vila rumpan har jag bestämt idag.
Jag tror inte att jag får feedback på Sonja förrän efter jul.

Jag började skriva Nikki första oktober förra året (visst älskar man sin blogg som talar om exakt när man påbörjade och avslutade saker), lämnade in den sista februari men då hade jag också slutredigerat Gloria under den tiden. Jag minns att jag hade mycket med henne att göra under hela december.

Så två skrivna böcker på 13 månader (Nikki och Sonja) och två redigerade (Nikki och Gloria).
1 december börjar jag i alla fall provskriva nästa.
Jag tänker mig ju något annat, kanske. Vi får se om det går eller om jag ska bliva vid min läst.
Sedan förra årets långa sjukdom har jag i alla fall en enorm arbetslust och den känns finfint att utnyttja nu.

Och på tal om sjukdom, eller nåt, så har jag brutit mitt brödförbud idag. Jag får inte riktigt ordning på toabesöken, det mesta rinner igenom mig. Inte helt ovanligt när man äter LCHF men brukar vara övergående. Jag har ätit så här i fem månader nu och det stabiliseras inte för mig. Så jag testar ett par mackor på morgonen för att se om det hjälper.
Jag kan inte riktigt beskriva hur mycket det bär mig emot men jag tycker inte att jag längre har något att välja på.

Ps. I love Sonja3!



lördag 12 november 2016

Sov länge.

Men nu är jag redo för att läsa och redigera.
Hurra!

Resten av helgen tar jag bloggledigt.
Vi hörs på måndag igen.

fredag 11 november 2016

Jag började tydligen

skriva på åttan den 12:e september, och nästan exakt två månader senare är jag klar.

Det är en helt okej takt för EN bok, men jag skulle inte kunna ha det så jämt. Jag behöver vara helt manusfri ett par dagar i veckan och det har inte gått nu.
Inte för att förlaget har bett om det utan för att jag har velat ha den här takten själv. Den här gången.

I morgon börjar jag läsa. Med slutet i färskt minne är det lätt att redigera under tiden, jag vet att det finns grejer i början som jag måste ändra men det fixar jag under genomläsningen som får ta exakt fyra dagar i anspråk.

Hurra.
Sonja3 är klar.
Bra jobbat Åsa.
Ootroligt bra jobbat!

En lite trött, men glad, författare.

Fin bild från snökvällen och snart är det över.

Jag ska skriva sista kapitlen.
En vibb av sentimentalitet.
Den här har följt mig genom processen.







torsdag 10 november 2016

Solen sken, bilen behövde borstas, jag behövde handla.


Så jag tog en liten promenad i förorten, borstade rent, startade och så funkade inte vindrutetorkaren.
Inga problem för den hemmafixaren som hade kvar säkringarna från förra året och vips var det bytt UTAN ATT DET FUNGERADE.

Min närbutik Lidl har stängt (öppnar snart har det stått på väggen i tre dagar) och jag hade redan promenerat mig trött och orkade inte gå till Farsta, så jag gick till bussen.
19 minuter senare skulle den komma. Jag väntar inte så länge om jag inte måste,  istället gick jag tillbaka till bilen, vände på säkringen och förväntade mig mirakel.

Icke sa Nicke.

Det var först när jag kom på att kolla om den var hel, som jag fattade att det var den ju inte trots att den var oanvänd. Men jag hade inga gula 20 ampers kvar i förpackningen, så jag tog min Fårda - med vindrutetorkarna stående mitt på rutan- till centrum och köpte nya, bytte det i centrumgaraget, det funkade direkt, handlade massor, 
och nu äter jag.

Ska strax på manuset igen.

Kolla vad fint det var idag.





39 cm snö som bara ramlade ned,

är inte lätta att röja bort när alla ska ta sig till jobbet. Om det dessutom är pellar ute och kör som inte har vinterdäck är kaoset farligt nära.
Jag är så oändligt tacksam över att jag inte behöver ge mig ut i det där. Oändligt.
När Jonathan var liten och jag inte hade någon som kunde hjälpa mig var det fruktansvärt att ha 4 mil hem från jobbet i Upplands-Väsby.
En dag som igår hade jag stannat hemma. En annan snödag åkt hem mitt på dagen. Allt för att han inte skulle bli fast på förskolan eller fritids.

Att chefer gnällde struntade jag i. Det var en stressfaktor såklart, men det var mycket värre att tänka sig Jonathan övergiven.
Jag är så himla glad i dag att jag begrep vad som var viktigt när han växte upp.
Han tror själv att han alltid hämtades senast från förskolan när det faktiskt var så att han, till hans oftast stora besvikelse, hämtades först.

Idag tittar jag ut på min översnöade bil och är så himla glad för att jag behöver åka till affären, inte längre än så.

Nu ska jag jobba som ett sviiiin. Det blir ett extralångt pass idag!

Igår före jag sopade och efter



I morse. Måste nog sopa igen.




Från min balkong

onsdag 9 november 2016

Det var länge sedan jag såg en sådan här vinter utanför köksfönstret.

Jag har sovit dåligt i natt,

och drömt om att Hillary Clinton vann.
Halv tre slog jag på tv:n och då var hon fortfarande den givna ledaren.
Kvart över fem hade det ändrats.

Jag ser sändningarna från CNN, som gör analysen att Hillary glömde den vita befolkningen, under medelklass, som inte tror på Washington längre. De som inte litar på politiker, som tror att de är korrupta och som känner sig sedda av Trump som har pratat direkt till dem.
Den vita medelklassen som ändå har röstat på Trump anses eventuellt ha mer rasistiska motiv.
Ingen säger att det kan bero på att Clinton är kvinna.

Han ska lägga sig i aborträtten, slänga ut muslimer och bygga murar (vilket britterna också gör, by the way), stänga gränser, frihandel och göra USA mer isolerat.

Jag glömmer omvärlden när jag skriver och hoppas det funkar idag också.





tisdag 8 november 2016

Tur att jag vaknade tidigt i morse och skrev en del,

för sedan blev det tok med malar och skit igen.
Efter det var det tvättstuga, snösopning av bil och en sväng till centrum för att handa.

Medan jag höll på med allt det där verkar min brorsa ha hittat rätt mal. En ekstyltmal.
På länken ser man att sådana finns i Fagersjö, bland ekarna i skogen. Såklart att de kan ta sig hit till min blomstrande balkong och in i lägenheten.

Alltså inget skadedjur utan en parvel som lever i skogen, precis som Suziluz tipsade om.
Jag tror att den kryper in i någon springa i fönstret och ska köpa tätning i morgon.
Blomeländet var något annat och hörde nog inte ihop med de här filurna.
Det kan också dras till ljus och till min lampa i köket som är tänd hela natten (för Misse som veterinären tror ser dåligt. Jag tror mer att han hör illa ...)

Jag tvättade i alla fall fönstren med T-sprit, och mellan dem också och där fanns ägg som jag tror är från en spindel. Lite nät och annat tydde på det.
Men som sagt, i morgon ska jag täta.
När jag har jobbat ikapp.

I natt är det val.
Jag följer en serie på Netflix som heter Designated survivor. Det handlar om en man som förvisso ingick i en amerikansk regering, men var på väg ut från den - han hade just fått ett nytt jobb - när katastrofen sker. Hela regeringen, kongressen och presidenten dödas.
Han, mannen som hade fått sparken, blir därmed president.

En helt lysande serie, tycker jag. Inte läskig, däremot spännande och med tvära kast.
Jag tänker på vissa scener där han själv tar beslut, bland annat om en bombning. I en annan scen avsätter han en alltför krigsglad hög militär ((jag kan inte graderna på de där), och jag förmodar att den speglar verkligheten, det vill säga att presidenten har makten att säga skjut.
Just det är läskigt.

Det här valet är inte lokalt, det är i allra högsta grad globalt.
Om inte Trump förolämpar Putin för mycket och de bli bästisar på riktigt, två alfahannar som ska övertrumfa varandra. Det är inte bra för världen.
Jag vill så att Hillary ska vinna.
Heja från förorten!!





Jag är redan dagvill

men har nu insett att det är tisdag.
Tisdag, snö och tvätt.
Och Sonja3, som jag hoppas att jag har klart för den första läsningen på lördag morgon. Då har jag tre dagar på mig för det och för en första redigering.
Mer än så gör jag sällan innan jag skickar in det till förlaget.
När Teresa sedan återkommer med sin feedback handlar den oftast om det övergripande och när jag då redigerar utifrån hennes synpunkter redigerar jag ju allt, inte bara det hon har sagt.

Jag tror att många överredigerar i början och sedan kräks de på sina manus till slut.
Det har bara hänt mig en gång.
Totalt går jag nog över hela manuset 6-7 gånger, efter att jag har skrivit klart första utkastet, innan det går i tryck, men det är svårt att säga för det är vissa gånger som en fram och tillbaka rörelse. Men på ett ungefär.

Första genomgången på lördag alltså.
Iiiiiiii.

måndag 7 november 2016

Jag är nervös för valet i USA.

För första gången.
Tidigare val har det mer handlat om politik, och jag var jätteglad när Obama vann, men den här gången känns det som om Clinton måste vinna för världens skull.
Men jag tröstar mig med att väl Trump inte kan ta så väldigt många beslut på egen hand och att han kommer att få en stab och en kongress som hindrar honom.
Eller?

Hade Clinton betett sig som honom hade hon naturligtvis aldrig varit i närheten av en sådan position.
Kvinnor måste fortfarande vara intill perfektion för att duga, vilket väl den här valkampanjen visar på om inte annat.

Ska ni följa valet på tv i morgon natt?
Jag tror faktiskt inte att jag kommer att kunna somna.

Nu ska jag jobba.
Hurra för mig!


Ps, nio dagar till deadline. Det är pressat nu.)

söndag 6 november 2016

Jag älskade Fantomen

Och är så glad för det eftersom mina förväntningar inte var särskilt höga. Men allt från sånginsatser till kostym och scenografi var magiskt.  Jag rös konstant och till och med snyftade vid ett tillfälle.
Det här är Emmi Christensson som spelar Christine.
Enastående!
Det var hon som fick mig att gråta.
Vi satt längst fram, därav bra bild!

Min rumpa protesterar idag,

så om jag ska kunna sitta på Cirkus och se Jöback idag måste jag verkligen tänka på vad jag har på mig. Inga hårda sömmar, gärna mjukisbrallor (jo då, det finns snygga!)
Och att sitta helt rakt i ryggen så att jag belastar sittbenen.
Just nu ska jag jobba en stund och den här dagen får det bli vid köksbordet där jag kan sitta lite framåtlutad.

Jag gjorde det jag skulle med bokföringen igår, siffrorna ska "bara" läggas in och skickas iväg, men jag såg att jag har en vecka på mig.
Tvätten har jag flyttat till på tisdag,
så egentligen kan jag vara ledig fram till jag ska åka till stan och det är ingen dum idé alls.
Men.
Tänker bara göra pyttelite, innan jag lägger på sidan i soffan och vilar gumpen framför teven.
Sedan tror jag att jag ska bada.
Det känns som en sådan dag idag.



lördag 5 november 2016

Åsa 48 mot Åsa 54

Jag saknar mitt smala ansikte men är glad ändå. Frisk räknas ju också!




Jag har börjat se The Crown på Netflix.

Den handlar om Drottning Elizabeth och hennes många år på tronen.

Det enda problemet med serien tycker jag är att man kan historien. Det kommer inte att bli några överraskningar eller andlösa vändningar, för allt har stått att läsa om denna en av världens mest välkända familjer.
Men om man bortser från det, så är serien fantastisk och jag ska definitivt följa den.
Skådisarna är superbra, och hon som spelar Elizabeth, Claire Foy, är grym. Jag har aldrig sett henne tidigare vad jag vet.

Så det är vad jag ska göra nu. Dra för gardinerna i min soffhörna så att jag slipper känna mig iakttagen (moderna hus står tätt), och sedan se avsnitt sex.
Wohooo.




Jag sov i mer än nio timmar i natt,

precis det jag behövde för en lååååång dag i soffan.
Innan jag drar igång med själva skrivandet av kapitlet jag är i, ska jag göra som jag brukar när tiotaletet kapitel återstår; jag påbörjar allihop med ett par korta meningar. Mest för att få ihop sömnaden, så att jag inte glömmer något och för att få slutet tajt.
Vi får se om det funkar den här gången också.

Det är långt ifrån så att det finns ett recept på det där med att skriva böcker.
Det enda jag känner själv att jag till 100% upprepar är längden på kapitlen (de är nästan på ordet lika långa i bok efter bok) och mitt arbetssätt med att målbestämma som är min drivkraft utöver den underbara första genomläsningen som är beviset för att jag har lyckats få ihop en bok till.

Som vanligt har jag inte er i åtanke när jag skriver.
Det kanske jag borde ha, but no.
Jag skriver för mig själv, för just den där första genomläsningen.
Det är bara att hoppas att den håller den här gången också.

Ger den mig rätt pirr i kroppen så funkar den.





fredag 4 november 2016

Jag säger väl till den dagen

någonting är annorlunda här hemma.
Vi kan ta söndag som exempel.
När den dagen har gått borde jag kunna säga att jag
1. har tvättat
2. gjort momsredovisning
3. Sett Fantomen på Operan

= varit ledig en hel dag utan att ens titta i mitt manus.

Om det ska lyckas (vilket det måste, möjligtvis kan jag skjuta på tvätten) så har jag två blådårejobbardagar nu, fredag och lördag.
Så vi säger väl så, tänker jag.
Och så kan vi väl höras söndag kväll så får vi se hur det har gått och om jag har fått någon närbild på Jöback som Fantomen.

Iiiiiiiiiiii

torsdag 3 november 2016

Och kvällen blev avbokad pga sjukdom,

vilket inte gjorde mig ett dugg såklart.
Nu är det ingen stress, tiddelipom.

Isället kan jag i lugn och ro gå tillbaka och ändra en grej, innan jag fortsätter mot 80-strecket som jag borde nå i helgen om allt går som det ska och inte jag också drar på mig några baciller.

Wohoo, som vi säger i förorten!


Torsdag,

och i ett svagt ögonblick tackade jag ja till att gå med en AW mellan 17-20.
Egentligen buskul, många gamla kompisar, men samtidigt är jag stressad för det redan nu.
Går skrivpasset finemang idag är det inga problem, men jag vill allra helst klippa 3000 för att vara nöjd och det tar lite tid.

Alltså bäst att sätta igång.
Håll tummarna.
Nu kör vi!


onsdag 2 november 2016

Nu börjar någon form av nedräkning.

Jag har kanske en femtedel kvar och det ska samlas ihop, dras i trådar, formas.

Idag skrotade jag ett halvt kapitel. Det gick åt fel väg och fick säga tack och hej, men jag var strax på banan igen efter lite redigering som behövdes tack vare skrotningen.
Annars händer sådan rätt sällan. När jag väl sitter här så vet jag direkt om det går åt rätt håll.

I en enda bok har jag gjort, för mig, extrema förändringar och det var i Toscana tur och retur.
Då bestämde jag mig för att skrota halva manuset, efter att det var godkänt och klart från Forums sida.
Det är jag jätteglad för att jag gjorde. Det var en gigantiskt jobb, men jag hade stor nytta av det när sedan skrev Gloria och därefter Nikki.

Allt är träning och lärdom och det är väl tveksamt om det här jobbet någonsin kommer att gå på rutin. Kanske om jag hade startat när jag var yngre. Nu tror jag att jag inte kommer att hinna bli varken blasé, uttråkad eller särskilt rutinerad, haha.

Nu ska jag kolla GREYS!
Hurra!

(Läsa ska jag göra när jag är klar med Sonja 3 för mina ögon blöder just nu. Alltså, typ.)