Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 21 november 2016

Dagens andra fråga

kommer från Kristina.

"Eftersom du ville ha jobbfrågor så passar jag på! Hur gör du research? Intervjuar du en massa folk eller läser du dig till det du behöver veta om hur det egentligen ligger till? Jag tänker främst på olika yrken. (De flesta karaktärer i böcker sysslar ju med någonting, hur tusan kan författare hålla koll på att det blir rätt så att ingen stackare blir förnärmad.)"


Generellt fördjupar jag mig sällan i yrken. Alltså skriver jag så lite som jag behöver för att det ska vara trovärdigt. Än så länge har jag inte fått någon kritik på det, faktiskt.

I Sonjaböckerna hade de mina gamla jobb, så det var ju kirrat direkt, förutom hotellprojekt och husbygge där jag mest använde google.

I En liten värld skaffade tjejerna ett B&B, och det var också något jag fick läsa mig till. Någon var skådis i ett tidigare liv, men det nämnde jag nog bara tror jag. Sam ägde fastigheter men så mycket djupare än så gick jag inte in på eftersom det inte var det viktiga.

I Toscana hade vi en författare, och en journalist som fick en helt egen påhittad gren som äventyrsjournalist. Så får man göra. Men hade en sådan gren funnits på riktigt hade jag fått hålla mig till regler, som jag alltså inte behövde när det var påhittat. (tjoho)

I Gloria gjorde jag massor med research, där det var så speciellt med henne som operasångerska och då det hela utspelar sig under repetitioner.

Först och främst såg jag Carmen på nätet. Hela föreställningen, från Covent Garden i London, såg jag om och om igen för att hitta rätt i scenerna. Det kanske inte verkar så svårt när man läser Gloria men då har jag lyckats för det var knepigt att få det att hänga ihop. Det är det mest avancerade jag någonsin har gjort, skrivmässigt. 
Att jag dessutom hade ett dag för dagförlopp och fyra akter gjorde det ännu mer intrikat, såklart.

På Operan i Stockholm fick jag först en privat visning. Det var då jag bestämde mig för att hon skulle jobba kvar, inte gå i pension som var min idé från början. Det var ett alldeles för häftigt ställe att lämna.
Jag hade ingen story då, bara karaktären Gloria. En sångerska med stora härliga känslor.

Jag intervjuade två sångerskor: En solist, och en som har jobbat i kören. 
Jag pratade med dem som bygger scenerna, arkivariet och högsta chefen (Birgitta Svendén) högg jag på en repetition. 
Det var också under genrepet på Carmen som jag fick möjlighet att sitta med inspicienten för att fatta hennes jobb lite bättre eftersom någon i Gloria arbetar med just det.

Glorias syster Agnes är pilot och via en kontakt fick jag möjlighet att mejla hundra frågor till en kapten på SAS , vilket förstås var toppen, särskilt som hon besvarade dem med allt jag behövde och lite till.

Jag har lite sjukdomsfall med i Gloria, och kunde mejla en överläkare på Akademiska i Uppsala för att ställa de frågor jag behövde svar på.

Jag träffade inte, men kunde betrakta, en regissörs arbete live från en läktare i repetitionslokalen. Superbra, verkligen.

Sedan såg jag tre föreställningar live, en i NY, två i Stockholm (genrep och premiär).

Det finns en bi-historia i Gloria också och den har jag enbart researchat på nätet.

Alltså; research med att intervjua men också via böcker/tidningar/nätet. 

Tack Kristina, nu en paus innan jag återkommer till dagens sista fråga.



2 kommentarer:

Kristina W sa...

Tack för långt och utförligt svar :) Jag försöker samla mod för att ta kontakt med några kvinnor som arbetar inom det område som min huvudkaraktär vistas i. Just den biten känns viktig att få till bra. Men min andra huvudkaraktär kan jag kanske "fuska" lite med hihi. Pepp pepp!!

Åsa Hellberg sa...

Bara gjört! Människor blir glada över att hjälpa till, det är min övertygelse!
Man får fuska, men inte med fakta:)