Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

lördag 26 november 2016

Jag önskar att jag hade fotat maten fint igår,

men ni får tänka er havskräftor och grillad sjötunga istället, för mitt foto gör inte fisken rättvisa.
OMG, som man sa på 2000-talet.
Nu ska det säga direkt att jag är helt ovan vid att bli utbjuden, det är oftast jag som betalar eller så betalar jag för mig själv, men här var hela vitsen bjud och det kändes galet lyxigt att inte behöva ta fram plånboken.

Vi började hemma hos min väninna och hennes man i hans övernattningslägenhet i Liljeholmen (han bor där under veckorna) och sedan tog vi Fårdan in till stan och till Lisa Elmqvist i Östermalmshallen (den nya provisoriska, eftersom hallen renoveras.)
Mina vänner firade att de har köpt en lägenhet på Mallis och i Hallen anslöt ännu en kompis, så tre pers drack champagne genomgående, och fröken Hellberg drack som vanligt vatten.
Men herregud vad trevligt och roligt.

Jag och frugan träffade när jag gick i sjuan och fann varandra per omgående. Vi har haft fruktansvärt roligt tillsammans och hållit ihop i alla år. Nu var det tre år sedan vi sågs men det var förstås som igår. Vi känner varandra så oerhört väl och pratar i telefon med varandra kanske 4 gånger om året.

Hon har ett stort stall med hopphästar, två ridande döttrar och har fullt upp med att mocka skit dag ut och dag in medan maken jobbar i Stockholm.
De har en stor kombinerad husvagn hästtrailer och naturligtvis har min väninna lastbilskörkort.  Det är en kvinna som tar tag och aldrig sitter och väntar på att någon annan ska göra det åt henne och jag undrar om det är ett bohuslänskt drag, Jag känner igen det hos många av mina gamla vänner hemifrån.
Eller så väljer jag sådana kompisar?
Så kan det vara.

Hon har i alla fall inte läst någon av mina böcker, men ska tydligen läsa Gloria som jag tog med till henne igår. Well, vi får väl se hur det blir med det.

På bilden deras yngsta, Andrea (18) som förra helgen vann SM med sin häst Gamiro.
Den två år äldre dottern är lika framgångsrik.



4 kommentarer:

Simona sa...

Låter som en LÖVELY kväll.

Åsa Hellberg sa...

Det VAR det!

Ezter sa...

Åh, så gott det låter!

Åsa Hellberg sa...

Ja, det var det verkligen!