Mina föreläsningar.

VAD JAG GÖR UNDER FÖRFATTARBESÖKEN

Föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman. De slitsamma åren. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.

För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.

Bokning sker via Författarcentrum.



Åsas vårplaner 2018

Januari

26:e Författardagen, genom Författarcentrum.
29:e Hylte folkbibliotek Hyltebruk

Februari
27 :e, Flens bibliotek.

Mars
Lördag 3:e Arboga bibliotek
Lördag 17:e Hageby bibliotek Norrköping
Lördag 24:e Gislaveds bibliotek

Maj
14:e till 31:a SEMESTER. Wohoo!


lördag 5 november 2016

Jag sov i mer än nio timmar i natt,

precis det jag behövde för en lååååång dag i soffan.
Innan jag drar igång med själva skrivandet av kapitlet jag är i, ska jag göra som jag brukar när tiotaletet kapitel återstår; jag påbörjar allihop med ett par korta meningar. Mest för att få ihop sömnaden, så att jag inte glömmer något och för att få slutet tajt.
Vi får se om det funkar den här gången också.

Det är långt ifrån så att det finns ett recept på det där med att skriva böcker.
Det enda jag känner själv att jag till 100% upprepar är längden på kapitlen (de är nästan på ordet lika långa i bok efter bok) och mitt arbetssätt med att målbestämma som är min drivkraft utöver den underbara första genomläsningen som är beviset för att jag har lyckats få ihop en bok till.

Som vanligt har jag inte er i åtanke när jag skriver.
Det kanske jag borde ha, but no.
Jag skriver för mig själv, för just den där första genomläsningen.
Det är bara att hoppas att den håller den här gången också.

Ger den mig rätt pirr i kroppen så funkar den.





4 kommentarer:

Ezter sa...

Lagom längd på kapitel gillar jag!

Elisabet Nielsen sa...

Mycket av det där låter ljuvligt. Sömn (i morse sov jag till halv sju och vaknade av mig själv, jag ser det som ett bevis på att jag kanske äntligen lyckat ställa om mig själv och inte bara klockorna till vintertid). Och genomläsningar. Och känslan av att det här nog ändå är riktigt, riktigt bra.

Måste erkänna att jag är hopplös när det gäller konsekvens med kapitellängd. Om jag gjorde ett diagram över antal sidor/kapitel i min huvudtext skulle det nog se ut som sådan där skakningskurvor som registreras i samband med jordbävningar.

Åsa Hellberg sa...

Ezter! :)

Elisabet: det blir en bra läsrytm av lika långa kapitel, och för mig blir det mer självklart hur vågen i det ser ut.
En utmaning för mig vore att skriva dubbelt så långa. Kanske i nästa:)

Anonym sa...

Det du gör, gör du super bra. För dina böcker är riktigt bra. ��/Meit