Fastställt höstprogram

ÅSAS HÖSTPLANER.

SEPTEMBER:

(12 september, Eskilstuna stadsbibliotek)
(19 september Books & Dreams, Stockholm)
(21 september, Biblioteket Farsta)

Mässdagarna i Göteborg:

Torsdag 28 september, Books & Dreams, Stora teatern.
Fredag 29 september, Bokmässan:
08.00 Frukost med bloggare.
11.00-12.00 minglar i Bonniers monter.
14.30 - 14.50 Bonniers monter, stora scenen, samtal med Teresa Knochenhauer, signering.
Månpockets monter, 16.30-17.00

30 september, Bokmässan
10.00 Bonniers lilla scen, samtal med Teresa Knochenhauer, signering.
12-13.00 Minglar Bonniers monter.

OKTOBER:

3 oktober, Vimmerby
4 oktober, Västervik
5 oktober, Forsbacka Bibliotek, Gävle
10 oktober, Höganäs.
11 oktober, Båstad.
12 oktober, Ystad
21 oktober, Sala stadsbibliotek
25-29 oktober, Västkusten. Återkommer med bekräftade planer i Fjällbacka, Tanumshede och Uddevalla.

NOVEMBER:
14 november. Bokens afton Ludvika.
16 november, ABF Gästrikland. Ockelbo.
23 november, Vuxenskolan, Stockholm. Samtal med Annika Estassy




onsdag 31 augusti 2016

Jag stapplade till träningen idag.

Tänk att man kan tappa allt; kondis, styrka, smidighet på två månader.
Nu kommer jag förstås att ha ännu värre träningsvärk i morgon.
Min kompis, 83 (!), hade tränat hela sommaren, men sa (tack och lov) att hon också blev svettig av dagens pass.
På fredag ska hon och jag gå på ett danspass.
Jag gick på ett sådant precis när jag hade börjat träna i januari, men det var lite för mycket armsvängningar för mig då. Nu när armen hänger med så finfint tror jag att det kan bli annorlunda.

Jag SKA tillbaka till vårformen igen. 
Det är först nu jag förstår att jag faktiskt hade en sådan.

Annars idag har jag pysslat med allt och inget.
Druckit åtta koppar kaffe.
I morgon börjar jag redigera Nikki och sedan ska jag till förlaget, innan jag ska på Simonas releasefest. 
Någon mer som ska dit?

tisdag 30 augusti 2016

Change of plans

Jag redigerar Nikki ett varv till, vilket innebär att jag skjuter på bokstarten en vecka. När jag nu har fräscha inputs från Teresa (i mejlen idag) tänker jag att det är smart att gå på det direkt och skjuta på det andra.
Livet liksom.
Kommer emellan ibland.
Men är det av den här digniteten gör det inte ett dugg.

Jag börjar med redigeringen i morgon!

Det här var igår innan jag gick på mitt första träningspass på 2,5 månad.

Idag kan jag nätt och jämnt (jämt?) gå. 
Well, allt är som det ska vara helt enkelt.
Jag kände inte av knäet ett dugg och axeln hängde mer med än den gjorde före sommaren.
Hurra på alltihop det där.
Idag gör jag inte många knop, men i morgon är det jympa.
Tjoho. På riktigt!

Jag fortsätter läsa, det känns som en finfin uppgift idag medan jag fortsätter ladda för torsdag.
Fru strukturerad är på banan och på gång. 
Jag har varit så arg på så så mycket och på så många så länge, att det är skönt att känna att det har runnit iväg. 
For now.
Hehe.
Istället känner jag mig vänligt inställd till det mest.
Och lite pipig.

Vi går mot min mest berörande årstid då det mesta får mig att gråta högt och skvalande.
Som julpolis har jag gjort mitt. 
Från och med nu är allt tillåtet och ju tidigare desto bättre.
Hurra på det med.





Träningsladdad.

måndag 29 augusti 2016

Manus. Lååångt inlägg!

Jag har skrivit åtskilliga inlägg om hur jag bär mig åt, hur det blir något av det som inte är mer än en karaktär när jag sätter igång.

På torsdag är jag där igen. På den där dagen jag har pratat om länge.
Första september.
Ny bok som jag ska få läsa igenom i slutet av året. Det är just den första genomläsningen som jag skriver för. Om jag gillar det jag läser då, så vet jag att ni också troligtvis/förhoppningsvis gör det.

Jag säger gärna Bok istället för nytt manus. Bok är mer verkligt. Ett manus är visserligen grunden, men när jag börjar så är det inte på en grund. Jag börjar skriva en bok. Däremellan landar manus, redigeringar etc, men målet är en BOK!

(Och till dig som säger att du ska försöka skriva något. Ajabaja. Du ska skriva en bok. Punkt.)

Alla som är inblandade i mitt författarskap, främst min förläggare Teresa, vet hur jag vill ha det. Hur mitt författarår ser ut rent praktiskt. Hon vet att jag gillar struktur, tydlighet, deadlines, timelines, när var och hur.
Och exakt det får jag.

Höst och vinter är min skrivtid. Semester tar jag gärna tidig vår och redigerar gör jag jättegärna på sommaren. Småredigera kan jag göra när som helst och mixa med nya projekt.
Om detta går att varva så funkar min författartillvaro perfekt.

Så.
Första september.
Ny bok .
Förmodligen kommer den att innehålla 100 000 tusen ord innan jag är klar.
De första 20 brukar gå lätt, sedan går det tyngre fram till 50, medan det sedan börjar hända grejer med snabbheten och efter 60 brukar det rulla på jättebra mot slutet.

Jag har som målsättning att skriva 2000 ord om dagen, fem dagar i veckan.
Det betyder 10 tusen ord i veckan. Tio tusen i tio veckor, sedan är Boken klart.
Verkligen?
Njae, kanske inte.
Men målet är satt till sista november.
Då har jag inte räknat in att jag kanske behöver ytterligare två veckor på Nikki under hösten.
Målet är fortfarande sista november. Reviderar mål gör jag bara när jag är precis i närheten av att inte klara dem.
Jag har en enorm arbetslust just nu och den tänker jag utnyttja maximalt.

Det var bakgrunden.

Första september vet jag vem/vilka jag ska skriva om (det vet jag inte riktigt idag, två dagar innan ...) Då vet jag vet det mesta om karaktären/karaktärerna, däremot inte en enda dugg om vad de ska göra in min bok.
Jag vet ingenting om den så viktiga storyn och jag har verkligen verkligen försökt att komma på något bara genom att tänka (för det händer ju att förlaget vill ha ett synopsis innan jag har börjat- det vill säga storyn i korthet), men det är lönlöst. Jag måste ha fingrarna på tangenterna för att något ska hända.
(I den kontakten uppstår MAGIN som för mig är skrivbubblan. När timmarna bara flyger och jag har släppt allt runt om mig. Underbart tillstånd där känslan är att boken skriver sig själv.)

Jag har bättre koll när jag har skrivit första sidan. Den är superviktig för resten av boken och är själva avsparken. Tre kapitel in vet jag ännu mer. Sedan rullar det oftast bara på. Hjärnan och fingrarna i symbios fixar det mesta utan att jag behöver tänka så mycket.

Jag går sällan tillbaka och petar i det jag har skrivit, i alla fall så lite som möjligt, jag vill "glömma" så att jag kan överraska mig själv i första genomläsningen.
Jag är rätt övertygad om att det är just det som ger mig rätt flyt. MEN, det kräver ständig kontakt med manuset så att jag vet exakt var jag är.

Det är också mitt tips till dig som vill blir författare; skriv lite varje dag.
Avsluta dagens arbete mitt i en mening, då vet du precis var, och i vad. du ska börja nästa gång.

Så. Efter i runda slängar 12 veckor är Boken klar, men sedan börjar resten av jobbet.
Då ska den putsas så att den blir ännu bättre och då har fler än jag läst.
Putsen tar oftast längst tid. Dels görs det arbetet i omgångar, men det är också många gånger svårare. Nu krävs det tankeverksamhet, inget löser sig längre bäst med huvudet bortkopplat. Tvärtom.
Karaktärer kanske ska strykas, utflykter göras om. Små saker som kan påverka allt från början till slut. Då är det under rätt lång tid ett manus.
Bok blir det återigen när den är tryckt och ligger i min hand.

Har jag sagt att jag älskar mitt jobb?


So far. Sjuan redigerar jag nu, åttan börjar jag skriva på 1 september.

Det är verkligen en störtmysig morgon i förorten.

Jag har ännu en läsdag, har tänt en massa lampor, ska äntligen få träna på mitt älskade Friskis igen (core, det vill säga främst mage och rygg- jättebra!) för första gången sedan i juni.
Hoppas hoppas att det är så här mörkt och spöregnar hela dagen.

Jag älskart och samlar mig inför torsdag då två viktiga saker sker:

1.
09.00 Jag börjar skriva på en ny bok.
Väry spännande eftersom jag faktiskt inte riktigt vet vilken av idéerna jag ska börja med. I morgon och på onsdag ska jag sortera och det ser jag fram emot för just nu är det (organiserat) stök i huvudet och i min anteckningsbok.

2.
17.00  Simona har releasefest och om ni inte hittar hennes blogg längre så klicka här. Hon har gjort om den därför kanske den har försvunnit för er som den gjorde för mig. Alla är välkomna på festen som hålls i en butik i Stockholm, man behöver bara anmäla sitt deltagande.
Se mer på Simonas blogg.

Senare idag ska jag skriva ett inlägg om mina tider, mål och sånt som hjälper mig att skriva klart ett helt manus (det åttonde!)





söndag 28 augusti 2016

Ja ja

Jag vet att jag har tjatat om höst. Men de senaste dagarnas värme har ändå gjort att jag har kunnat sitta på balkongen och få tillbaka några av sommarens solfläckar (jag kan inte längre kalla dem fräknar.)
Och det är skönt för de täcker de många brustna blodkärl jag har på bröskorgen som i sin tur gör att jag VÄGRAR ha något urringat under vintersäsongen. 
Men det gör inget. Jag har massor som går upp till halsen och skjortor ska ju vara knäppta ända upp numera. 

Igår satte jag på mig mascara, lite solpuder och så tillbringade jag en timme i ett tält och signerade böcker på något som kallas Fagersjödagen. En alldeles utmärkt tillställning för alla som bor i min förort.
Jättetrevligt arrangemang.
Sen gick jag hem, tvättade av sminket och läste klart Simonas En enda risk.


Galet bra.
Underbara män karaktärer.
Läs läs läs!

Det vara väl det.




lördag 27 augusti 2016

Är helt dagvill,

och övertygad om att det är måndag i morgon.
Det är det inte, kan jag informera er som kanske också har tappat räkningen på dagar, månader och ÅR!

Anyhow, denna LÖRDAG har jag jobbat lite, läst lite, städat lite, klappat katten mycket.
Där har ni det.
Min lördag på en pinne!
I morgon tar jag ännu en sovmorgon har jag tänkt.
Nästa vecka är det nämligen slut på sådana dumheter.
På torsdag börjar jag skriva en ny bok.

Nu blev det lite bråttom!

Klockan tolv ska jag vara på plats på Fagersjö-dagen och kanske signera någon bok eller så.

Nu är det tre minuters promenad dit, men jag har inte ens kommit i närheten av att få av mig morgonrocken, och det är ju alltid trevligt att vara där och hälsa på de inblandade innan man drar igång.
Well. Jag är snabb när jag väl sätter igång.

Vi hörs helt enkelt senare!

fredag 26 augusti 2016

Ninni Schulman

Igår var det releasefest för hennes nya bok "välkommen hem". 
Supertrevligt i en underbar miljö i hennes (och tove alsterdals) skrivlya på söder med utsikt över Stockholm. 
Magiskt!




torsdag 25 augusti 2016

Jag åt frukost på balkongen idag också.

Men det blåser, alltså är det inte alls lika skönt som igår och det blev bara en kopp kaffe istället för två.

Idag är det work work work och ikväll ska jag på Ninni Schulmans release av den nya Välkommen hem.
Förra året ställde jag ju in allt på hösten för att jag hade ont, därför är det ännu roligare att vara med på det jag kan i år.
Tjoho.




onsdag 24 augusti 2016

Då har man plattat till hyllan.

Det gör lite ont en stund, men jag har inga större problem med det där inte ens när jag som idag var lite öm av någon anledning (pms - enstaka ägglossning - glömt östrogen kanske). Jag har ju inte haft mens sedan jag tog bort livmodern 2005 och har därför ingen koll på om ägglossningen är helt borta, kommer då och då, eller vad som händer i kroppen.
Att jag var-är i klimakteriet vet jag ju med besked i alla fall. Fy satan vad jag svettades och sov dåligt innan jag fick mina hormoner för två och ett halvt år sedan.

Well.
Om två veckor får jag besked om jag passerar eller måste komma tillbaka.
Många kallas för ännu fler kontroller, sa sköterskan idag. Men de flesta hittar man inget på.
Andra gör man förstås det.
Jag håller en tumme för att jag klarar mig utan återbesök.

Och Lchf-tips:
Jag undviker ju socker och har inte ätit glass på hela sommaren, men idag gjorde jag en nästanglass med en en halv deciliter vispgrädde, en matsked smetana, tyo 100 gr frysta - otinade - hallon/blåbär, en struken tsk lakritspulver.
Jag mixade ihop det med min handmixer och det blev jättegott!

Ungefär så.
Nu ska jag kolla den kokande blomkål.
Det serveras mos på det idag.



Min favoritinstruktör på friskis,

hon som hjälpte mig mer än någon annan när jag började träna med en helt oduglig vänsterarm och som då bara var vikarie, är nu tillbaka med ett eget pass varje vecka.
Tänk när jag i mars kunde sätta armen i midjan för första gången på ett år, förvisso bara hjälpligt, men ändå. Då ställde jag mig mitt på gympagolvet och grät av glädje.

Nu kan jag nästan sätta den i midjan med tummen framåt.
Onsdagar 10-11 kommer ett fixa det som återstår.
Hurra för alla oss som har väntat på det. Jag har precis bokat det första passet med henne nästa onsdag.

Viktigaste idag är mammografin som jag har blivit kallad till.
Det är två år sedan.
Efter 50 går man bara vartannat år i Stockholm. Förra året hade jag ändå inte kunnat gå eftersom jag inte kunde lyfta armen och hade vansinniga smärtor så fort jag rörde på den.

Det var väl det efter kanske säsongens sista frukost på balkongen.



tisdag 23 augusti 2016

Det här är min idebok

Hur dum den än är, alltså idén, så landar den i den här.
Just nu samlar jag inför kommande böcker och är helt, men bra, förvirrad angående vad jag ska skriva härnäst.
Det är det jag pysslar med idag samtidigt som jag läser. Och lyssnar på radio. Och är upptagen av sprutet av idéer. OCH tittar på orientering som pågår hemma på västkusten i min brorsas skog.

Bra dag.

måndag 22 augusti 2016

Wohoooo

Idag släpps den här.
Jag läser den just nu.
Fantastisk bra!

Grattis Simona!



söndag 21 augusti 2016

Carmen i Dalhalla

var verkligen magisk. Inget slår nog Metropolitans sångare, men jag tycker att det var ett genidrag att ha med dansare som man hade här. Hophopdansare som i den här uppsättningen blev jättecoolt.
Helen, som var förstagångsoperabesökare, ville inte gå därifrån en enda gång, tvärtom.
Jag tycker själv att det kan bli väl mycket galande ibland, men den här förställningen är lätt att följa, musiken är välkänd och tre timmar bara flög iväg för oss båda.

Och Dalhalla. Vilket ställe!
Vi satt långt fram - två rader bakom vattnet framför scenen.
Bild lånad från DN

Ska man ändå lägga pengar på ett evenemang (inga biljetter är ju billiga) vill i alla fall jag - när det är möjligt - ha den fulla upplevelsen med att kunna se ansikten och scenen på nära håll.

Det är oftast lite dyrare men jag vet hur långt ifrån jag satt på Met i NY och ångrar att jag inte satt närmre. Inte ens med min finfina kikare såg jag tillräckligt bra från platsen på läktaren långt bak och upp.

Det blev lite kallt, men det visste jag och hade laddat med fleecefiltar, långkalsonger under jeansen, flanellskjorta, luvtröja, halsduk och lång skön höstvinterjacka.
Man sitter i tre timmar (med 25 minuters paus i mitten) vilket förstås bidrar till att det känns kyligt. Men vi var välklädda och frös alltså inte ett dugg.

Summa efter 24 timmar: Jättebra research och en härlig roadtrip.

Frukost. Det fanns korv, ägg och ost, så jag klarade mig toppen utan att behöva äta bröd.

Härbre. Här sov vi. Eller, Helen sov jag var mest vaken kändes det som. Fint var det i alla fall.

lördag 20 augusti 2016

Alltså, härbret vi sov i var ljuvligt

men någon sömn blev det inte för min del.
Varför vet jag inte, Helen sov som en stock i sängen bredvid.
Men, det är väl som vanligt, jag sover inte särskilt gott i ett vanligt hotellrum heller, i alla fall inte första natten.

CARMEN VAR FANTASTISK!

Men nu är jag hemma i soffan, MÅSTE sova en timme, slog på tv:n och inser att cyklisttjejerna numera sitter halvnakna på sin cykel. Att de inte får skavsår på låren?

(Jaja. Hela sommaren har kvinnor visat upp sig i bikini på Instagram. Gammal eller ung spelar ingen roll, även de medelåders vill tydligen ha sina kroppar kommenterade. Det är något nytt för i år, i alla fall har inte jag lagt märke till det tidigare. )

Bilder kommer i morgon.
Go natt.





fredag 19 augusti 2016

Det stora i familjen Hellberg idag

är att Jonathan släpper sin nya låt All the way på Afrojacks skivbolag Wall records.
Afrojack är en gigant på området dansmusik, anlitas på alla stora festivaler världen runt och att han har plockat upp Jonathan är förstås fantastiskt.
Förhoppningsvis ska ju det leda till att även han kommer ut och får spela mer.

Själv drar jag med Helen till Dalhalla. Opera. Carmen. Men i bilen dit lyssnar vi på den här.
Ps vill ni hänga med till Dalarna så dokumenteras resans alla små vinklar och vrår på Instagram.




torsdag 18 augusti 2016

Vimmmelkantigt trött,

men skam den som ger sig för en sådan pluttsak.

Jag ska till förlaget idag och prata Nikki med Teresa och få Simonas nya bok, som jag i något ögonblick sa att jag skulle läsa i morgon.
Icke sa Nicke.
I morgon ska jag till Dalhalla!

Nu ska jag sätta på mig ögon.
Det kan ta en stund.




onsdag 17 augusti 2016

Dagens blandat bandat

började återigen med sovmorgon till halv tio.
Jag ser på tv-serier på kvällarna som bli halva nätterna.
Just nu är jag besatt av Gossip Girl som bara handlar om rika kids i Upper east side i New York och jag förstår inte att jag måste de den, för det enda som jag egentligen gillar är miljöerna.

Men. Det är säkert det där med flyktiga relationer som har fångat mig och jag vill väldigt gärna se hur det går för de vuxna i serien. De är dock inte många och har få scener, så jag snabbspolar förbi en hel del som jag tycker är tramsigt.
Börjar i alla fall se sista säsongen, nummer sex, i dag.

Sedan ska jag väl äntligen kunna somna i rätt tid!

I övrigt.
Lite praktiskt pyssel, handla eftersom jag hoppade över det igår, lite papperdoing och sedan läsning inför nytt manus.
Wohoo.


tisdag 16 augusti 2016

Det visar sig att jag tog ledigt idag.

Jag har städat (till Misses alltid lika stora förskräckelse) eftersom jag numera klarar det själv (hurra för det), tvättat och druckit säkert fem koppar kaffe. Balkongblommorna har fått vatten och blivit rensade, den fällande ullmattan har blivit grundligt dammsugen och snart är jag nödd och tvungen att åka och handla.
Bläh, vad det är trist vissa dagar.
Jag kanske klarar mig på att gå till Lidl strax bredvid.
Allt handlar om vad jag behöver, ska strax kolla det.

Men nu behöver jag mat.
Ostomelett.
Visst låter det gott?
Det här LCHF-livet är både enkelt och smarrigt måste jag säga.
Jag saknar inte socker och mjöl ett dugg just nu.

Den här såg jag igår för att fira inlämnat manus.
Superhärlig.
Minns ni Eddie the Eagle?




Jag tycker alltid att det låter lite som om programledarna

från Allsång på Skansen har ett förskräckligt ansträngande uppdrag de där sommarveckorna.
De är trötta, utbrända och helt slut efter en säsong verkar det som. Redan på Berghagens tid vet jag att det var tungt.
"Jag vet inte om jag orkar en säsong till" skriver kvällstidningarna. Varje år.
Anders var trött, Måns ännu värre, Petra var jättejättetrött.
Nu såg jag att det är lite jobbigt för Sanna också.
Jag förmodar att hon måste tänka en stund på om hon orkar nästa sommar också.

Well.
Hör vi detta någonsin från krutgumman Lotta Engberg på TV4?
Nä, hon jobbar på och verkar varken särskilt trött eller fundersam på om hon ska orka ett år till.

Är det kanalerna som skiljer sig åt i hur de tar hand om sina programledare?
Anställs bara veklingar på Svt?
Vad gör fyran för att hålla fart i den 50-åriga mormorn på Liseberg?

Visst undrar man lite?

(Ja, jag skickade manus igår så jag får vara sysslolös och ägna mig åt meningslösheter idag. Nu ska jag tvätta. Tjohej.)


måndag 15 augusti 2016

Efter en morgon framför tv:n,

i alla fall en timma för jag sov länge idag också, så kan jag konstatera att Carina Bergfeldt skulle bli en lysande programledare om det är ett alternativ efter de två korreåren i Washington.

Sedan kan vi också konstatera att jag kommer att vara ledig på fredag för att läsa Simona Ahrnstedts nya bok En enda risk, som jag hoppas ligger på förlaget på torsdag när jag kommer dit.
Det var en lysande intervju med Simona i tv-soffan. Jag tycker hon brukar få prata mer genre än sin senaste bok, men inte idag.
Bra jobbat av er båda!
Hurra!

NU ska jag jobba! Deadline i kväll.
16 sidor kvar, sedan återstår lite disposition av kapitlen så att det blir snygg att läsa.

Wohoo.




söndag 14 augusti 2016

16 sidor kvar att redigera,

och jag fastnade helt i en beskrivning av ett händelseförlopp. Det gick bara inte och då är det lika bra att lägga av.
I morgon ska jag gå upp tidigt. Carina Bergfeldt är programledare i Gomorron Sverige och ska intervjua Simona. Det kan jag ju inte missa.
Inte heller min deadline i morgon kväll.
Sexton sidor kan låta lite. Det är det inte om man fastnar ...

Ungefär så denna jobbhelg.
På tisdag när Nikki är lämnat, börjar jag förbereda nästa bok med att läsa.
Redan på torsdag får jag feedback på Nikki men har än så länge inga fler tajmings, så hur jag ska fördela mitt arbete i höst vet jag än så länge inte.
Jag vet bara att jag ska redigera en gång till (minst) OCH skriva ett nytt manus. Sedan vill jag skriva ett till.
Och så har jag en idé på något annat.
Vi får väl se hur mycket jag - och mitt förlag - pallar.

Tjohej.

Jag såg Johan Rockström på tv igår,

ni vet klimatforskaren.

Läskigt, med vilken fart vi förstör vår planet.
I Sverige är vi förhållandevis duktiga på biobränslen, sopsortering och bilar som går på alternativa drivmedel, men när ett kilo nötkött motsvarar 15 mils bilkörning - och vi är Europas största nötsköttskonsumenter - så tar det ena ut det andra till sist ändå.

Jag hörde också en del av Stordalens sommarprat (jag tror det var där eller så har jag läst det), där hon pratar om importerad ekologi vs. närodlat.
Mycket intressant.
Vilket är det bästa valet egentligen.

Här är siffror på just kött som visar att finns grader i helvetet:

FN:s livsmedelsorgan FAO beskriver boskapssektorn i världen som ett större klimatproblem än alla transporter – med både bil och flyg tillsammans.
Nötkött
  • Jordbruksverkets rapport ”hållbar köttkonsumtion” från 2013 beskriver att olika forskningsrapporter kring just nötkött landar i utsläpp på motsvarande 15 till 40 kilo koldioxid per kilo kött. Genomsnittet ligger runt 26 kilo. Det betyder att ett kilo kött är som tio liter bensin, eller som att köra en snål dieselbil i 20 mil.
Får och lamm
  • Kött från får och lamm, som också idisslar, ger nästan lika höga utsläpp som nötkött, 10-16 kilo i utsläppt koldioxid per kilo kött.
Fläsk- och fågelkött
  • Ger en väsentligt lägre klimatpåverkan. Enligt Jordbruksverket ger fläsk fyra till åtta kilo i utsläppt koldioxid per kilo kött, sex kilo i genomsnitt. 
Kyckling
  • Ger cirka två till sex kilo i utsläppt koldioxid per kilo kött, i genomsnitt tre kilo.
Fisk
  • Har ett genomsnitt på sju kilo i utsläppt koldioxid per kilo kött. Processad vegetarisk mat som quorn ligger högt för att vara vegetariskt – cirka fyra kilo utsläpp.
Grönsaker
  • Ger oftast runt ett kilo i utsläppt koldioxid per kilo produkt, om de inte är flygtransporterade eller frysta.

Bidragande faktorer

All djurproduktion kan också diskuteras och ifrågasättas ur en mängd andra synpunkter än klimat: konstgödsel, djuretik, antibiotika, biologiskt mångfald eller allmän miljöpåverkan. Några av de bidragande faktorerna till att nivåerna varierar är:
Idissling
  • Kon idisslar och har flera magar, och då sker matsmältningen med låg lufttillförsel. Metangas bildas, en cirka 25 gånger starkare klimatgas än koldioxid. Kossorna rapar framförallt ut metan i stora mängder, och det blir ett mycket stort klimatproblem. Även kogödsel avger metan och dessutom lustgas, en annan extremt potent klimatgas – nära 300 gånger starkare än koldioxid.
  • Det är inte bara kor som idisslar – det gäller alla klövdjur utom kameler och svin.  Kött från får och lamm, som också idisslar, ger nästan lika höga utsläpp som nötkött.
Olika odlingsmetoder
  • Påverkar hur mycket kol som binds. All växtlighet binder koldioxid. Växtrester som lämnas vid skörd kan öka kolförrådet i marken, träd och buskar på jordbruksmark utgör ett kollager.

lördag 13 augusti 2016

Jag har också druckit och kört bil.

När jag var väldigt ung och bodde på Västkusten. Jag var 18-19 år, kanske. Jag tycker fortfarande att det är skämmigt, och jag tänker inte kasta sten eftersom jag inte var ett dugg bättre själv.

Numera dricker jag ju aldrig, men om jag skulle börja igen så skulle jag aldrig dricka vin - inte det minsta lilla glas - och köra sen, och jag har svårt att förstå att vi inte har en 0.0 %s lag.
0.2 är gränsen (det var den Aida Hadzialic hade), grov rattfylla går vid 0,5.

(I USA är gränser 0,8 men 0,0 upp till 21, eftersom man inte får dricka innan dess. Är man inte rätt packad vid 0,8?)

Det var det.
Igår var jag på ett helt nyktert kalas hos Jonathan och Linnea.
Supertrevligt och jättegod mat.
De är så himla fina tillsammans.



Idag skulle vi ha sett och ätit brunch men vi har skjutit på det, pga mammas deadline på måndag.
Nu kör jag som en tok hela helgen till på måndag 23:59.





fredag 12 augusti 2016

Jonathan fyller 22 år idag.

Och jag firar hela dagen med att vara mer eller mindre ledig.
Bland annat ska jag göra en beställd jordgubbstårta och ta med hem till honom och Linnea i eftermiddag.
Själv slarvar jag inte ens idag, utan äter bara bären med grädde. Jag tog bort allt socker i mitten av juni och tänker fortsätta med det eftersom min kropp gillart.

Den här bilden är från FB i natt 00.00.





torsdag 11 augusti 2016

Det är tur att jag skriver långa inlägg ibland,

som det nedanför (som ingen verkar ha läst!), för detta blir kort.
Jag har inte tid med mer.
Deadline på måndag.
Tjingeling.


onsdag 10 augusti 2016

Medan jag väntar på att Comhem ska svara

(35 före mig ...), eftersom min tv-box/fjärrkontroll i sovrummet inte funkar (tv i sovrummet är så nödvändigt att jag har svårt att förstå att inte alla människor - som har möjlighet - har det) tänkte jag på hur olika vi författare är.

Och att vilka vi är i vardagslivet också starkt påverkar hur vi arbetar.

Om någon till exempel skulle be mig (som är extremt driftig, snabb, aldrig fastnar i problem utan söker lösningar, har exakt noll tålamod med eftertänksamhet och är en människa som alltid har bråttom) att ta ett år till på mig för att skriva ett grundmanus skulle jag nog inte kunna arbeta med den personen, för det skulle betyda att den är långsam och inte förstår mig och mitt sätt att arbeta kreativt. (Ett komplett manus kan däremot ta tid, men det handlar sällan om mig ... utan om att det ska igenom flera led i förlaget och därefter bearbetas)

Och nu blev jag vidareskickad. Ytterligare 16 minuter enligt rösten ...

Mina grundmanus tar mer eller mindre 4 månader att skriva.

Då har jag det tempot jag behöver för att min hjärna ska jobba effektivt och vara i kontakt med storyn.  Eftersom jag skriver mig fram till min berättelse, skulle det på riktigt vara nästan omöjligt att dra ned på takten.
Det vore samma sak som att be någon att tänka långsammare.
Eller en musiker att inte komma på låten så snabbt. "Ta en ton här och där istället för ett helt stycke ska du se att det blir bättre."

Ingen skulle komma på att säga om en konstnär att tavlan blir bättre om hen målar lite varje dag istället för passionerat timme ut och timme in.

Med det sagt:
I nästa projekt - det jag påbörjar första september - vet jag vilka som är huvudkaraktärer, men storyn är än så länge låååångt borta. Jag har en helt outvecklad grundidé, och hur det blir vet jag först när jag har kommit en bit på väg.
Första kapitlet är därför superviktigt. Det är då storyn sparkas iväg, det är där jag berättar för läsaren och mig själv själva premissen för fortsättningen.
Får jag till det, får jag sedan till storyn om jag får arbeta i MIN TAKT.

Sedan kan förstakapitlet ändras i redigeringarna, men sällan mer än lite. I Gloria stuvade jag om, men jag undrar om vi inte landade i det första förslaget till sist ändå.
Bilden jag hade innan var dock på slutet, ett slut som jag allra först trodde skulle bli en början.

Jag tror att det kan vara en annan sak om man har ett tydligt synopsis. Eller inte har en händelserik story utan istället något mer finstämt och ordrikt.
Då behöver man människor med tålamod i sitt team av förläggare och redaktörer.

Jag behöver sådana med tempo och det är också det jag har, tjoho!

Framme efter 42 minuter.
Tror ni inte att boxen då har bestämt sig för att funka.
Ridå.




Sen start.

Sov till halv tio, har ätit frukost och surfat till nu.
Efter en dusch (hur kan man lukta så illa bara för att man har sovit en natt) ska jag sätta igång med dagens arbetspass. 30 sidor är helt nödvändigt idag, om jag ska hinna leverera manus på måndag kväll.
Redan på torsdag ska jag och Teresa gå igenom det igen.
Vilka deadlines som gäller efter det vet jag inte,  men egentligen har vi tid att inte röra vid manuset - och vänta med slutredigering - till efter jul, om planen är att jag ska komma ut i maj igen.
Vi får se.

Först ska det göras omslag, säljtexter och annat smått och gott.

Oavsett börjar jag skriva på nytt 1 september (trolig utgivning 2018.)
En plan är en plan, och den passar mig supefinemang.
______________________________________________________

För övrigt:
Stormen tog mina fina vita blommor som jag har älskat så.
Nu är det nog för sent att få den att prunka igen :(









tisdag 9 augusti 2016

Och det är inte ett dugg bättre idag.


Mina blommor går söner i blåsten, över en natt har de vita som jag inte minns vad de heter, blivit bruna.
Jag är DJUPT bekymrad. Är inte säker på att mina fingrar är tillräckligt gröna för det här.

(Jag har paus i skrivstugan. Har ätit en ostomelett och ska strax påbörja de 14 sidor som återstår innan jag är nöjd för idag.)


Simona är snart med på fyran.

Kvart i nio enligt hennes egen blogg.

(Jag har försökt att hitta hur morgonens program på fyran ska se ut men den informationen hittar i alla fall inte jag, inte ens om jag går in på programmets egen sida.)

Nu ska jag se på det och sedan jobba.
Hejhej.




måndag 8 augusti 2016

Heja Sveriges tjejer som fixar både Guld och Silver.

Jag missade Sara i natt, är lite rädd att få min nattsömn störd och det är det inte värt nu när jag är inne i en intensiv arbetsperiod.
Man gråter lika bra när man ser det dan efter kan jag berätta.
Antingen har jag en pip-period just nu eller så är jag bara extremt lättrörd. Kanske både och.
Strunt samma.
Heja GuldSara och SilverEmma!

Nu ska jag skriva en guldbok!

söndag 7 augusti 2016

Jag tycker jättemycket om mitt nya manus, Nikki.

Inte minst för att det finns en sådan tydlig yttre konflikt. Det är kul att skriva om och bygga runt.
Dessutom finns det MILJÖER här.

Varje gång någon säger att de gillar mina miljöer (och det händer oftare än man kan tro) tänker jag att jag är om inte dålig på, så i alla fall rätt ointresserad av, att beskriva omgivningen.
Men i den här boken drar jag på med alltihop och det är svinkul.
Jag har till och med fått med dofter och det tillhör inte vanligheterna i mina böcker.

Så, jag jobbar på.
Har gått igenom första fjärdedelen och hoppas kunna avverka trettio sidor till idag.
I veckan som kommer har jag fyra heldagar till mitt förfogande, sedan fyller Jonathan år och vi ska fira både fredag och lördag som det verkar just nu.
På måndag ska Nikki tillbaka till Teresa och då börjar jag förbereda nästa projekt genom att läsa.
1 september drar jag igång.
Eftersom Gloria kom ut i maj, åker jag inte till bokmässan. Istället stannar jag hemma och jobbar.

Men se här vilken fin recension som Gloria fick igår.
Jag blev förstås jätteglad!
Den boken betyder så mycket för mig.

lördag 6 augusti 2016

Jag har sovit ut på riktigt idag.

Somnat om och somnat om igen.

Jag är med i en FB-grupp med gamla scanairananställda och herregud vad många roliga bilder de lägger ut. Och vad många minnen som dyker upp.
Igår var det en norsk tjej som la ut en bild på sin blå mascara och jag har drömt hela natten, i alla fall på morgonen, om att jag tog fel borste och målade mina ögonbryn blå istället för svarta, och sedan fanns det inget medel för att ta bort det.

När vi var på Canarias för två och ett halv år sedan var vi på det som vi när vi flög kallade Maggans Pang och hälsade på. Egentligen heter det Las Margaritas.  Jag kan inte säga att jag kände igen mig och det var lite trist, men å andra sidan bygger ju hotell om på 25 år så det kanske inte är så konstigt ändå.

Däremot känner jag igen många ansikten på de gamla bilderna. De är ju så jag minns dem.
Minns ni 30-års jubileet jag var på i april?
Hoppas det blir ett 35 också framöver.







Helen åker med mig till Dalhalla och ser Carmen om två veckor. Hon vill se den efter att ha läst Gloria och när jag åker på researchresa får hon hänga med.
Det ska bli galet kul.

Vänner är väl det allra bästa, eller hur?



fredag 5 augusti 2016

Tv 4 är verkligen besatta av deckare och thrillers.

Nu ska  tack och lov Simona vara med snart för annars är det verkligen superttrist för alla som inte uppskattar mord och annat elände.
Det är en rätt undanskuffad grupp läsare, de som vill läsa annan underhållning.
Jaja. Fyran kanske skärper sig och Svt kanske kanske lättar upp sin finkulturella rapportering.
I alla fall tycker jag att det skulle vara roligt.

Nu är sänggaveln tillbakaskickad och någon ny blir det inte. Jag är så nöjd med mina stora kuddar, de räcker så fint så.
Jag ska lägga mig bland dem nu, är så trött att jag på riktigt faktiskt ser i kors. (Fyra så i ett litet stycke. Jag orkar inte ändra.)


Bara kort: Heja DHL´s trevliga chaufförer.
Dagens kille ringde när han kom fram för en kvart sedan, och förstod inte den inte den konstiga informationen jag fått om att det kanske inte skulle gå,
Det gick som en dans.

Trött som en gnu.

Jag kunde inte låta bli att titta på The Good wife igår kväll. Tror jag stängde av halv två. Det är därför som jag nu sitter vid köksbordet med ögon som känns som om de har varit rullade i salt, och väntar på DHL.
Tur att jag köpte mat igår eftersom ju det här kan bli en heldag där jag inte kan lämna hemmet.


(Sedan skrev jag en massa om LCHF men det tog jag bort. Istället vill jag bara tipsa om att inte äta för mycket bönor, hur gott det än är att smörsteka dem och ha lite flingsalt på toppen. Man kan få ont i magen. JÄTTEontimagen. Men gott är det och man behöver ju inte äta så himla mycket - sa kvinnan som aldrig någonsin är måttlig.)

God morgon!

torsdag 4 augusti 2016

I morgon ska jag skicka tillbaka en grej med DHL.

De kommer mellan 7 och 17.
De kan nog inte ringa innan. Inte heller meddela att de är här, om de inte begriper sig på min porttelefon (det är få som gör.)
Spännande.
Det blir en ny erfarenhet att sitta framför köksfönstret hela dagen.


Jag har googlat

min nya bok.
Jag brukar inte göra det annars men Gloria har överlag fått så fina recensioner att det är rena rama glädjen.
Om någon ger den ett dåligt betyg utan att motivera det så struntar jag fullkomligt i det. Om någon ger den ett dåligt betyg och motiverar det, tycker jag oftast att personen inte riktigt har förstått mig och då blir jag inte ledsen heller, haha.

Här är 5/5 från Jennies boklista.
Hon recenserar kort och gott:
Min åsikt:
Härlig, gripande & ljuvligt underbar!!!

Det här är min tv i sovrummet.
När man har arbetat klart för dagen får man lägga sig där och se på tv-serier.
En enastående bra idé måste jag säga.




onsdag 3 augusti 2016

30 sidor kvar att redigera,

men nu börjar jag om från början igen så att den och slutet sitter ihop. Jag har ändrat grejer under vägen som påverkar början, och så fortsätter det ett tag till antar jag. Puts puts och puts.
Efter den här genomgången ska jag i alla fall skicka det till Teresa så att hon får se det en gång till och komma med åsikter.

Annars kan det vara så att manuset går till en redaktör efter den här omgången, men inte nu. Jag vet inte riktigt än vem som ska vara min redaktör på Nikki, eftersom min Kerstin är sjukskriven, så vi får se. Det är ingen kris och panik på något sätt, jag jobbar på som jag brukar.

Och i år är jag FRISK. Peppar peppar. Det är faktiskt magiskt att känna hur jag är helt smärtfri. Det enda som återstår av min frusna axel är att lite av just frusenheten finns kvar. Men det blir bättre vecka för vecka och det är inget som påverkar annat än om jag skulle vilja dra upp en dragkedja på ryggen eller klia mig på höger skuldra.
Tjoho på det.

Deadline för Nikki den här omgången är 15 augusti och jag är galet peppad inför min favvisjobbsäsong: hösten och vintern.
Jag ska ladda med stearinljus, ta fram mina sköna stora sjalar, börja gilla te (det är alltid mitt mål och jag tränar), se jättemånga tv-serier och fortsätta ha en läsdag i veckan. Dessutom börja träna på friskis igen. Det längtar jag verkligen efter.

Första september börjar jag skriva på nästa och jag skulle gärna se att manuset till den är klart sista december. Vi får se hur det funkar med slutredigeringarna av Nikki.

I huvudet har jag ytterligare karaktärer jag vill skriva om därefter, så möjligtvis jobbar jag på även när jag vanligtvis brukar ha semester och skjuter på den till april.

Jag vill bara jobba den här hösten och vintern.
Om det blir ett eller två manus återstår att se.

Tjoho, lyllos lyllos mig!




Till mig själv.

Kom ihåg att extranyckeln till Fårdan ligger i skåpet ovanför kaffebryggaren.

(Den har varit borta i sju år. Återfunnen i en väska idag.)

Jag tycker mest om att somna på studs,

därför ser jag gärna på tv tills jag är så sömnig att jag inte ens hittar avstängningsknappen på fjärren.

Häromkvällen såg jag på Youtube och mer råkade än något annat, hitta Celine Dion och en serie hon gjorde inför en av sina shower.
Då var hennes man fortfarande frisk (hade i alla fall inte fått återfall), de fick sina tvillingar och var så glada.
Efter det var jag bara tvungen att titta vidare på de intevjuer hon gjorde efter sin mans bortgång och jag undrar om jag någonsin sett ett ansikte så fyllt av sorg.
Det var så oerhört starkt.
Och när hon gick upp på scenen för första gången efter. Han som alltid varit med henne. Här är en av intervjuerna jag såg.

tisdag 2 augusti 2016

Andra augusti,

och jag har tagit mig en läsdag, minsann.
En ska läsas ut, en annan påbörjas.
Är strax klar med Annika Estassys nya: Alla dessa hemligheter.
Hon skriver otroligt bra, den goda Annika.
Köp och läs för tusan!

















Jag fortsätter svenskt sen, med Emmy Abrahamssons : Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske.



























Båda läser jag på min platta. Jag är förbjuden att ta hem mer i pappersformat innan läshögen är lägre. Jag har Anna Fredriksson, Petra Holst, Katarina Bivald och Suzanna Dilber som jag vill läsa efter Emmy.
Sen kommer Simona med sin nya, så jag har att göra ett tag känns det som.

Heja svenska kvinnliga författare!


måndag 1 augusti 2016

När man inser att man inte har ägg hemma,

och det ungefär är det enda man äter till frukost, måste man hitta något annat.
Jag kom på att jag hade paprika, avokado, bregott, ost och skinka, så jag gjorde mig små fyllda paprikabåtar istället.
Väldigt gott det också.

Nu ska jag jobba några timmar och vad jag förstår är semestern över för många idag.
Första augusti.
Snart höst.
Jag längtar!