Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 11 januari 2017

Igår fick jag åter kontakt

med en tjej som blev min bästis när jag flyttade till Göteborg som 18-åring (1980). Vi jobbade på restaurang Ally´s in på Avenyn. Carina i köket och jag i disken.
Det tog inte lång tid innan hon flyttade in i min andrahandslägenhet i Majorna som hade dusch i källaren, och vi hade fruktansvärt kul ihop.
Jag har inget minne av hur våra vägar skildes, hon lämnade Sverige för Italien, och vi har nog inte hörts sedan 1982 kanske?

Senast för ett par dagar sedan sökte jag henne på FB utan resultat, men så hittade hon mig igår. Är inte det fantastiskt? Hennes flicknamn, som jag sökte på, dyker fortfarande upp i sökrutan för så färsk är min sökning på henne.
I just de lägena är ju FB makalöst bra.

Numera bor hon i Brisbane sedan nästan 25 år, och det dröjer nog innan vi kan ses, men det är så himla sällan någon från förr dyker upp som jag VERKLIGEN vill träffa och tror att jag fortfarande kan ha mycket gemensamt med. Hon har en syrra i Stockholm, så det finns en möjlighet att hon kommer hit.
Lena från Sälen - som numera bor i Italien - var också en sådan gammal kompis och vi har setts två gånger sedan vi återfick kontakten och det har varit hur lyckat som helst. Jag har haft turen att bli inbjuden till bokhandeln i Borgholm där hon har ett hus, och då har vi setts och ätit middag.
Med vissa har man bara den där extra kemin och den hade jag med Carina, precis som med Lena.

Så idag har jag utöver att jag tvättat och handlat, skickat ett par böcker till Australien, en till Danmark och en klädretur till England.
Och nu sitter jag i soffan i förorten och ska jobba en stund för första gången den här onsdagen. Idag har jag inte lika stora problem med ögat, tack och lov! Det skaver, jag är inte ett dugg sugen på mascara, men är bättre än igår. Hurra! (och pepparpeppar)

Jag ska slänga om grejer i manuset, ungefär på samma sätt som jag brukar när jag har kommit några kapitel på väg. Början ska komma nu istället. Det blir mycket bättre.
Ute blåser det upp, och det är så himla mörkt på himlen att det känns som om det är kväll. Det är bara att hoppas på att det inte kommer snö också.
Å andra sidan har jag nya snöstövlar som jag kanske borde testa.
Så Bring it on. Jag är redo för det mesta just nu.  Jag behöver inte lämna lägenheten förrän på fredag.

I morgon kan jag gott och väl vara inblåst hela dagen om det behövs.

Uppdatering igen. Jag ska ju träna i morgon. Glöm inte det, Åsa!!!



2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Här blötsnöar det och blåser, verkligen inget roligt väder! Så roligt med gamla vänner, som dyker upp :) Hurra för det!

Ebba Range sa...

Håller med om att FB är fantastiskt.
Hittade min kusin John i Australien NSW - genom en grupp där i Warragamba. Sista gången jag träffade honom (tror jag) var 1974 ... senare emigrerade han och något år därefter även hans föräldrar. Nu har vi mejlkontakt!