Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 31 januari 2017

Jag fick en fråga från Cyndi igår.

Hurra, jag älskar frågor!

Så här frågade hon efter mitt förra inlägg:

Hur tänker du när det gäller parallella berättelser?
Och hur många personer kan vara huvudpersoner?
Och hur många "handlingar" räknar du med att funkar?

När det gäller parallella berättelse så uppstår de tack vare att jag har flera huvudpersoner eller starka bi-karaktärer.
Det hänger ihop.

I Sonja 3 är det ju det gamla gänget, så där skulle jag säga att det är fyra huvudpersoner inklusive Sonja, och sedan är det ju några grabbar på det (som inte är huvud - men starka.)
Jag tycker om att ha flera huvudpersoner, eller i alla fall väldigt starka bikaraktärer (som i Gloria, som är min första bok med en enda huvudkaraktär), det blir sällan tråkigt då.

Även författaren måste ju ha kul när hon jobbar, tänker jag.

Jag skriver mer eller mindre bara på känsla. 
Vissa saker har jag lätt för, andra grejer är svårare. 
Men när det gäller huvudkaraktärer, om man vill ha flera, så måste de vara olika och det har jag fattat från dag ett och Sonjas sista vilja. 
De måste vara olika både på ut och insidan. Sedan kan de ha likheter ( som att de är snälla) för att det är något som förenar dem (det har alla kompisrelationer.) 
Läsaren ska få någon att identifiera sig med, det är viktigt.
Även om författaren skriver på "känsla" :)

Och för ett sidospår har jag aldrig en plan, de uppstår bara under tiden jag skriver. Oooops, där stack det där iväg ditåt, då får vi se vart de tar vägen ... typ.
Vi ska ju då veta att jag sällan har en stor plan för huvudstoryn heller. 
Möjligtvis har jag konflikten hyfsat klar för mig (plotten, eller vad man vill kalla det som ska bära historien framåt). Men mina karaktärer är betydligt klarare. 

I alla fall. 
Om vi tar Gloria som exempel så har ju hon sin story som löper genom hela boken i en- dag- i-taget- form. Det är 60 dagar till premiär och vi räknar ned. Det mesta på hennes jobb ligger i den.

Det är grunden. Det är den jag skulle dra om någon frågar mig vad boken handlar om.

Sedan adderar vi på syrrans story som löper bredvid.
Syrran och Gloria har också en gemensam som som också ligger bredvid.
Gloria får också brev som är en egen story. 

Det blir fyra, va?

Så fyra riktiga trådar (i Gloria). 
Sedan är det alltid smågrejer som flyter runt som måste plockas upp.
De fyra måste alltid lösas till 100% och jag skulle också säga att de ska etableras tidigt i manuset. Att slänga in en ny tråd efter hälften och förvänta sig att läsaren ska bry sig om den är inte att rekommendera.

Ja, det var väl det.
Tack för den utmärkta frågan Cyndi, blev du något klokare?

Och ge mig frågor om ni har några.
Jag SLÄNGER mig över dem!

Men först ska jag jobba. 
Hurra!


2 kommentarer:

cyndi sa...

TACK Åsa, för bra och utförligt svar.
Jag blev såklart klokare och gjorde genast ett par ändringar.
Till det bättre hoppas jag.
Du kan få hur många frågor som helst av mig,
men jag tänker att du måste hinna skriva lite själv också.
Tack igen, för både inspiration och bra svar.

Åsa Hellberg sa...

Topp! :)