Fastställt höstprogram

ÅSAS HÖSTPLANER.

12 september, Eskilstuna stadsbibliotek
19 september Books & Dreams, Stockholm
21 september, Biblioteket Farsta
28 september, Books & Dreams, Göteborg
28 september-1 okt, Bokmässa, Göteborg
5 oktober, Forsbacka Bibliotek, Gävle
9,10,11 oktober, ej helt fastställt: Vimmerby, Västervik, Eksjö
16, 17, 18 oktober ej helt fastställt: Ystad, Höganäs Båstad.
21 oktober, Sala stadsbibliotek
23 november, Vuxenskolan, Stockholm. Samtal med Annika Estassy
Ej fastställda datum: Tanumshede, Uddevalla, Lysekil.



tisdag 28 februari 2017

I år gick det inte lika bra för Fårdan.

Styrleder på båda sidor och ett läckande avgassystem.
Enbart slitage och går att fixa med utbyte av reservdelar och svetsning, enligt besiktningsmannen som var stum av beundran över hur rostfri hon är på undersidan.
Så.
Fortfarande värd att fixas.
Måste göras inom en månad.

Idag är teknikerna här igen för att göra något i lägenheten där skottlossningen var.
Än så länge är inte glaset i balkongdörren fixat och brottsplatslappen har suttit på dörren.
Jag vet inte hur det är med mannen som skadades och tänker på honom ibland.

Om någon timma ska jag tvätta och fram tills dess ska jag läsa vidare i min bok som jag gillar, men tar mig fram i rätt långsamt just nu.
Jag ska ge mig en tokläsningsdag snart igen, tycker att det är härligt och ska planera in det i kalendern.
Vad sägs om onsdagar?

Två av morgonens övningar avklarade.


De ska utföras sittande och längre än så har jag inte kommit än idag.
Men jag är på gång.

Strax innan 10 ska jag åka till biltvätten och sedan kan ni hålla tummarna strax efter 11 om ni vill, då Fårdan ska besiktigas.
Jag är lite orolig för hennes välmående, måste jag erkänna. Hon låter lite mycket för att vara en helt pigg 17 åring.
Men.
Tvättas ska hon och redan då kommer hon att kännas yngre och fräschare.






Det var väl det så här långt tisdag morgon.
Fin dag än så länge.

måndag 27 februari 2017

Har vi någon diagnos?

Nä, det har vi inte.

Ett misstänkt extra revben, men det kan man bara bekräfta med röntgen.
Jag har i alla fall fått övningar som jag ska göra varje dag med både gummiband och utan och det ska jag verkligen göra också.

Men hållningen är super, bålen stark och det är nacken som är spöket.
Jag ska träna på och har fått en ny tid om tre veckor sen får vi se om det hjälper.

Vi pratade också om arbetsställningar och egentligen finns det ingen forskning som säger att det ena är bättre än det andra (sitta, stå, mjukt, hårt), sa han, så man får känna efter själv vad som känns bra MEN att röra på sig ofta och träna är bättre än motsatsen.

Ikväll ska jag äta rätt tidigt och sedan lägga mig för att se alla mina tv-serier som kommer med nya avsnitt på måndagar.
I morgon upp i tid, tvätta bil och besiktiga den innan jag ska tvätta kläder.
Så om inte förlaget vill att jag ska göra något i morgon, är jag ledig då också.
Häpp.

(Jag hade influensa i två veckor över jul när jag skulle ha haft semester, så jag FÖRTJÄNAR extradagar nu.)





Tänk vad olika vi författare arbetar.

Jag läser om en kollega som säger att hon jobbar på sitt språk, att varje formulering är noga genomarbetat flera gånger.
Själv har jag ett enda mål och det är att det ska vara melodiskt att läsa. Jag funderar aldrig på (och det kanske vissa tycker att jag borde, men pilutta dem i så fall) hur något sägs, bara hur det låter.
Rytmen står över orden om ni fattar hur jag menar.

Om inte, så sorry, jag kan inte säga mer om det för jag måste duscha innan jag ska till sjukgymnasten.
Tänk vad hemskt att behöva lägga händerna på en oduschad människa.
Jag hade blivit en fruktansvärt dåligt kroppsterapeut.
Men ge mig din hjärna så ska jag nog kunna lista ut vad som är fel.
Haha.

Hejdå.


Dagen efter natten jag såg på Oscars

är seg som tusan.

Jag har vaknat och somnat om lite hur som och i natt bokade jag om tiden hos bilprovningen jag skulle varit på idag, vilket kostade 50 kronor till.
Det finns få saker som mig så upprörd som när jag känner mig lurad. Uppskörtad. Lite dum, för att jag inte har haft koll.
Jag är vanligtvis motsatsen till snål, men när det gäller sådant här blir jag tokig. Alltså blev jag tokig av den där femtiolappen.
499 kronor kostar det numera att besiktiga bilen. Det fanns miljarder tider de kommande dagarna, men eftersom jag är nära slutet på besiktningstiden är priserna högre (eftersom jag måste lägga in bilnumret för att komma vidare.)
Det som SJ, tamejfan.
Boka tidigt, annars höjer vi priser trots lediga stolar i tåget.
Grrr.

Så nu har jag släppt det.

Gala. I love gala. Jag var vaken över "bästa utländska film" och då var väl klockan halv fem kanske.
Men det gäller att inte ha ett skit att göra dagen efter. Jag ska till sjukgymnasten strax efter tre, men det är allt idag.

Det var glitter, glamour, väldigt lite politik - jag hade förväntat mig mer - och de "stora" priserna missade jag ju, så dem ska jag se i efterhand har jag tänkt.
Jag läste om bästa film-kaoset och det var ju inget kul, såklart.
I alla fall inte för La La Land.

söndag 26 februari 2017

Sorry,

att det är bökigt att kommentera, det verkar som om det är lättare för inloggade på Google (chrome) än för andra.
Någon gång kanske jag byter plattform för att göra det lättare, ska fundera på det.

Jag KAN ha sovit en stund. Är inte helt säker, det kan också ha varit en slummer. Vi får se senare hur trött jag är.

I morgon har jag grejer att göra så jag är ledig då också.
Först måste jag tvätta Fårdan (såååå smutsig),
sedan besiktiga henne (något låter under vilket oroar mig lite ...)
och därefter ska jag träffa en sjukgymnast för min nacke som jag har haft nackspärr i sedan september.
Inte en enda dag helt smärtfri och jag är trött på det och hoppas att jag kan få hjälp eftersom kiropraktorn aldrig kom åt problemet.
Det känns som om jag har en sådan här klämma som ständigt nyper till längst in på axeln på höger sida.

Något ni känner igen?

Så.
Det var väl det.
Söndag i förorten.
På tisdag börjar jag jobba igen, wohoo.


Good morning, Oscars lovers.

Eller det kanske inte ni är men jag är laddad.
Inte så mycket med sömn som jag hade hoppats efter att ha tittat på House of cards till två i natt, men jag sover en stund i eftermiddag istället.

Får jag be er om en tjänst att kommentera det här inlägget och berätta om det är något annorlunda mot förra gången?
Jag har ändrat en inställning men vet inte hur den blir i praktiken.
Tack på förhand.

Annars då?
Jo tack, jag såg på Mello igår. Men med ett öga. Det var en rätt kass omgång, tycker jag, där det har varit bra i de tidigare programmen.
Jag ser att Loreen har blivit hyllad, men budskapet hon eventuellt hade nådde inte fram till mig. Inte ett dugg hennes fel, det är jag som har svårt att tolka annat än klarspråk och när jag inte riktigt hör texten blir det svårt.
Jag ska försöka se det igen så att jag också fattar.

Idag, nu rättare sagt, ska jag se This is us - som jag helt enkelt glömde i torsdags - och sedan skid-vm och kanske läsa lite. Det blir en dag inomhus och det gör inte mig ett dugg.
Ute är överrreklamerat, i alla fall är det min ursäkt.
Jag har inte varit ute frivilligt en enda gång på hela vintern.

Men snart är det vår. Då ska jag. Nog.


lördag 25 februari 2017

Jag börjar få lite spam,

så jag måste nog få till en kontroll på något sätt.
Hoppas att ni har överseende med det om ni vill kommentera.

Tack!

Uppe för tidigt.

Är egentligen svintrött efter en natt av kattkräks och egna toabesök. Måste tänka på att inte vräka i mig vatten på kvällarna, det ställer till det lite.

Men jag ska träna. Core. Min favvis.
Jag gillar lördagspasset och tränaren som är så himla duktig på att påminna om hållningen och att vi gör rörelserna rätt, att trötthet inte stoppar mig idag. Jag kan ju åka hem efteråt och sova om jag vill. 

Det kanske till och med är bra om jag gör det, eftersom uppladdningen till morgondagens Oscarsgala måste börja idag om jag ska hålla mig vaken i morgon natt.
Så länge som möjligt i alla fall. 

Röda mattan är obligatorisk, men någonstans innan de större priserna brukar jag däcka.
Men jag älskar galor av den här digniteten (det vill säga amerikanska) och när nu en av dem sänds, så.
På Aftonbladet, för er som är intresserade.
Röda mattan tror jag börjar 23.00.
Min kompis Carina Bergfeldt är där och rapporterar för Svt,  och henne kan man följa på nätet tror jag. 

Annars då. Jo tack, min semester lider mot sitt slut.
Den har varit utmärkt.

Jag ger den 5 av 5 böcker.

Jag har tränat 3 pass, 
läst en halv bok (det är förvisso underbetyg), 
kollat lägenheter utomlands, 
och inomlands (enbart för att det är roligt) 
och på en och annan klänning. 
Jag har gått igenom min egen garderob, har funderat på att sälja vissa grejer och har städat och rensat.

Ungefär så.
Hoppas att ni får en bästahelg!







fredag 24 februari 2017

3 juli till 21 augusti 2011

skrev jag Sonjas sista vilja ser jag när jag går tillbaka i den gamla bloggen. Det gick lite av sig själv och ändå hade jag coachingklienter och grupper på Dysberoendekliniken samtidigt.

Är det roligt så är det, uppenbarligen.

Det är skitkul att gå tillbaka till gamla bloggen för att se hur det var då.

21 oktober, samma höst, blev första Sonjan antagen av Bra Böcker. Då hette den Sonjas testamente.
Det gjorde den fram till veckan den skulle gå i tryck. Sedan ändrade jag mig, minns inte varför, men förlaget var genast med på noterna om titelbyte.

Samtidigt hade jag då kommit en bra bit in i Sonjas hemlighet som jag inte skrev lika snabbt som den första.
I den var Mitterand (franska presidenten) med, men vi bytte namn på honom  - en vecka innan tryck. Då hade en svensk kvinna berättat att hon varit hans älskarinna i alla år och då kändes det som en kopiering i min bok.
Istället fick han heta något annat påhittat som jag idag inte minns.

Mer gammalt:
Jag skriver om ryggbesvär och ont i svanskotan.
Numera har jag morgonrock på mig när jag jobbar (inga skavande sömmar där bak) och tränar, vilket gör att de smärtorna är ett minne blott.
Jag skriver om svettningar (borta tack vare östrogen),
en fin 17-åring (lika fin 22,5)
och en livlig katt (well ...)

Två pojkvänner har jag förbrukat på dessa 8 år. Trevliga pojkar, men herregud vad skönt att det är över.

Och så har jag skrivit sju manus (Casanovamanuset var ju klart när jag började blogga.)
Jag är inne på mitt tredje förlag.
Har flyttat en gång men har samma bil.

Det kan hända enormt mycket på åtta år.

Jag avslutade 2011 med att skriva det här:

Jag vet inte riktigt vad jag tänker om det nya året än.
Det blir bra, ungefär så kanske?
En bok ska släppas, en annan - och kanske en tredje - färdigställas, och dessutom ska jag fylla femtio.
Åh, om jag ändå finge hålla på med detta på heltid.
Det är min dröm och önskan så här inför det nya som ska komma.

Idag fyller min blogg 8 år.

Grattis till mig för det.
Det allra första inlägget, back in 2009, handlade om Victoria och Daniel eftersom de passade på att förlova sig samma dag som jag började blogga.

I den gamla bloggen var jag seriösare än jag är nu för tiden.
Senare samma år kom jag ut med en bok om medberoende (och missbruk) och bloggade förstås om de ämnena och inte minst om otrohet (hoppas länken funkar, de flesta inlägg om det ska dyka upp där) som jag som coach ägnade mig mest åt då under några år.

Jag tänker ofta på gamla klienter och hur det har gått för dem. Mår de bra nu? Hittade de lugn och ro (tillsammans eller isär är egentligen inte så nog tycker jag. Hur man mår är det viktiga.)
Kunde partnern som kände sig sviken (och tusen känslor till) lämna det bakom sig till sist?

Män och kvinnor hade väldigt olika ingångar i coachingsamtalen. Kvinnor var fokuserade på känslor som deras partner eventuellt haft (presenter, ömhet, ord, middagar, romantik etc), män på sexet (var, när, hur, storlek, lögner.)

INGEN sa att det var deras partners fel, istället sa de flesta att de hade ett bra äktenskap. Det var något inom den otrogne som skavde som inte hade särskilt mycket mer partnern att göra (kom ofta fram till sist.)
Men vissa slingrade sig som ålar och andra tog ansvar direkt.
Av tio otrogna var nog fyra av dem kvinnor.

Det var min dåvarande förläggare på Kalla Kulor som insisterade på en blogg. Han insisterade på FB också, så jag skulle tro att jag blev medlem där ungefär samtidigt.
Mannen jag levde med då var rätt svartsjuk och FB gillade han inte alls, men jag var ju "friskare" då än tidigare, så jag struntade i det eftersom jag varken då eller senare har använt mina sociala plattformar till raggningsställen. Tvärtom blir jag bara illa berörd av påstötningar. Komplimanger och insinuationer från främlingar är obehagliga när det inte gäller mina böcker (haha).

Jaha.
Åtta år.
Blir det åtta till?
Kanske.
Så länge det är roligt fortsätter jag.




torsdag 23 februari 2017

För övrigt kan jag meddela att det är hemskt när ens bok är ute på läsning,

som nu i händerna på min nya redaktör.

Tänk om hon inte gillar den?
Tycker illa om mina karaktärer, mår dåligt av en platt story och känner att detta är ett stort misslyckande efter Gloria (som hon tyckte riktigt mycket om.) Inget av det kan hon ju säga. Inte ens andas.

Precis så känsligt är det i det här skedet.
Min stackars formgivare, som inte slängde sig om halsen och skrek ut hur bra den är (förrän jag tvingade henne) är en av dem som har förstått det. Nu.
Och Teresa, såklart.
Men hon känner mig nu och vet att jag en att asplöv tills vi har satt allt på plats.

Mitt lilla team är så himla viktigt för mitt självförtroende som författare.
Jag är groteskt bra på att läsa av människor - vi kan väl lätt säga att det är min specialitet  som medberoende - och minsta lilla tvekan plockar jag upp direkt.

Så håll en tumme för min tredje Sonja, för jag är själv så himla glad i den (är det norska eller svenska?)

Första kapitlet, hela premissen för Sonjas andra chans, ligger med i pocketen av Gloria som kommer i mitten av april.
Det känns kul att kunna bjuda på, när det ändå var klart.

I morgon har jag inget inplanerat mer än att lata mig.
Fredag, igen. Det är ju helt galet!


"En man som heter Ove"

har en chans på en Oscar, på söndag, och det har skrivits en hel del om att inte Lassgård fick en ordinarie biljett utan att regissören istället valde att ta med sin fru. Well. Det kan så klart diskuteras men jag är inte insatt så jag har inte så mycket att säga.

Men Fredrik Backman, då.
Där känner jag mer.
Hur kommer det sig att han inte är inbjuden? Som dessutom toppar alla möjliga listor i USA med boken?
Det känns jätteorättvist!

(För när jag skriver en bok som sedan blir film som sedan blir oscarsnominerad, ja, inte tänker jag stå utanför röda mattan då inte.)

Nu ska jag höra av mig till min lille plutt som är sjuk.
Kanske för att han tog en vaccinationsspruta mot vattkoppor häromdagen, för trots att jag utsatte honom för smitta så fick han det aldrig när han var liten.
Och man kan ju få en släng, sa de tydligen.
Å andra sidan har han frossa och antagligen hög feber så det kan ju vara influensa som det verkar gå en andra sväng av just nu.

Sedan ska jag latmaska mig ända till träningen på lördag.
Wohoo.


Mitt lilla kattskrälle

vägrar sin medicin för andra morgonen i rad.
Han få två olika. En vätska för värk (leder) och en krossad tablett mot hans struma.
Jag blandar ju den i en godisvätska och vanligtvis slickar han i sig den utan större problem.
Inte nu.
Fan.
Jag försökte tvinga in doseringessprutan med värkmedicin, men det gick verkligen inte någon vidare. Nu vet jag inte ens var han är, han har väl gömt sig i ren protest mot övergreppet.
Det gick bra efter träningen igår, så jag får väl helt enkelt försöka då idag också.

Alltså.
Vysch iväg med mig, en dag när det känns som om jag skulle behöva solglasögonen på inomhus.




onsdag 22 februari 2017

Jag kom iväg, hurra.

Naturligtvis somnade jag för sent för att gå upp kl åtta, men jag gjorde det, och tränade trots att benen skrek sluta nu.
Men om man ser sig om i friskislokalen så ger man helt enkelt inte upp. Jag är en av de yngre och det vore väl själva fan om jag inte skulle orka.
Så jag kämpade mig igenom och nu är jag trött och nöjd. Jag vill helst inte att det ska vara jobbigt att träna så när magmusklerna bränner tror jag att det är fel. Mjölksyra är liksom fel, fast ändå så rätt på något sätt.
Ni fattar.

Nu ska jag inte göra ett biddevitten utom att städa ett skåp och läsa bok.
Så himla lyxigt!





Det snöar i Stockholm

tisdag 21 februari 2017

Jag var på hemlig resa i april, 2014.

Här ser man hur lyxigt det var.
Jag uppgraderade mig billigt och fick ett jätterum, en pool, en liten terass och bubbelbad på sjunde våningen i Ixia utanför Rhodos stad.

Jag åkte med Airtours vilket jag varmt rekommenderar om man åker själv. Med andra bolag blir det oftast svindyrt, men flera av Airtours hotell bokas på förfrågan vilket gör att du får samma pris som om du vore en del av ett par.

Resultatet av min reserch- och skrivresa finns i Toscana.
Jag skrev de sista 10 kapitlen på Rhodos. Vid poolen, där det händer grejer i boken. Moahaha.

Toscana tur och retur är med på årets bokrea.
Startar i morgon!

I morgons ska jag träna, städa ur ett skåp, sedan är jag klar med städeriet för ett par veckor.
Det är samma sköna känsla att ha det gjort, som när jag hade hjälp med det ett tag när armen var paj.

Ungfär så.
Nu ska jag fortsätta titta på hotell.
En favvissysselsättning.
Jag drömmer ju om att få resa lite mer en vacker dag.




Och i den skarpaste kontrast

till min fina uppväxt, står de barn som har blivit utsatts av män - varav en från min förort - som beställt sexuella gärningar  och som häktades häromdagen.
Så vidriga brott mot barn att det nästan inte går att läsa om.
Som planerade att kidnappa ett barn utanför en stormarknad.
Hade filmer där barn plågades till döds.

Jag tänker allt om det. Dödsstraff. Kastrering. Allmän förnedring på torget i Farsta centrum. Stenkastning. Dra loss deras organ från kroppen.

Det här är straffsatserna för olika sexuella våldsbrott mot barn. Längst ned la jag ned straffsatsen för ett ekobrott:

I Brottsbalken 6 kap. finns sexualbrotten. Vi har valt att förtydliga de brott som främst kan bli aktuella när ditt barn får kontakt med vuxna via Internet. Varje paragraf inleds med ett utdrag ur lagtexten som följs av en förklaring.
3 § Sexuellt utnyttjande av person i beroendeställningDen som förmår en person att företa eller tåla en sexuell handling genom att allvarligt missbruka att personen befinner sig i beroendeställning till gärningsmannen döms för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning till fängelse i högst två år.
Som exempel på vad beroendeställning kan vara är när en lärare inleder ett sexuellt förhållande med en elev som är beroende av lärarens betygsättning. Denna paragraf riktar sig främst till barn över femton år.
4 § Våldtäkt mot barnDen som har samlag med ett barn under femton år eller som med ett sådant barn genomför en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt mot barn till fängelse i lägst två och högst sex år.
Detsamma gäller den som begår en gärning som avses i första stycket mot ett barn som fyllt femton men inte arton år och som är avkomlig till gärningsmannen eller står under fostran av eller har ett liknande förhållande till gärningsmannen, eller för vars vård eller tillsyn gärningsmannen skall svara på grund av en myndighets beslut.
I Sverige finns en åldersgräns på femton år för att ha samlag. Detta innebär att barn under femton år inte kan samtycka till samlag och om då ett barn under femton år har samlag med en person över femton år är grundregeln den att det då är våldtäkt mot barn. Det finns inget krav på att barnet ska ha tvingats till den sexuella handlingen genom våld eller hot eller på att det måste ha varit den vuxne som tagit initiativ till den sexuella handlingen.
Om barnet fyllt femton, men inte arton år och har ett biologiskt släktskap med den vuxne, den vuxne är juridisk vårdnadshavare eller har en vårdnadsposition eller
5 § Sexuellt utnyttjande av barnÄr ett brott som avses i 4§ första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som mindre allvarligt döms för sexuellt utnyttjande av barn till fängelse i högst fyra år.
6 § Sexuellt övergrepp mot barnDen som genomför en annan sexuell handling än som avses i 4 och 5§§ med ett barn under femton år men inte arton år och som gärningsmannen står i ett förhållande till som avses i 4§ andra st, döms för sexuellt övergrepp mot barn till fängelse i högst två år.
7 § Samlag med avkomlingDen som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har samlag med eget barn eller dess avkomling till fängelse i högst två år.
Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har samlag med sitt helsyskon, döms för samlag med syskon till fängelse i högst ett år.
8 § Utnyttjande av barn för sexuell poseringDen som främjar eller utnyttjar att ett barn under femton år utför eller medverkar i sexuell posering, döms för utnyttjande av barn för sexuell posering till böter eller fängelse i högst två år.
Detsamma gäller den som begår en sådan gärning mot ett barn som fyllt femton men inte arton år, om poseringen är ägnad att skada barnets hälsa eller utveckling.
9 § Köp av sexuell handling av barn
Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, förmår ett barn som inte fyllt arton år att mot ersättning företa eller tåla en sexuell, döms för köp av sexuell handling av barn till böter eller fängelse i högst två år.
10 § Sexuellt ofredande
Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, sexuellt berör ett barn under femton år eller förmår barnet att företa eller medverka i någon handling med sexuell innebörd, döms för sexuellt ofredande till böter eller fängelse i högst två år.
Detsamma gäller den som blottar sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet.
10 a § Kontakt med barn i sexuellt syfte
Den som, i syfte att mot ett barn under femton år begå en gärning för vilket straff föreskrivs i 4, 5, 6, 8 eller 10 §, träffar en överenskommelse med barnet om ett sammanträffande samt därefter vidtar någon åtgärd som är ägnad att främja ett sådant sammanträffande kommer till stånd, döms för kontakt med barn i sexuellt syfte till böter eller fängelse i högst ett år.
11§ Köp av sexuell tjänst
Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst sex månader.

  • Straffpåföljden för bokföringsbrott och skattebrott av normalgraden är fängelse upp till två år medan grovt bokföringsbrott och grovt skattebrott kan ge påföljder upp till 6 år.



Tur att det finns fotobevis


på att man hade sin första skoldag, för jag minns den inte. 

Här står jag i mormor och morfars trädgård och ska gå över gatan till byggnaden i höger i bild, som är skolan. Jag har tydligen en liten fin kostym på mig. Klädd av mormor, som var noga med sådant där. Och förstås rosetter någonstans i håret för det hade alla flickor 1969.
I handen hade jag en pappersrulle. Vi skulle nog klä in alla våra böcker. Man gjorde det då. Det gjorde man inte 2001, när Jonathan började.

Jag kunde gå när det ringde in eftersom jag bodde så nära, men det gjorde jag inte för vi hoppade alltid gummi (twist säger man i Stockholm, tror jag) innan skolan började. Och i mitten. Och kanske efter. Vi var många som bodde i närheten av varandra och vi lekte jämt.

Idag bor vd:n för någon AP fond i morfars egenbyggda hus, som är ombyggt flera gånger sedan dess. De köpte också, i slutet av 2007, det lilla huset jag hade på tomten bredvid.
Skolan är riven och där är numera bostäder. Skolverksamheten är flyttad till andra sidan om berget (som Fjällbacka ligger runt).

Det enda som är sig likt är just berget och förstås havet, exakt 300 meter därifrån (jag mätte när jag hade huset, för det var viktigt för taxeringsvärdet.) 
Havet flyttar man inte på så lätt.
Ibland var det översvämningar i samhället som ligger längre ned - vi bodde på en höjd - men jag minns också att vi badade i det i slutet av april (gud vad kallt det måste ha varit) och fick åka skridskor någon gång om vi inte åkte för långt ut. 
Alla barn hade spark och utmaningen var att åka nedför Håkebacken mot samhället och klara att bromsa med bara medarna. 
(Jag gav en av mina karaktärer i En liten värld efternamnet Håkebacken, som en homage till min fina uppväxtplats)

På berget Vetteberget fanns små sjöar man också kunde åka skridskor på och som var bottenfrusna. Samma sjöar som man på våren hittade, och tog hem, grodyngel från. 

Fjällbacka.
Ibland längtar jag hem väldigt mycket.





måndag 20 februari 2017

Jag kan bocka av städningen,

men inget annat - vad jag nu hade planer på att göra.
Just det. Jag har handlat också. Och läst en tidning. Tittat på klänningar på nätet. Galaklänningar. Bara för att man aldrig får använda sådana.

Och så har jag provat ett par av min egna (vanliga, inte gala), och i en av dem ser jag på riktigt ut som Dolly Parton.
Det gör jag egentligen inte alls, men skärningen på den gör att tuttarna bli gigantiska.
Jag undrar om jag någonsin kommer att använda den.

De där med stor byst är jättesnyggt på alla andra, men själv hade jag gärna haft kvar min perfekta size och form, som aldrig behövde en BH innan barn och amning.
Knappt efter heller, egentligen, men då var det helt omodernt att vara utan, så jag gav mig mer för den sakens skull än att det var nödvändigt. Det är ett förskräckligt plagg.
Men sedan kom klimakteriet ...

Jag passade på att även prova mina bikinisar (när jag nu ändå städade och provade klänningar) och de funkar finfint även i år.
Tur, då kan jag släppa det inför mammas och min resa till Cypern.
Passet har jag också kollat, men det går ut i juli så det klarar sig.
Inom EU behöver det bara gälla till samma dag man reser ut ur landet.

Det var det. Första semesterdagen.
Den gick i en jäkla fart som alla andra gör.



Min första semesterdag,

och jag började med att boka av core-träningen.
Grrr.
Det var ett vanligt pass och jag behöver soft för att palla. Istället gör jag väl lite gympa på golvet och laddar för onsdag, torsdag och lördagspassen istället.
Något måste jag ju göra.
Jag vet inte vad det är med mig men jag känner en stark antipati mot att gå ut på en promenad. Jag är trött på omgivningen och promenadvägarna. Har gjort dem nu efter tre år.
Kanske ska ta bilen och åka någonstans, se något nytt?
I morgon!
Jag gillar ju att promenera egentligen.

(Min väninna Helen ska man dock passa sig för att gå med.
Innan man fattar hur mycket hon gillar att gå är man är man en mil från bilen som ska ta en hem.)

Idag ska jag börja med projekt städa med sov- och badrum.
Sen behöver jag nog vila.
Och så ska jag läsa och se på två nya tv-serier som verkar släppa ett avsnitt i taget och det är nog bra för annars är det lätt för mig att vråltitta.

Det var väl det.
Roligare än så här blir jag nog inte idag.

söndag 19 februari 2017

Och DÄR började min semester!

Under veckan som kommer ska jag träna, städa (skura på riktigt), läsa och se nya tv-serier som har premiär på HBO i morgon.
Hurra.

(Och ännu mer hurra på att jag tycker så otroligt mycket om nya Sonja. Mina fina fyra kvinnor. Åh. Jag grät. Det brukar vara ett bra tecken. Man SKA bli berörd.)

Nu ska jag tappa upp ett bad, göra inpackningar av alla de slag. Kolla i badrumsskåpet efter en ansiktsmask som "stimulerar" något och samtidigt se nya Graham Norton när jag flyter runt bland allt skum.
Va? Kan man ha det bättre?

Wohoo.

Sovmorgon i Hellbergsfamiljen.

Alltså kommer jag igång en timma senare än jag hade tänkt, men det kommer att funka finfint ändå tror jag.
Jag har vissa grejer jag måste ändra kom jag på i går jag redan låg i sängen.
Men jag tror inte att det ska bli några problem. Det är möjligt att jag sa något i Sonjas sista vilja som jag inte säger här och det behöver jag kolla ordentligt.
Och lösa i så fall.
Just nu kan jag ha ställt till det lite, men som sagt, det är enkelt fixat (hoppas jag verkligen) om det är på det viset.

Lika bra att hurra direkt.
Vi hörs när jag är klar och har gått på en veckas semester.
Wohoo.



lördag 18 februari 2017

60 sidor kvar

OCH en prolog EPILOG som jag tänker att jag kan fundera på ytterligare ett par dagar om jag inte skulle ha helt klart för mig hur jag vill göra med det i morgon kväll.
Redaktören ska ju ändå gå igenom hela manuset innan hon kommer dit.

Än så länge tycker jag jättemycket om Sonja3. Alla parallella stories funkar så här långt, och det enda som är problemet när jag först redigerar allt och sedan läser igenom, är att jag inte riktigt vet om jag upprepar mig eller inte (det kan bara vara så att jag så nyss skrev om det att det bara är en känsla.)
Det blir en utmaning för min redaktör att tänka på.

Sedan var "Dagboken" på tv och då såg jag den igen. Inte en romantisk komedi, för till det krävs just komedi tycker jag, däremot romantik i kvadrat. Romantisk drama, kanske? Han kan den genren, Nicholas Sparks, flera av hans böcker har blivit filmer som blir liiiite för mycket för mig. Inte Dagboken dock. Den gillar jag.

Men annars måste finnas en viss syrlighet för att jag ska tycka att det är bra, för sött är inte riktigt min grej och både Käre John och Safe Haven är helt humorbefriade (även om jag har en crusch på Josh Duhamel som är bättre än rollerna han får.)






God morgon,

sa hon glatt, den lilla författaren som har 120 sidor kvar att redigera tills i morgon kväll.
Men jag är helt redo.
Köksbordet är rensat, kuddarna puffade och växterna vattnade.
Ute skiner solen och det ser ut att bli ännu en fin dag ... inomhus.
Wohoo.

Jag har småångest för utebliven träning den här veckan, så jag har för säkerhets skull bokat in fyra pass nästa vecka.
Om jag kan få in lite frisk luft dessutom kanske jag piggnar till ordentligt under den lediga veckan som jag har gett mig själv.

Nu läsning och lite redigering.
Hurra!

fredag 17 februari 2017

Tre ljus,


från Jonathan, hans pappa och mig.

När vi lämnade kyrkogården sa Jonathan att han ville att jag skulle ha en gravsten på Skogskyrkogården, precis som jag har sagt att jag vill men också att han förstås får bestämma. 
Om han dör före mig, gud förbjude, så var vi överens om att ett gigantiskt monument vore bra.

Sedan åt vi lunch, pratade om Trump och Piediepew och att vi båda är lite vilsna politiskt just nu.

Nu har jag handlat, röjt, tänt ljus, satt på mig morgonrock, kliat Misse och druckit två eller tre koppar kaffe.
Ikväll äter jag frukostmat; kesoplättar (ägg, keso, mandelmjöl, kardemumma) med varma bär och en skvätt grädde på toppen.
Och kvällens godis när jag vet allt på På spåret, är morotsstavar och färskost. Galet gott.

Wohoo. Ledig. Vilken grej!

Härlig kväll!


Först blev jag bjuden på middag av Eva, bredvid mig i bild, och sedan sammanstrålade vi med Simona och Trude på Intiman.
Jag hade verkligen en jättetrevlig kväll!



Maria Wells var fantastisk. Här med  dragspel och bred värmländska, tillsammans med Pernilla Cowen och Robert Wells. 

Nu ska jag frukosta klart, sedan hämta Jonathan som alltid är lika mysigt.
Jag är galet trött, galet, men det är fredag och jag har tagit ledigt och piggnar nog snart till. Vi ska åka till Bålsta,  till farmors minneslund och tända ljus, och sedan kan jag sova resten av dagen om jag vill.
60 sidor lördag och söndag klarar jag.

Hoppas att ni får en fin helg!


torsdag 16 februari 2017

Det dök upp en massa annat idag,

som gjorde att jag kunde läsa 50 istället för 70 sidor, men det rinner på bra och jag har nu lördag och söndag på mig. Kanske lite i morgon eftermiddag om jag orkar.

Nu ska jag strax göra mig fin och åka på premiär på Intiman med Lennie Norman och Robert Wells.
"Stand up sit down" heter föreställningen.





Jag känner båda sedan väldigt gammalt och Lennie kommer dessutom ut på Forum så vi ses på festerna förlaget håller höst och vår. Vi träffades 86 när jag var flygvärdinna och han bodde mycket på Kanarieöarna där han spelade med Charlie. Jag har för mig att han dejtade, eller var gift med, en syster till en kollega på den tiden.

Men innan det hade jag träffat Robert  i Sälen. Han var okänd barpianist då, och jag jag lika okänd servitris på Tandådalens världshus. 1983. Vi sjöng ihop. Varje gång vi ses undrar han hur det går med sången. Det går sådär, kan jag väl meddela.

Sedan har vi hängt till och från genom åren. Hans mamma Monica var betydelsefull för mig när jag var gravid och när Jonathan var liten.
Tyvärr dog hon för några år sedan.

Mamma Monica hälsar på på BB. Jonathans huvud var fortfarande långt efter förlossningen.

Robban gifte sig med Maria, som sjunger fantastiskt och som också är med i hans band. Utöver det har hon ett stort skrivintresse och har bland annat släppt två böcker om mammaliv på Icaförlaget. Vi har blivit vänner och de är ett störmysigt par.
Hennes Vocalettes är också med i kvällens föreställning.

Eftersom jag gillar att presentera folk för folk, så är flera andra kollegor på förlaget också inbjudna ikväll, och själv ska jag gå med en gammal kollega och vän som har flyttat tillbaka till Stockholm efter många år.
Visst låter det trevligt?

Jag är bjuden på middag innan och om jag ska bli piffig till dess är det bäst att jag börjar tänka på det nu.

Tjohej.
Bilder kommer i morgon, men kanske på instagram senare idag.

https://www.instagram.com/asahellberg/


Don´t ask me why

men jag vaknade halv tre och sedan var det omöjligt att somna om.
Till sist gjorde jag väl ändå det men då hade det säkert gått ett par timmar.

Upp åtta i alla fall och nu ska jag börja jobba!


onsdag 15 februari 2017

Fotograf och formgivare

gnuggar kreativitetsknölarna och som de gjorde det. Det blir superfint!
Hurra!!


Jag hade en tanke på att fortsätta jobba nu, men tror att jag går upp en timma tidigare i morgon istället. 
Målet i morgon är 70-80 sidor, vilket borde vara rimligt med tanke på att jag lätt tog mig igenom de 30 första idag innan jag packade ihop strax innan halv tolv.
Klarar jag det känner jag mig lugn eftersom jag inte kan jobba på fredag.
50 sidor var på lördag och söndag, och sedan är jag klar.
För den här omgången.

Nästa gången får jag tillbaka en pappersbunt med anteckningar i marginalen från min nya redaktör. Skulle tro att det tar ett par veckor.

Jag pitchade nian för Teresa idag när kreatörerna jobbade och vi fikade, och hon tyckte idén var snorbra och tyckte att jag skulle köra på den. När jag blir rastlös efter att ha lämnat Sonja3 ska jag läsa igenom det jag hittills har skrivit. 
Jag tror att jag saknar något, och vet inte än vad det är. Men jag är inte orolig. Både Gloria och Sonja3 började jag skriva innan jag hade hittat "det." Det kommer att komma.

Har jag sagt att jag älskar mitt jobb?!



Buhu, men det finns inga alternativ.

Jag har ställt in träningen resten av veckan. Möjligtvis kan jag hinna dansa lite i mitt kök ...

Men jag vinner tre redigeringstimmar idag på att stanna hemma tills jag måste åka till fotograferingen och mina bästa timmar är ju så här dags.
Så. Nästa vecka nya tag. Då ska jag vara ledig och möjligtvis peta lite i manus 9, men allra mest vara LEDIG!

Wohoo.
Nu ska jag jobba!

tisdag 14 februari 2017

Jag är så himla glad för att Forum ville ha Sonja3

När jag blev antagen av dem ville de ju inte ha den utan något nytt (fullt förståeligt) men nu var det dags och lyckligast är nog författaren.
(Och jag tror att karaktärer och story har vunnit på att det har gått några år.)

Jag är nu klar med den stora redigeringen (utom epilogen) och ska börja om från början.
Mer finlir. Sätta färg på en kofta, lägga till ett adjektiv och ett adverb.
Se till att perspektiven är rätt, att en röst i taget får berätta. Kolla tempus, eftersom jag har en förkärlek för att återberätta. Se till att namn är på rätt ställe, att tidsperspektiven funkar och att i största möjliga mån ha koll på hur mycket jag upprepar mig. Det är något jag ägnar mest tid åt i sista redigeringen, efter att redaktören har lagt sin hand vid manuset, men ett öga öppet för det nu är jättebra så blir det mindre jobb för Lena, haha.

Det får ta 3 dagar i anspråk för i morgon ska vi fota omslag (och jag måste gympa i morgon innan det om min rygg ska må bra även i framtiden), så på torsdag lördag och söndag kan jag jobba igen. På fredag ska Jonathan och jag till hans farmors minneslund och bara resan dit tar över en timma en väg.

Tre dagar är kort, men har jag varit duktig i den här omgången så ska det funka.
Men det vet jag först när jag börjar läsa.

Hurra.
Bra jobbat, Hellberg!



Det är inte första gången som polisen ringer mig

när de vill komma in i porten.
Jag undrar varför de ringer till just mig?
Kanske de tar fram ett gäng nummer till portadressen, och ringer samtliga?
I don´t know.
Men nu är det tekniker på gång igen, i alla fall.
Man får väl förmoda att det är till lägenheten under.
De skulle i alla fall inte till mig, vilket gör att jag i godan ro kan fortsätta jobba med min Sonja.
I ett sträck fram till jag ska tvätta.

Men det ska bli klart idag, så är det bara!


måndag 13 februari 2017

Om ni undrar varför jag alltid skriver om hur jobbet har gått,

så är det för att jag använder bloggen som en dagbok.
Om ni visste vad ofta jag går tillbaka. Det är snorbra att ha allt på pränt.

Så idag måste jag anteckna att jag är supernöjd. 30 sidor kvar och min nya redaktör Lena och jag har satt det första kapitlet och skickat iväg det till Teresa som ju inte har läst det bearbetat.
Vi är nöjda och hoppas att hon blir det också.

Lena kommer in med relativt fräscha ögon. Målsättningen är ju att man ska kunna läsa Sonjas andra chans, utan att ha läst de tidigare, och de glasögonen har hon på även om hon också har läst Sonjas sista vilja en gång i tiden (snart fem år sedan den kom.)
Själv är jag rätt blind, Teresa också som har läst den ett par gånger rätt nyligen.

Min känsla just nu är superbra. I morgon kommer jag att redigera de sista 30 sidorna (hoppas jag) innan jag vänder på steken och börjar om från början igen.

Hurra för en superdag!
Vad viktigt det är att ha sådana emellanåt, jag känner mig full av energi även om jag inte kan stava mer idag.

Klar, inbetalt och som alltid

supernöjd när jag har gjort det här jobbet. Det tog 3,5 timma totalt och nu är jag laddad för Sonjas andra chans.
Wohooo.
Just idag ska vi gå igenom första kapitlet.
Det ska in i Gloriapocketen är tänkt, så det brådskar lite att få klart just det.

Tjohej.
We love Mondays i det här hushållet.


Egentligen tycker jag att bokföring är rätt kul.

Jag jobbade ju en hel del med siffror som produktchef. Många gånger i så avancerade kalkyler att jag blev snurrig i mösssan.
Det jag gör nu är inte snurrigt. Det är kostnader och intäkter som ska samsas i ett program. Det är bara att lägga in allt och så poff, så räknar programmet ut om jag ska betala - eller få tillbaka - moms.

Eftersom allt inte är infört är det detta jag pysslar med idag till jag är klar, eftersom det är rapporteringsdag.
Och är man för sen med det så får man en straffavgift.
Här ska inte straffas nåt, alltså blir detta dagens jobb nu när jag har slöat klart med Misse i soffan en stund.
Han skriker tills jag sätter mig där, så jag har inte haft något att välja på. Men nu har han somnat om och märker inte om jag förflyttar mig till köksbordet.
Det är som att ha en bebis, tamejtusan.

Måndag.
Jag gillar´t.
Det är en kul vecka som börjar.
Jobb, fotografering och en premiär.
Men också en jobbig dag på fredag när Jonathan och jag ska tända ett ljus i farmors minneslund. Det har gått ett år och är fortfarande svårt att förstå att hon är borta.
Men hon är samlad bland de jag fantiserar har åkt till himmelen, där de har koll på  - och vakar över -oss som är kvar här.

Den fantasin gläder mig emellanåt.

söndag 12 februari 2017

Det blev en bra dag till sist.

20 sidor ren DYNAMIT!
Alltså typ.

I morgon måste jag jobba med administration först och främst men hoppas att jag hinner lite manus också. Det är en sådan där omskrivningsssida som kommer härnäst och om jag får den på pränt är jag nöjd.

Det återstår ungefär 35 sidor att redigera och det vore grymt om jag kunde ha dem klara på onsdag. Vi ska förvisso fota då, men det är någon gång på eftermiddagen och om jag bara kommer igång på morgonen så kan det funka.
Sedan börjar jag om igen och har då fyra dagar på mig att kolla så att alla förändringar hänger ihop, att trådar är välsydda och jag kan pilla i detaljer på ett sätt som jag inte har gjort nu - i alla fall inte på alla sidor.

Åh, det här skulle bli en fantastisk film, sa min förläggare när hon hade läst.
Well.
Jag tycker att det blir en jäkla bra Sonjabok också!
Hurra!


Söndag i förorten

och utöver att jag måste handla (jag ångrar sååå att jag inte gjorde det igår), ska jag enbart ägna mig åt maunuserier.
Jag börjar med manus medan jag är hyfsat pigg. Det är deadline om en vecka precis och jag har en del inbokat i veckan. En fotografering, en kvällsaktivitet och så ska vi åka till farmors minneslund på fredag och tända ett ljus.
Utöver det så är det bara jobbjobbjobb.

Så. Det är bara att dra igång.
NU!

lördag 11 februari 2017

Succé

Så himla bra, jag var så förväntansfull men de levde upp till det jag hoppats på.
Book of mormon på Chinateatern. SE DEN!
Jag fotade trots att man inte fick. Men först under applådtacket.

Jag har tagit ledigt idag.

Så först sovmorgon på den nya kudden som inte gjorde underverk i natt i alla fall. Men skön, hög och hård så jag provar väl några nätter till.
Någon av er som har provat en sådan där vågig tempurkudde?
Det är sista varianten som återstår för mig, men den ser så konstig ut att jag aldrig har vågat prova.

Men idag har jag tagit värktabletter (som hjälper typ direkt) för att det är så skönt att vara helt smärtfri, för idag ska jag till stan och se BOOK OF MORMON.
Jag är så jäkla laddad!


fredag 10 februari 2017

En riktgt riktigt bra dag,

och dessutom har jag fått kudden jag beställt från Värnamo av Sweden (tror jag de heter).

När jag sov på hotell i Bollnäs vaknade jag helt smärtfri.  Efteråt kontaktade jag hotellet och frågade om kudden, eftersom var både högre och fastare än de jag hade hemma.
Anyway.
Jag har köpt höga kuddar sedan dess, men inga som har varit riktigt bra.
Nu provar jag med  en Värnamo hotellkudde också ( 300 kronor drygt, så inte särskilt dyr), sedan får det vara fram tills sjukgymnastbesöket i slutet av februari.

Det är en sådan härlig fredag.
Jag hittade mina solglasögon som jag har letat som en blådåre efter i några dagar. Jag har tömt väskor, vänt upp och ned på skåp och lådor, skakat kläder, letat i jackfickor.
Idag kollade jag ännu en gång på golvet i bilen, och där var de.
Hurra!
Det är så bökigt med slipade glas och jag är så himla förtjust i just det här paret.
En pilot med lite rundare former nedtill.




Någon gång ska jag våga operera bort mitt synfel, då kan man ju ha vilka glas man vill.





Bokomslag

Som jag har vevat det under morgontimmarna.
Och som vanlig blir drömmarna rätt galna, även om de handlar om ett omslag.

Vi skulle ha fotat det igår egentligen, men det är nu flyttat till på onsdag nästa vecka.
Min sista innan deadline måndagen den 20:e.
Vi har tänkt få med första kapitlet ur nya Sonja i Gloriapocketen och det brådskar ännu mer så idag ska jag fokuksera på det och skicka det till min redaktör innan jag jobbar med resten.

Idag har jag allt jag behöver hemma och behöver inte lämna lägenheten för en sekund. För mig är det de bästa dagarna.

Men:
I morgon ska jag på musikal, Book of mormon, som jag har pratat om tidigare och har sett både HÄR  i London och HÄR i New York.
Lika bra båda gångerna.
Jag kan vara nästan för yster inför morgondagen.

Här är öppningsscenen från Tony awards för några år sedan.

Men den bästa öppningsscenen jag någonsin sett är ur Lejonkungen, som jag såg ensam i London. Jag satt längst fram på kanten och var HELT blown away. Den håller inte samma klass hela vägen (vilket Book of mormon) tycker jag, men bränner man allt krut så här så är det kanske inte så konstigt.

torsdag 9 februari 2017

Idag har jag

1. Skrivit förslag på kort säljtext till Sonjas andra chans
2. Skrivit förslag på lång säljtext till Sonjas andra chans.
3. Skrivit kort text till bokinsida, Nya Sonja,  om mig själv.
4. Skrivit långt text om mig själv till Forum (eller snarare bearbetat en jag har arbetat på tidigare, den var rätt klar.)
5. Arbetat om baksidestexten till Glorias pocket (ett förslag till Månpocket.)

Bra jobbat Åsa.

I morgon är det tidig uppgång för då har jag massor med jobb i manuset. Deadline är inte långt borta och jag har väldigt många sidor kvar att redigera.
Idag orkar jag inte mer.

Ungefär så.
Vi kan väl höras, typ?

Vi har alltid pratat om att e-böcker

egentligen inte alls funkar med mina. I alla fall inte försäljningsmässigt.
Hur de går på bibliotek har jag inte fördjupat mig i, men i Karlshamn går det i alla fall bra.
Det är ju jättekul att se Gloria i topp. Vad jag vet har den inte varit det någonstans tidigare.

Jag googlar den boken ibland. Recensionerna har överlag varit så positiva att jag törs det.
Annars tycker jag mest att det är svårt att se någon ge en etta till det jag har jobbat så hårt med men det går ju alldeles utmärkt att låta bli att läsa kommentarer.
Många av dem som är med på Boktipset, och som läser mycket, kan inte uttrycka sig (det är ju inte heller deras jobb att göra det) men tyvärr läggs de "tipsen" vidare ut på andra sajter.
Nu kan man ju inte kvalitetssäkra det där, men för oss som jobbar kreativt kan det vara förödande på många sätt.

Annars då?
Jo tack.
Jag drömde mig vaken, såklart, och har fått plats på dagen gympapass så jag ska gör det under förmiddagen och därefter ska jag jobba.

Idag ska jag skriva säljtexter som sedan ska bearbetas av min redaktör och mig tillsammans, och så får vi se hur mycket manus jag orkar efter det idag.

Just den här perioden när manus börjar bli klart, säljorganisationen ska informeras om boken, vi ska fundera på lansering, bokmässan (som jag inte har varit på de två senaste åren ) ha omlagsdiskussioner etc, är nästan roligast.
Allt är fortfarande möjligt, det finns inga resultat utan vi kan fortfarande hoppas på en succé.
När den väl lanseras är det mest oroligt, tycker jag.

Det var det. Vi hörs!


onsdag 8 februari 2017

Onsdag och jag tror att jag lägger mig tidigt idag.

Jag tror att jag ska träna i morgon, och att jag säger tror är för att jag fortfarande står på väntelista. Men jag tänker åka dit och chansa, de släpper fler platser precis innan passet börjar.

Jag har handlat idag, ni vet sådant om man alltid glömmer bort (eller det kanske ni aldrig gör men för mig är mer regel än undantag.)
Så idag köpte jag värmeskydd till håret, fransk senap, tvättmedel och smör, lämnade in ett par för långa byxor för uppläggning och tog en tur till Akademibokhandeln och köpte litteratur som jag tycker att jag borde läsa.

Jag pratade med bokhandlaren som berättade att han sålde drygt 150 Sonjas sista vilja förra året och sisådär 90 Sonjas hemlighet. En otroligt lättsåld serie, enligt en av tjejerna som jobbar i butiken sedan länge.
De är så himla bra att prata med och jag får alltid energi av deras entusiasm.
I morgon är jag på redigeringen igen med förnyad kraft.

Men idag har läst och förkovrat mig istället.
Kul bok.
En nutidsvariant av Stolthet och fördom.
Så Mrs Bennet och alla hennes döttrar är med och fokuset ligger på att få dem bortgifta, men nu i Cincinnati och New York, 2016.
Miss Elizabeth Bennet jobbar på en tidning och Mr Darcy är kärlkirurg (typ, han har just klivit in på scenen, otrevligare än någonsin.)

I like a lot.

Sanning och Skvaller av Curtis Sittenfeld (som är kvinna).




Från toan på biblioteket



Sedan höll jag låda i en och en halv timma, inklusive frågor.
Jätteroligt, som vanligt. "Det bästa jag har hört här någonsin", sa en kvinna efteråt och det gör mig ju jätteglad, såklart.
En gammal jobbarkompis, som bor en halvtimmas bilväg därifrån, kom, och det blev jag förstås extra glad över.

Sedan åkte jag till Ica Maxi i Enköping och köpte frukostmat innan jag körde hem och parkerade bilen här hemma, halv elva. 

Nu har jag ätit mina två stekta ägg med en skiva lagrad ost emellan, tagit vitaminer och Probimage och ska dricka två koppar kaffe.

Jag är öm vid näsroten och utmed sidan av den av någon anledning och läsglasen sitter precis på nästipppen eftersom det gör ont att ha dem längre upp. Jag måste ha fått någon smäll som jag inte minns, gått in i något med glasen på. 
Det låter inte helt olikt mig, faktiskt.

Och jag är så enormt trött idag.
Skulle kunna sova flera timmar till känns det som, men vaknade av klockan och då var jag i Sälen med en massa gamla kompisar.
Söt dröm men ändå. Dessa drömmar.

I alla fall:
Jag ska prata med min nya redaktör idag i telefon klockan tio, och jag förmodar att det är dags att skriva säljtexter. De brukar vilja ha en längre och en kort och kärnfull och sedan bollas den fram och tillbaka till alla är nöjda.
Jag har mest tänkt vara ledig idag faktiskt, i alla fall tills jag piggnar till men jag tror inte att det blir idag utan i morgon.

Hej så länge!




tisdag 7 februari 2017

Jobbjobbjobb

Hela den här dagen är bara en massa arbete av olika slag så jag säger tack och hej för idag så hörs vi i mörra.

Tjohej.

måndag 6 februari 2017

Tre veckor för att redigera är för lite.

Jag inser nu att jag har haft tre månader på mig tidigare. Hela somrar och lite till både före och efter.
MEN.
Det finns den där uppsidan att jag lever och andas manuset, precis som när jag skrev det på sex eller åtta veckor (minns inte riktigt, det gick liksom i ett då.)
Men mer än tio sidor blev det inte idag heller och därför har jag bett om några dagar till så jag lämnar den 20:e istället vilket ger mig fyra extra dagar som jag förhoppningvis kan ägna helt åt en genomgång till.

Sedan ska det vidare till en redaktör och när jag får tillbaka det från henne vet jag inte.
Det brukar också vara mycket jobb men inte som den här första redigeringen när allt måste funka ihop.

Jag tror att det finns dem som tror att mina böcker är enkla att skriva bara för att de är lättlästa. But no, no, no.
Gloria var en riktig utmaning med sin dag för dag, och det är den här också men på ett helt annat sätt med alla bihistorier som ska funka parallellt och utan att ni blir ett enda dugg förvirrade när (ja när, inte om!) ni läser den.

Det var väl det.
Nu behöver datorn laddas.
Tjohej.




Sonjas andra chans.

Där har ni den.
Titeln på trean.

Hurra!

Jag tänker en hel del på vad jag ska göra när Misse inte finns längre.

Under förutsättning att jag själv mår bra såklart finns det två alternativ.

1. Jag vill flytta till en trea, få ett arbetsrum.

2. Jag vill flytta till en superbillig etta, där världen istället är en möjlig arbetsplats.

Ni fattar.
Å ena sidan, å andra sidan.

När jag blir en gammal tant kan ju en etta vara skönt.
Å andra sidan kan en trea innebära att man kan ta emot nattgäster på ett annat sätt.

Strax hämta tvätt och sen ska jag JOBBA!
Då tänker i alla fall jag ingenting utanför manuset.
Det är skönt.

Då är jag igång i tvättstugan.

Sov fram till halv tio och måste därmed ha stängt av larmet jag satt på åtta.
Som vanligt drömde jag.

Den här gången om Jonathans pappa (väldigt fredligt. Sedan många år har vi en fin relation men så har det inte alltid varit) och om att jag sprang i en stad och skulle shoppa.
Till sist hoppade jag av tåget någonstans och hade inga skor på fötterna, dem hade jag glömt ombord. Mina favvisar, svarta converse som jag helst alltid går i.

Jag sprang efter tåget men det var lönlöst. Jag fick i alla fall med mig Jonathans halsduk (!) eftersom hans pappa haft den.
Ja, ni hör.
Röra, och jag är trött på drömmeriet.
Kanske är lösningen att faktiskt INTE stänga av väckarklockan. Då slipper jag kanske den där dvalan sista stunden där drömmarna kommer in.

Nu har jag i alla fall satt igång alla fem maskinerna, om en halvtimma ska jag gå tillbaka (till huset bredvid) och hänga upp (hänger alla kläder så det tar en liten stund) och sedan börja jobba medan tvätten torkar.

I morgon ska jag till Enköping och bibblan i Fjärdhundra. Det ska bli kul. På bibblor har man alltid tid på sig, som nu en timma. Det jätteskönt för då kan man både berätta - och samtala - klart.
När det är scener man delar med någon annan blir det komprimerat och då får man JAG tänka mer på vad jag ska fokusera på.
Jag gör ju som Loket, jag jobbar utan manus, men det betyder ju inte att jag är oförberedd. Att hålla tiden är jätteviktigt. Jag vet vid något tillfälle att jag var på samma scen som en författare som till sist blev avbruten för hen spolierade hela programmet med sitt prat som aldrig tog slut.
Det är oartigt mot arrangörer och det är också rätt oförberett skulle jag säga (mer än nonchalant.)

Men en timma är bra, som sagt, och det ska verkligen bli jättekul! Jag har inte gjort något sedan Bollnäs och det var väl i November tror jag. (nä, det var oktober tydligen)

Misse skriker från soffan.
Vi hörs senare.




söndag 5 februari 2017

Det tar sådan tiiiid att få till det.

Tio sidor bearbetade på flera timmar. Men jag skriver till en hel del och jag skulle tro att jag har adderat 15% när jag är klar.
Hittills inga strykningar alls. Men det är så det brukar vara.
Teresa vill ha mer miljö och gullegull och hon få liiite mer av både och.
Inget av det är min grej, men någon doft av vitlök kan jag väl prestera. Och att det står ett träd någonstans. Gullegullet är värre, men jag löser nog det också.
Jag känner karaktärerna så väl och måste tänka på att alla som ska läsa inte gör det.

I morgon förmiddag måste jag tvätta. Jag har inte gjort det sedan skjutningen i våningen under och mentalt  kopplar jag ihop de där två, märker jag. Men nu måste jag. Det är två veckor sedan och tvätthögen är enorm.

Jag hivade sopor i morse och då tittade jag närmare på balkongen under och då ser man ett kulhål nederst på räcket, vid balkonggolvet.
De måste ha stått på balkongen och skjutit för att få till det hålet.
Offret hoppade över räcket har jag fått höra, så de har väl sprungit ut efter på balkongen och skjutit honom igen, kanske? Vinkeln är rätt omöjlig annars och stämmer inte med hålet i balkongdörrens glasruta (Lägenheten är fortfarande avspärrad och glaset i balkongdörren är inte bytt.)
Usch.
Jag har svårt att släppa tanken på hur jag hade reagerat om jag hade stått utanför 25 minuter senare än jag gjorde. Tack och lov för att jag hade lite tvätt just den dagen och därför kunde hämta den tidigt.

Utanför singlar det snöflingor. Jag ska äta något och sedan se ännu en film som behövs i researchsyfte.
Det finns mer att göra när man redigerar än själva skrivandet.

Hoppas ni har det bra i stugorna.
Hej så länge!








Jag vaknade åtta.


Då hade jag drömt ett bra tag. 
Dels om annalkande oväder, vilket kan bero på att jag läste om stormen Gudrun igår,  men också om Camilla Läckberg och något hon ville ha hjälp med (som jag inte minns nu, tror att hade med kläder att göra).

Sen duschade jag, åt frukost och därefter skrek Misse från soffan - som han gör varje morgon - att jag skulle sätta mig bredvid honom istället för vid köksbordet (jag har en öppen planlösning. En och en halv meter från köksbord till soffa. Bordet är det vita i nedre vänstra hörnet.) 
Ni ser honom på bilden.

Så nu sitter jag här och efter en liten stunds kliande bakom örat har han lagt sig ned och sover nu tungt. Jag ska förstås jobba.
Hälften kvar och nu brådskar det faktiskt.
Så jag kör.

Vi hörs senare.




lördag 4 februari 2017

Jag tror att det blev bra efter två timmars jobb med två sidor.

Det blir mer i morgon.

Strax Mello och därefter en ny serie, brittisk, som heter Hotel Halcyon. Ser väldigt lovande ut.
Så här skriver TV.nu

Vi följer livet på det glamourösa femstjärniga hotellet The Halcyon medan tyska bomber faller över staden. Kriget påverkar tillvaron i grunden för alla, oavsett social ställning.

Det låter väl bra?

Annars då?

Jo tack. Mamma och jag ska ut och resa i maj igen. 

Det är tredje året vi åker till samma ställe, samma hotell.
Störtmysigt, och den enda chansen för oss att ses som det är just nu med katt som behöver tillsyn och medicin två gånger om dagen och som inte går att lämna bort längre.
När vi åker har Jonathan och Linnea lovat att vara här.


Schyst utsikt från balkongen.
Någon gång borde jag väl förlägga en handling till den här ön och Fig tree bay. Jag har varit där några gånger nu.
Det är perfekt av många skäl, men främst för att vädret (oftast) är stabilt. Tidigare har mamma och jag varit där i månadsskiftet april maj och det har varit toppen varje gång.

Det var det.
Nu musiktävling.
Hurra!





Friskis på lördagar klockan tio är ljuvlig,

för då väller det in treåringar som ska ha gympa.
Det går inte att beskriva hur intressanta dessa små kryp är. 

"Mamma, kolla, där går en nakenfis", hojtade en av dem i omklädningsrummet idag. Och medan mamma hyschade så hade jag lust att kidnappa sköningen och ta med hen hem. Med gosedjur, besvärliga strumpor och så mycket kli i benenen att det känns mycket bättre att försöka hoppa jämfota, tror jag att vi hade haft en kul eftermiddag.
Att man sen kan lämna tillbaka de små liven är ju galet bra.

Egentligen borde jag volontära mig som extramormor till ensamstående mamma som aldrig får avlastning.
Å andra sidan kan jag inte binda mig vid något (just nu)  och barn behöver bundenhet tror jag.

Well, i alla fall något att fundera på.

NU ska jag skriva det där kapitlet jag tänkte på i går kväll.



Godmorgon!

Vilken dag än så länge!
Två ägg, lite majonnäs (jag är inte så förtjust i det, därav lite, borde tagit olivolja istället) och två koppar kaffe, en dusch och nu är jag strax på väg till mitt core-pass på Friskis.

När jag lagt mig igår kom jag på en grej som nog ska vara med i manuset, så den behåller skvalpande i huvudet medan jag pressar musklerna i magen till stordåd.
De ska krama ryggraden, är tanken.
Hah haha haha.

Men på riktigt så mår min kropp väldig bra av core-träningen.
Tränaren är så himla noga med rörelserna, pratar under hela passet om hur vi ska hålla kroppen. Min rygg har småbråkat genom åren men jag har inga som helst problem med den sedan jag började träna för ett år sedan.

Så fort jag kommer i lite bättre form tänker jag också gå på passet på måndagar. Det är lite tuffare och vissa rörelser kan jag helt enkelt inte göra eftersom de innebär sitta på svanskotan och det finns inget som kan få mig att göra det längre eftersom den inte är som andra, och blir lätt inflammerad. Då hittar jag på något annat magstärkande istället (känn inte att ni behöver lösa mitt problem, jag lovar att jag har provat allt.)

Gumpen är jag rädd om, jag sitter ju på den hela dagarna, och jag sitter mellan två sittdynor i soffan för att den inte ska gnuggas mot något. Smart va?

Morgonrockens tillkomst är bara för svanskotans skull. Inga sömmar är tricket. När den inte är okej gör minsta skav skitont. Jeans i bilen är en sådan no no  no. Sömmar på trosor likadant.
Man kan säker operera bort det som är för långt (min ser inte ut som din) och som jag är född med, men det är ju en jävla operation att kapa en del av ryggen även om det bara är kotor längst ned.
Jag tycker att jag kan hantera det fint om jag får göra som jag vill med träningen och vara klädd som jag vill på jobbet.

Och det få jag ju.

Hurra!!!


fredag 3 februari 2017

Hälften kvar och nu börjar det bli liiite tajt med tid.

Jag jobbar på , men mer än fyra intensiva timmar var omöjligt idag. Hjärnan vill helt enkelt inte funka.
Och idag kom jag igång för sent. Jag vaknade för sent och fastnade sen på allsköns skit innan jag började jobba klockan elva.
I morgon ska jag träna, men efter det är jag på det igen.

Jag har just sagt nej till att gå på bio med Jonathan och Linnea på söndag, vilket känns trist, men så är det under jobbperioder. Tack och lov förstår han precis eftersom han också ofta jobbar mot deadlines.
När jag hade en särbo försökte jag tajma in mina lediga dagar med hans och när det inte funkade fick jag dåligt samvete.
Det krävs en hel del förståelse om man ska vara ihop med en kreatör när det vankas deadline.
Sedan har jag ju aldrig haft större behov av att umgås särskilt ofta med mina män. Någon gång då och då har räckt.
Perfekt för en författare.
Inte lika perfekt för vanligt folk.

Well.
No more kompromissande.
(Hela jag andas ut när jag läser det. På riktigt.)

Kommande vecka är jag busy med föreläsning på tisdag, omslagsfotografering på torsdag och äntligen, äntligen, äntligen The book of Mormon på Chinateatern på söndag.
Och veckan efter ska jag lämna manus på onsdag, så det är tajt som fasiken.
Jag hoppas att jag slipper be om en vecka till.
Vi får se.

Så.
Fredag.
Himla bra dag.

Nu ska jag se Sex and the City där jag känner en allt större samhörighet med Samantha. Minus sexet med kreti och pleti för det hade jag aldrig vågat.




Men hennes ovilja att binda sig känner jag väl igen.
Och det tog mig jättemånga år att komma på att det var så jag trivdes bäst, även om allt hela tiden har pekat i den riktningen.

Jag har också gått på hur man bör leva, vad man ska längta efter, och jag har sett hur andra har lyckats medan jag aldrig har gjort det.

Men i backspegeln ser jag ju hur jag har längtat ut. Tidigt. Kanske nästan från början. Men så har jag kompromissat, tänkt att jag är knäpp, försökt. Varit betuttad och då ska man väl ...
Här ruskar jag på huvudet trots att ni inte kan se det.
Det funkar ett tag det där självbedrägeriet, men inte länge.

Gud, det här blev långt.
Sorry.
Svammel och viktigheter på en gång.

Vi hörs!





Då var rumpan placerad i soffan för en hel dags redigering.

Vi hade en ny tränare igår (återigen en kvinna över 65) och hon gjorde övningar som idag känns i magen.
Gött.
Det kan min mage gott ha.

Min mage, som när den var i tonåren fick kritik av grannkillen för att den var för platt. Han tyckte det var mycket finare om den putade lite.
De gjorde den inte ett enda dugg förrän jag fyllde 50.
Min fina mage.

När jag var 43 tog jag bort livmodern och den var då så stor (eller myomet var) att de fick öppna nedifrån och upp till naveln, och det är klart att då förändrades utseendet på magen rejält (än idag förstår jag inte att de inte kunde gå in i mitt gamla kejsarsnitt, som de sa att de skulle, där jag fick ut ett barn på nästa fem kilo.)
Men platt var den fortfarande.

Jaja.
Jag jobbar på att sluta sörja tidens gång och någon annans kropp skulle jag verkligen inte vilja ha. Tänk att för första gången gå runt på jättelånga ben, till exempel.
Det måste ju vara jättevingligt?
Och ha en helt slät feja, eller tjockt mörkt hår? Nä, jag vill ha mitt tunna.
Och mitt ansiktes karaktär.
Jag bara inte vill att det ska åldras så fort.
Det är mycket mer hastigheten på åren som går som är mitt problem, än min ålder i sig.

Som ni vet använder jag mig av knep. Ett är att tänka att jag nu är mellan 25 och 85. Ett annat att om 18 år är Jonathan 40.
DET känns på riktigt som som en evighet!

Idag tar jag ett par voltaren för att slippa känna nacken (ni fattar.)
Jag har beställt tid hos en sjukgymnast. 27 februari. Lång tid, men det är okej. Jag har ju haft det här ett tag.

Det var väl det.
Jag fick mediciner till Misse för ett halvår. Sedan får jag väl ringa och bråka igen.

Fredag.
Helt underbar dag så här långt!
(Inte ute, men här inne hos mig.)


torsdag 2 februari 2017

Jag tog ledig idag,

och klappar mig på axeln för att jag är en sådan fruktansvärt bra chef.
Istället har jag inte gjort ett dugg mer än
bäddat rent och fint,
lagat mat,
badat och tvättat håret med allsköns jox och snart ska jag lägga mig bara för att det är så galet härligt.

Notera gärna den lilla trappan (med fårskinn) till sängen. Till de små och gamla i familjen.


21.00 ska jag se på den utmärkta nya serien This is us, som går på trean.
(Jag såg att Notting Hill går på åttan samma tid, för er som är mer intresserade av det.)
Fram till dess ser jag nya avsnitt (tror jag) av Modern family på åttan.

En sådan dag, helt enkelt.
I morgon jobbar jag igen.
Tjohej.


Jag är så ARG på veterinärkliniken.

Jag vet inte om ni minns att vi var dittvingade i strax innan jul för att ta prover, eftersom det inte hade gjorts på länge.
Min försäkran om att katten mådde bra, hjälpte inte. prover skulle tas och jag accepterade det eftersom det var länge sedan och jag ändå kunde förstå att det måste göras.
Vi åkte dit. Misse var knäckt, men prover togs och visade att han var helt okej.

Idag gick jag in för att be dem ringa in ett nytt recept på sköldkörtelmedicinen som de inte gjort när de ringde in värkmedicinen, då i december.

Då får jag reda på att Misse borde komma tillbaka för att ta prover, för sköldkörteln tog de inget på i december, bara njurarna.

Alltså på riktigt.
Jag tycker att det är lurendrejeri. De vill ha mer pengar. Tvåtusen nya pengar. Det kan man få om man tar ett prov i taget.
För prover som förstås skulle ha inkluderats i december, ett besök jag fruktansvärt motvilligt gick med på eftersom Misse är så rädd för både bilturen, undersökningen och proverna.

"Man måste ta prover, det är lag på det", sa hon idag. Hon, som fick all skit av mig.

Jag ställde till med en scen. Tyvärr är jag inte bra på kontrollerat arg. Jag blir skogstokig de gånger det händer och idag fick förstås fel person på pälsen. Receptionisten har ju ingen koll på vad veterinären gör.
Grrrrr.

Nu ska de ringa in ett recept.
Vad tror ni? Får jag för tre månader eller längre?

Nu ska jag dricka kaffe, komma in i skriv-mode.
Jag tror att jag måste äta lite ost.
BabyBelle.

GRRRRRR.


Jag kämpar med mig själv

Än är det inte alls självklart att träna.
Men nu ska jag.
Pepp pepp. Snart är det över.

onsdag 1 februari 2017

Jag var på lokal igår,

och drack som vanligt inte en droppe annat än vatten men är ändå stuptrött idag. Trots att jag var hemma före 22.
Vi firade att en av oss ska flytta utomlands i tre månader och att en annans hjärntumör är puts väck.
Jättemysig kväll på Riche.

Pamela Andersson, Pernilla Alm, Moi, Susanne Boll och Sandra Gustavsson


Sedan gick jag utmed kajen till bilen som stod parkerad utanför Strand hotell. Där finns alltid plats om man åker till stan på kvällen "tips."

Det är något visst med Stockholm. 
Jag har bott här i 31 år nu. Herregud vad jag har sprungit på den här gatorna i stan. I alla fall på dem som låg nära Café Opera.

Första sommaren jag var här var för 33 år sedan. Då serverade jag på Waxholms hotell mellan två vintersäsonger i Sälen. Flyttade hit permanent gjorde jag först det året jag började flyga.

Time.
Fan, att den går så fort.


Från kajen vid Strand hotell, på andra sidan vattnet ligger Strandvägen.



Sedan fastnade tant Åsa framför tv:n i sängen och såg på Billions. En dramaserie på HBO. Inte en enda sympatisk karraktär och ändå är jag fast.
Den handlar om en åklagare och en fondförvaltare. Den ena jagar den andra.
Typ.

Det var väl det. Ingen träning idag. Nu ska jag jobba.
Tjohej.