Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 24 februari 2017

Idag fyller min blogg 8 år.

Grattis till mig för det.
Det allra första inlägget, back in 2009, handlade om Victoria och Daniel eftersom de passade på att förlova sig samma dag som jag började blogga.

I den gamla bloggen var jag seriösare än jag är nu för tiden.
Senare samma år kom jag ut med en bok om medberoende (och missbruk) och bloggade förstås om de ämnena och inte minst om otrohet (hoppas länken funkar, de flesta inlägg om det ska dyka upp där) som jag som coach ägnade mig mest åt då under några år.

Jag tänker ofta på gamla klienter och hur det har gått för dem. Mår de bra nu? Hittade de lugn och ro (tillsammans eller isär är egentligen inte så nog tycker jag. Hur man mår är det viktiga.)
Kunde partnern som kände sig sviken (och tusen känslor till) lämna det bakom sig till sist?

Män och kvinnor hade väldigt olika ingångar i coachingsamtalen. Kvinnor var fokuserade på känslor som deras partner eventuellt haft (presenter, ömhet, ord, middagar, romantik etc), män på sexet (var, när, hur, storlek, lögner.)

INGEN sa att det var deras partners fel, istället sa de flesta att de hade ett bra äktenskap. Det var något inom den otrogne som skavde som inte hade särskilt mycket mer partnern att göra (kom ofta fram till sist.)
Men vissa slingrade sig som ålar och andra tog ansvar direkt.
Av tio otrogna var nog fyra av dem kvinnor.

Det var min dåvarande förläggare på Kalla Kulor som insisterade på en blogg. Han insisterade på FB också, så jag skulle tro att jag blev medlem där ungefär samtidigt.
Mannen jag levde med då var rätt svartsjuk och FB gillade han inte alls, men jag var ju "friskare" då än tidigare, så jag struntade i det eftersom jag varken då eller senare har använt mina sociala plattformar till raggningsställen. Tvärtom blir jag bara illa berörd av påstötningar. Komplimanger och insinuationer från främlingar är obehagliga när det inte gäller mina böcker (haha).

Jaha.
Åtta år.
Blir det åtta till?
Kanske.
Så länge det är roligt fortsätter jag.




8 kommentarer:

Anonym sa...

Har läst även din första bok - mycket stark!
Kan inte tänka mig annat än att "Sonjas andra chans" faller i mycket god jord!
Jag hoppas innerligt att du kommer att tycka att bloggandet är roligt lång tid framöver
Kram
Monica

cyndi sa...

Grattis Åsas blogg.
Jag har inte varit med från början men några år har det blivit. Tittar in nästan varje dag. Det här är en av tre bloggar som jag fortfarande hänger på.
Och jag kommer ihåg att när jag började läsa bloggen fanns det en till blogg också. Där kunde man läsa om Sonjas vänner. Kul!
Och när du nu berättar om din första bok kom jag att tänka på när vi (hela familjen) var på författarsamtal i Karlstad och du stod på scenen och berättade. Om ditt liv och din första bok och om Sonjaböckerna. Jag blev så berörd. Jag hade väntat mig ett lättsamt "föredrag" om dina feelgoodiga Sonjaböcker, men det blev så mycket mer. Och du pratade till dem i publiken som eventuellt hade samma erfarenhet som du. Kanske förändrade du någons liv just så. Jag har fortfarande inte läst din första bok. Men jag tror jag ska göra det nu.
Tonårssönerna minns fortfarande den där kvällen. och vi brukar låtsas att vi känner dig.
"Jomen Åsa, hon som vars å bra på den där författarkvällen och som gillar Norge."
Hoppas det inte kändes som en påstötning ;-)

Åsa Hellberg sa...

Tack Monica!!

Tack Cyndi, japp jag funderar på om jag kan använda den nu också (sonjas vänners blogg. Men, pratade vi med varandra i Karlstad?
Vet du. Efter nästan varje föreläsning jag har, hör någon av sig med samma problematik. Därför känns det viktigt att fortsätta prata om det i de sammanhangen. Dessutom inbillar jag mig att det blir en lite intressantare föreläsning om det utöver glitter och glamour finns något annat.
Tusen tack!



Anonym sa...

Tänk att det gått så lång tid...
Grattis till dit du nått och vad du åstadkommit sedan dess.
Sanna

Elisabet Nielsen sa...

Grattis till åttaårsdagen för bloggen!

Jag har ju inte varit med så länge, bara de senaste åren men det har varit härligt och spännande och inspirerande att få följa skrivarvardagen med skrivarvedermödor och skrivartriumfer. Och diverse kattförvecklingar från en åldrad men lojal gentleman på fyra tassar.

Hoppas att du finner glädje i att blogga länge än, för din blogg är ofta en av dagens glädjepunkter.

lillalenah sa...

Grattis Åsa, jag hoppas då verkligen att det blir åta år till eller mer!!
Jag läser också så gott som dagligen din blogg, en av mina favoriter.Jag gillar upplägget, att det handlar om stort o smått..och din humor..och att du bjuder på dej själv på alla sätt!! GO GIRL !! o trevlig helg!!

Åsa Hellberg sa...

Tack Sana!
Tack Elisabet!
Tack lillalenah!

Eva-Lotta sa...

Grattis!
Jag har läst alla dina böcker :)