Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 31 mars 2017

Bra dag:

Jag har tvättat.
Skurat golv.
Klippt och fixat håret.
Fått ögonbryn.
Nu ska jag laga lite mat och sedan måla mina hemska, hemska skrivnaglar. De är bedrövliga under sådana här perioder, men lite färg gör det aningen bättre. Men bara aningen.

Och så har jag fått besked om att de här jag trillat in.
Hurra!



På onsdag ska jag till förlaget och signera några till Månpocket, och hämta mina egna exemplar.
11 april ska den finnas ute, har jag sett på nätbokhandlarnas sidor. Men den räknas som en majrelease.
Sist i den ligger första kapitlet av Sonjas andra chans.

Iiiiiiii.
Jag hoppas så att Gloria i pocket blir omtyckt!

I morgon ska jag upp halv sex, så det blir en så tidig kväll som möjligt för mig idag.
Skövde – och Värsås Bokyra – gäller i morgon!




4 sidor kvar som jag sparar till på söndag.

Idag ska jag tvätta, städa och gå till frissan och i morgon ska jag till metropolen SKÖVDE och föreläsa på en bokyra strax utanför stan.
Det ska bli mig ett sant nöje!

Hur mår ni? Har ni stora planer för helgen? Uppdatera mig medan jag springer till tvättis!

torsdag 30 mars 2017

På det igen.

Jag KAN kanske hinna igenom resten idag (23 sidor) men misstänker att det är lite kompletterande skrivgrejer i manuset som kanske drar ned takten.

Målet är satt till i morgon när jag har tänkt vara ledig, så in emellan tvättstugan jag har på förmiddagen och frissan på eftermiddagen, kanske jag behöver jobba lite till.

Wohoo.
Mot målet.


onsdag 29 mars 2017

Ugnsluckan glänser

Och innanför ligger en kycklingfilé omringad av blomkål. Hade jag kommit ihåg paprika hade jag slängt in det också. Putter i 20 minuter, typ.
Till detta serveras någon form av sås. En bea eller senap.
Det är lite tidigt, men jag är hungrig!

Fårdan är hämtad. Femtusentvåhundra kostade det. Ungefär det jag skulle få om jag sålde henne. Haha.
Nu ska det bara på sommardäck, sedan är hon förhoppningsvis klar för närmsta halvåret.



Uppdatering: Vanligtvis använde jag färskt blomkål men den här gången provade jag den frysta. Det blev inte bra om man som jag vill ha den knaprig.
Så ska du vyscha in blomkål i ugnen, så skär buketter av ett blomkålshuvud istället. Lägg dem runt en färsk kycklingfilé, på med olivolja. 200 grader i 20 minuter. 
Strö flingsalt över.
Färdigt.

Dagens dessert smakade bättre.
Värm frysta bär, förslagsvis blåbär och hallon, som finns i praktiska förpackningar i varje frysdisk.
Dela färska jordgubbar i mindre bitar. Släng över ett par matskedar keso. Lägg på den varma bären. Gegga ihop.
Ät.


JAG ÄR HELT WILD & CRAZY

och tar ledigt idag eller på fredag.
Fredag kanske ändå är bäst. Jag ska till frissan på eftermiddagen och det passar bra att städa före det.
Det är min enda anledning till ledighet.
STÄDA.
Jag längtar efter såpadoft och skulle förstås kunna ägna mig åt det efter ett jobbpass, men då är jag oftast så himla trött att jag skiter i det.

Ugnsluckan.
Vad säger man?
Dags för såpa där också, va?
(Bakom den bakas just nu mina scones, för jag är HUNGRIG!)





Så, fredag får det bli.
Idag jobbar jag fram tills jag ska hämta Fårdan.

Hurra!


tisdag 28 mars 2017

För att vara författare av romantisk litteratur är jag pinsamt

oromantisk.
Man kunde ju kanske tro att det i alla fall dansade runt några stjärnor i ögonen när det tänds ljus och dukas fint.
Men inte.
Det är bortslösat på mig, faktiskt.

På riktigt är jag alldeles för krass och för otålig för att titta någon i ögonen och tycka att det är fantastiskt.
Jag är ju också omvittnat kass på närhet och står ut med att vara nästan-nära i ett par år, men det har jag ju pratat om tidigare. Jag tröttnar och ger mig av, på ett eller annat sätt.

Ändå skriver jag om romantisk kärlek, den som jag tror på för andra, men som jag själv kanske mer praktiserar genom att vara ett hygglo.

Det är intressant det där med vad man väljer för genre, tänker jag.

Jag har alltid varit förtjust i flirt och charmerier, har gillat pirret man kan få av ögonkontakt, de inledande dansstegen mot något.
Det där tror jag är min grej i böckerna också. Flirt och charmeri. Jag tycker i alla fall att det är roligast att skriva om.

Mitt eget bästa flirt och charmeri hade jag i Borgholm för 150 år sedan.
50 meter bort, blickar en hel kväll, vibbar som inte blev till något mer än så ... och sedan träffades vi igen, i Stockholm ett år senare. Jag kände igen honom. Han kände inte igen mig. Men samma blickar på samma avstånd.

Den känslan som man kan få i bröstkorgen där och då, är så svår att beskriva i en bok. Det är en värme, ett tryck, en nerv som inte  riktigt låter sig beskrivas.
Men den är häftig.
Jag kan också få samma känsla när jag ser ett riktigt bra romcom, eller läser en riktigt bra romantisk bok. Det finns scener som skapar exakt samma känsla inom mig som om jag var på plats och i en av rollerna.

jag behöver inga charmerier för egen del.
Jag kan titta på en film. 
Wohooo.








När jag kom dit var hon inte besiktigad

och framvagnen var inte inställd, så jag fick frågan om jag kunde komma tillbaka med bilen i morgon igen.

"Grrrr", sa jag högt.
Janne blev så rädd att han DIREKT lånade ut en bil till mig så att jag istället kunde låta Fårdan stå kvar där över natten. Jag får åka tillbaka med lånebilen imorgon när Fårdan är klar för avhämtning (hade de kommit  på den idén tidigare och ringt så hade jag ju sluppit åka dit alls förrän i morgon.)

Morr är bra.
Jag borde ägna mig oftare åt det.

NU ska jag se på ett nytt avsnitt av Scandal.
Jag hade inte märkt att den nya säsongen hade startat, men hade den sedan tidigare på inspelning på Tivo-boxen.
Lyckan när man tror att man har missat de sex första avsnitten och så ligger de där!
Hurra!



Fårdan är avlämnad,

och jag är hemma igen och ska jobba en stund innan jag tar tunnelbanan tillbaka och hämtar henne.
Jag frågade vad det skulle kosta och det kunde han inte säga eftersom han hade så mycket att göra när jag kom men bilen. Vanligtvis brukar jag fråga det när jag beställer tid men det glömde jag den här gången. Dumt va? Jag kanske får en chock?

Jag håller en tumme och fokuserar istället på MANUSET.
Målet är 10 sidor eftersom jag är framme vid något som behöver lite extra bearbetning och därmed mer tankeverksamhet.
Men jag har ju gett mig själv till och med fredag för den här omgången så det kommer att funka (som det ser ut just nu, peppar peppar tvi tvi tvi.)

Tjoho.
Framåt marsch!


måndag 27 mars 2017

Strålande dag i skrivstugan.

När jag var klar för idag tog jag en promenad och sedan la jag mig i sängen och såg Big little lies och Billions. Två favvisserier på HBO som släpper nya avsnitt varje måndag.

Jag fick kämpa för att hålla mig vaken efteråt.
Men tidigt tidigt i morgon bitti ska Fårdan till bildoktorn så istället för en tupplur – som hade kunnat bli låååång – tog jag ett bad och passade på att titta på en gammal intervju med Oprah och JK Rowling.
Två kvinnor med enorm framgång. Intressant. Jag skulle vilja intervjua båda!

Annars har jag ägnat mig åt att irritera mig på liljorna i fönstret, som är vackert apelsinfärgade men som inte passar färgmässigt med resten av lägenheten där rosa är accentfärg.

Yes, det är skitstört men så är det.

Mina ögon klarar högar här och där och grejer på golvet kan jag kliva över.
Men färger som inte passar ihop, tavlor som hänger i fel kombinationer, en matta som ligger snett, en lampa som inte står tillräckligt nära/långt ifrån/har fel glödlampa ...?
NÄ, den går inte

STÖR (blommorna i fönstret vs kuddarna/filtarna/krukväxterna)



STÖR INTE (högen med gardiner som i några dagar har legat på soffkanten med mitt träningsband ovanpå.)

Men jag tänker att det är exakta symboler för hur jag är. 
Å ena sidan, å andra sidan och väldigt lite däremellan.



I Lappland

viner stormarna så till den milda grad att ett tåg fastnade i snömassorna.
Här är det mer storartat vårväder som gäller och jag förmodar att jag tar mig ut idag också, även om jag främst ska prioritera jobbet såklart.

Först av allt ska jag prioritera nacken, med ett besök hon sjukgymnasten.

Jag har varit försiktigt positiv i några dagar men i förrgår var det dags igen. Och igår hade jag ont i min gamla frusna axel, i överarmen där den värsta smärtan satt då - för snart två år sedan.
Nu sägs det att man inte kan få tillbaka det i samma arm två gånger (utom i extrema undantagsfall) så möjligtvis har jag överansträngt mig lite när jag har gjort mina övningar med gummibandet.

Eller så är det ovanan att sitta vid köksbordet som jag gör nu när jag redigerar. Det blir enklare att sitta här med alla papper. Och det är skillnad på att redigera och att skriva. En hel del tid går åt till läsning nu.
Men armarna ligger ju annorlunda än när jag sitter i soffan, såklart.

Nog med tantproblem.
Jag är på hugget. Självförtroendet på topp igen.
Jag är grym!

Ps, har ni tänkt på att barn aldrig rundar saker och ting. De går alltid rakt fram och om det finns ett hinder i vägen klättrar de över det.
Förresten går de inte förrän de börjar skolan. Fram till dess springer de.
De två första åren i skolan hoppar de fram.
Och fram till gymnasiet, måste de göra konster där det går att göra konster. 
Som att åka kana på räcken. 

Allt sånt går över när de är 15.
Kolla får ni se.


söndag 26 mars 2017

Åh, vad han är bra på gråtkranarna, Nicholas Sparks

Och jag köper det rakt av.
The last song. Såg den just på femman.
Buhu buhu.

Nicholas Sparks är mannen bakom The notebook, som väl de flesta känner till, och egentligen tycker jag att det är snäppet för mycket smör för mig. Ändå sitter jag och tjurar.
Men släng in ett litet barn som spelar sin roll som lillebror så att man verkligen tror honom, så är det kört för min del.

Jag ska se en annan film med pappan i The last song, Greg Kinnear, senare ikväll. En film jag har sett förut och minns som oväntat bra och berörande:
Stuck in love.
Den kostar 9 kr att hyra på Itunes.











Bra jobbat idag,

även om jag just nu känner mig som Sveriges absolut sämsta författare. Det är NEDSLÅENDE med alla påpekanden i manuset och en dålig dag sjunker självförtroendet.
Andra dagar kan jag se annorlunda på det, så det går verkligen upp och ned.

Det rimliga vore ju egentligen att jag efter sju böcker skriver bättre än tidigare, men med en ny redaktör och en kort redigeringstid i förra omgången, så känns det just nu precis tvärtom.

Jag tog mig i alla fall ut, hurra för det.
Och satt en stund på balkongen. Hurra för det också.

I morgon ska jag till sjukgymnasten igen och sedan är det manuset som gäller.
Heja Hellberg. You can do it!



Jag bakar mandelscones,

och under tiden de gräddas surfar jag lite.
Numera har jag ju slutat att göra det före tio sidors jobb annat än en snabbis på nyhetssajterna, men om jag nu ändå ska vänta på bröden så ...

Jag bakade igår också.  För att äta som någon slags brunch. Men det blir det ju på sätt och vis idag också eftersom allt blir en timme senare.
Dessutom såg jag de avsnitt jag hade kvar att se av säsong 3 av Grace & Frankie, denna ljuvliga serie som Netfix sänder.

Det var det.
Frukosten är serverad och jag börjar snart jobba.
Den där solen som ska vara så varm här idag har jag än så länge inte sett röken av, men kommer den får jag väl gå ut som alla andra. Så länge strävar jag på med Sonja3.



Och Ps, det brukar sägas ett bra manus kan sammanfattas väldigt kort.

Så här se en pefekt plott ut (om Grace & Frankie från Wikipedia) och det spelar förstås ingen roll om den är till en bok, film eller tv-serie.

Plot[edit]

The series follows Grace, a retired cosmetics mogul, and Frankie, a hippie art teacher, whose husbands, Robert and Sol, are successful divorce lawyers in San Diego. Grace and Frankie's lives are turned upside down when Robert and Sol announce that they are in love with each other and are leaving their wives. Now, the women, who have never particularly liked each other, are forced to live together and support each other as they navigate the next chapter of their lives.




lördag 25 mars 2017

Vet ni hur svårt det är att få tag på den perfekta vita T-shirten?

När jag väl får tag på en köper jag många och de allra bästa hittar jag nästan alltid på HM.
Men nu har det gått ett tag, de jag har haft har jag nästan slitit ut, så under våren har jag letat nya.
Oftast brister det på kragen. Den perfekta vita T-shirten är inte alls urringad. Den har en rund hals, som sitter vid halsen.

Det är där det det blir problem.

Om kragen går ett par centimeter för långt ned blir det inte längre bra på mig.
Det är väl något med min bleka hals som jag inte klarar (för är den brun funkar det mesta tycker jag.)


Inte så här!
Perfekt vit t-shirt minus det röda märket

Idag hittade jag i alla fall en på HM som jag tog hem och provade och den funkade.
Hurra.
Så nu måste jag köpa ett gäng så att jag klarar mig i ett år eller två.

Idag når jag inte mitt skrivmål.
Jag är trött och tar ledigt resten av dagen vilket betyder att jag inte är klar på onsdag som var tänkt.
Istället siktar jag mot fredag, och så börjar jag om på söndag (eftersom jag är på signeringsresa på lördag.)

Ny plan som jag hoppas funkar!



Okej, så jag jobbar.

Och jobbar.

Jag börjar bli rädd för att jag ska få allvarlig D-vitaminbrist snart om jag inte går ut, så idag ska jag göra det om solen stannar där den är just nu.

Jag börjar med de första tio så tar jag tar paus innan de nästa.
Dessutom måste jag handla och ska passa på att gå till apoteket och kolla in just D-vitamin.
Wohoo.





fredag 24 mars 2017

Jådåminsannsåatt.

Ungefär 90 sidor kvar att redigera, så min tidsplan håller än så länge.

Jag har dessutom redan hunnit rensa balkongen på gamla växter som har stått hela vintern, jord som har legat i en stor kruka och sopat upp så mycket som möjligt efter en nedklippt buske.
Sedan rann det vatten ned till balkongen under, men eftersom ingen har flyttat in efter skottlossningen - och den nästan skrämde livet ur mig - så är det med en smak av vedergällning som mitt blomvatten droppar ned på den.

Egentligen borde jag nog gå ut. Det är jättefint väder och solen skiner. Men jag är så himla trött att jag tror att jag lägger mig en stund istället.
Det känns som om jag behöver det mer.

Vad ska ni göra i helgen om ni är lediga?
Ska det bli fint väder där ni bor?

Fredag.

Nu KÖÖÖÖR vi.
Wohoo.

Vi hörs när jag är klar med mina 20.
Då ska jag rensa balkongen.


torsdag 23 mars 2017

Vissa dagar är jag hungrigare än andra,

och idag tror jag att det beror på att jag inte åt frukost förrän typ klockan 10 (och varit uppe sedan åtta.)
Så i halvtid, efter jag hade handlat, åt jag en baconomelette på tre ägg.
En timma senare var jag fortfarande hungrig, och då bakade jag mina mandelscones lite snabbt och satte i mig fyra stycken, med smör och ost på, medan jag redigerade resten.

Nu är jag hungrig igen (!) men ska ändå vänta lite.

För övrigt kan jag berätta att solen fortfarande lyser finfint i min förort, trots att klockan är fem.

Det var väl det.
Bra dag.

Vi hörs i morgon.


Nu är halvleken slut,

och tror ni att jag är laddad för nästa tio sidor?
Inte ett dugg. Men det är nu agnarna skiljs från vetet, mina vänner, för trots antipatin mot att göra mer idag så kommer jag att göra det.
Men jag vill väldigt gärna att ni ska veta att det är under någon form av fjantig protest.
Och jag tror att de här sidorna är rätt kul, så det kommer säkert att gå finfint när jag väl börjar.
Men först en kopp kaffe.
Okej?


Då så.

Ny dag i den Hellbergska skrivstugan.

Jag vaknade i tid idag och det är toppen för då kan jag dela dagen i två delar. De första tio sidorna innan jag måste handla och de sista tio efter.
Tack och lov hade jag rört till dagarna lite i mitt huvud så det är först nästa lördag jag har en föreläsning i Skövde.
Det är toppen för då kan ju jag stå på gasen i flera dagar till.

På måndag ska jag till sjukgymnasten, på tisdag – sista dagen innan körförbudet – lämna in Fårdan så att Janne bilmek får åtgärda plumparna i besiktningsprotokollet, och på onsdag har jag ju en tanke om att vara klar med denna första omgång.
Då har jag drygt en vecka på mig med omgång två.
Det är tajt men ska gå.

Torsdag som känns som en tisdag.
Nu kör vi!

onsdag 22 mars 2017

Åre

Januari 1990 eller 1991. Jag var nyanställd på Philip Morris restaurangdivision. Vi: min chef, min kollega och jag, åkte till Åre - med tåg - för att jobba med ett stort, återkommande, restaurangevent som hette Gastro-ski. Tydligen finns det kvar, jag googlade, här är en länk.

Då var det i alla fall ett event där branschen, främst tobak- och spritföretag för det var de som hade pengar, haha, ordnade en jättefest i två-tre dagar i Åre för restauranganställda från hela Sverige.
Galenskap, skidåkning och fruktansvärt roligt.

En av kvällarna spelade Sven-Ingvars, och före spelningen tyckte nog de flesta att det var lite töntigt, men herregud vilken kväll det blev.
Svt var där och spelade in en dokumentär (kan ha varit till deras 35-års jubileum) och folk dansade, festade och skrattade hela natten.
Sån succé.
Men så vann de en Grammis och spelade på Hultsfred senare samma år också.

Och för mig var det något av det roligaste jag har gjort.
Jag var på flera Gastro i Åre efter det, men inget slog det allra första med Sven-Ingvars

Jag pratade min min exchef idag och hon sa att det var synd att Sven-Erik, som hon kände även privat, inte fick vara med i Så ska det låta, och det håller jag med om.
Det har ju gjort en och annan goding, de där goa göbbarna från Grums.







Och så en attack i London.
En ensam gärningsman som det verkar just nu.
Men de behöver inte vara många;
en galning räcker vet vi ju efter bland annat Breviks dåd i Norge.
Jag blir oerhört rädd men vill ändå fortsätta resa (när jag kan.) Det är ju en av mina drömmar.
Vi kan inte låsa in oss, det går inte.
Så på det sättet vinner inte de som vill förändra oss. De dödar några, förstör mångas liv, men tuktar oss gör de likväl inte.


Bra dag i skrivstugan.

Efter fyra timmars intensivt arbete, är jag trött (och nöjd.)
Under de timmarna reser jag mig kanske ett par gånger för att fylla på kaffe, gå på toa och sträcka mig, men inte mer än så. När jag väl börjar jobba är jag helt och hållet fokuserad och det känns bra att jag funkar så.
Däremot pallar jag ju inte fler timmar och det behövs tack och lov inte just nu i alla fall.
OM det hade det, skulle jag nog försöka göra något annat ett par timmar och sedan jobbat en stund till.

Well.
Istället ska jag läsa lite och göra min sjukgymnastik. Jag promenerade länge i stan igår och det får räknas som motion eftersom jag inte är ett dugg motiverad att gå ut idag, trots solsken och vår i Stockholm.

(Jag är pyttelite bättre i nacken, men törs verkligen inte ropa några hej än. Men jag tränade inte på friskis varken i lördags eller idag och det kanske är enbart sjukgymnastik jag ska ägna mig åt någon vecka till istället gympa. Förra onsdagen var nacken i ett bedrövligt skick dagen efter träningen men så var det en ny ledare och väldigt många armhävningar också.)

Det var väl det.
Om 54 dagar åker mamma och jag till Cypern.
Tjoho.

Med de här två.

Vi såg Skönheten och odjuret
Härlig film och bästa sällskapet.

Nu ska jag jobba.
Wohoo.

tisdag 21 mars 2017

Jobb och träffa Jonathan.

Det fyller den här dagen och här hörs i nog inte av förrän i morgon igen.
Hoppas att ni får en finfin tisdag!

måndag 20 mars 2017

Kristina har funderat. Här är hennes svar på mina frågor.



Stort tack för hjälpen Åsa! Det stämmer att jag - främst för min egen skull men även för min omgivning - vill skapa tid att skriva i lugn och ro.

1. Gradera din ambition från 1-10, där 10 är en färdig bok där Kristina W är skrivet med schwung över hela omslaget.

Svar: Helt ärligt, här borde jag svara 10 men sanningen är att jag inte är tillräckligt självsäker för att kunna säga det. Jag har svårt att hitta balansen mellan sådant jag vill göra (typ skriva) och sådant jag måste göra (typ äta). När jag går in för det jag vill göra så gör jag det till 120 %. Därför måste jag tills vidare ta ner ambitionen till en 9:a, d.v.s. ett färdigt killer-manus att skicka ut till förlagen.

2. Vad, som du vet idag, är du villig att försaka för att nå ditt mål? (fester kompisar träning jobb semester pengar etc)

Svar: Det första som jag borde dra ner på är sociala medier. Samma med tv-serier. Sedan begränsa alla andra aktiviteter till sådant som gör att jag kan främja mitt skrivande. Ex. vill jag gärna yoga en gång i veckan eftersom jag annars får ont i axlarna = kan inte sitta och skriva.


3. Vad har hindrat dig hittills? (inre hinder eller yttre hinder)

Svar: Det inre hindret är att jag velar mellan att tro att jag är nästa Simona Ahrnstedt till att tänka att jag inte är nog bra och därför bör låta skrivandet vara en hobby. Det yttre hindret är struktur och att våga säga nej. Till 
kompisar som vill hitta på saker, maken som vill umgås, hemmet som måste skötas om.
Åsakommentar: Bra att du ser det!

4. Om du skulle ha en tidsmässig målsättning med ett inlämningsklart manus, när skulle det kunna vara?

September (inräknat egen redigering, skicka till lektör samt testläsare och redigera igen)

5. Vilket är ett första steg mot det?

Skapa skrivtid genom att rensa bland sådant som jag vill göra och sådant jag måste göra. Skriva in skrivtiden i en kalender. Kräva att omgivningen respekterar dessa skrivtider.
Åsakommentar: Det här är tricket, tror jag. 

6. När ska du ta det (datum och tid)?

Ikväll ska jag avinstallera apparna för sociala medier i min telefon och sätta mig med min kalender.
Åsakommentar: Bra!

7. Är det möjligt att skriva ned steg för steg och hur skulle en sådan arbetsplan i så fall se ut? (Datum och tid.)

Det är nog svårt att sätta exakta datum, men jag skulle gärna vilja ha två skrivkvällar i veckan plus en hel skrivdag under helgerna. Tänker att jag testar med detta i mars & april med utvärdering i maj :)
Åsakommentar: Bra. Jag vill att du återkommer med den utvärderingen till mig. Okej?

Jag blir ju väldigt glad

när Fjällbackabladet – som kommer ut två gånger per år – hör av sig och undrar om jag har en ny bok på gång i vår.
Det har jag inte. Den här våren går i redigeringens tecken.
17-18 sidor idag, så helt nöjd är jag inte, men jag kroknade och då är det ingen idé.
Jag känner mig stressad. Drömmer som tusan, blir indragen i projekt här och där och jag gillar´t men tror att det blir för mycket mitt i redigeringen.
Så nu har jag överlämnat det som andra klarar utan mig och tagit ett varmt bad.
Och sett det här igen.
Han är grym, James Corden.




Ned på rumpan.

Gör jobbet.
20 sidor börjar nu!

söndag 19 mars 2017

20 sidor, en promenad och ett värvet med Jonas Bonnier

är numera avslutade.
Hans nya dokumentära bok om helikopterrånet, som kommer ut i april, har sålts till 31 länder och Hollywood minsann.

Promenaden var inte på mer än trettio minuter och jag kan inte säga att den gick särskilt snabbt, men jag GICK den här helgen också och det var det viktigaste. Jag tog bilen till centrum och utgick därifrån eftersom jag är så sjukt trött på vägarna här hos mig.

Redigeringen gick också bra. Jag travar på framåt och gör som min redaktör säger. Jag tänker inte sträva efter mer än 20, det räcker.
Idag satt jag vid köksbordet, det är lättare när jag redigerar eftersom jag har en jäkla massa papper bredvid mig. I soffan får jag inte vara ifred för Misse och han tar inga som helst hänsyn till att jag behöver hålla ett papper i handen.

Det var väl det.
I morgon fortsätter jag jobba och ska tvätta, men det är nog allt.
Jag gillar´t.

lördag 18 mars 2017

Åsa undrade hur hon får koll på alla sina trådar,

och jag ställde lite frågor till henne för att få en klarare bild och för att ge henne en möjlighet till reflektion.

Så här svarar hon på frågorna.

De markerade är ny input från mig.

1. Vad skulle hända om du fick koll på trådarna?

Jag skulle ha en överblick över text skriven för ett halvår sedan. Detta skulle spara en massa tid.


2. Hur skulle det kännas att ha kontroll på trådarna?

Förlösande.


2. Vad är det som hindrar dig från att ha koll på trådarna redan nu? (det kan vara både yttre och inre hinder.)

Inget hindrar mig, men då detta är mitt första manus så tar jag gärna råd som tar mig snabbare direkt till målet.

Det finns säkert hundratals olika råd på nätet om man googlar lite, hur många av dem har du provat?
Om du inte har tagit till dig av dem tänker jag att du behöver något annat.

Min erfarenhet är att ingen gör som jag. Ingen gör som mina författarvänner. Alla har en egen väg. 
Jag kan berätta hur jag gör (och det har jag gjort flera gånger här) men några råd när det gäller skrivandet är svåra att ge mer än de generella. 

För vissa tar det år att få ihop ett manus, för mig går det snabbare. 
Men jag har inget som stör mig. Inget annat jag måste göra. Inga människor som väntar på att jag ska leverera, vara snygg eller trevlig.
Jag måste bara göra mitt jobb som är att skriva.

Jag tror personligen att filandet på strukturen i det egna manuset, i det första, tredje eller som i mitt fall det nionde, fyller en funktion. 

Det finns inga genvägar egentligen, om du förstår hur jag menar. 

Jag tror att man måste identifiera och eliminera eventuella hinder  (yttre, kan vara en idiotisk man som inte förståååår en (personligen tycker jag att man ska göra sig av med en sådan) Inre, en osäkerhet på om ens bok duger, så man skriver helt enkelt aldrig klart). Jag tänker att det är viktigt att veta det här om sig själv. Men också att känna till de styrkor som kan omsättas i drivkrafter.
Själv har jag en enda, det räcker än så länge för mig, och det är att läsa mitt eget manus. Därför måste jag skriva klart.
Jag är fortfarande mitt eget största fan, och skrattar högt och helt utan ödmjukhet åt mina egna skämt.

Fråga: vilken är din drivkraft?

Jag är också Sveriges mest glömska människa, men trådarna i mina böcker har jag järnkoll på. Däremot kan jag glömma mitt eget mellannamn, vad jag åt till lunch och definitivt vilken månad och årstid det är.
Jag skriver ned sådant från manuset som jag tror att jag eventuellt kommer att glömma, och namn, ålder och utseende är sådana detaljer jag behöver ha antecknade och gå tillbaka till.

Det funkar för mig och jag tror att det beror på att jag skriver varje dag, jag är i ständigt kontakt med mitt manus för att jag kan det - och inte har annat på min agenda som normala människor har.


3. Vad behöver du för att få koll? (inre yttre)

Praktiska och handfasta tips och råd av erfarna författare. Får jag inte det så löser jag det ändå.

Hur löser du det ändå?
Vad exakt gör du?
4. Behöver du hjälp för att få kontroll? Av vem/vilka?

Gärna av någon som har skrivit flera böcker :-) Sen kanske inte det arbetssättet passar just mig, men råden är väldigt värdefulla.


4. Vilket är ditt första steg mot att FÅ koll.

Att stolpa upp karaktärerna, deras förhållande till varandra och händelser som ägt rum och ska äga rum.
På vilket sätt ska du stolpa upp? I worddokument, anteckningsböcker, ritrullar, post-it? Kan du se framför dig hur det ser ut när du har koll?


5. När ska du ta det steget. (datum och tid.) 

1 april 18.00

Varför inte tidigare?


6. När har du kontroll över hela manuset (datum och tid.)
1 maj kl. 18.00

BRA!

Om man bortser från Jo Nesbös

enorma kommersiella framgång så hittade jag väldigt många likheter mellan oss när han intervjuades av Skavlan igår.
Han var en fri man: ekonomiskt fri (inte lika, men gud vad skönt det vore), fri att resa vart han ville, fri från förhållanden (!!).
Pappa till ett barn.
Jag läste någonstans om honom att kvinnor han dejtat har ställt ultimatum om att han ska tillbringa mer tid med henne eller göra slut, och då har han valt att göra slut.

"Kan du förvalta den friheten," frågade Skavlan och då berättade Nesbö om hur han, efter att ha lämnat 9-5 jobbet och satsat på författarskapet, vaknade varje morgon med en känsla av frihet.
Kul. En like, liksom.

Den här författaren sov som en stock i två timmar och satsar på en tidig morgon igen. Jag gäspar fortfarande och nog somna i hyfsad tid, hoppas jag.
Mitt mål är att bli klar den 2 april, då har jag en hel vecka på mig att börja om från början och pilla med att fylla på här och där med det som lite skyms av den här redigeringen.

Jag gillar mål. Det blir tydligt för mig när jag utgår från det och sedan trattar ned det till dagsmål.
Om jag bara gör exakt det jag har satt upp per dag, så kommer det att gå finfint.
Kommer livet emellan får jag ta nya beslut, sätta upp nya mål.
Men just nu är det det här som gäller: 20 sidor om dagen fram till och med 29 mars och sedan någon dags ledighet innan nästa omgång.

Tjoho.



Jag fattar inte varför, men det tar sån tiiiiiid.

Jag började ju halv sju i morse och har ändå inte lyckats redigera mer än tjugo sidor.

Nu ska jag i alla fall lägga mig en stund.
I fräscha, ickeluktande, lakan.
Det är risk för att jag inte orkar tio sidor till som jag hade hoppats på idag, men vi får se. Jag kanske blir superpigg om jag bara får sova en stund.

Tjingeling

Hellberg och dofterna

Jag bäddade rent och fint igår. Det är ju så himla skönt att lägga sig i nytvättade lakan, eller hur?
Well.
Inte i sådana där jag glömt mjukmedlet.

De här stank tvättmedel, en slags fuktig källardoft som jag bara inte klarar (och som mjukmedlet förmodligen tar bort) och jag kunde helt enkelt inte sova längre än till fem. Då vaknade jag av doften som sedan höll mig vaken och gick längre och längre upp i näsan.

NU SITTER DEN I HJÄRNAN!

(Idag ska jag köpa ett helt parfymfritt medel för säkerhets skull, men också bli noggrannare med att kolla så inget gammal medel ligger kvar i facket efter den som har varit i tvättstugan före mig. Jag tror att det var så den här gången. Med min tvättboll och glömt mjukmedel missade jag det.)

Nu har jag slängt dem i tvättkorgen och tagit fram nya, som jag tror är okej.
Men jag är inte helt hundra, för har jag fått in en äcklig doft i näsan är den svår att få bort på ett tag.

Det värsta som finns (efter äcklig tvättmedelsdoft) är kvinnor som har på sig en parfym jag inte tål och som man kramar om – för man gillar personen även om man hatar parfymen – och så fastnar doften på en själv. I TIMMAR.
URK.
Det har hänt många gånger.

Tänk när Jonathan och jag var i New York på min 50-årsdag, och en kvinna av misstag sprutade en parfym på Jonathan inne på Sephora på Femte avenyn.
Den stackarn stank som en parfymaffär för gamla tanter resten av dagen och doften var vidrig. Det går ju inte att tvätta bort, även om han försökte hjälpligt på någon café vi var på.

Annars älskar jag parfym. Sådan som jag har valt själv.

Fyra timmars sömn är troligtvis inte nog för att redigera väl, men jag ska göra ett försök.
GRRRRR.



fredag 17 mars 2017

Jo då, jag fick ihop 20 sidor till sist

och nu har jag bokat av morgondagens träning för att försöka komma igång tidigt.
Jag är så otroligt mycket mer effektiv klockan åtta än mitt på dagen och kan jag komma igång vid den tiden kan jag kanske till och med redigera mer än idag.

Ikväll är det Let´s dance och jag ska äta popcorn för att fira det, eftersom jag kom ihåg att köpa vanlig matolja idag.
Jag poppar på spisen, har ingen micro längre för den stod bara och tog plats efter att Jonathan och Linnea flyttat ut.
De unga tu ska jag träffa på tisdag då vi ska gå på bio och se Skönheten och odjuret. Det är så himla mysigt att vi gör det ibland. Senast såg vi Lion, tror jag. Eller om det var Sing, kanske?
La la land såg vi samma dag, samma biograf, men på olika tider eftersom jag skulle gått med en kompis som blev sjuk.

Det finns många filmer jag vill se, om inte på bio så när de kommer på dvd/stream/ITunes, som Manchester by the sea, Dolda tillgångar, A United Kingdom, Alla tiders kvinnor och säkert fler som jag för ögonblicket inte kommer ihåg.

Inga romantiska komedier, men det är få sådana på bio just nu.
Alltså passade jag på att se Bridget Jones baby, häromdagen, igen. Jag har sett den på bio, och två gånger hemma.
Jag är övertygad om att jag kommer att se den igen.

Det var väl det.

Ps Åsa, i morgon ska jag ge dig feedback och kanske lägga till några frågor:)





Ja, just det.

Vakna sju var det.
Gjorde jag det kanske? Nej, däremot strax efter fyra då jag hade drömde att jag hade en hemsk sjukdom.
Till sist - efter säkert över en timmas funderingar på ditt och datt - somnade jag om och om jag stängde av väckningen klockan sju, eller hade glömt att ställa klockan, minns jag inte.
Jag kan ha stängt av. Nästan läskigt att inte komma ihåg.

I alla fall.

Tjugo över nio satt jag igång, jobbade med dagens första tio och nu har jag ätit frukost, druckit kaffe, kollat världsläget och återgått till soffan för att ta tag i tio till.
Jag skulle så gärna vilja hinna gå igenom manuset en gång till när jag har satt allt min redaktör bett mig om, och därför måste jag öka takten till 20 sidor om dagen.

Nu tio till.

(Ni fattar att siffror är viktiga för mig. Tidsangivelser av olika slag och sidantal är sådant jag upprepar här hela tiden. Jag ser namn i siffror också. Morfar är en femma, Mamma en åtta, Simona en nia till exempel.)

torsdag 16 mars 2017

Vilken mysig lägenhet jag var och tittade på,

kanske mest för att han -lägenhetsinnehavaren - inte var rädd för att ha mycket böcker och växter överallt. Han hade möblerat smart och var medveten om vikten av rätt belysning. Fint, nytt kök och fräscht badrum - men inget badkar (som man vänjer sig vid kan jag berätta.)

Hela väggarna i sovrummet - och jag menar verkligen hela, var täckta av snygga bokhyllor med glasdörrar och om jag tittat noggrannare hade jag säker hittat flera författarkompisar. Nu stod Stefan Anhems tre på rad framför näsan men jag kunde inte med att gå igenom hyllorna när det var så mycket folk på visningen.

Utsikten var fantastisk och det var ingen direkt insyn, vilket låg på plussidan. Sol på balkongen från två på eftermiddagen
På den negativa att det var på fjärde våningen med en pytteliten hiss för två pers.
Inte för att jag är många, men jag tänker på den dagen jag behöver flytta på något och inte kommer in i hissen med det.

Men nu vet jag hur det ser ut och det är verkligen en intressant gata, sen.
Kul.

Jag passade på att titta, utifrån, på den andra lägenheten jag var kallad till visning på, men den funkade inte alls för mig. Nedre botten på ena sidan och en trappa upp på den andra kan vara okej, men inte här där man kunde knacka på rutan om man ville.
Hu.

Det var det.

I morgon ska jag gå upp kl sju.
Dags för hårdkör med manuset, så på det direkt.
Kl 10 får jag äta frukost och surfa i en timma.
OM jag har gjort tio sidor.
Ibland måste jag vara en sträng chef.


Bra arbetspass

och nu är jag snorhungrig och vräker i mig en omelett. Ost bacon och tomater.
Så himla gott!

Jag har räknat ut att jag inte hinner mer än 10 sidor per dag och manuset är på 250 och ungefär 225 återstår så 22, 5 dagar om jag jobbar varje dag. Och det är jag nog tvungen till från och med nu om jag ska leverera innan påsk. Jag skulle säga att jag ändrar det mesta redaktören föreslår, enda gången jag inte gör det är när det inte längre låter som jag. Vissa ord och uttryck skulle jag helt enkelt aldrig använda och då går det bort.
Men det är ytterst lite än så länge och jag hade förstås glömt hur tidskrävande en redigeringen trots allt är.

Nästa manus måste jag ha längre tid på mig till både den första och andra redigeringsomgången. Nu blir lite för speedat för att passa mig helt och hållet.

Men det är kul som tusan. Och jag har inga planer innan påsk. Jo, en. Jag ska åka en heldag till Skövde om ett par veckor.
Tåget går på morgonen och kommer hem på kvällen igen och däremellan ska jag vara föreläsa en timma.
Jonathan och Linnea står beredda att hoppa in om SJ fuckar upp. Det händer ju ...
Och jag kan ju alltid stoppa ned mina 10 sidor i väskan och jobba på tåget.





Update; jag gick tillbaka och tittade på hur mycket jag klarade att redigera per dag när det gällde Gloria och då gjorde jag minst 20 sidor. Jag tror att Kerstin hade färre påpekanden eller så hade jag bara högre fart.
Oavsett: jag måste upp i hastighet.
Slut på meddelandet.







Jag gjorde inte ett dyft i manuset igår,

så idag blir det hårdkörning fram till i eftermiddag då jag ska titta på lägenhet. Inte för att flytta nu, men för att se hur det ut i hyreslägenheterna i mitt centrum (som ligger ett par kilometer härifrån).

Det är ju onekligen så att det är mer praktiskt att bo där, med gångavstånd till allt.
Men. Jag älskar min lägenhet.
Ska jag byta måste jag kunna se framför mig att jag kan göra en annan jättefin.
Och så länge jag har Misse är det nog inte aktuellt.
Vi får se.
Jag ska i alla kolla lite.

Ibland tänker jag ju att jag ska skaffa en etta när han inte finns längre. En billig, eftersom jag är ressugen som tusan.
Jag betalar nästan åtta och fem idag och om man kan halvera det skulle resan vara intjänad.

Jaha, det var det denna torsdag.
Jag har tagit piller mot nacken som är för jävlig idag, men humöret är på topp.
Det är bra för både mig och redigeringen.

Jag återkommer med svar till dig Åsa!




onsdag 15 mars 2017

Även om jag är personlig på mina sociala medier,

så är jag aldrig privat med mer än det jag kan diskutera öppet.
Min integritet är bergfast och när någon försöker komma förbi den så känner jag mig angripen. Och det är en hemsk känsla.

Det är verkligen inte första gången som en man kontaktar mig, det händer rätt ofta, men när det sker på mitt telefonnummer överträder man en gräns som jag tror att alla ni i alla fall förstår.
Sms på sms med kontaktförsök och jag kan inte begripa att jag måste skaffa hemligt nummer för att han, och någon annan bara för ett par veckor sedan, ska hålla sig borta.
Mejl och messenger kan jag hantera, men telefonen är MIN privata sfär.

Är det en ny grej, att gå direkt till telefonen?
Och vad är nästa grej? Att stå utanför porten?

Det är väl en sak om man säger på FB att man är singel och vill ha kontakt.
I mitt fall säger jag inte ett smack om civilstånd där. Och jag säger definitivt inte att jag vill ha manligt sällskap.

Det är så jävla mansgrisigt att tro att om en kvinna är singel så behöver hon en man.

Jag är så jävla förbannad!

Redan när jag var på Lidl och handlade efter träningen

kände jag att jag var sugen på scones igen.
Så hem, på med ugnen och tjugo minuter senare smaskade jag i mig de här med smör och gräddost på.
Jag är ju inte särskilt rädd för varken fett eller kalorier (lchf) och detta är förstås fullt av båda två.

Å gott. Jösses vad gott.
Reptet fick ni häromdagen.

Men jag lägger in det här igen eftersom jag skrev majsmjöl istället för KOKOSMJÖL i det.

2 ägg
2 dl mandelmjöl
2 bananer
2 msk KOKOSmjöl (och inget annat!)
2 tsk bakpulver.
Ett par nypor salt.





Nu ska jag jobba.
Wohoo.


Jag tittar på min pension

varje år när siffrorna kommer, för att göra mig en bild av hur det ser ut.

Helen, som fyller 60 i år (helt obegripligt) hade varit hos en rådgivare (bekant, så ingen som ville ha hennes pengar) och de hade pratat om att det kan vara vettigt att ta ut pensionspengar från 61, om man samtidigt vill fortsätta jobba (så kan man göra.) 
Man har en totalsumma som antingen ska fördelas från 61 och framåt - eller från 65 och framåt - eller från 67 och framåt. 
Samma totalsumma. 
Det hade jag aldrig tänkt på.

Så tipset hon fick var att sätta in de pengarna på ett konto, för om de står kvar hos staten får ju inte hennes dotter något av de pengar hennes mamma betalat skatt för i all evighet.
Sitter de på ett konto ärver hennes dotter de hon har hunnit ta ut från 61 och om hon lever och har hälsan jobbar hon kanske kvar till 67 utan att röra ett öre.

Som egenföretagare är det tydligen ännu mer vettigt att plocka ut från 61, eftersom man får lägre skatt då.
Det där ska jag läsa på om mer.

Jag vill ju jobba tills jag stupar, men det skadar ju inte att ha koll.
(Många tar ut från 61 för att få pensionärsintyg, då får man rabatter på allt möjligt minsann.)

JAG KAN INTE FATTA ATT JAG PRATAR PENSION HÄR!
Var snälla och se mig som proaktiv, inget annat.

Fiddelipom.

Nu ska jag träna med dem som verkligen är pensionärer.
"Nu kommer flickan", säger de när jag kommer.
Haha





tisdag 14 mars 2017

Att om och om igen köra huvudet i väggen

och förvänta sig ett annat resultat än samma slags huvudvärk som förra gången, är en form av galenskap som de flesta av oss hänfaller åt.
Mitt ex var ett väldigt bra bollplank när jag behövde prata manus. Han hjälpte till att öppna de där väggarna jag stångade mig blodig mot. Oftast med att ställa en fråga eller komma med ett påstående som inte hade ett dugg med min min box att göra, vilket låste upp min hjärna så att den kunde tänka nytt igen.

Just nu har jag min anteckningsbok som dörröppnare.
Vilken tokig bokidé som än kommer till mig, skriver jag ned. Jag tror att jag en vacker dag kan kombinera flera av idéerna och möjligtvis kom jag på något bra till nian i går kväll.
Det återstår att se när jag börjar jobba med den igen. Jag tänker att det är ett finfint sommarprojekt att färdigställa.
Till dess forsätter jag ha den här snyggingen i sängen.






Tredje skrivfrågan



Att coacha innebär inte att ge svar på frågor utan att med frågor guida en person fram till sina egna svar.
Nästa frågeställning kommer från Cyndi, men jag såg att Kristina också hade något liknande.

"Jag är på något slags rörigt "plockaihopochfårordningpåallt"-stadium.
Och undrar precis som Åsa J och Kristina W hur man håller koll på allt. Jag vet ju allt. Men kommer läsaren att fatta allt det som jag vet?
Tycker det är svårt att ha överblick.
Jag skulle vilja ha mitt manus så färdigt och "redaktörsvänligt" som möjligt ganska snart.
Så vad är dina tips för att det ska hamna på ett redaktörsbord och bli LÄST?"

Jag ser det som att målet för dig, Cyndi, är att få en överblick och ett färdigt manus.
1. Varför har du svårt att ha en överblick/vad är det som hindrar dig? (yttre och/eller inre hinder)
2. Vad skulle det betyda att ha överblick? Hur skulle det kännas?
3. Hur skulle en sådan överblick se ut. Beskriv den.Se den framför dig.
4. När du nu vet hur den ser ut, vad är första steget i rätt riktning?
5. När ska du ta det? (datum och tid.)
6. När ska ditt manus vara redaktörsvänligt och klart? (datum och tid.)
Kopiera frågor och svar och lägg in i kommentarsfältet (om du vill.)
Lycka till!


Bra Cyndi!
Om vi trattar lite mer utifrån dina svar här:
TACK coachen. Oerhört generöst av dig att ta av din tid och ge svar på våra skrivfrågor. Jag hoppas kunna göra likadant en dag.

Jag har skrivit massor. Och nu känns allt så rörigt så jag använder dina frågor ungefär så här: 

1. Varför har du svårt att ha en överblick/vad är det som hindrar dig? (yttre och/eller inre hinder)

Svar: Det är så mycket text. Och jag har inte varit så bra på att göra tidslinjer, sätta upp postitlappar eller annat som kunde ha hjälpt mig. Jag har mest bara skrivit. Det är väl inga direkta hinder, men jag är rädd att det jag har skrivit är ostrukturerat och osammanhängande, att det är bara jag som förstår handlingen. Jag vill ju ha en bra dramaturgi och tydliga konflikter och karaktärer, men jag har svårt att bedöma hur det ser ut.

Fortsättningsfrågor att tänka:

1. Varför kan du inte använda de hjälpmedel du pratar om nu (postit, tidslinjer etc)? Varför tror du att det är för sent (det är så jag tolkar det att du känner.)


2. Vad skulle det betyda att ha överblick? Hur skulle det kännas?

Svar: Om jag kunde se hela berättelsen skulle jag veta var det behövs mer förklaringar och beskrivningar och var jag behöver ta bort onödigheter. Såklart skulle det kännas superbra.

3. Hur skulle en sådan överblick se ut. Beskriv den.Se den framför dig.

Svar: Kapitel. Balans. Och bra dramaturgi.

1. Vad är balans och bra dramaturgi. Och enligt vem? 

4. När du nu vet hur den ser ut, vad är första steget i rätt riktning?
Svar: Dela upp manuset i fyra delar. Och därefter i kapitel. 

BRA!

5. När ska du ta det? (datum och tid.)
Svar: Jag har delat upp det i fyra delar. Håller på med en kapitelindelning.

6. När ska ditt manus vara redaktörsvänligt och klart? (datum och tid.) Svar: Om en månad. 

BRA!


Andra skrivfrågan.

(Den första i inlägget under.)

Dags att ta tag i era spörsmål utifrån ett coachande perspektiv, vilket betyder inga goda råd utan frågor som eventuellt kan hjälpa dig loss från ett låst läger. Jag kommer inte att säga hur jag gör, utan fokusera enbart på dig och ditt skrivande.

Så här skriver Kristina W och jag lägger upp hennes första fundering för den andra kommer i nästa persons fråga:

Jag har det klassiska problemet: Att skapa skrivtid och hålla mig till den utan att dras med på aktiviteter som vänner/familj vill ha med mig på. Tänker testa att köpa in en stor väggkalender och där skriva in mina skrivtimmar. Kan det fungera tror du?
Åsakommentar: Målet just nu, som jag förstår det, är att skapa tid för att skriva i lugn och ro. 

1. Gradera din ambition från 1-10, där 10 är en färdig bok där Kristina W är skrivet med schwung över hela omslaget.
2. Vad, som du vet idag, är du villig att försaka för att nå ditt mål? (fester kompisar träning jobb semester pengar etc)
3. Vad har hindrat dig hittills? (inre hinder eller yttre hinder)
4. Om du skulle ha en tidsmässig målsättning med ett inlämningsklart manus, när skulle det kunna vara? 
5. Vilket är ett första steg mot det?
6.  När ska du ta det (datum och tid)?
7. Är det möjligt att skriva ned steg för steg och hur skulle en sådan arbetsplan i så fall se ut? (Datum och tid.)

Skriv gärna ned dina svar i kommentarsfätet om du vill.
Lycka till!




Så där ja.

Dags att ta tag i era spörsmål utifrån ett coachande perspektiv, vilket betyder inga goda råd utan frågor som eventuellt kan hjälpa dig loss från ett låst läger.

Jag kommer inte att säga hur jag gör, utan fokusera enbart på dig och ditt skrivande.

Vi tar den första i högen.
Åsa J.

Hon skriver så här.
"Hej! Hur gör du rent praktiskt för att ha en överblick över manuset. Jobbar du efter något särskilt system, program, post-its etc?
Jag har svårt att hålla koll på trådar som jag slängde ut (alltså mindre) i början av manuset och måste då scrolla igenom massvis. Detta är väldigt tidskrävande och gör att jag ofta fastnar i någon annan del av texten."
Hälsningar Åsa J"

Frågor på det från mig som kan leda dig vidare. Tänk efter innan du svarar.
Om du vill kan du klistra in frågor och svar i kommentarsfältet nedan. 

1. Vad skulle hända om du fick koll på trådarna?

2. Hur skulle det kännas att ha kontroll på trådarna?

2. Vad är det som hindrar dig från att ha koll på trådarna redan nu? (det kan vara både yttre och inre hinder.)

3. Vad behöver du för att få koll? (inre yttre)

4. Behöver du hjälp för att få kontroll? Av vem/vilka?

4. Vilket är ditt första steg mot att FÅ koll.

5. När ska du ta det steget. (datum och tid.)

6. När har du kontroll över hela manuset (datum och tid.)

5. På en skala från ett till tio. Hur stor är sannolikheten att du kommer att färdigställa ditt manus?

Lycka till!
Ställ frågor om du inte förstår.



 




Jag jobbar på så hörs vi senare.

Fortsätt med era frågor i inlägget under.
Tjoho.


måndag 13 mars 2017

Åsa skrivcoach.

Jag tänkte att jag skulle få hjälpa till lite i skrivstugorna runt om i landet, inte för att jag vet om det behövs men om utifallatt ...
Jag är ju trots allt coach och van vid att leda människor till STORDÅD.

Vad är ditt problem (alltså skrivrelaterat. Kärleksproblem ägnar vi oss inte åt här längre.)

Formulera det i kommentarsfältet så betar vi av en av er i taget.

Jag hoppas såklart på massor att hugga tag i.

Var inte blyga nu.
Shoot!

Medan ni funderar på det, lägger jag mig i min säng och ser på mina favoritserier som kommer med nya avsnitt idag.
Big little lies och Billions.
Strålande dramaserier, båda två.
På HBO.

I morgon tar jag tag i manus och era frågor.
Hurra!








Åsa-lagar-rmat.

Jag är ju lite noga med vad jag petar i mig nu för tiden. Och det är verkligen nu för tiden, för i många år har jag ätit det som har funnits till hands. 
Men inte nu.
Aldrig halvfabrikat. Om jag skulle stå helt utan mat någon gång skulle jag värma en burk Findus soppa, typ, men annars så går jag runt på färska livsmedel som jag lagar till och soppan står i skåpet som en i fall att.
(Är ost ett halvfabrikat? Det har jag inte tänkt på. Älskar ost!)

I alla fall: 

Idag blandade jag hackad persilja med ett halv rått blomkålshuvud som jag delat i buketter, stora skivor av gul paprika och så la jag allt i en bunke och ringlade olivolja över.  Sedan ruskade och skakade jag på den så alla grönsaker oljades in, och hällde upp grönsakerna i en ugnsfast form med en kycklingfilé i mitten. En som jag hade skurit djupa skåror i och kryddat med vitpeppar.
Är livrädd för kyckling som inte är tillräckligt tillagad.

Vysch in i ugnen.

Det fick puttra i typ 20 minuter i 200 grader, sedan tog jag ut det och strödde mycket flingsalt och fetaost över grönsakerna.
(För säkerhets skull lät jag kycklingen stå några minuter till, men det var nog överkurs för den blev lite för torr av det.)

Sedan åt jag det med tillsammans med min magiska sås; 
turkisk yoghurt, olivolja och fransk senap.

Häpp!

Hurra, då har jag sparkat igång redigeringen.

Det är som vanligt en massa småplock, men inget som jag inte är van vid (med tanke på att jag har en ny redaktör.) Den gamla och den nya verkar jobba ungefär likadant, och noga, vilket ju är jättebra för mig när jag har konstlat till texten så att den nästan blir obegriplig, till och med för mig.
Haha.

Jag vet fortfarande inte hur lång tid jag har på mig, men tänker att jag tuffar på. Jag kan egentligen inte jobba i en högre hastighet med bibehållen kvalitet, då är det bättre att jag jobbar mindre men varje dag.

Ungefär så.
Måndag.
Bra dag så är långt.




Sjukgymnast och nya övningar.

Härligt.
Nackspärren sitter där den sitter, men jag är positiv. Det ska nog gå att lösa till sist. Den här smärtan är ändå ingenting mot det jag genomlevde med min frozen shoulder.

Men ett råd, som ni inte har bett om men får ändå, är att aldrig sitta med en vriden nacke mot en bordsgranne. Vänd er med hela kroppen.

Frågan är väl om jag nu måste dammsuga, bädda, tvätta, kolla grejer på nätet, sälja en klänning, baka scones, prata i telefon eller annat innan jag börjar jobba och svaret på detta är nej.
Här skjuts ingenting framåt idag.
OM EN KOPP KAFFE BÖRJAR JAG REDIGERA.
IIIIIII!

Sonja3.
Wohoo.





söndag 12 mars 2017

Jo då, jag kom ut.

Och hörde nästan klart på ett helt Värvet med Måns Herngren.

Jag gjorde ett statistjobb för ett tv-program han och Hannes Holm gjorde, typ 88-89.
Vi var i en mock-up (en kopia av en flygkabin som används för nödträning) på Arlanda och spelade in scenen. Jag och Charlotte Strandberg var flygvärdinnor.
Jag tror att jag hade en replik, och därför fick jag mer betalt än om jag skulle varit tyst.
Någon gång måste jag hitta den enda bilden jag har från det tillfället. Jag har sett den i någon hög någon gång. Svart peruk och pannband.
Ja, jösses.

När jag var i Sälen gjorde jag också ett sådant jobb (85 kanske). Mot Staffan Ling som hade någon tv-serie som jag inte för mitt liv kan komma ihåg vad den handlade om.
Men vi åkte skidor, hade någon form av dialog, och det var väl det tror jag.
Jag jobbade nog på Tandådalens intern-tv då, så det var väl lätt att plocka mig från vår lilla tv-studio till det större formatet.

The memory lane.
Jag har gått utmed den ett par timmar i telefonen med min kompis Anders (som bor i Köpenhamn), som också är Jonathans gudfar (tillsammans med min lillebror).
Det är ju så roligt att prata om då.
Vi lärde känna varandra i Sälen som parvlar på 21-22 år.

Nu är vi tant och farbror, 55, och livrädda för att livet går så fort.





Om man sover till elva sker en massa saker:

1. katten vägrar medicin.
2. Jag är vimmelkantig och har inte kommit igång med redigeringen alls.

Så jag tar ledigt idag.
Börjar i morgon efter sjukgymnastbesöket.

Istället tänker jag ta mig ut. Det är faktiskt ett måste eftersom jag inte har fått någon form av luft annat än från en öppet fönster, sedan i höstas. Inte en enda promenad. Det måste vara något slags rekord. Förr kunde jag ju kliva på i bra fart i minst en halvmil i alla fall men sugen är tappad.
Well.
Ut ska jag och hörlurarna ska vara på.
Funderar på att ladda ned ett par avsnitt av Caroline och Ninnis podd. Eller så Värvet som jag inte har lyssnat på sedan på balkongen i somras.

Bra söndagsplan.
Inte den jag hade igår, men det gäller att vara pragmatisk i det här jobbet.

För övrigt vaknade jag strax efter att Madonna sa att jag behövde lite tjockare kläder till kvällens middag för att det var kyligt i lokalen.
Hon och Pernilla Alm hade väntat på mig i restaurangen i två timmar (med jag gjorde något arbetsrelaterat) och nu möttes vi när hon var på väg för att sätta på sig något varmare.
Jag kan berätta att hon var en oerhört härlig människa, om någon nu skulle ha funderingar kring just detta.

Min nya bästis.
Bild lånad från nätet. Tack så hemskt mycket!


Just det, Helen var här igår ( och fick by the way med sig fyra av mina klänningar hem för att tänka efter. Hon var fab i allihop).
Jag skulle ju äta hos Jonathan och Linnea igår kväll, så istället för att bjuda på något mastigt svängde jag ihop några Paleoscones.
Jag "svänger" bara ihop om det är väldig enkelt, så hör här:

Ugn 200 grader.

Åtta scones:

2 ägg
2 dl mandelmjöl
2 bananer
2 msk KOKOSmjöl (och inget annat!)
2 tsk bakpulver.
Ett par nypor salt.

Vispa ihop.
Klutta ut 8 klumpar på en plåt.
Vysch in i ugnen i 10 minuter (jag hade nog inne dem i 11, tänker att det kanske går lite snabbare i varmluft som jag inte har.)
Ät med smör och mjukost/Smör och marmelad.
Så jäkla gott!

Häpp.






lördag 11 mars 2017

Tränad och klar.

Funderar på mitt manus, på tråden som behöver vässas ytterligare. Googlar, för att få tips.

Det här är min andra och sista redigering, i nästa vända går den till korr och i det skedet pratar vi bara om att ändra felstavningar, skiljetecken och sånt som mer kan ses som slarvfel.

Det är i den här omgången jag har möjlighet att förändra, sedan är det om inte kört så i alla fall snudd på. Dessutom ska min redaktör vidare till andra tjejer från förlaget och då är det ju toppen om hon slipper mig (mer än att läsa igenom manuset igen.)

Så:
Det är en delikat uppgift jag har framför mig och jag fortsätter den här dagen med funderingar på det så tar jag skrivtag i morgon.
Jag längtar!
Wohoo!


Om lite drygt en månad är det påsk.

Någon sa igår typ: ha en trevlig helg på balkongen.
Man kan väl säga att det går åt det hållet nu i alla fall, även om det för ögonblicket är 3 minusgrader hos mig. Tyvärr är min balkong inte användbar förrän i maj-juni. Innan dess är den för kylig och har ingen lä.
Men ändå.
En månad till påsk.

Jag är uppe alldeles för tidigt idag och drömde när jag vaknade om Mia Törnblom, Jonathan, hans pappa och Helen, i olika konstellationer.
Helen hade gjort ett superfin tapet, av tunn plast, med namn på alla som betyder något i mitt liv. Jag minns att jag såg Sverker (min lillebror) och blev så himla glad.

Någonstans mellan sovande och vaken vet jag att jag bekymrade mig om hur jag skulle få upp den där tunna (tänk plastfolie) tapeten på väggen. Vad skulle hända med alla namn när plasten kom i kontakt med tapetklister?

Somna om var inte att tänka på.
Jag ska träääääna och kan sova en stund senare. Ikväll ska jag se Mellofinal med Jonathan Linnea och hennes tvillingssyster. Hurra för mig!

Idag tänker jag på hur jag ska lösa mitt manusdilemma och i morgon börjar jag redigera på riktigt!
Hurra!




fredag 10 mars 2017

Jag läser på en blogg

där någon ger skrivtips. Ett man läser rätt ofta; tänk igenom vad din bok ska handla om och gör ett synopsis.
Börja absolut inte "bara skriva" för då kommer du bara några sidor.

Well.
Well.
Well.

Barabörjaskrivaförfattaren kan efter åtta, på det nionde, säga så här: gör det som passar dig för att få ihop ett manus.
Och om du kör huvudet i väggen, så försök att göra på ett annat sätt.
Men ta inte någons råd till dig och tro att det är enda vägen för det är det INTE.
Alla har sin väg. Det viktiga är att det blir en bok. Inte hur.

Men bra sittfläsk, ett visst tålamod (är det en bristvara kan man som jag med fördel skriva bråttomböcker, där handlingen går i en jäkla fart) och inte minst envishet, kommer den där boken till sist.
Den kan vara lång, kort, intensiv eller långsam. Det är inte alls så noga. Det viktiga är att den blir klar.
Det är först därefter det riktiga jobbet börjar.

Här är Lenas (min redaktörs) feedback, inskriven i manuset. Sida upp och sida ned med påpekanden and I love it!
Älskar man inte att redigera kan det bli kämpigt ...
Jag har en stor utmaning att ta tag i men om jag löser den så kommer det att gå galant.

Jag börjar i morgon efter träningen.
Iiiii!





Då stänger jag dagens verkstad

och går till tvättstugan, innan jag åker till Farsta och hämtar mitt manus som har landat på posten där.
Iiiiiii.
Det betyder att jag kan börja redigera i helgen.

Hurra!




Dagens klagan handlar om min högerhand.

Handleden, bara på en sida, nedanför lillfingret.
Jag har alltid känt som om den "skaver" lite mot kanten på min lilla dator och möjligtvis har det väl irriterat för mycket nu, kanske.
Med det här jobbet är ju händerna så himla väsentliga. Eftersom mina böcker uppstår i kontakten med datorn så kan inte jag "prata" in en bok, som kanske andra skulle kunna (och så fick man anlita någon som skriver.)

Jag har ju haft gamla problem med händerna som att de är svullna och emellanåt värkande, men det hittade man aldrig något fel på.
Smörj in dem, sa läkaren, som jag aldrig gick tillbaka till igen.
Jag kan dock känna skillnad på om jag äter vetemjöl/socker eller inte. Ännu ett starkt skäl för mig att låta bli det, även om jag inte vet vilket av det som påverkar i så fall.

I alla fall.

Innan jag drar igång den stora redigeringen av Sonja kanske jag skulle skaffa ett handledsskydd. Och låta bli den stora skrivplattan jag har under datorn i knäet. Det är när jag har den som det "skaver" känns det som.

Det var dagens klag.
Och jag behöver inga goda råd.

Goda råd är inte min grej.
Jag har haft - låt oss kalla dem närstående - som har velat ösa på mig det genom åren. Och problemet var sällan rådet i sig. Det var att man inte följde det som ledde till diskussion. För om man inte följde det goda rådet fick man inte prata om det mer. I alla fall inte utan sura miner.
Jag följer sällan råd och därför är det ett fullkomligt slöseri att engagera sig i mina problem.
Om jag däremot BER om ett råd, är det en annan sak.

Och här kommer en lärdom till den som behöver.
Bara för att en människa berättat om ett problem, betyder inte det att hen ber om ett råd om hur hen ska lösa det.
Hen berättar för hen har behov av att berätta.
Punkt.

En mycket bra fråga är "Vill du har ett råd."
När man då har fått ett jakande svar på det, kan man gå all in.

Bra va?

(Är jag bättre själv då, kan man fråga sig? Ja, utom i ett fall. Jonathan. Han skulle svara "NEJ, Hon lägger sig i allt." Den förnumstiga mamman själv ser det dock detta som sin plikt.)