Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 10 mars 2017

Dagens klagan handlar om min högerhand.

Handleden, bara på en sida, nedanför lillfingret.
Jag har alltid känt som om den "skaver" lite mot kanten på min lilla dator och möjligtvis har det väl irriterat för mycket nu, kanske.
Med det här jobbet är ju händerna så himla väsentliga. Eftersom mina böcker uppstår i kontakten med datorn så kan inte jag "prata" in en bok, som kanske andra skulle kunna (och så fick man anlita någon som skriver.)

Jag har ju haft gamla problem med händerna som att de är svullna och emellanåt värkande, men det hittade man aldrig något fel på.
Smörj in dem, sa läkaren, som jag aldrig gick tillbaka till igen.
Jag kan dock känna skillnad på om jag äter vetemjöl/socker eller inte. Ännu ett starkt skäl för mig att låta bli det, även om jag inte vet vilket av det som påverkar i så fall.

I alla fall.

Innan jag drar igång den stora redigeringen av Sonja kanske jag skulle skaffa ett handledsskydd. Och låta bli den stora skrivplattan jag har under datorn i knäet. Det är när jag har den som det "skaver" känns det som.

Det var dagens klag.
Och jag behöver inga goda råd.

Goda råd är inte min grej.
Jag har haft - låt oss kalla dem närstående - som har velat ösa på mig det genom åren. Och problemet var sällan rådet i sig. Det var att man inte följde det som ledde till diskussion. För om man inte följde det goda rådet fick man inte prata om det mer. I alla fall inte utan sura miner.
Jag följer sällan råd och därför är det ett fullkomligt slöseri att engagera sig i mina problem.
Om jag däremot BER om ett råd, är det en annan sak.

Och här kommer en lärdom till den som behöver.
Bara för att en människa berättat om ett problem, betyder inte det att hen ber om ett råd om hur hen ska lösa det.
Hen berättar för hen har behov av att berätta.
Punkt.

En mycket bra fråga är "Vill du har ett råd."
När man då har fått ett jakande svar på det, kan man gå all in.

Bra va?

(Är jag bättre själv då, kan man fråga sig? Ja, utom i ett fall. Jonathan. Han skulle svara "NEJ, Hon lägger sig i allt." Den förnumstiga mamman själv ser det dock detta som sin plikt.)




4 kommentarer:

cyndi sa...

Ja tänk alla välmenande råd man får.
Fast man inte ber om dom.
Mig ska folk alltid pracka på recept.
Och ingående beskrivningar av hur man tillagar olika maträtter.
Jag gillar inte ens att laga mat.

Det var bra skrivet det där.
Ska försöka förmedla det på ett hyfsat hänsynsfullt sätt.
Till mina rådgivare.
Och tänka på hur jag gör själv.

Åsa Hellberg sa...

Japp, för att de är välmenande tror jag verkligen.

Anonym sa...

Jag har inga goda råd, men tänkte bara fråga vilken platta du använder under datorn ifall den du har gör ont? Jag kör med en mjuk kudde med platta från IKEA under datorn och tycker att den funkar, och jag har flera, så om du inte har samma redan får du gärna prova en av mina. Om det är just den du redan kör med, ignorera detta meddelande. :)

http://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/90278244/

Åsa Hellberg sa...

Suz; det är själva kanten på datorn som som känns som om den skaver och det känner jag inte av på samma sätt när jag inte har kudde.
Å andra sidan kan det vara en överansträngning med det orkar jag inte ens tänka på nu när jag ska börja redigera.