Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 6 mars 2017

Jag har många gånger med

fria karaktärer i mina böcker. I alla fall sådana som vill vara det. De kanske är dem jag själv har lättast att relatera till.
Det är dock dem som det är svårast att berätta om eftersom det för andra inte blir riktigt trovärdigt. I alla fall inte för dem som inte kan tänka sig att välja ensamhet och jag tror att det är den övervägande delen av befolkningen.

När jag själv pratar om det, blir jag lätt avfärdad med jaja, vänta du bara, som om jag ljuger för mig själv.
Jag tror tvärtom att jag har ljugit fram till nu.

Jag funderar jättemycket på det här, vad det innebär att göra ett val att vara ensam resten av livet. Att stänga varje dörr. Köpa en enkelsäng.

Jag är inte riktigt där än, men jag är helt klart på väg.
Skulle det innebära någon förändring?
Ja, jag inbillar mig det.

Det är ett enorm ställningstagande, för det första.
Jag har anpassat mig efter män i hela mitt liv och att välja bort dem innebär en både en förlust som måste sörjas och en frihet som måste omfamnas, något som jag ännu inte helt och hållet kan greppa. Men det ena känns lättare att omfamna än det andra.
Frihet. Jag andas lättare när jag jag tänker på det.

Jag har fortfarande inte umgåtts i något sammanhang där män ingår, och kvinnor inte ändrar sitt sätt att vara.
Naturligtvis gör jag det också.
Just nu tror jag att jag blir motsatsen till tidigare, där jag har blivit behagsjuk. Nu jag blir defensiv och det är lika illa, skulle jag vilja påstå.
Egentligen är det bara med manliga vänner och lyckligt gifta män som jag känner mig helt trygg och vanlig med.
Övriga framkallar en känsla av att jag är hotad (oftast helt obefogat förstås, det sitter i mig.)

Men måste jag bestämma, undrar någon. Kan jag inte bara låta det vara. Livet.

Nä, jag kan ju inte det.

Det är inte första gången jag pratar om det här på bloggen, och säkert inte sista heller.
Jag vädrar det då och då när det behövs och det gjorde det tydligen idag.
Jag planerar aldrig mina blogginlägg utan låter fingrarna bestämma när jag väl är på rubriken.

Annars idag är det blandat bandat.
Jobb, lunch och lite jobb igen.
Vi hörs!

10 kommentarer:

cyndi sa...

Det finns många sätt att leva.
Och längtan kan se olika ut.
Men jag tror att det är lite provocerande för många att nån VÄLJER att vara ensam.
Jag förstår dig.
Välj ditt liv.
Så som du VILL ha det.
Det måste ju bli bäst så.
Och jag tänker att man hinner/kan inte leva alla sorters liv på en vanlig livstid.
Men man kan skriva om dom.
Och själv leva på det sätt som funkar.


Åsa Hellberg sa...

Precis! Tack Cyndi!

Robert W sa...

Framför allt har nog män svårt att inse att en vacker kvinna kan vilja leva ensam. En del kan nog inte förstå att kvinnan ens vill vara för sig själv en kort stund.

Många kvinnor har råkat ut för att de suttit tillsammans med en väninna på exempelvis en pub, då en karl kommit fram till dem och frågat om de sitter där ensamma...

(Det var förresten en kvinnlig byggledare (de flesta byggledare är män) som råkade ut för att en karl kom inrusande på hennes kontor och utropade: "Är det ingen här?" Sedan rusade han ut. Han återvände en stund senare och utropade: "Är det fortfarande ingen här?" Då lyckades hon få stopp på honom, för det var ju byggledaren han sökte.)

Eva-Lotta sa...

Självvald ensamhet är definitivt bättre än påtvingad sådan!

Åsa Hellberg sa...

Robert; säkert är det så.

Eva-Lotta; japp!

Elisabet Nielsen sa...

Fast varför köpa en enkelsäng när du kan njuta av allt detta utrymme på egen hand och flytta över till den svala, nymanglade sidan när du vaknar lätt ångkokt och alldeles för tidigt en tokvarm, tropisk svensk sommarnatt?

Åsa Hellberg sa...

Elisabet; det var mer en liknelse än något annat:)

Annika Estassy sa...

Mamma gjorde det - bestämde sig för att nu fick det vara nog med män. Hundar var roligare. :)

Åsa Hellberg sa...

Annika; ja, jag minns att du sa det. Var hon i min ålder då?

Elisabet Nielsen sa...

Jag vet, jag ville bara visa på att man inte behöver göra avkall på bekvämligheten. :)

Och finns det någonting bättre än att vara enväldig härskarinna över fjärrkontrollen?