Säg det som inte går in i en Fårda.

Eftersom jag lovade att skjutsa till Ikea för att Jonathan och Linnea behövde en ny byrå, lovade jag också att den skulle få plats i min bil. 

Och det fick den. Men det krävdes att barnen satt i baksätet, inklämda mot varandra. Fyra år senare verkar inte just det vara något problem.

De retas och är gulliga och VÄLDIGT omständliga båda två.

Det har inte han efter mig, kan jag säga.

Den här blir bra, säger jag och så är jag klar.

Well.

Idag var jag chaufför och nu är sötnosarna på bilden och 50-kilosbyrån avlämnad på Kungsholmen. Jag har ätit omelett (med bacon, tomat och fetaost ... så mättande och gott) eftersom det var det enda jag hade hemma.

Jag tänker på London och på förövarna som jag önskar att man från och med nu kallar Nobodies. Jag önskar att man inte visar några bilder på dem. Inte berättar om någon bakgrund. Inte informerar om vem som har tagit på sig vad. Inte ger dem någon som helst uppmärksamhet. Behandlar dem som luft.

Nobodies.