Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 1 februari 2018

Bok9kickoffen

sker utan några större åthävor. Istället går jag igång som om det var igår jag arbetade med manuset senast.
Det var det inte.
Däremot har jag börjat läsa igenom för när man gör ett så här långt uppehåll är det nödvändigt. Planen är ju att jag ska skriva oavbrutet när genomläsningen är klar.

Egentligen skulle jag ha tränat idag, men tränaren Eva var risig på passet igår och varnade för att det kunde bli inställt så då ställde jag in det själv istället för att få infon när jag kommer till Farsta. Jag har ju ändå en liten bit att åka numera och att slösa på min dyrbara tid funkar inte i februari.

Det var det. Nu dricker jag mitt bryggkaffe (är lite trött på kapselkaffet, varför vet jag inte) och ska strax sätta på mig kläder som funkar bakom skrivbordet. Jag växlar mellan mjukisbrallor och morgonrock. Klädkreativiteten i det här hemmet kommer snart att ha nått en ny bottennivå.
Jag tror nämligen att jag är sugen på julpyjamasen.
Den och bryggkaffe och tantaluran är uppstånden.

Förr hade jag alltid tv:n på i bakgrunden men det har jag inte längre. Jag tror att jag insåg att mina vrålhöga elräkningar kom bland annat från den (jag har en stor plasma-tv), men om det var sant eller om det bara var höga elkostnader i min gamla bostadsrätt vet jag fortfarande inte, för när jag flyttade till Fagersjö sjönk priset rejält. Men då hade jag redan vant mig av med tv:n, och nu kommer den sällan på förrän vid 17-tiden typ. Det är oftast då jag är slut och lägger mig och zappar.

Det var det.
1 februari.
Ny bok. Den har fått arbetsnamnet Strejken.
Wohooo.


2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Så spännande med ny bok! Håller tummarna att skrivandet flyter på!

Åsa Hellberg sa...

Tack!