Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 29 mars 2018

Jag var inte ett dugg allergiskt mot påskliljor

eller trött, jag var helt enkelt sjuk visade det sig ett par timmar efter förra blogginlägget.
Jaja, som vi säger. Där kom livet in och la ett litet krokben.

Om det nu är influensa, vilket väl hög feber och värk i kroppen tyder på, så lär jag väl vara sänkt en vecka minst. Vi får väl se hur det går. Jag har en deadline 14 april och det är väl mest den som brinner.

Just nu har jag svettats ut feber och har klivit upp ur sängen och flyttat mig hela vägen till soffan. Jag har också lagat mat och poppat popcorn som inte alls var så gott som jag hade trott.
Tyvärr spricker väl mitt näsdroppsavvänjning nu men så fort jag mår bra ska jag sluta igen.

Håll en tumme för att jag inte smittade Jonathan och Linnea igår!


Idag hivade jag påskliljorna.

De stod i full blom och det kändes som om det kliade i ögonen av dem.
Eller så är jag bara trött efter en sådan himla trevlig dag med Jonathan och Linnea.

Först sågs vi på en fika, sedan shoppade vi lite, åt middag på en latimamerikansk krog som heter Supper och sedan gick vi på bio och såg filmen om Ted Gärdestad (verkligen fin film!).

Jag hade högklackade stövlar på mig och på vägen trampade jag snett en gång, sedan en till och därefter ytterligare en gång.
Mina stödstrumpor räddade mig från svullnad inbillar jag mig för jag hade rejält ont när jag la mig men var inte svullen. Ett par alvedon fixade värken och idag har jag ont när jag går men inte värre än att jag tror att det går över om jag låter bli att springa ett par dagar – för det gör jag ju verkligen ofta annars.

Irriterande, för jag älskar mina stövlar som är höga men bekväma. Jag måste kolla om de kanske är slitna snett. Om inte blir det ju värre för jag vill kunna ha dem. Jag kanske gick för mycket i dem igår, för långt så att jag blev trött i benen.
Hoppas.

Idag jobbjobbjobb.
Hela påsken jobbjobbjobb.

Det är bra grejer det.




onsdag 28 mars 2018

Ska träffa mina bästa ungar idag.

Vi ska fira Jonathans nya skrivkontrakt med Sony music och innan dess måste jag jobba i exakt tre timmar om jag ska vara nöjd.
Idag i soffan.
Jag brukar börja med att stå upp men idag ska jag vara på benen så mycket ändå att soffan passar bra i några timmar.

Jag var ju på Ikea igår och blev totalförälskad i en soffa där. Så fin och bekväm. Och ljust grön. Fantastisk färg.
När jag får råd ska jag investera i en sådan. Den finns inte på hemsidan än, så ny är den, men den stod uppackad på varuhuset så den finns ju att köpa i Kungens kurva i alla fall.

Fram till igår hade jag spanat på en annan, men den är för djup insåg jag när jag provsatt. Jag måste kunna sitta och skriva också, och den var mer en ligga-ned-soffa. Jag behöver en kombo som funkar för både och. Behöver ju ha benen i golvet när jag sitter.

Jaja.
Små problem.
Jag sov tio timmar i natt och är skönt utvilad.
Nu ska jag skriva bok.
Tjohej!


Ps, update:
jag är avvänjd och näsdroppsfri. Tredje natten utan dem och sovit som en stock. Igår tänkte jag inte ens på om jag var täppt under dagen. Tror inte det.
Jag använde ingenting utöver viljan.
Hurra!


tisdag 27 mars 2018

jobbjobbjobb

Senare idag ska jag åka till Ikea och hitta genomskinliga, vita, gardiner.
De jag har nu är mörkt grå, men nu vill jag har vitt.
Jag tror att de kostar 79kr paret.

Sedan behöver jag ju någon slags matta till betonggolvet på balkongen. Till min andra lägenhet köpte jag en illgrön sådan där som kan ligga ute året om. Jag funderar på att göra det här också. Det är både prisvärt och praktiskt. Många har lagt trätrall ser jag, men jag gillar ju mattor.

Min balkong är ju inte särskilt djup, 130 cm, däremot lång, 5,5 meter.
När inglasningen kommer så blir ytan ännu mindre eftersom den står på golvet på insidan, så det är först då det är vettigt att köpa matta. Men om jag ändå är på Ikea ...

Jag var på Ikea i Jönköping också, och på soffavdelningen (jag drömmer ju om en ny) så hittade jag en beigevit klädsel till Jonathan och Linneas nya soffa. Den färgen som hade utgått när de köpte sin, så att de fick ta en ljust grå istället.
Jag trodde att de hade skrivit fel på prislappen. Klädseln var sänkt från 2495 kr till 95 kr eftersom det var de sista exemplaren.
Så det var förstås inget snack när jag ringde dem och frågade om jag skulle köpa den.
Fynd är ju så himla roligt!

Tisdag.
Målet är satt till 1500 ord.
Wohoo.

måndag 26 mars 2018

Jag tycker allmänt att Trump är ett svin,

men i klubben otrogna presidenter tar Clinton ändå priset. Att förföra en praktikant som han gjorde är vedervärdigt och som hon fick lida efteråt för det. Fy så hemskt! (Jaja, naturligtvis var det synd om hans fru också!)
Jojo Moyes tackar Monica Lewinsky i sin senaste bok, jag vet inte riktigt varför men den utspelas i New York så kanske har hon fått hjälp med stan på något sätt.

Nu har jag en kort paus. Jag har ritat hus, läst igenom det som jag redan har skrivit och har fått en bild av mina karaktärer.
Det här kommer att bli hur kul som helst!



Jonathan tog nya bilder häromdagen

Och Linnea fick också vara med.
Det här var fint, tycker jag.



Nu har jag varit utan näsdroppar i exakt 24 timmar. Det är första gången sedan jag var förkyld i oktober och fastnade i eländet igen. Heja mig!
Förra gången jag slutade hade jag hållit på i åratal, men nu är jag kvickare på det. Jag tycker ibland att jag har ont i bilhålorna, ned i tänderna, och det kanske har med dropparna att göra tänker jag. Oavsett är det ju bra att låta bli.
Jag har vaknat många gånger i natt, men vet att det värsta är över på ett par dagar, så jag står uuuut!

Annars idag ska jag skriva på ny bok och tvätta. Nu börjar mitt ensidiga liv ett tag. Det är fantastiskt att jag har tillgång till både det och det utåtriktade. Det passar ju min personlighet väldans bra eftersom jag faktiskt inte vet om jag har något mellanting. 

Det var det.
Bok 10 med arbetsnamnet Flanagans. Ni kommer nog att få höra mer om det framöver.
Wohooo!




söndag 25 mars 2018

Jag har sovit så himla gott i natt.

Och länge, eftersom jag somnade redan klockan tio.
Idag ska jag bara vara inne, tror jag. Kanske ta en promenad om det blir sol. Jag ska verkligen inte handla eftersom mitt konto är övertrasserat. Igår tankade jag på Q8 och de reserverar också belopp på kontot numera - som ska släppas direkt efter tankningen men om det inte gör det ska man kontakta sin bank. 
Min bank släpper inte det där frivilligt, uppenbarligen.

Eftersom jag ändå ska kontakta dem på måndag så spelar ju ännu en reservering ingen större roll.
Jag fick ett brev från hotellet som jag ska skicka till banken om de inte vill släppa reserveringen från London.
Det är ingen panik men en princip.
(Men när jag var ensamstående mamma och råkade ut för samma sak vid ett månadsskifte var det inget roligt. Det är så konstigt att bankerna inte har bättre system för det där men de tjänar väl på att frysa pengarna hos sig, förmodar jag).

Jag har fler konton men på en annan bank, det här är det enda kopplat till mitt kort, och jag fyller på det vid behov. Jag vet inte varför jag gör så, men om någon snor kortet finns sällan några större summor där, tror jag att jag tänkte från början ... och nu är det en vana.

Det var det, denna leeeediga söndag.
I morgon börjar jag skriva ny bok, wohoo vad det ska blir roligt.
Och i veckan har jag två gympapass inbokade.
Medan ni sedan äter ägg nästa helg tänker jag skriva klart kortromanen/långnovellen.
Nu ska jag vara hemmavid ända tills mamma och jag åker till Cypern om 7 veckor.
Tjohooo




lördag 24 mars 2018

Ni vet en sådan där lugn och fridfull frukost på hotellet?

NOT!
Hotellmatsalen är fylld av sportmänniskor som ska simma. Det är ett galet tjatter, kö till kaffet och nu tog jag två koppar på en gång så att jag ska slippa stå i kö igen.
WELL.
Jag överlever det också såklart. Däremot vet jag inte hur jag ska överleva utan alla mina hårgrejer, som spray och sånt som jag glömde hemma.
JAJA.

Idag ska jag först åka typ 10 mil söderut till Gislaved. Puttra dit, har jag tänkt, eftersom jag inte ska vara där förrän halv två, föresläsningen börjar två.
Sedan brumma hemåt Stockholm efteråt. Jag har en plan på att vara hemma vid åttatiden. Håll en tumme.
I morgon är jag ledig och ska ta hand om mitt hem.
På måndag börjar jag skriva ny roman.
HURRA!

fredag 23 mars 2018

Det är så tröttsamt det där med reserverade belopp.

Nu hände det i London igen.
Man reserverade ett belopp på mitt kort när jag checkade in och när jag checkade ut debiterades jag ett annat belopp och de första ligger kvar som en reservering på kontot.
TUR att jag hade fyllt på med mer pengar, för annars hade det blivit panik nu när jag har ytterligare ett hotellrum att betala.

Så tipset till mig själv är att betala rummet direkt vid ankomst istället för när jag checkar ut, om jag inte vill att 5000 ska låsas i en vecka eller vad det nu kan ta.

Nu ligger jag i min säng och tänker ligga kvar här och kolla Lets dance.


Fy så så hemskt med Frankrike, ser det nu på Rapport.
I jämförelse är förstås min irritation bara fånig.

Var rädda om er!


Jag är wild & crazy och hoppar över tvättstugan.

Orkar helt enkelt inte eftersom det kanske ändå inte behövs som i att jag inte har kläder till Gislaved, för det har jag.
Jag tvättar nästa vecka istället, det går finfint.

Istället ska jag göra mig i ordning och packa ihop och sedan långsamt dra mig söderut. Skönt att inte ha någon brådska.

Det var väl det.
Jag dokumenterar som vanligt mina resor på instagram så häng med där:

https://www.instagram.com/asahellberg/


torsdag 22 mars 2018

Det är mycket Åsautgivning framöver.

I juni kommer Ett oväntat besök i ljud och
i slutat av augusti kommer den ut i inbundet.
Sedan kommer den nykontrakterade kortromanen XXX (vet inte om den ska heta som arbetsnamnet än) ut på Bonnier Bookery i november (ljud och ebok),
ungdomsboken på Bonnier Carlsen i maj - 18
och den jag ska börja skriva nu på Forum hösten -18.

Härligt och kul med mer än en utgivning per år och att få testa nya format och sätt att skriva, genom ungdomsboken och kortromanen (tänk att den blev något, det är ju helt galet).

Idag har jag alltså pratat med min tredje förläggare om timings och jag ska leverera resten av manuset till henne senast 15 april.
Tjohej!

Det är inga problem så länge jag inte får influensa eller nåt, men det kan bli redigeringskrockar i sommar mellan den och ungdom, så det gäller att ha en bra planering för det.

Har jag sagt att jag har världens bästa jobb?

Det är svårt att tro att jag inte har haft det längre.
2009 kom debuten men jag räknar från Sonja 2012 för det var då det började hända grejer.
I slutet av 2013 började jag göra det här på heltid när jag hade fått en agent och kontrakt på En liten värld hos Forum.

Jag är numera en etablerad författare och det känns faktiskt fortfarande en rätt surrealistiskt.

Hemma, LEDIG,

och ska strax lägga mig igen eftersom jag KAN.

I morgon ska Fårdan och jag åka till Jönköping, och dagen efter vidare till Gislaved där jag ska vara på bibblan klockan 14.00. Sedan kommer jag väl hem rätt sent den kvällen, det är en bra bit att köra, men  är LEDIG på söndag för på måndag börjar jag skriva på min 2019-Forumbok och då är ledigheterna över för ett tag igen.
Iiiii.
Som jag har längtat!

Däremot måste jag komma igång med träningen efter uppehållet under spurten med ungdomsboken.
Det ser jag också fram emot.

Typ så.
Hej så länge!


onsdag 21 mars 2018

Sitter vid frukostbordet

och lyssnar till alla språk runt om mig. Ingen svenska. Jag vet inte om så många svenskar hittar till det här hotellet.

Själv tycker jag att det är toppen. Och nu när det inte regnar är det lätt att knata härifrån till sevärdheter. Madame Taussaud (stavas säkert inte så, men ni fattar) ligger längre bort på samma gata, och Regent Park runt hörnet.
Det tar ungefär 20 minuter att promenera till butiker, lite längre till Hyde Park.

Jag hittade det jag letade efter igår, så jag är så himla NÖJD!
Dessutom fick jag se en helt fantastisk uppsättning av Les Miserables, vilka sångare!
Huvudrollsinnehavaren som spelade Jean Valjean var nog kanske bland de bästa prestationerna jag har sett på en musikalscen.
Dagen innan, i Hamilton, var George Washington också helt fantastisk.
Jag är så himla glad för att jag gick på båda de här!

Idag tar jag lite ledigt och strosar runt eftersom jag har hittat det jag behöver till min nästa roman (2019), planet hem går först vid 21 så jag har gott om tid. Det tar en kvart till flygplatsen med tåget (kanske lika länge till tåget med taxin) och jag vill vara i god tid – kanske äta något där – så jag åker väl vid 18-tiden tror jag.
Så länge får bagaget stå i ett rum på hotellet.

Det ska inte regna idag heller, fatta vilket tur jag har!


tisdag 20 mars 2018

Stod i kö 2,5 timma för att få en biljett till Hamilton igår.

Och jag lyckades. Den är heeeelt utsåld, så det enda som finns är möjligheten att någon kommer och vill sälja tillbaka sin biljett. Till detta finns en kö. Jag tror att vi var  totalt nio av kanske 20-30 som fick en biljett.
Men det var supertrevligt i kön, om än buskallt för jag var inte klädd för det alls. Ett ungt nygift par, en ung tyska tjej med kärleksproblem och en amerikansk kompis som hade hört tyskans story 30 tusen gånger. Så himla roligt.

Och sedan satt jag vid ett par herrar som var verkliga musikalkännare. De hade sett precis allt!
Och den här, Hamilton, hade de redan sett på Broadway.

Amerikanskan såg den första veckan i New York och då satt president Obama, tillsammans med musikalens skapare Lin Manuel Miranda, i publiken.
Lite extra cool upplevelse, såklart.

När jag var i NY i juni, kostade billigaste biljetten 500 dollar (gånger dryg 9 kr), men igår fick jag betala 90 pund (gånger 12 kronro) och satt på 5:e raden, vilket var helt perfekt.
Jag var så kall att jag hade jackan på mig hela föreställningen men det gjorde ju inget.

Idag ska jag göra mer research och ikväll se Les Miserables om det finns biljetter kvar. Om inte ska jag på jazzklubb och lyssna på Robert Wells med band som är i stan.

Nu ska jag till receptionen och fråga om man kan få en madrass till i sängen. Det är stenhård.
Och ett mindre täcke. Det här är två gånger tre meter, minst. Sängen är gigantisk!

Hej hopp.
Mer på insta!

söndag 18 mars 2018

Så, då var mustaschen borta.

Den som jag nästan inte hade tänkt på innan en frissa för några år sedan föreslog att hon skulle ta bort de ljusa fjunen med trådning.
Well.
Jag blev helt rödprickig på överläppen i ett par veckor efteråt, och sedan dess använder jag en kräm eftersom jag tydligen har en MUSTASCH!
Jag är ju blond och behöver inga tunga grejer för att få bort hårstråna, och mest syns de nog faktiskt när jag är brun.
Sedan skulle jag färga ögonbrynen nu men min vätska var slut så det gick inte. Grrrrr.
Då måste jag måla, för utan färg på dem blir hela jag helgrå känns det som.

Tidigare idag var jag i Farsta centrum och lämnade tillbaka en reaklänning och la upp ett par byxor, och just nu badar jag mina fötter och sedan ska alla naglar få ny färg. De på händerna är det förstås ingen som helst fason på så länge jag skriver, men färg kan de ju få på sig ändå.

Det var väl det.
Nästa gång vi hörs är det från London.
Som vanligt följer ni mig bäst på Instagram:

https://www.instagram.com/asahellberg/


Wohoo.




Söndag.

Igår kom jag på att det redan är på lördag som jag ska till härliga Gislaved, men det är inte direkt nästgårds. Tåget tar drygt sex timmar. Så jag kommer att köra.
Först söderut, sova över en natt någonstans, och sedan vidare till Gislaved, föreläsa, och sedan köra den 40 milen hem på lördagen.
När jag var i fina Hyltebruk kunde jag flyga till Halmstad och ta buss därifrån, men det funkar inte med Gislaved som ligger för långt bort från Halmstad och till Jönköping går det inga flyg på lördagar.

MEN, jag gillar att köra så det kommer nog att gå bra. Kommer jag bara iväg i tid är det dagsljus mer eller mindre hela resan.
Det är ju galet ljust ute nu igen, hurra för det.

Det betyder att jag inte kommer att kunna skriva nästa vecka efter London, men måndagen efter kan jag. Från och då och fram till 14 maj har jag inga reser, bara små event i stan att gå på, och kan jobba oavbrutet.
Det ska bli såååå roligt!

Nu ska jag ägna mig åt att vara ledig i 24 timmar.
Wohoo!

lördag 17 mars 2018

Hemma från ett trevligt Norrköping.

En kvart in i min föreläsning gick resten av köpcentret bananas när Samir och Victor kom in på scenen och det hördes HÖGT ned till oss på bibblan på nedre botten där jag föreläste.
Det var hur mycket barn som helst som väntade redan när jag passerade scenen en timme tidigare.
Gullisar!

Jag köpte en ny Idunmascara som skulle förlänga fransarna, på apoteket igår. Men mina ögon gillade inte den alls. Eller så var det ögonskuggan, men jag tror mascaran.
Min favvis var slut (också apoteket. Idun. Svart, vattenfast som man tvättar bort med 38-gradigt vatten)
När jag inte tål en mascara kliar blir det som om det lite svider runt ögonen. Eller som om någon står och blåser på dem. Jag har svårt att beskriva hur det känns.
Anyhow.
Jag tänker kolla på ett annat apotek i morgon.

(Men istället kollade jag nätet nu direkt och beställde tre för priset av två, heja Åsa.)

LEDIG i morgon och jag ska ägna mig åt nagelmålning och sånt.
Wohoo!



Ska strax fixa till mig,

och sedan dra mot Norrköping. Jag vill ha väldigt god tid på mig som alltid.
Klockan två börjar min föreläsning, ungefär samtidigt som Samir & Victor börjar sin signering.
Vi är i en galleria och därför är vi på samma ställe, om än i olika lokaler. Det enda som kan ställa till det är parkering, så igår fick jag tips om det från bibblan.
Sedan startar deras framträdande klockan tre och det är då jag är klar och ska tuffa hemåt i samma lugna takt förhoppningsvis.

I morgon är jag 100% ledig och på måndag morgon tar jag flygbussen som går från Liljeholmen.
Det är smartare en måndag morgon än att ta bilen och tar 45 minuter till flygplatsen.
Wohoo.
Det ska blåsa i London men jag har planer på långkalsonger under finbyxorna.
När man ska gå på research får man inte se ut som kattpiss, inte.

fredag 16 mars 2018

Klockan sju är upp med tuppen för min del,

eftersom jag sällan somnar innan tolv, snarare senare.
Men jag vaknade av mig själv idag och valde att angripa tvätten istället för att somna om. Det kan jag göra i eftermiddag istället. Jag är ju NÄSTAN ledig idag.

Jag kom på en manusgrej, en enda mening som jag har vetat att jag vill få med på ett eller annat sätt här, men inte vem det var som skulle säga den. Nu vet jag, och ska lägga in den.
Det blir säkert en sådan som stryks i redigeringen. Det har hänt mer än en en gång att man ser något försvinna som man själv tycker är lysande bra.

Jag var i Liljeholmens centrum igår, och deras H&M är verkligen inte munter. Och H&Ms hemsida går inte att beställa på för mig. Inte via Chrome och inte via Safari. När jag kommer fram till kassan är det stopp.
Något har hänt där. Det har varit likadant i en vecka.
I alla fall. Jag behöver fler skjortor. Jag har en favvis och nu behöver jag fler.
Så när tvätten är klar åker jag till Farsta, hurra för mig!

Det var väl det.
Nu ska jag lägga in det där i manuset och räkna ut vilken tid jag behöver åka till Norrköping i morgon.
Tjohej.

torsdag 15 mars 2018

Klar och i morgon skickar jag det till min nya förläggare, Karin.

Jag har inte hört något från Jonathan och Linnea om manuset, men det beror nog på att de inte har hunnit läsa. Jag blev själv rätt berörd när jag skrev slutet och det är bra, tänker jag.
Det ska bli kul och intressant (och för jävligt) att få feedback från förlaget.
Iiiii.
Bra jobbat Hellberg.

I morgon skulle jag ha tvättat klockan tio och vad supernöjd med den tiden. Nu visar det sig att jag hade bokat IDAG klockan tio, så nu fick jag en tid klockan ett i morgon istället vilket jag ju får ta men OM jag vaknar sju tänker jag se om det kanske finns någon tid ledig då.
Det är så jäkla skönt att bli av med det där.
När jag får råd ska jag verkligen köpa en tvättmaskin.

Jag hade tänkt bo på Hyatt i London, samma hotell som jag har skrivit om i tre Sonjaböcker - hotellet där Susannes Michael är chef. Men jag avbokade det och ska istället bo där jag nästan alltid bor, på Melia White house (som nog var med i Sonjas hemlighet, om jag inte minns fel).
Prisskillnaden var ... en tvättmaskin, eller någon annan fin present som man kan ge till sig när man har skrivit klart en bok och förhandlat klart ännu ett projekt.
Jag har kallat det min stickning, ett skrivprojekt jag har pysslat med några kvällar, och trodde aldrig att det skulle bli något av den.
Men det blir det.
Hurra för det också!

Semiledig i morgon, åka till Norrköping på lördag och HELT LEDIG på söndag då jag ska raka benen och färja ögonbrynen.
Man vet ju aldrig om man behöver vifta med dem i London.

SOM EN TOK

Så jobbar jag just nu.
Nästa projekt blir också tidsmässigt pressande där där kan jag stretcha på min deadline något även om jag inte tänker ha det i huvudet när jag börjar. Jag går mot mitten av maj, innan vi åker på semester, men kan säkert egentligen jobba med det hela sommaren. Vi får se hur det går. Hittar jag rätt ton (alltid denna ton) kan det bara rinna på.

Jag tror eventuellt att jag skriver klart Strejken idag. Jag hade en ruskigt bra flyt igår och ser inte varför jag inte skulle ha det idag också.
Däremot kan jag komma på saker, som att ett kapitel till behövs, och då avslutar jag i morgon som är sagt. Jag har meddelat att min förläggare att hon får manuset 17.00.

Senare idag måste jag köpa tvättmedel eftersom jag ska tvätta i morgon.
Jag vill ju vara ren och fin i Norrköping på lördag och i London nästa vecka.

Tjohooo!


onsdag 14 mars 2018

Satan i gatan vad det bränns nu och jag är inte ett dugg säker på att jag hinner.

På riktigt.
Håll en tumme. Tre arbetsdagar kvar och jag tänker att jag skriver epilogen på fredag innan jag skickar manuset.

Nu verkar det bli något av det lilla sidoprojektet också, och jag har sagt att jag kan ha klart den inom en månad och då är mitt upplägg att skriva Flanagans på vardagar, och göra klart sidoprojektet (som mer är som en extralång novell i formatet. En kortroman kan man väl säga) på två helger.

Det är mycket nu och alldeles underbart.

Det här året kommer nog att bli mitt mest produktiva någonsin och jag ska ägna mig nästan uteslutande åt alla mina projekt. Två veckors semester med mamma men i övrigt ska jag bara göra researchresor (och lansera bok och besöka bibblor hoppas jag.)
Men start på måndag, då.

NU kör vi!



tisdag 13 mars 2018

Norrköping på lördag klockan 14.00


Då är jag igång med de sista kapitlen

och än så länge går det lite trögt men jag jobbar på.
Innan dagen är slut har jag gjort det jag ska, så är det bara.

Alltså blir det inte mer än så här just nu.
Tjohej så länge!

måndag 12 mars 2018

Somnade för sent,

vaknade för tidigt, somnade om, vaknade för sent.
Men nu är jag i alla fall på det.

50 sidor måste redigeras idag, men jag tror att jag klarar det.
I morgon ska jag börja skriva på det som återstår och nu pratar vi inte längre den vanliga målsättningen 2 000 per dag, utan snarare 3000.

Det är på håret håret håret.

Nu så!

söndag 11 mars 2018

Jag fick precis en sådan bra fråga

från någon som kallar sig Blomman.
Så här skriver hon i en kommentar:

Hej Åsa!
Vad hörligt att läsa dina inlägg om att du är så nöjd med singellivet, känner verkligen att jag behöver ha positiva singelförebilder. Trots att vi lever i ett land med många singlar tycker jag inte att det finns så många förebilder, de flesta verka ändå sträva efter att träffa någon och letar febrilt.
Tyvärr har jag inte kommit lika långt som du i detta att vara nöjd som singel, kan känna mig nöjd väldigt ofta men längtar otroligt mycket efter att träffa någon ibland. Då går jag in på någon dejtingsajt bara för att se att det inte alls ger något så går jag ur igen. Träffa mycket nya människor i jobbet men bara gifta män. I sådana perioder känns allt så fastlåst, då det samtidig verkar helt omöjligt att träffa någon och få ett bra förhållande med så är det då jag längtar som mest efter det. Sen kommer perioder då jag är nöjd också. Därför hjälper sådana här inlägg från dig, det känns verkligen peppande. Du som verkar så klok när det gäller detta, har du något bra tips som en kan ta till när det blir svackor och längtan efter en kärleksrelation är jättestark samtidigt som den känn väldigt avlägsen.
Tack för peppande inlägg.
Ha en bra dag!
Blomman

Jag tänker först och främst att vi alla är olika och att vår längtan, eller ickelängtan, utgår från tidigare erfarenheter.
Eftersom min erfarenhet är att jag alltid har mått bäst själv (som har tusen psykologiska förklaringar som jag känner till men helt enkelt struntar i numera eftersom jag har grävt klart och inte vill förändras utan är glad över den jag är), så ställer jag det mot den korta stunden jag behöver bekräftelse från en man. Korta stunder tenderar att bli mer i mitt fall och det är inget jag vill, och därför så måste även korta stunder gå bort.

För mig har det varit en process och den har bitvis varit sorglig. Jag har lagt så enormt mycket energi på män tidigare i mitt liv och att det är över är sorgligt. Och det måste man få vara ledsen för. Det har jag inte försökt fly från utan den längtan har fått finnas där.
Också.
Alltså har tagit tid att komma fram till ett beslut om att det räcker nu. Det är inte längre tankar på det utan ett beslut.

Frågan som jag har ställt mig är: När mår jag som bäst Och varje gång har jag kommit tillbaka till att jag gör det när jag får bestämma själv, när jag inte behöver kompromissa.
Numera står det långt över att bli älskad eller att älska en man; men jag har ju andra och annat jag kan lassa kärlek på. Det kan lika gärna handla om familj, vänner, böcker eller min tv ... haha.

Min senaste relation tog slut för ett par år sedan och när jag slängde ut dubbelsängen började min process på allvar.

Jag tänker annars att det är väl fantastiskt om man kan må bra som singel, men också må bra i en relation? 
Det ena behöver ju inte utesluta det andra.


Tack för frågan, Blomman.  Jag tycker att det här är så himla intressant att prata om.
Generationen före min (jag vet ju inte hur gammal du är) kunde inte vara lika fri, och jag tänker att det ska bli intressant att se hur nästa generation kommer att förhålla sig till relationer över tid.

Kram





Vilken film de har gjort, Filip och Fredrik.



Och Mikael Persbrandt är lysande i huvudrollen. 
Man gråter ibland och skrattar andra gånger högt.
Men mest är det bara ömsint och varm i bröstet.
Så jäkla bra gjort av alla inblandade!

Jag tror att det här är Sveriges nästa Oscarsnominering.

Efter filmen åkte vi hem och fortsatte fira. Jonathan har skrivit på ett avtal som jag inte får säga mer om än att det verkligen är något att fira och det gjorde vi verkligen igår med lunch, bio och sedan färska räkor hemma hos mig.

Härlig, härlig dag.

Nu ska jag jobba.
Tjohoo.

lördag 10 mars 2018

Jag är ledig idag.

Jag ska sätta sprätt på mina bonuscheckar från H&M (1050 kr, det måste ha varit för måååånga trogna år), gå på bio (Tårtgeneralen, som ju utspelas i Köping dit jag ville åka häromdagen) och sedan se på Mello.
Allt detta med mina favvismänniskor Jonathan och Linnea.

Igår pratade jag med min förläggare länge i telefonen, och hon gillade mitt lilla sidoprojekt - hobbyn jag ägnade några kvällar åt om ni minns.
Vi får väl se om det blir något av den, eller något annat i kanske samma stil, någon gång.

Fokus är förstås att skriva en ny vuxenroman, den första i en trilogi som jag av någon anledning kallar Flanagans (fråga mig inte varför för jag har inte en aning. Man kan förstås inte kalla en bok det men när jag pratar om den fortsättningsvis här så är det så den kommer att kallas) som ska komma ut nästa höst.
Den här hösten kommer ju Ett oväntat besök.

Jag kickstartar med att ha konferens med mig själv i London eftersom jag måste göra research innan jag börjar skriva (romanen utspelas där) och åker dit om drygt en vecka och stannar i två dagar ... om jag har råd.
Inget är betalt än (jo, flyget, men det kan jag avboka) men jag tror att det ska funka.

Det är nu eller i höst och jag vill gärna se det jag behöver innan jag börjar skriva på riktigt. Jag har fel bild i huvudet (jag ser ju alltid saker framför mig innan jag börjar ett nytt projekt) och vill ha en ny. Google räcker till mycket men det blir en bättre känsla i en själv om man har sett och rört vid det man vill beskriva.

Typ så.
Den här morgonen har jag farit fram med min dammvippa (suverän när man inte har lust att dammtorka), pratat med mamma och så ska jag dammsuga och bädda rent innan jag åker och träffar mina finingar.

Hoppas att ni också får en finfin lördag!




fredag 9 mars 2018

Jag fick just en bild från min lillebror


Jonathan var sju och det var på mammas födelsedag, 13 juli, 2001.
Den där tårtan är en klassisk Hellbergare. Den vill vi alla ha när vi fyller år.
Bakom ser ni brorsans ladugård som numera är tömd på djur. När det här fotot togs levde min styvpappa och då hade han och mamma Highland cattle där, men när min brorsa tog över gården så valde han att inte ha några djur.
Han har fru och tre små barn ... det är livat där ändå numera.




Nästa bok, Ett oväntat besök, utspelas ju på en gård. Förvisso i Östergötland och bland hästar, men när jag har sett den framför mig så har mycket av den utspelats här, på brorsans gård i Tanumshede ett par mil från Fjällbacka.
Bohuslän är ju också med i boken och får vara på framsidan i form av Smögen, där en del av handlingen också sker.

Här är baksidestexten, alldeles ny och fin:


Livet förändras när du minst anar det

Nikki trivs med livet hemma på hästgården Gyllentofta och skulle inte byta ut det mot någonting. I grannbyn bor hennes bästa vän, prästen Annie, som med jämna mellanrum lämnar sin församling och kommer till gården tillsammans med hunden Winston. Mer än så behöver inte Nikki för att vara tillfreds.
Men så dör hennes pappa och då vänds hela livet upp och ned. Släktingar Nikki inte ens visste att hon hade hotar nu hennes tillvaro. Plötsligt är gården fylld av människor som vill ha en del av både den och pappas lilla stuga på västkusten där hon tillbringade sina barndomssomrar. Ska hon behöva lämna sitt stora hus, skogen, sjöarna, åkrarna och de älskade hästarna?
Mitt i allt detta blir Nikki våldsamt förälskad. Det är en omöjlig och komplicerad relation och till sist måste hon välja. Kärleken eller gården. Hon kan inte få både och.


Ett oväntat besök är en feelgoodroman med stort hjärta om att hitta sin plats här på jorden.




Fredag,

som om det egentligen spelar roll för det gör det ju inte, men jag gillar ändå fredagar.
Idag vänder jag på steken och börjar läsa/redigera. Jag har nog fem kapitel kvar att skriva men det känns som om jag ska gå tillbaka nu för att se om jag fått med alla trådar till sluttampen.

En vecka kvar till deadline och vi pratar om på HÅRET.
Iiiiiii.

Nu ska jag jobba.



torsdag 8 mars 2018

8 mars.

Jag tror att min förra relation sprack i samma ögonblick som han tog vattenflaskan ur min hand, den jag redan höll under den rinnande kranen, och så fyllde han på den själv på "sitt sätt" (det rätta sätter).

Det var en exakt upprepning från det jag var med om i relationen jag hade innan den här.
Exakt.
Första gången sa jag inget, tittade nog mer förvånat på mannen som tog över vattenflaskan.
Den här gången blev jag förbannad.

Det kan tyckas litet. 
Inget att bråka om. 
Men herregud Åsa, lägg av.

Men det ingår i ett mönster som handlar om att förminska. Mansplaining (män som tar över och förklarar ....) handlar förstås bara om det. Att man lite från ovan ser ned på personen som i det här fallet häller upp vatten i en flaska. 
Jag är man, jag kan bättre än du
Man tillrättavisar. Man är den som bestämmer.
Ajabaja.

Kvinnor gör på samma sätt när det gäller den gamla domänen hemmet.

Men när män gör det handlar det om allt. 
Precis allt.

De bestämmer hur mycket du ska tjäna, 

hur länge du ska vara föräldraledig, 

att du ska vabba, 

jobba deltid, 

utsättas för våld, 

trakasserier, 

om du ska resa, 

var du ska bo, 

hur du ska bo, 

vilken bil du kör, 

vilken bensinmack du har ditt konto på, 

att du är mindre värd, 

att dina döttrar är mindre värda, 

att du ska vara ensamstående,

att det är du som ska ta hand om dina gamla föräldrar,

att det är du som ska ta hand om hans gamla föräldrar,

att krig startas, 

att jorden utarmas, 

att barn blir utan fäder, 

att barn blir utsatta för övergrepp, 

att kvinnor dödas i nära relationer, 

att kvinnor våldtas.

I min senaste relation såg jag mönstren och ifrågasatte dem, till verkligen ingen nytta alls eftersom personen nog inte såg det själv och det man inte ser verkar vara svårt att förändra om man har problem med att ta in andras perspektiv.

I min första relation av "vattenflaskanatur" agerade jag inte alls feministiskt i relationen. Jag tror inte att ens hade vågat kalla mig feminist högt då utan att riskera hån och nedlåtande kommentarer så jag lät bli. 
Exempel på det:
Jag låtsades vara lite småkorkad.
Jag gav upp debatter (utom den om invandrare för där klarade jag att göra helt klart var jag stod och därför slutade vi prata om det ...)
Jag skrattade åt kommentarer och skämt som jag aldrig skulle skratta åt efteråt. 
Jag behandlade personen som mitt barn, det vill säga jag förlät allt (som en förälder bör göra, en partner INTE)

etc etc

Men jag tycker att boken som kom efteråt; Casanovas kvinna, är ett feministiskt dokument på det sättet att jag krävde en plats för den. 

Jag krävde att få bli lyssnad på.
Och när man lyssnade på mig så lyssnade man på de tusentals kvinnor som hade det som jag.

I boken är ju kvinnan (jag) exakt lika spak och liten som jag var i relationen, men att ge röst åt en sådan kvinna, prata om det på scener, greppa en mick på bokmässan och säga som det var, är feminism. 
Det var (och är när jag pratar om den) att göra något för kvinnor, försöka visa på strukturer som hämmar oss och där vi faktiskt kan hjälpa oss själva (lämna relationen).

Men med det sagt: 

jag är helt övertygad om att vägen framåt måste handla om män.
Och jag är ju gammal nog att ha varit med ett tag. Jag minns mycket väl hur jag och en väninna sa exakt samma sak i slutet av 80-talet.

Det måste handla om att män ger ifrån sig makt. Om att män agerar, istället för att säga "Jag förstår precis. Vad ska ni göra då?"

Gör själva! tänker jag fortsättningsvis skrika.

De är så jäkla bra på att ställa till det på precis alla sätt, så att korrigera det här felet kan inte vara svårt över huvudtaget.Men innan de fattar hur mycket ett jämställt samhälle skulle ge dem tillbaka, kommer det nog att ta tid. 

Fram till dess fortsätter jag skriva om kvinnor i medelåldern som inte underordnar sig, eller som frigör sig. 
Jag är inte så bra som många andra är på att uttrycka mig utanför böckerna, men jag gör det där.
Och det är ju ingen dålig plattform om man tänker på att jag har gjort det i en halv miljon sålda böcker.

Nu ska jag skriva om de 17-åringar som redan har fattat.
Wow, vad det är häftigt!








onsdag 7 mars 2018

Jag hade glömt att Kerstin ville ha feedback på baksidestext

till Ett oväntat besök, så innan jag gjorde något annat idag så fixade jag med det och skrev om hela hennes och min förläggares förslag. Det är så jag brukar göra och vi brukar enas runt ett mellanting till sist.
Grejen den här gången var att jag var så jäkla nöjd med säljtexten och ville använda den, men Kerstin var inne på ett annat spår så nu får vi se vad hon säger efter att jag har tyckt till.

Grejen med Forum är att de är så himla prestigelösa. De har bara slutresultatet för ögonen och vem som har bestämt vad, eller kommit med bäst förslag, är helt ointressant för dem och det är så tacksamt att jobba med sådana människor.
Dessutom inbillar jag mig att Kerstin (och Teresa) kan ta min rakhet. Jag behöver inte linda in.
Ett mejl från mig kan se ut så här efter att jag har fått ett förslag på något:

Okej, jag håller inte med. Platt och tråkigt.
Så här tycker jag.
Kram

En mer inlindande människa (oftast mycket trevligare, såklart) säger istället:

Hej Kerstin. Hoppas att du har det bra och att semestern med (barnens namn) blev så bra som du hoppats på. Gick det bra på (barnets namn) prov? Hoppas det, så som hen har kämpat.

Tusen tack för förslaget.
Jag har vänt och vridit på det lite, och bifogar mina tankar. 
Vi hörs snart,
Kram Åsa




Det var det.
Nu ska jag strax börja manusjobba och det får verkligen inte bli platt och tråkigt.
Tjoho!


tisdag 6 mars 2018

Väldigt trevlig releasefest

i Norstedts lokaler på vackra Riddarholmen
Alltid lika kul att träffa kollegor och surra lite om precis allt möjligt.
Idag fördjupade vi oss till exempel lite i 50plus.

Jag åkte kommunalt dit. Vet nästa inte hur jag skulle köra om jag hade tagit bilen. Det tog typ 12 minuter från min dörr till Gamla stans tunnelbanestation.

Nu har jag sett Carina Bergfeldt i Ovala rummet. Vilket fantastiskt jobb hon gör. Hon är helt orädd, påläst, driven och smart. Helt perfekt för jobbet som korre.

I morgon mer manus för Hellberg. Wohoo som vi säger så länge det går bra.

Det är så märkligt det där

att före en viss gräns i manuset så är det en kamp för att komma någonstans, men när man har passerat den där osynliga linjen så rinner det bara på.
Det är samma sak för mig i varje manus.
Första fjärdedelen rinner på, sedan går det trögt lika länge och lite till, sedan rinner det på sista kvarten mot slutet i en perfekt och välavvägd hastighet.
Vad är skillnaden, tänker jag. Det sitter ju bara i mitt huvud.
Hade jag vetat exakt hur mina historier skulle utvecklas skulle jag skriva mitten först. Ta tag i det trista direkt så att jag sedan kunde flyga fram med inledningen och slutet.

I alla fall.
Nästa fredag, 16:e mars, ska det vara klart, vilket betyder att jag allra helst vill vara klar på tisdag så att jag kan redigera onsdag, torsdag och kanske halva fredag. Lördag är jag på en bibbla i Norrköping och då ska det såklart vara skickat redan.

Om jag sedan har slängt ut trådar som jag inte löser under min första korta redigering så har det inte med något annat att göra än att jag har blivit blind för mig egen text, men det kommer ju förlaget att se såklart.

Jag skulle aldrig rekommendera en debutant att redigera så här lite innan hen skickar in manuset till ett förlag, men för mig funkar det. Det blir ändå ändringar och eftersom det är mitt första ungdomsmanus kommer det säkert andra påpekanden än jag är van vid från teamet på Forum.

Jag kommer förstås att bli tokig, arg och irriterad när jag få feedback, men det är bara för förlaget att strunta i för jag morrar ju bara ensam hemma i soffan. Det går snabbt över för jag vet ju av erfarenhet att det gynnar slutresultatet som från och med då är det viktiga.
Men som debutant hade jag varit som sagt varit så noggrann som jag kunnat, trots att det blir precis lika mycket redigering i ett sådant manus (kan vara bra att veta).

Just nu är det enda viktiga vad jag själv tycker på första genomläsningen på onsdag.
Vad alla andra ska tycka bryr jag mig om dagen efter.

Bok nio.
Vilken grej.

Tian börjar jag skriva på den 19:e mars. Det finns inte något som helst utrymme för ledighet utan jag slänger mig på nästa direkt.
Men min skrivlust har inte dämpats ett dugg. Jag ser oerhört mycket fram emot att få påbörja nästa vuxenroman (även om jag bävar för mittenpartiet ...)

Nästa år är det tio år sedan jag debuterade och då kommer också, om allt går som vi har planerat, min tionde bok ut.

I år (när Ett oväntat besök kommer) vill jag inte har någon releasefest (det hade jag inte på tredje Sonjan heller) men kanske nästa år. Vi får se. 10 år 10 böcker kan ju vara något att fira.

Nu ska jag sova mig i form för kvällen release hos Annika på Norstedt.
Wohoo.


Nu är det kanske bra att få upp mig ur sängvärmen

men det där med att vakna till borrande i huset ... Å andra sidan finns det barn längre ned i huset – närmare borrarna, och om jag hade varit förälder och kanske hemma hade jag blivit tokig 07.20.
Tant på våning sju borde inte klaga alls egentligen.

Men jag somnade sent och skyller allt på Oscars natten innan (och eftermiddagsluren efter det), så färdiggnällt.
Jag hoppas vara pigg nog för att jobba (det är alltid det som är i fokus för mig) för idag måste jag fortsätta i det väldigt fina tempot jag hade igår.
Ikväll ska jag på releasefest för Annika Estassys nya Gröna fingrar sökes.
Wohoo.
Fantastisk omslag, eller hur?




måndag 5 mars 2018

Det var en vinstlott att inte ha sovit särskilt många timmar.

Efter ett grymt dagsverk går jag nu och lägger mig.
Det borrar och bilas återigen i fastigheten, men för ögonblicket är det knäpptyst.
Låt oss hoppas att det är över för idag, och inte bara en kafferast.

Wohoo,
nu har jag passerat ett viktigt krön och är på väg utför, det vill säga mot avslutet.
Däremot har jag drama kvar som måste in, och jag får nog fundera lite på den saken för jag vet inte hur länge jag ska vänta med att putta in det ... det vet jag kanske mer om i morgon.

Med vissa böcker jag har redigerat en omgång först innan jag har skrivit slutet. Vi får se vad jag hinner här.
11 dagar till deadline.

Det är sååå på håret.

På HBO hittar man den här.



"Fortsättningen" på The good wife, utan Alicia Florrick men med många andra från huvudserien.
Snorbra.
Andra säsongen började igår.

Efter att jag såg den igår kväll, tittade jag på red carpetsändningen på Aftonbladet från Oscarsgalan. Det är en tradition jag har alldeles för mig själv. Vanligtvis ser jag gärna inledningen på själva galan också, men för att göra det skulle man ha en prenumeration på plus extra extra extra för 99 kronor i månaden och så viktigt är det inte för mig.
Jag lägger hellre de pengarna på HBO (eftersom jag inte kan ha allt).

Istället har jag läst om galan nu på morgonen, och med tanke på att jag somnade vid halv tre var det ett under att jag tog mig upp ur sängen för en timma sedan men det gjorde jag.
Jag tror att jag kan jobba ett tag innan jag stupar ett par timmar. Det känns så i alla fall.
Jag har nu helt och hållet, efter igår, klart för mig åt vilket håll jag ska gå och jag skulle tro att jag har sisådär 13 kapitel kvar att skriva.

Det här blir inte lika långt som mina vuxenromaner som oftast är på ungefär 350 sidor när de kommer ut.
Jag träffade en gymnasielärare som starkt rekommenderade att inte göra boken för lång, det var svårt nog att få dem att läsa sa hon och jag tog lite fasta på det. Vi får väl se var det landar. Men snarare på 250 än 350.

Det var det. Nu jobb.
Finast klänning igår hade Allison Jenney!
Bilden har jag lånat från Time magazine. Thank you!


söndag 4 mars 2018

Om man inte vill ha mothugg,

kan man ju alltid låta bli att publicera sina åsikter tänker jag när jag läser om hur en kändiskvinna har ondgjort sig över att någon (som dessutom har mage att vara fet) tar en diabetesspruta på en restaurang. Kändiskvinnan, som varken tål sprutor eller fett, tycker att detta är förfärligt.
Och nu när hennes följare säger vad de tycker så blir kändiskvinnan tokig och blockerar de som säger emot.
Well.

Sometimes we just need to shut up!

Det var populärare att hålla käften med sina egna åsikter förr. Istället för att skvallra med bästa vännen eller makan, måste alltfler nu måste torgföra allt. Varje lite känsla av vämjelse måste på pränt. "Det är mitt konto jag får skriva vad jag vill".

Det är så dumt så dumt så dumt.

Jag undrar om människor som kändiskvinnan kommer att känna empati till sist, det ska ju vara en egenskap man kan tillskansa sig hela livet.
Jag undrar också vad människor som kändiskvinnan är så rädda för? Varför detta raseri? Det är ju jättekonstigt!
Är man så rädd för att bli tjock själv att man rasar på andra som vågar gilla sig själva trots magar och gropar?
Och är man då rädd för magarna och groparna,
eller är man rädd för att man ska bli nöjd?

Jag har sååå många frågor när det gäller sådana människor.

Den här söndagen bjuder på variation hos mig.
Först Vasalopp, sedan manus och därefter Oscarsgala.
Det är variation som heter duga!
Att jag inte kommer att gå utanför dörren är däremot samesame.