Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 30 april 2018

Jag jobbade igår,

men inte lika mycket som jag hade behövt. Den där stunden på morgonen pratade jag bort och sedan träffade jag ju Jonathan och Linnea i Farsta och så gick tiden där.
Men idag är det en heldag i soffan och bakom skrivbordet. Mer soffan idag tror jag. Ibland känns det ena bättre än det andra.

I morgon och på onsdag ska jag bara jobba med deklarationerna, men om jag börjar tidigt i morgon kanske jag hinner klart under dagen men har en känsla av att jag har tänkt det tidigare och så funkar det ändå inte.
I eftermiddag tänker jag printa ut allt jag behöver, det är en bra början.

Jag har aldrig någonsin firat Valborgsmässoafton och som ni förstår så kommer jag inte att börja idag heller.
Nu ska jag jobba, wohoo.

söndag 29 april 2018

Jag bokade ett hotell i New York igår.

Om jag kommer dit är förstås en helt annan femma.
Det går att boka av. Flyg väntar jag med tills jag vet bestämt.
I så fall åker jag i mitten av juni som jag gjorde förra året.

Egentligen borde jag väl lägga in en annan stad i mina böcker någon gång, kanske Chicago? Men jag "känner" New York och är bekväm med att kliva runt där.
Vi får väl se.

Först ska jag jag ju på SEMESTER om bara två veckor.
Någon Cypernrearch har jag aldrig gjort, jag har ju sällan sådana mer semesterlika resmål i mina böcker.
Jo, jag hade Rhodos med i Toscana tur & retur (Och förstås Toscana, men där var jag aldrig) för tusan. Det var faktiskt en perfekt researchresa (2014) kombinerat med att jag skrev tio kapitel av boken där.
Vädret var si och så, men nice ändå.

Tyvärr vågar jag inte köra vänstertrafik på Cypern och även om jag tordes det så skulle mamma nog vägra åka med, annars finns det ju en hel del fint att se där med.
Men vi ska nog mest vila.
Jag måste skriva lite varje dag, det är nödvändigt, men det är SEMESTER och inget annat 95% av tiden.

NU ska jag jobba och sedan hämta Jonathan och Linnea för att jag är en gullig mamma.
Han måste hämta rek i Farsta och då ska jag passa på att skicka tillbaka en klänning till Ellos. Men tillbaka till stan får de åka själva för jag ska fortsätta jobba.



lördag 28 april 2018

Jag tycker så mycket om de här två.



Och så är det så fint att se hur mycket de tycker om och värnar om varandra, 5,5 år senare. De träffades första terminen i trean på gymnasiet och sedan flyttade Linnea till Stockholm från Östersund när hon hade tagit studenten.

Det var så fin dag igår. 
Vi började med att TBE-vaccin (Jonathan fick en spruta i andra armen också eftersom han behövde ännu en mot vattkoppor som han inte har haft) och sedan tog vi en buss till Skansen där vi gick runt till det började regna. Tyvärr såg vi inga killingar och det var lite grejen med turen dit.

Anyhow.

Tvärs över gatan ligger ABBA-museet, så vi knatade dit och jag tror att båda uppskattade det. Det var mitt andra besök för jag får liksom inte nog av den där gruppen. (Efteråt fick vi via en nyhetsflash veta att de har spelat in två nya låtar, vilket ju är galet kul.) 

Sedan tog vi en promenad runt vattnet och tittade på alla studenter som tog på sig mössan igår. Det var en gigantisk fyllefest på en krog som ligger bakom Nordiska museet och Jonathan och Linnea suckade åt ungdomarna. Det är skillnad på 18 och 23.

I alla fall.

Vidare till Ulla Winblad där jag hade bokat bord. Det var störtmysigt, bara pensionärer i lokalen och vi åt gott och avslutade med äppelpaj och vaniljssås.

Då hade regnet upphört men vi var trötta i benen och tog spårvagnen till NK och sedan promenerade vi till Sveavägen och biografen där vi såg Avengers. 
De där sci fi-filmerna är ju fantastiska, och ännu mer så när man sitter i en publik som har sett allihop. Publiken kan sina karaktärer.

I den här filmen var det massor av dem, och för mig som bara har sett en enda tidigare blev det lite rörigt, men Jonathan och Linnea var i himmelriket. De fattade ju allt.
Efteråt, när eftertexterna började rulla, ville jag lämna salongen direkt som vanligt. 
Inte då. Hela publiken satt kvar. 
Alla visste att efter texterna presenteras nästa superhjälte, alltså den som ska porträtteras i nästa film.
Coolt.

Sen tog jag en taxi hem. 
Det var jag värd på min 56:e födelsedag.


Idag, den första dagen på mitt eget nya år, ska jag jobba.
Det är en perfekt dag för det!

torsdag 26 april 2018

Hurra för att fixa håret.

Och för "få"nya däck, två är sprillans nu när jag ska byta här under förmiddagen innan frissan.

Så idag ska jag till mitt bästa Farsta. 
Fast jag trivs bra i min lägenhet här just. Lite mer fix (en soffa, ett par garderober), men nu står jag i alla fall ut.
Jag älskar faktiskt balkongen. Söderläge är helt suveränt för mig som så gärna sitter och solar en timma när det finns möjlighet och inglasningen är härlig. Inte droppe regn kommer in.

Solen kommer på morgonen och är bort vid 17.30 kanske. Och det är skönt för båda mina rum vetter ju ditåt så då är det svalare på kvällen (kommer att bli i sommar i alla fall, än har jag inte känt av någon kvällsvärme alls).

Summa summarum: mycket nöjdare, men gläder mig åt att åka till Farsta idag och jag tänker nog flytta tillbaka någon gång.
Ett halvt rum till så att jag fick bort skrivbordet från sovrummet vore underbart och sådana äldre lägenheter med schyst hyra finns där.
Jaja, jag har ingen brådska.
Uppenbarligen funkar det att skriva här och det är ju det allra, allra, allra viktigaste!

Men idag är jag nog helt ledig.
Vi får se ikväll om jag skriver bara några ord, kanske. Det är bra att ha manuskontakt varje dag, då är hjärnan liksom på plats även om man tar ledigt en hel dag.

Jag har numera rätt mycket erfarenhet att luta mig mot och det som funkar för mig är:


  • Börja tidigt på dagen. Så här dags är perfekt (8-tiden). Jag har flyt då. Efter lunch går jobbet bra om jag börjar tidigt och har ett flow, men att börja efter klockan 13 är svårt.
  • Att ha ett mål. Dels ett slutmål, sedan ett veckomål och baserat på det, ett dagsmål. Jag räknar med två lediga dagar i veckan.
  • Med det sagt: att ha kontakt med manuset varje dag är bäst för mig. Men det kan vara att läsa det jag senast skrev.
  • Lika långa kapitel. Det blir en rytm av det som är bra. Nu laborerar jag med att göra dem betydligt längre, och så länge de bara är lika långa funkar det fint (än så länge). I alla mina böcker har ett kapitel tidigare varit 3 hela A4-sidor (jag skriver aldrig med marginaler och bara 1.0 i radavstånd). 
  • Jag har sällan, så sällan att jag inte minns det, riktigt dåliga dagar när ingenting blir gjort. Ingen skrikramp alls. Och det är ju en himla tur. Sätter jag mig så kommer det. Däremot kan det hända att datorn bara inte kommer fram en dag och då ger jag mig raskt ledigt istället för att gräma mig. Det där är jag rätt bra på. Alltså att INTE slå på mig själv. Jag är en snäll och omtänksam arbetsgivare och ibland är det bara så att det är roligare att sopa/tvätta/googla/se på tv  än att jobba, och då gör jag det.
  • Dagens jobb avslutar jag oftast mitt i ett stycke, mitt i en mening. Då vet jag alltid var jag ska börja nästa dag.
  • Ps, det händer verkligen att jag inte håller mina dagsmål, men jag tar alltid igen det på slutet då allt går väldigt fort istället.
Där har ni det.
Hellberg recept.

Nu ska jag äta frukost.



onsdag 25 april 2018

Nu blir det mindre jobb i några dagar.

Tur då att jag har haft ett par riktigt bra dagar.
I morgon ska jag äntligen sätta på sommardäcken och sedan ska jag ju till frissan. På fredag ska vi vaccinera oss mot TBE, gå på Skansen, äta sen lunch och sedan gå på bio.

Lördag och söndag behöver jag jobba för att inte tappa fart, men på måndag måste jag samla ihop alla räkenskaper.
Båda årsvis, och kvartalsvis moms, ska redovisas och det tar ett tag. Året är nog mer eller mindre klart men det ska ju föras in i Skatteverkets system. Förra året la jag in siffror på fel plats och fick fantastisk hjälp av Skattemyndigheten att rätta till det, men det vore väl bra att ha tid nog att göra det ordentligt tänker jag.

Jag är inte ett dugg för att göra kluriga avdrag och sånt.
Jag lägger in alla inkommande pengar och alla utgifter i ett program som sedan spottar ut ett resultat. Rätt och riktigt.

Ungefär så, denna onsdag som väl får betraktas som en rätt bra dag.


Ingen frukost hemma,

det var det jag skulle köpt innan jag gick in i huset igår kväll. Jag har trots allt en Ica i huset som stänger klockan 22.00.
Men icke, jag glömde att jag inte hade några ägg och det är det enda jag äter på morgonen.
Nu dricker jag kaffe istället.
Men.
Det är bättre att handla nu än sen så jag får väl helt enkelt pallra mig ned.

Annars då? Jo, tack, var på supertrevlig release igår och fick prata av mig med mina kollegor, det är alltid lika givande. Egentligen behöver jag mer av det, känns det som.
Igår pratade vi bland annat om våra processer och hur olika de ser ut. Någon har en kapiteldetaljerad plan att följa, en annan har en övergripande blick från start till mål och så jag då med min: vet det mesta om huvudkaraktären men inte så mycket mer än så.
Men något har hänt, skulle jag säga.

I ungdomsboken, Strejken, utgår jag från en idé om vad boken ska handla om och det är nytt för mig.
När jag skriver Flanagans nu, vet jag slutet och har mycket av handlingen i huvudet.
Flanagans har också en fast punkt som var det jag utgick ifrån, istället för en karaktär som jag ju brukar börja med.

Dessutom skrev ju jag ett synopsis just till Flanagans eftersom detta är något "nytt",  i alla fall så till vida att det inte fokuset är på 50-åriga kvinnor längre. Och då var jag ju tvungen att klämma ur mig lite handling och fördjupning av konflikt och karaktärer.
Det var förstås mycket ljug i det, eftersom jag ju inte alls vet vart det landar, men jag märker nu att jag ändå har hjälp av det ihopljugna.
Bra va?

Nu ska jag handla och sedan jobba.
I morgon ska jag göra mig fin i håret igen efter fyra månader (tror jag typ). Man vill ju vara piffig på beachen på Cypern. Om tre veckor ligger jag uthälld i en solstol!
Hurra!



tisdag 24 april 2018

Inser plötsligt att om tre veckor är vi på semester, mamma och jag,

och jag hade en känsla av att jag nog i alla fall hade fyra veckor till på mig att jobba med Flanagans. Jaja. På ett eller annat sätt ska det nog gå ändå.
Men vissa dagar går bort.
Fredag, på grund av träffa med barn.
Måndag-tisdag på grund av deklarationer.
Sedan någon dag för transport till väskusten och någon dag där, innan vi åker vidare mot Landvetter och Göteborg.
Så tidig start varje dag ser ut att vara det bästa, för då får jag oftast rätt hög fart och är produktiv.

Idag efter jobbet ska jag på Ninni Schulmans release.
Hon släpper den här, en klaustrofobisk relationsrysare enligt bokomslaget:

Bara du.


Ska bli buskul!

Men först jobb.
Ingen relationsrysare men rysligt kul att skriva.




måndag 23 april 2018

Vaknade brutalt tidigt, somnade om länge länge,

och nu är jag tvättad, koffeinad och har satt på mig min mest bekväma skrivklänning. Nu jäklar ska det jobbas.

Jag tror inte att det blir några D-vitaminer på balkongen idag, det ser lite grått ut. Men det gör inget, jag har tillbringar flera timmar där sedan solen kom. Har fått lite färg på näsan, men än är inte solen så stark. Tillräckligt för vitaminet i alla fall.

That's all y'all.

söndag 22 april 2018

Det här är verkligen superkul.

Alltså inte som i hö hö hö, utan det är väldigt roligt att skriva.
Trots att detta är årets tredje projekt är alltså skrivglädjen skyhög i Årstadal.
Jag är så lycklig för det. Kanske för att jag har varit mentalt inställd på det. Det betyder säkert en del.

Men nu packar jag ihop för idag och siktar mot nästa veckas tiotusen.
Kan jag snitta det per vecka klarar jag min egen deadline (sista juni), och då räknar jag med en betydligt lägre produktion under semestern och sedan en betydligt högre takt efteråt.
Jag håller en tumme!

Typ så.

Kommande vecka ska jag på en release på tisdag och vara helt ledig på fredag. Då ska vi (Jonathan, Linnea och jag) vaccinera oss mot TBE, gå på Skansen, äta något och sedan gå på bio.
Heldagsmys som jag ser oerhört mycket fram emot.

Det var den här helgen så här långt.
Väldigt ledsamt i fredags kväll och igår, men bra jobbat idag.





Sista gången jag byter klädsel på de här gamla godingarna


Jag behöver verkligen en ny soffa. En hörnsoffa som blir mindre än de här två tillsammans. Men det kommer när jag får råd. Så länge funkar det här såklart.

Igår tog jag ledigt. Jag kände mig ledsen och behövde vara tyst och med mig själv, inte med karaktärer i ett manus. 
Så jag piffade balkong och SLET med den nytvättade överdragen till sofforna (man ser hur tyget stramar på soffan). 
Jag kan ha skrikit högt.

Balkongen fick nya mattor från Ikea och en ny växt av eminent konstmaterial. Resten hade jag och behövde bara lyfta ut och packa upp.
Nu saknas ju alla andra blommor, de man vattnar och pysslar om. Men jag väntar med det till semestrar och sånt är över.
Ramlar jag på en pelargon kan jag nog ställa en på bordet men det är allt.

I år kan jag nog inte hänga korgar på räcket eftersom mina glas löper på insidan. Å andra sidan kan jag ju plocka ned dem innan jag stänger.
Vi får se. Det är inte ett särskilt stort problem


Idag längtar jag till Flanaganvärlden igen och ska börja nu.
Senare idag ska jag sitta på min balkong
Det är ju fantastiskt att jag kan få göra både utan att lämna min lägenhet.

lördag 21 april 2018

Som jag har lyssnat på Avicii,

passivt, för han var ju Jonathans stora inspiration och tillsammans med Swedish house maffia var de målbilderna han hade när han satt i pojkrummet och drömde och jobbade så hårt.
Jag minns när han lyssnade på Aviciis första fullängdsalbum som kom 2013. Hur han då hade utvecklat musiken från House till något mer. Pop/house/rock nästan. Så imponerande.

Hur stor han var är nog svårt för vår generation att förstå, men gigantiskt stor. För dem mellan 20-30, den största. Ändå gjorde han inte så många låtar. Men det räckte för att fylla dansgolven om och om igen.

Jonathan såg dokumentären om honom på bio, jag på Svtplay bara för ett par veckor sedan.
Den är bitvis oändligt drabbande med sjukdom, krav och ett omänskligt tempo, men också fin och intressant. Härlig kille, som blev fullproppad med piller på amerikanska sjukhus.

Jag känner mig oerhört ledsen, det är så tragiskt och tänker jag förstås på Jonathan som ska in i den där världen. Det är en hård bransch, sa Tommy Körberg i en av tidningarna igår (han är pappa till Aviciis halvbror).

Nu vet vi ju inte vad som har hänt, och Jonathan vill nog inte veta sa han igår när jag frågade. Varför spelar ju faktiskt ingen roll.
Det har han ju rätt i.


torsdag 19 april 2018

Den här utgången från Gamla stans tunnelbana hittade jag



när jag var på Annika Estassys release.  Från den mörka tunneln kommer man ut vid en glittrande Mälaren, med Södermälarstrand till vänster och Riddarholmen till höger. 
Det är en sån underbar överraskning att jag ville gå där igen, trots att jag den här gången visste vilken vy som väntade.
Så jag promenerade via Riddarholmen eftersom jag var i god tid till Knytblusmanifestationen.

Det är mäktig när så många (runt 2000 trodde polisen) samlas och kämpar för samma sak.
Hela manifestationen avslutades efter en timma med att alla skallade "avgå alla". 
Mäktigt som sagt.


Jag vet inte varför jag var vaken till typ halv två i natt,

men tiden bara gick och jag var väl inte tillräckligt trött
Jag tittade på bilar på Blocket och drömde om att kunna köpa en ny någon dag. Alltså, inte som i sprillans, men som i 80 000 kronorsklassen kanske.
Min dröm är fortfarande att bila genom Europa någon gång men då funkar inte riktigt Fårdan. Och sedan blir det nya regler i Stockholm och miljözoner och då kommer inte min bil längre innanför tullarna, eller var de nu drar gränsen.
Det är ju bra, heja hjälpa klimatet, jag måste bara hitta en annan lösning för bil då.

Idag jobb, och sedan knytblus utanför Börshuset där Svenska akademien sammanträder.
Jag har aldrig varit med på något sådant tidigare. Många gånger önskat, men det har kommit grejer i vägen som jag har prioriterat.
Men än så länge är jag på idag i alla fall.

Nu ska jag jobba med Flanagans.
Wohoo.


onsdag 18 april 2018

Klart och fint,




Främst kommer den att vara toppen när det inte är för varmt, som idag till exempel (14 grader, ingen sol).

Jag har inte riktigt kommit på hur jag ska möblera, för den är inte särskilt djup. Drygt 120 centimeter. Däremot är den ju bred, över 5 meter.
Men det är en dörr mitt i, fönster, och själva inglasningen tar plats när den är öppen, så jag kanske ska tänka bort att möblera för fler än mig själv.
Jag har ju en tendens att se till att ha plats för många fler, trots att jag bor ensam (Yay!)
I förra lägenheten tog jag hänsyn till pojkvännen och hans dotter, i lägenheten innan det den pojkvännen och hans båda döttrar.
ALDRIG MER.

Däremot har jag tagit hänsyn till Jonathan och Linnea här och jag kanske istället för två stora platsfåtöljer borde ha ett par ihopfällbara solsängar till. Jag tror att det är smartast, faktiskt.

Jaja, men inte nu.
Idag ska mitt förråd kollas, äntligen, men vad som har hänt har jag fortfarande inte fått besked om, det finns ingen anteckning på det enligt Stockholmshem. Well, någon har bytt ut låset, så någon vet ju varför ...

Egentligen skulle jag ha tränat men servicepersonen kommer mellan 10 och 13 så det sprack. Jag ska ta en promenad senare istället.
Men nu: Flanagans.
Hurra!!




tisdag 17 april 2018

Jag skickade två bokpaket med Postnord.

Det ena kom tillbaka, mer eller mindre trasigt. Det andra kom fram till rätt person fyra veckor efter att jag hade skickat det, och då hade boken rätt stora skador.
Jag köper alltid blå färdigfrankerade tjocka påsar till böckerna jag skickar men det hjälper tydligen inte. Dessutom: om påsen går sönder så är fodret fullt av något smått och spridbart, vilket min bil fick erfara när jag hämtade tillbaka det första paketet.
Slut på klag 1.

Klag 2: Jag är så himla trött! Detta pga få timmar sömn och jag vaknar alldeles för tidigt nu när det är hantverkare som ska in. Jag vill ju vara "klar" när de kommer. Sex timmar är för lite två nätter i rad och när de är klara idag ska jag verkligen sova.
I mitt instängda sovrum igår gick inte det eftersom de borrade i balkongen.

Vi får se hur mycket det blir jobbat för min del idag.
Jag måste handla och tänkte dra min Dramaten efter mig till Liljeholmens centrum (8 - 10 minuters promenad) men sedan kanske. Jag har många idéer som poppar upp (ang Flanagans) och kanske ska skriva ned dem. Jag är SÅ himla sugen på att skriva, men när jag är trött är det ingen bra idé. Efter nio och ett kvarts manus har jag ju en viss koll på vad som funkar för mig och inte ...

En tisdag som känns som en fredag, antagligen för att jobbarna ska vara klara efter lunch.
I morgon ska jag träna på friskis.
Hurra!

måndag 16 april 2018

Jag har tillbringat hela dagen i sovrummet

eftersom de klättrar på stegar vid kanten av balkongen och det gör mig skiträdd.
Så jag håller mig här inne med fördragna gardiner.

Men jag har jobbat, mitt skrivbord är ju här inne, och ännu bättre kommer det att bli när jag blir utsläppt någon gång i morgon eftermiddag så att jag kan varva med soffan ... Jag är väldigt förtjust i början av Flanagans och tycker att jag har bäddat för en bra historia och fina karaktärer. Nu ska den bara skrivas ned också. Jag tycker att jag tappade tonen i det sista jag skrev så det ska jag redigera i morgon så att jag är i ton hela tiden.
Det blir lättare då.

Installernarna är ute och äter nu, men kommer tillbaka alldeles strax och ska jobba till 18-tiden trodde en av dem (de är två) så jag missar min releasefest (17-19) Jag vill inte lämna ifrån mig nycklar och då blir det så här tyvärr.

Men hurra för klar balkongen i morgon.
Det saknas matta och växter såklart, men det kommer senare.
Huvudsaken är att det är klaaaart.

Jag har duschat, tvättat och fönat håret,

tagit in alla möbler från balkongen och druckit två koppar kaffe.
Nu kan de få komma med inglasningen när de vill. Mellan halv åtta och halv nio är det sagt.

Själv ska jag jobba, läsa igenom det jag hittills har skrivit på Flanagans och komma in i den världen igen. Läsa anteckningar, hitta det språket, den tonen. Jag skriver på ett helt annorlunda sätt där mot i novellen, och det ska bli så roligt att växla igen.

Jag måste också kolla ritningarna jag har gjort. Jag tror att jag måste flytta ett kök. I går kväll när jag skulle somna insåg jag att jag nog har placerat det fel och det måste jag rätta till idag.

Mest irriterande idag:
En vagel under ögat som kom igår.
Jag ska på releasefest idag och vill ju piffa till mig (vilket betyder smink). Å andra sidan är det ju inte mig festen handlar om så jag kan ju faktiskt släppa egot ...
Vi får väl se hur det går under dagen. Jag håller en tumme för att den helt enkelt bara går bort.

Det var det.
Jag har sovit alldeles för lite i natt, men ska KÄMPA!
Tjohej.

söndag 15 april 2018

Söndag.

Igår satte jag punkt, idag ska jag gå igenom hela projektet. Peta i det, såklart, men inte för mycket. Det blir ju flera redigeringsomgångar då jag kan fixa till saker jag kanske inte ser nu.

I morgon bitti måste jag upp vråltidigt för att släppa in balkonginglasarna, men det är ju bra eftersom jag måste/vill/längtar efter att skriva Flanagans.
Herregud vad du är produktiv, sa en kollega i telefon häromdagen och det är jag förstås. Men jag gör inte så mycket annat och just nu har jag en enorm lust att jobba.
Det kanske kommer en tid när jag vill/måste ta det lite lugnare, men jag kan inte påstå att det här är särskilt ansträngande.
Jag har ingen som rycker i mig, jag är hemma hela dagarna och jag sover gott om nätterna. Jag är upptagen, men inte pressad. Det är stor skillnad på det i min värld.

Däremot tackar jag nej till det mesta. Jag har tid med det här och med min familj, men en fika på stan går bort. De flesta releasefester också. Det kommer många inbjudningar till sådana och jag går bara om jag har en mer personlig relation till författarna. Som till Anna Fredriksson i morgon (jag hoppas jag kan gå, men det handlar mer om balkongarbetet) och senare i månaden till Ninni Schulman.
Igår fick jag tacka nej till en födelsedagsfest och det skyller jag på influensan som sinkade mig med en hel vecka.

Från och med nu måste (har ingen som helst lust men det är nödvändigt) jag också träna, det går inte att smita från längre. Min kondition är på sin absoluta bottennivå.

Det var det.
Söndag.
Nu ska jag äta frukost.


lördag 14 april 2018

Två intensiva skrivdagar kvar,

och den första av dem börjar med att jag går och handlar kaffe.

Igår kom jag på att min trötthet som jag har känt hela veckan, jag har till och med tupplurat både en och två gånger vissa dagar, säkert har med influensan att göra. Det är bara två veckor sedan den bröt ut så en viss eftersläng är väl bara att vänta.
Jag var ju skonad ändå, som inte fick hosta och elände efteråt.

Nu äter jag vitaminer, omega 3 och magbakterier och det som återstår är att börja röra på mig.
Nästa vecka är jag inbokad på Friskispass.
Då har jag startat årets tredje projekt och tänker att det kommer att funka tillsammans med träningen, även om jag har en tajt deadline även där.
Jag har satt sista juni för mig själv men skulle tro att jag kan få mer än så om jag behöver.
Från början var det ju 15 maj, men det reviderade vi för att tag sedan eftersom det verkligen inte är någon brådska (det här ska ut först nästa höst, som i 2019).

Men efter sista juni ska jag redigera både ungdomsbok och kortroman så kan jag hålla det datumet vore det allra bästa.
14 maj åker vi två veckor till Cypern och jag tänker att jag ska jobba lite där varje dag. Bara en timme gör nytta.

Planen är att jag tar Fårdan till västkusten, hämtar mamma, vi kör till Landvetter, parkerar på långtid och sedan kör jag henne hem när vi kommer tillbaka.
Det betyder ett par extranätter hemma hos brorsan före och efter resan, men det är ju bara kul att få träffa hans familj och jag har ju inget här hemma som jag måste passa.
Mina gröna växter tänker jag ta med i bilen så får lillebror passa dem medan jag är borta (balkongen väntar jag med tills jag kommer hem).

Det var det. Dagens rapport om varenda tanke jag har i huvudet.
Nu ska jag köpa kaffe.

fredag 13 april 2018

Så fick Sara Danius och Frostensson avgå.

Två kvinnor, den ena ledamot av akademien och offer för sin mans sexmissbruk och den andra Ständig sekreterare.
Det är naturligtvis obegripligt, utom för några få inom akademien, att en mans trakasserier och övergrepp skulle sluta med att hans fru och Sara Danius får lämna.

Sara Danius som verkade vilja städa upp; att akademien skulle vara mer öppen eftersom slutenheten väl kan tillskrivas en del av skulden till att något sådant som övergrepp kunde fortsätta på en klubb delvis finansierad av akademien - inför ögonen på sina bästa kompisar, Horace och gänget. De var ju där. Att inte de skulle varit medvetna om Arnaulds beteende är naturligtvis skitsnack.
Sture Allén har vetat det här i ett par årtionden utan att reagera. Det är ju inte klokt när man tänker på det.

Hur kan Sara Danius vara den som måste gå?
Helt obegripligt, men troligtvis alldeles självklart i det patriarkat som nu, återigen, råder.

torsdag 12 april 2018

Färdigmålat!



Två hela väggar, där den i sovrummet fick en lite annan nyans. En gnutta grått. Tänker att det är en jättebra färg om man ska måla vitt men inte vill ha det riktigt kritvitt om ni förstår vad jag menar.
Den grå är ovanför spegeln, och till höger den som är i resten av rummet.

Jag var lite orolig om jag skulle få upp spegeln själv den här gången också, men det gick. Hurra för det.
Nu ska jag tvätta golven, byta sofföverdrag till de vita, handla, sola en stund eftersom det är fint idag också och sedan jobbajobbajobba.

På måndag kommer de och monterar balkongen.
Iiiiiiii.


onsdag 11 april 2018

Det finns ingen plats för mig att jobba


äta, se på tv, utöver ena hörnet på soffan där jag sitter och tar det här fotot.

Idag ska de komma och måla klart sovrummet som blev så ljust grått att det inte går att skilja från den vita väggen. Jaja ...
Igår målades första lagret men jag hann vädra tillräckligt för att kunna sova där.
Det går inte att stå vid skrivbordet för alla möbler är tryckta mot ena väggen.

Eftersom en av målarna vabbar så är det bara en person som kommer och jag hoppas så att hon hinner vardagsrummet idag också.
Jag behöver mitt liv tillbaka för att kunna jobba ordentligt. Egentligen skulle jag på födelsedagskalas på lördag men det har jag ställt in. Till helgen borde det vara klart här så att jag kan få jobba helt ostört. Håll en tumme!

Jag vet. Jag gnäller. Jag önskar att jag hade vetat att det var så här det skulle bli så att jag var förberedd, det är nog mest det.

Nu ska jag jobba innan södersolen kommer in i min soffa, för den går rakt in i skärmen på datorn. Så här dags är perfekt.
Tjoho.



tisdag 10 april 2018

Nä, det tog verkligen inte bara en stund det där med sprickorna.

Målarna ska komma och gå hela veckan och måla hela väggarna där det finns sprickor, inte bara över själva sprickorna som jag blev informerad om.
MEN, de var snälla och ska ge mig en grå vägg i sovrummet. Ljust gråbeige, typ. Det blev jag väldans glad över. Det är bättre än vitt, även om jag drömmer om ännu mörkare grå som i mitt gamla sovrum. Det får bli en annan gång.

Men när det gäller att jobba är det lite tjorvigt. Jag sitter i en av mina soffor, i ena hörnan, det är allt som funkar. Min lilla lägenhet är överfull av möbler, det märks tydligt när de ska centreras mot mitten av rummen.
Skrivbordet kommer jag inte åt, inte matbordet heller.

Well.
Det funkade att jobba igår och gör så förhoppningsvis resten av veckan också eftersom jag har en deadline på söndag.

Det var det.
Jag kör igång nu.
Bra tisdag så här långt.


måndag 9 april 2018

Det här är veckan

då man ska åtgärda det som upptäcktes på besiktningen i min lägenhet. sättningssprickor i väggar i vardagsrum, sovrum och hall.
Man kommer mellan 8 och 16, måndag till fredag ...
"Flytta möbler som står i vägen", står det i uppmaningen från Skanska och det är lite knivigt i min lägenhet, mest i sovrummet, och det hade onekligen varit bra att veta i alla fall vilken dag de kommer innan jag tippar på sängen på högkant för att göra plats.

Så jag struntar i sovrummet.
De får väl börja någon annanstans.
Jag fick hjälp av Jonathan och Linnea igår med att ta bort mattorna i vardagsrummet, så där kan jag dra sofforna lite hur som helst nu där det behöver målas. Jag är så himla nöjd med att bli av med mattorna. Hurra för det!

I alla fall:
Jag tänker att de borde börja uppifrån.
23 lägenheter i min uppgång betyder 4,5 per dag.
De två översta är störst, så jag räknar med att de kommer till mig i våningen under (tre på mitt plan) antingen som sista lägenhet idag eller första i morgon.
Jag är fast framför datorn hela veckan så hemma är jag, men det är bara skönt att bli av med jobbet de ska göra här inne. Är det fint väder vore det skönt att komma igång med promenader igen. Jag behöver verkligen det.

Det var det.
Måndag.
Bra dag så här långt.


lördag 7 april 2018

Ett år sedan terrordådet i Stockholm.

Jag jobbade, helt omedveten om vad som hade hänt tills Jonathan messade och sa att han var okej. När jag ringde honom fick jag veta att något hade hänt på Drottninggatan. Hans Linnea satt sedan fast på sin restaurang i Kungsträdgården i timmar innan hon kunde gå hem. Hon pratade med honom i telefonen hela vägen.

Jag tänker att terrorn har ett stort problem och att det verkar vara så över hela världen:
Människor är skapta för att gå vidare. För dem som inte är direkt drabbade går det till och med rätt fort.
Och då tappar ju själva handlingen allt värde. Man skräms en stund men sedan är det över.

Människor går vidare.
Jag tycker att det finns något oerhört trösterikt i det.

Idag ska jag till stan, just bredvid Drottninggatan, och gå på kurs.

fredag 6 april 2018

Jag blir så himla berörd av små knattar

i gula västar som är ute och går med sin förskola. Jag ser dem från min lägenhet. De är så tillitsfulla och helt beroende av att vuxna ser dem och behandlar dem väl.
Jag undrar vilken värld vi skulle ha om alla barn fick den där varma, bekräftande uppväxten.

Min son fick ju det, men när han var fyra-fem gick han ändå hårt åt en kille som var ett år yngre och som inte hade en möjlighet att försvara sig. Det gick så långt att den yngre pojken inte ville gå till förskolan längre. Han var rädd.
"Jag ville banka lite djävul i honom", sa sonen till sitt försvar.

Det löstes sig i samma ögonblick jag fick reda på vad som försiggick och kunde prata med min unge om det.
Han slutade per omgående och blev istället så omhändertagande att det nästan blev för mycket åt andra hållet. Men hellre det än att han var dum, såklart.
Det är ju lättare att prata empati med någon som har upplevt att den har fått det, tänker jag, och all den där kärleken jag hade pumpat in gjorde nog nytta i den där situationen.

Jag handlade inte igår, istället tar jag ut Fårdan idag. En gång i veckan är väl bra om den får luftas.
Jag börjar med det direkt och åker till Farsta, så är det klar sedan. Där finns också ÖB som säkert har torkställningar, om inte så finns det ett på Claes Ohlson.

Sedan ska jag jobba.
I morgon ska jag gå på kurs och på söndag träffa Jonathan och Linnea, och de ska hjälpa mig att hiva några hemska mattor jag har här hemma och som gör lägenheten så himla dammig.
Nästa vecka kommer målare som ska täcka sprickor i väggarna (alltid i nybyggda hus) och till dess, vilken dag det nu är, måste möbler vara flyttade hur nu det ska gå till i den här lilla lägenheten.
Lättare utan mattorna i alla fall.
De kommer någon gång mellan måndag och fredag ...

Så bra att jag får hjälp på söndag, men det går bort ytterligare en skrivdag.

Därför hårt jobb idag och nästa vecka. Deadline för kortromanen är nästa söndag. Wohoo.

torsdag 5 april 2018

Jag har sovit en hel natt för första gången på en vecka,

och länge. Typ 10-11 timmar. Så nu är jag redo för att jobba, och för att handla. Det är möjligt att det är nödvändigt idag, tyvärr.
Min Ica i huset är förstås underbar att ha, men den här så mycket dyrare än den stora i Liljeholmen och när det mesta är slut så får jag helt enkelt ta mig dit.
En vanlig dag promenerar jag, men idag regnar det och det känns totalt omysigt.

Det var det.
Nu jobb.
Lyllos mig!

onsdag 4 april 2018

Jag borde inte känna mig hängig när jag är feberfri,

men det gör jag. Men så är jag en ynkling när jag är sjuk. Bara då. Annars ser jag mig själv som den oxen jag är ... Stabil, stark, rätt oövervinnerlig på något sätt. Men en liten bacill och jag vill betrakta mig som liten och ynklig.
Alltså känner jag efter (en lyx som vi i västvärlden kan ägna oss åt).
Och då är jag inte "riktigt pigg"

Egentligen behöver jag nog bara luft och sol, men inget av det får jag idag för det regnar och är kallt ute och istället har jag suttit i soffan i några timmar och jobbat.
Läst igenom och börjat skriva på långnovellen/kortromanen som ungefär blir en fjärdedel av en hel bok. Jag kommer att jobba med den fram till deadline i mitten av april om jag inte hinner klart tidigare, men en hel del återstår. Jag trodde att jag hade skrivit början på ett par kvällar med det är över 30 fullmatade A-4sidor och det måste ha tagit mig några dagar mer än så att få ihop ...
Alltså mer jobb än jag trodde.
Men kul. Det är så enormt annorlunda.

Men efter det är det bara Flanagans som gäller.
Jag längtar efter det!
I ungdomsromanen får jag hjälp av Jonathan och Linnea, och jag tänker att mamma kommer att bli en bra hjälp för mig till Flanagans.
Jag får helt enkelt bomba henne med frågor när vi har landat på Cypern om exakt 40 dagar.

Nu ska jag ta en eftermiddagslur.


tisdag 3 april 2018

Jag är alldeles tagen av Lill-Babs bortgång.

Riktigt ledsen.
Vilken kvinna.
Ensamstående mamma som försörjde en stor familj, orkestermedlemmar och andra anställda. Och detta på 60 och 70-talet. En makalös bedrift som jag tycker att man har pratat alldeles för lite om.
Hur fick hon det att gå ihop?

Jag kände henne inte alls men har träffat henne flera gånger och vill dela två minnen:
Första gången jag träffade henne var i Åre. Hon fyllde 55 och jag blev inbjuden på festen via en av hennes vänner. På dagen innan festen satt vi och åt lunch någonstans och då kom hon fram till mig.
"Men vi har setts förut", konstaterade hon när jag presenterade mig.
"Nej det har vi inte", svarade jag.
"Jo men visst har vi väl det?" insisterade hon, och jag minns att jag tänkte att hon nog inte förstod att OM man hade träffat henne förut skulle man inte ha glömt det.

Minne två är från när vi gjorde en bokkryssning för några år sedan när jag släppte En liten värld och hon sin minnesbok med bilder, och texter av Lotta Bromé.
Efter min "föreläsning" kom hon fram och gav mig så himla mycket beröm. Sa att jag tog in publiken, öppnade famnen mot dem och att det var viktigt och bra. Att jag påminde om en av hennes döttrar.
Showen hon bjöd på där, både i samtal med Lotta och när hon sjöng, var enastående och jag vet att jag tänkte att hon väl aldrig kan ha varit bättre än då.




Ett litet minne till:
Senast jag såg henne uppträda var på min väninnas 60-årsfest (de var vänner) för snart två år sedan.
Hon var naturligtvis strålande.





Feberfri,

en stund i alla fall.
Jag känner mig inte frisk, så det där med att ta det försiktigt i början är nog ett bra råd att ta till sig av.

Mitt dygn är lite vridet av all konstig sömn då och då, så först och främst måste jag ta tag i det idag. Det betyder att jag inte kan lägga mig klockan fem och sova i tre timmar som igår eftermiddag/kväll, utan antingen hålla mig vaken hela dagen eller att ta en tuppis vid ettiden kanske.
Ni hör. Hon gör planer. Sätter mål. Lite är jag på gång i alla fall.

Schemat för dagen är i alla fall: Gå ut med sopor (urk, vad äckligt efter några dagar), promenera runt kvarteret i tio minuter, handla och inget mer. Det räcker nog som äventyr idag.

Sedan tänker jag jobba lite, men här kommer ännu en stor fördel med mitt jobb: man kan sitta stilla och lyfta fingrarna från tangent till tangent utan att varken bli svettig eller fysiskt påverkad.
Däremot tror jag att koncentrationen kommer att brista, men jag kan ju i alla fall börja.

Jag längtar efter att få jobba, så här många dagar har jag inte varit ledig från det sedan i november, och jag har deadlines. Den första redan den 15 april, så fokus blir på den kortromanen/långnovellen tills den är klar.

Jaha. Ungefär så.
Vardag känns underbart. Den här helgen har varit jättekonstig.

måndag 2 april 2018

Seg, trött, ont i ryggen

och i morgon måste jag försöka vara uppe lite känns det som.
Kanske gå ut lite. Jag behöver ju inte hosta folk i ansiktet.

Så när jag tar värktabletter för första gången idag är det bara för ryggen, inte pga feber för den är under 38 idag.
Wohoo för det!

Summasummarum: det går ännu mer framåt idag.

Har just sett Still Alice.
Vilken film.
Så sorglig men också fin.
Om jag får alzheimers får Jonathan gärna sätta mig på ett hem. Får jag bara ett eget rum är jag nog nöjd.

Jaha.
Piller och lägga mig i sängen.
Det blir bra, det.




söndag 1 april 2018

Igår sov jag hela dagen

men idag har jag varit vaken mer, inte haft frossa, så jag tror peppar peppar att jag mår bättre idag.
Det betyder  inte att jag rör mig, jag ligger i soffan och ser på tv.
Just nu Tom Cruise och en bunt andra braiga skådisar  i Days of Thunder.

Det är totalt opåskigt hos mig, trots att jag har lite pynt i något skåp.
Påskliljorna slängde jag ju för att jag trodde att jag fått en reaktion av dem i torsdag, två timmar innan jag tog tempen.
Men om jag inte får ge ett påskägg till min unge så kan det ju kvitta. Jag är glad att vi sågs i onsdags och kunde fira honom. Och det verkar inte som om någon av dem har blivit smittade tack och lov.

Jaha.
Kort och tråkigt.
Men är det en sjukstuga så är det.