uppackat och klart för nästa resa om två veckor. Alltså typ.
Förra året i New York var det så galet varmt. Jag är inte van vid så hög luftfuktighet och hade inte riktigt rätt kläder med mig för det.
Den här gången ska jag försöka tänka på det, om rapporterna säger bortåt 30 grader igen.
Vi får väl se.
Jag glömmer ju bort att använda tunnelbanan där eftersom det är så himla kul att gå till de ställen jag ska, men måste nog tänka om där också om fötterna ska hålla i fyra dagar.
Jonathans fötter höll inte för en fotbollsmatch han var med i häromkvällen så igår åkte jag hem till honom med bandage och salva, som jag köpt på apoteket. Han använde KRY-appen för att visa upp blåsorna som hade spruckit för en läkare (blåsor större än en gammal femkrona.) Smart för sådana saker. Man kan ju visa fötterna i telefonen! :)
Jag köpte med mig glass och så satt vi och babblade och tittade på musikalklipp (jag ska ju se något på Broadway hoppas jag).
Supermysigt.
Hoppas att hans fötter mår bättre idag.
Jag jobbade mer med research igår än att jag skrev, men det är också nödvändigt – speciellt för den här berättelsen kanske.
Idag jobbar jag vidare.. Nu går jag mot 50 tusen och vill vara där om exakt en vecka.
Mål är verkligen min grej. Kanske efter alla år med deadlines i mitt gamla jobb. Fast helt ärligt tycker jag att jag är bättre på det nu, än då när jag kunde sitta en halv natt innan en presentation.
Jag tror att mål gör mig lugn. Om jag bara går mot dem så kommer det att lösa sig. Att se det slutliga målet är svårt och känns nästan hopplöst långt borta, så jag har delmål. Som nu, 50´. Det är en veckas arbete och det är lagom att se framför sig, tänker jag.
Min romaner brukar landa på mellan 90 och 100, så vid 50 är jag kanske halvvägs. Jag vet inte riktigt än, mina kapitel här är mycket längre och kanske behöver jag berätta mer den här gången.
Vi får se. Jag börjar med 50.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar