Två månader till julafton.

 Fast en månad till jul, eftersom jag börjar fira den redan första advent. Då kommer allt fram, gran, tomtar och sådant som jag vill omge mig med i december. Första januari åker allt ut, då är jag trött på julen och musiken och ser fram emot ett nytt år. 

Alltså, vanligtvis är det så. Jag vet inte hur jag kommer att känna i år när 2021 är så ovisst.

Jaja. Det är ett par månader kvar av året. Jag har ingenting, förutom bibblan i Borensberg, inbokat 2021. Det är ovanligt tomt, måste jag säga. Det mesta är avbokat men jag hoppas att det går att få igång författarbesöken nästa år – kanske på hösten? Jag ser att en hel del vänner gör biblioteksbesök nu, inte minst för barn. Men små barn kanske man tänker annorlunda runt? Min besökare är ju mer i min egen ålder.

Jaja2. Jag har jobb ändå, tack och lov. Nästa år ska (minst) en ny bok skrivas och det känns ju skönt att ha oceaner av tid till det. 

Den här lördagen har jag lite oroats av min mage som gjorde lite ont igen, men det gick över efter ett toabesök och är säkert en reaktion på mitt intag av fast föda, sedan några dagar har mag ju inte mixat något alls. Dessutom är jag hyperkänslig och överkänslig för jag vill inte sitta på akuten i 11 timmar igen, det pallar jag inte. För säkerhets skull kör jag en dag med bara soppor, yoghurt och sånt. 

Och nu mår jag finemang så ingen behöver ringa och höra hur jag mår! (MAMMA:) 

Det var det, lördag, jag har inte kommit igång med jobbet än, men det ska jag göra NU.

Tjohej!

Fredag i Farsta.

 Jag fattar inte vart oktober tog vägen. Om en månad har jag deadline och det finns inga luckor i min plan, inte mer än det som redan är planerat: Västerås nästa vecka och Västerås 5e november (föreläsning på stadsbibblan).

I natt vaknade jag halv tre och det var svårt som satan att somna om. Möjligtvis drack jag kaffe för sent. Om jag gör det kan jag vakna mitt i natten, så jag skulle tro att det är det som spökar. Nu är det ju ingen fara på taket eftersom jag är hemma och kan gäspa hur mycket jag vill. Däremot är det bra om jag kommer igång med jobbet så fort som möjligt eftersom jag förmodligen kroknar tidigare än vanligt idag.

Igår åt jag som vanliga människor gör, det vill säga kokt fisk, kokta grönsaker till lunch och till middag ugnsstekt kyckling, med grönsakrester, till detta beasås. Jag vet inte hur lång tid magen ska ha på sig att reagera på detta men jag har för mig att man tömmer tarmen på tre dagar eller något sådant. Well, håll en tumme för nu tänker jag äta så ett tag framöver.

Sa jag att jag har fått en tid med min läkare i Farsta? Planen från sjukhuset var rektoskopi och ännu en röntgen för att se att magen är som den ska. Nu har jag fått en kallelse till ett VIDEOMÖTE. I slutet av november. Don´t ask me why. Det kostar 400 kronor att utebli, och en länk till mötet skickas strax innan utsatt tid ... Spännande minsann. 

Det var de upphetsande nyheterna från förorten. Nu ska jag äta yoghurt och mag-iform-medicin. Tjoho.

Hoppas att ni får en fin helg!

Torsdag,

 telefonmöte och redigering är det enda jag ska ägna mig åt idag. Det är mörkt som natten i Farsta, regnar och att vara inomhus känns inte som någon som helst uppoffring. 

Gårdagens middag med min lilla familj var störtmysig och nästa vecka åker vi till Västerås tillsammans och bor på hotell en natt. Jag ska researcha, och Jonathan och Linnea hänger med. Vi hade ju hoppats på att kunna åka till London, en tradition jag har haft för mig själv som jag förra året tog med dem på, men av förklarliga skäl är ju det inställt i år. Västerås är en utmärkt ersättare! Tar en timma att köra dit härifrån.

Idag tänker jag ge mig på att äta mat utan att mixa den. Jag PEPPAR PEPPAR känner inte något särskilt i magen längre, så det är nog dags att testa. Det är två veckor sedan jag blev sjuk och jag borde vara frisk nog nu. Blir det något knas får jag väl helt enkelt återgå till det mosade ett tag till. 

Igår åt vi tacos och jag kryddade och stekte köttfärs till mig som jag blandande med gräddfil som jag åt tillsammans med mitt grönsaksmos. Blev helt okej, det får ju gå liksom. Nachos, tortillas och sånt som Jonathan och Linnea åt kommer jag kanske att äta någon gång men är inte ett dugg sugen på det just nu.

Sedan såg vi film på Netflix; The trial of the Chicago 7, av Aaron Sorkin. Superbra! Rekommenderas verkligen! Bygger på en sann historia.

Det var det, denna morgon. Strax möte, sedan i i REDIGERINGEN. Så roligt just nu. Wohooo!

 

Ledig dag,

 har städat hjälpligt med min dammvippa och dammsugare, och ska åka och handla inför kvällens tacomiddag med Jonathan och Linnea. Det ska bli så himla mysigt. Vi ska göra som vi brukar eftersom vi alla tre gillar traditioner; först äter vi – och sedan ser vi en film. Något filmgodis är inte att tänka på för min del, men det är ett val jag gör för att behålla magen och figuren i finfin form. 

Andra väljer annorlunda och det bryr inte jag mig ett dugg om. 

"Bara lite" har aldrig varit min grej, det är allt eller inget som gäller. Det betyder att jag äter massor med bröd om det serveras, massor med godis och alla bullar jag kan få. Jag måste blir MÄTT på allt jag äter. Och då är det bättre för mig att avstå helt och bara äta sådant som jag vet funkar med min kropp, och där jag kan äta mig mätt utan att varken lägga på mig eller springa på toa 18 gånger. 

Det är inte helt enkelt att avstå, men för mig personligen är det värt det. Jag måste ställa det mot att INTE trivas i min kropp, vilket var fallet i rätt många år.

Fler kostprogram borde faktiskt säga som det är: du måste förändra din kost för alltid om du ska behålla en viktnedgång. Idag säger de: du kan äta av allt om än inte lika mycket. 

Säg den som kan hålla det!

Jaja, mitt problem, mitt ansvar, mitt liv. Jag gillar´t, det är allt som betyder något för mig. 

Nu ska jag handla, tjohooo

Det är så intressant hur hjärnan funkar.

 Jag tänker på en sådan sak som vikt, till exempel.

När jag hade en våg kunde jag gå upp på morgonen och känna mig fin och bra, och så ställde jag på vågen och då kunde de känslorna jag haft om mig själv bara en stund tidigare försvinna i ett nafs. Som om siffrorna bestämde hur jag skulle se på mig själv och må den dagen.

Så vågen rök, såklart. Jag är inte intresserad av att ställa till det för mig själv, tvärtom vill jag underlätta mitt liv och synen på mig själv. Jag har gjort ett försök till med våg efter det, men nä, inte min grej alls. 

Man frågade på sjukhuset hur mycket jag väger och det kunde jag ju inte säga eftersom jag inte har en aning. Men fem kilon hit eller dit spelar roll när det gäller medicinering, alltså fick jag väga mig där - så nu vet jag. Men jag kommer aldrig mer att ha en våg hemma om det inte av någon medicinsk anledning är nödvändigt. 

Det är ungefär samma spratt som den (hjärnan) utsätter en för med recensioner. Det bästa är att inte läsa dem alls, eftersom man tenderar att bli mer ledsen för en dålig än glad för tio bra. 

Ni fattar.

Har ni också sådana där konstiga hjärnidéer som ni tar tag i på något sätt?

Tisdag. Jag ska handla. Just nu är jag lite besatt av Yoghurt, naturell 4 %. Himmelskt god. Som glass, fast lite surare. 

Och när jag har handlat ska jag jobba. Jag har fått en deadline, tjohoo. 23 november. Det borde gå. Jag gillar när det är liiite pressat (utan att jag för den sakens skull känner stress, för det vill jag inte) och det är på håret skulle jag tro. Perfekt. Förmodligen får jag tillbaka det igen i december och har fram till mitten av januari på mig till nästa omgång ska in.

Rutiner. Så himla viktiga ändå. I alla fall för mig.

Måndag, 19e oktober,

och idag börjar jag redigera Flanagans 3.

Planen är 20 sidor om dagen, men i det här allra första skedet så är det en hel del som ska skrivas till, alltså den typen av påfyllning ("jag vill ha mer", som Teresa brukar säga ) som jag brukar få göra, och då blir det svårare att jobba med 20 i taget. Men det är målet och ett sådana gillar jag ju att ha även om det inte funkar hela tiden. Jag piskar inte på mig själv om jag inte når ett mål. Det är en strävan, inte mer än så just nu.

Så in i bubblan för första gången sedan 1a augusti då jag gick på semester. Sedan dess har jag inte skrivit ett ord, jo, men på annat än det här manuset. Jag älskar att redigera och ser fram emot en höst/vinter när jag får grotta ned mig i Flanagansvärlden igen.

Alltså är allt från och med nu som vanligt; jag redigerar och har virusskrivskola. 

På onsdag kommer Jonathan och Linnea hit och äter middag, och vad jag själv ska äta vet jag inte. Det beror lite på vad de vill ha. Jag är försiktig en vecka till, tänker jag, och mixar det mesta så att det inte behöver tuggas i alla fall. Alltså kan det hända att vi äter helt olika, vi får väl se.

Halvfabrikaten är jag trött på, det är svårt att veta vad man får i sig med dem, så nu kör jag ren mat. Kokt fisk, grönsaker, köttfärs, smör och sånt. Och fet yoghurt. Jag har nog gått ned något kilo men inte mer än så, och det behöver jag inte heller. Jag ändrade ju kosten i somras och har sedan dess gått ned såpass att mina kläder passar. Det räcker för mig.

Typ så, denna måndag som så här långt är riktigt bra!

En finfin dag utanför mina fönster!

Lördag, ledig,

 "vilar ut" efter en lång bilresa. 

Efter ett par nätter i Åre och en i Östersund, är det skönt att vara hemma. Men jag har sovit som en stock varje natt, trots hotell, vilket är skönt. Annars kan det få mig lite vinglig i sömnen, men inte den här gången.

Det har varit en fin resa och naturen är ju enastående. Det var kul att vara med på bibblan också. Intressanta gäster och fint bemötande från alla inblandade.

Och magen har betett sig väl, ända till igår hemma då den fullständigt kajkade ur av någon anledning. Ont som satan med många toabesök. 

Jag har försökt att se om jag har ätit något konstigt på resan hem, men allt har ju varit rinnande så jag vet faktiskt inte. Jag tog en sked Glucosoft, om det kanske var det som reagerade så snabbt.

Det gör inte ont idag men jag känner det där stället i magen där jag har den där fickan, var så jag tar det lugnt matmässigt. Eftersom jag är trött på sötade konstiga drycker har jag handlat hem naturell fet yoghurt och torsk som jag ska koka och mixa i min mixer med kokta grönsaker och smör. Det kan jag äta i några dagar om det behövs. Ren mat, som min mage gillar. Och så måste jag dricka mer vatten än jag gör. Jag är sällan törstig och glömmer det.

I morgon ska Simona och jag sända vårt sista avsnitt av Söndagslive, och sedan ska jag få ihop en ny lektion till Virusskrivskolan.

På måndag börjar jag redigera Flanagans 3. Jag väntar fortfarande på deadlines men har insett att jag måste börja utan dem.

Typ så denna i alla fall halvlediga helg. 

Hoppas att ni har det finfint!

Listan på sveriges mest utlånade

 författare 2019 har kommit och på plats 200 ligger en person som har lånats ut 74 tusen gånger under året. Jag lånades ut strax under 70. Jag vill ju in på den där listan, det vore så himla kul, men som jag sa en annan gång: det tar tid att bygga upp ett sådant bibliotek.

I Åre där jag befinner mig är det mysigt, lite folk och jag har tagit ett varv med bilen, det är allt idag.

Nu har jag petat i mig en varma koppen, en chokladproteingrej och kaffe, och tänker ta en promenad på byn. Jag skulle också vilja åka uppåt fjället mer, får se om jag hittar en bra väg dit.

I morgon bitti efter pifferier, drar jag till Östersund. Jag ska vara där på en lunch 12.00, sedan börjar programmet vid 13.30 inför 40 pers i publiken. Jag räknar med att vara tillbaka på hotellet där kl 17.00 då jag ska träffa Elin Olofsson som ska intervjua mig för sig podd.

Fredag åker jag hem och förhoppningsvis går det lite snabbare än det gjorde att åka till Åre.

Söndag, och efter 48 timmar på sjukhus

njuter jag enormt av att bara vara hemma. 

Det här blir långt eftersom jag vill ha allt antecknat så som jag minns det.

För er som inte läser Instagram så har jag har jag en inflammerad tarmficka, Divertikulit, som har gjort mig sjuk. Något som jag bloggade om i torsdags (förra inlägget) men som jag inte insåg då var av den graden att jag inte ens skulle komma hem efter läkarbesöket. 

Nu blir det dagbok och mycket klockslag eftersom jag är lite besatt av sådana:

1177 sa "åk direkt till Rosenlunds närakut på Söder," så det gjorde jag. Jag beställde en taxi  och kom dit 10.45. 

I fem timmar var jag där totalt. Alla fick gå före mig. Timme fyra fick jag hjälp. 

När läkaren knappt fick röra min fruktansvärt ömma mage, insåg hur snabb min puls var och att min snabbsänka var alldeles för hög, fick jag veta att jag måste till SÖS, till akuten, och röntgas för att bekräfta den misstänka diagnosen. "Det vore tjänstefel att skicka hem dig", sa han när jag insisterade.

Till SÖS, lite tvärs över gatan, tog jag en taxi, kom dit vid 16,30, och så fort jag kom in på akuten tog man min temp, blodtryck och urinprov, sedan fick jag sitta och vänta fram till klockan 21.00 el 22.00, minns inte riktigt. 

Då var jag gråtfärdig, jag hade inte ätit sedan 17.00 dagen innan, och var matt som tusan. 

Så när jag frågade om det var okej att jag åkte hem och tog mig till Huddingeakuten dagen efter istället, blev det lite mer fart. 

Det var ny personal som hade gått på sitt pass och sjuksköterskan tittade på min remiss från närakuten och insåg att jag inte hade fått dropp eller tagit nya blodprover, och satte genast full fart. Jag fick en brits att ligga på, dropp (det mår man mycket bättre av när man får) och en eget rum på akuten.

Läkaren kom och undersökte mig 23.30, sa att min sänka hade gått upp rejält, att vita blodkroppar också visade på att jag var sjuk, att man skulle göra EKG på grund av att min hjärta jobbade så hårt. Jag hade en vilopuls då på 118. På grund av smärtan, sa doktorn. 

Jag tycker själv inte att jag har haft så förtvivlat ont, men kroppen har nog känt det mer än jag. Jag har haft ett par omgångar krampaktig smärta som har varit för jävlig, men det har ju rört sig om minuter bara. 

Jag somnade där på britsen, för jag kände mig trygg med att jag var omhändertagen. Alvedonet i droppet hjälpte direkt. Jag sov riktigt gott  fram till 02.30 då jag skulle röntgas för att fastställa misstanken om Divertikulit. Vad man ville utesluta var en varböld, för i så fall hade det blivit operation. Det diskuterades penicillin, men kirurgen som min läkare konsulterade sa att man skulle avvakta med det. 

Man satte in en ny infart i nästa armveck för där skulle jag få kontrastvätska och sedan blev jag körd av en snäll person till röntgen. Kontrasten sprutades in och kändes konstigt varm i hela kroppen. Man hade varnat för att det känns som att kissa på sig och det gjorde det. Men det var snabbt över. Tog kanske fem minuter om ens det.

Sedan tillbaka till mitt rum, jag sov ytterligare en stund, men blev väckt vid fem då någon annan behöver rummet mer än jag, och jag flyttades ut till ett slag sovutrymme med bara skärmar runt varje patient.

Jag somnade gott igen och vaknade sedan vid halv sju, tror jag, och då frågade jag sköterskan om jag fick dricka för jag var helt uttorkad. Då hade jag inte fått dropp sedan klockan 02.00. Nope, sa hon, det får du inte, du ska hålla dig helt fastande och det var nog först då jag insåg att jag inte kommer hem det här dygnet heller. För hemma kan man ju inte bara om man inte ens får dricka vatten.

Suckande, lite låg och ledsen, traskade jag tillbaka till min brits på akuten och la mig somnade om.

När jag vaknade nästa gång var det för att jag skulle flyttas på. Då var nog klockan 8 på morgonen kanske? Jag frågade om det var omöjligt att få åka hem och personen som körde mig bara log åt det. 

De är väldigt bra på att inte säga ja eller nej på sjukhus, har jag kommit på. De liksom lirkar kvar en där, trots att man vill därifrån.

Well. 

Det var en annan värld jag kom till. Eget rum med dusch, tv och bekväm säng. Ronden kom bara en stund senare, då hade jag fått vätskedropp, alvedon i dropp (hade 38,1 i feber), det låg kläder till mig på sängen: trosor, byxor, t-shirt och rock OCH en tandborste och tandkräm. 

Läkaren sa att jag i alla fall behövde stanna ett dygn till, men att hon hade förhoppningar om att jag skulle kunna åka hem på lördagen om inget oförutsett inträffade med min tarmficka.

Det enda som man behandlade mig med var flytande kost.  Jag fick aldrig penicillin, utan den flytande kosten gör tydligen att tarmen läker av sig själv när den får vila

Och en stund efter ronden kom en sköterska och sa att jag får äta och dricka. Hon föreslog yoghurt från köket, och när hon sa ja till kaffe var det som om jag slappnade av och faktiskt kände att jag var sjuk och inte VILLE åka hem. Jag VILLE stanna och bli ompysslad. Jag var på toa och det var fruktansvärt smärtsamt men utöver det var det bara skönt att bara där.

På eftermiddagen kom Jonathan farande med en mobilladdare och blommor. Jag tog min droppställning och promenerade och mötte honom i huvudentrén, storbölande. Jag var inte kaxig då, inte, och så lycklig över att se honom där. 

I min väldigt lilla familj hjälps vi åt, vad det än gäller. Jag har tutat i honom det sedan har var liten. Det har varit superviktigt för mig att han alltid ska känna att jag finns där utan att kritisera eller döma honom om han behöver hjälp, vad det än är han har gjort eller behöver hjälp med. Han har bara haft mig att gå till och jag är så tacksam att jag uppfostrade honom så för idag när han vuxen ger han utan att blinka tillbaka. Jag hoppas han för det vidare till sina barn om han får några. 

Jag hade frågat om att låna en laddare på avdelningen men man hade nog glömt det. Istället åkte alltså Jonathan och köpte en åt mig. Så snällt.

Jag åt en tallrik soppa (det fanns en MENY att välja från, helt galet. Bland annat två olika soppor), och resten av dagen sov jag mest. När jag vaknade senare åt en tallrik yoghurt till, och drack typ två koppar kaffe (och vatten), såg lite på tv men somnade 23.00 och vaknade av att jag blev väckt 6.30 för nya prover.

Då var jag pigg! Jag hade sovit i kapp all sömnbrist från de två nätter jag hade haft ont i magen hemma, och visste innerst inne att de skulle låta mig åka hem den dagen (lördag). Jag hade fått alvedon 20.00 kvällen innan men inget sedan dess. Magontet var så mycket bättre (utom vid ett toabesök) men värken hade lagt sig. Ingen direkt feber, normal puls på 68.

När resultatet på blodprovet kom hade de vita blodkropparna blivit normala, sänkan var fortfarande hög men på nedåtgående (den släpar en dag tydligen) blodtrycket var perfekt (det hade det varit hela tiden) och det fanns inga hinder för mig att åka hem. Så med förmaningar om att alltid äta flytande om jag känner av det här igen så kan jag kanske läka det själv hemma, fick jag ta en taxi och åka hem.

Min värk, långt ned på vänster sida, började natten mot onsdag, men jag visste ju inte vad det var jag hade så jag åt precis som vanligt på onsdagen. Massor med ost, kyckling och grönsaker som jag ju älskar. 

Det är vanligt att det kommer tillbaka, men nu vet jag hur jag kan göra. Tillstöter feber ska man alltid ta sig till sjukhus. Bra för er att veta som har läst ända hit.

I pappren från sjukhuset står det flytande ett tag (tills magen känns läkt) och sedan börja med puréer. Jag ska googla barnmatsburkar, det är ju perfekt! På tisdag åker jag till Åre som planerat, är så glad att jag kan det trots det här. Jag vilar i morgon också, och sedan borde jag vara i form. 

Ömheten i magen är betydligt bättre idag och jag ska fylla en kylväska med grejer att dricka på resan norrut, och en termos med slät varm soppa av något slag. På fredag när jag åker hem tänker jag att det är dags för puréerna!

Jag har en plan och känner mig trygg med den.

Tjohoo.

Herregud, jag har inte bloggat på flera dagar!

 Igår städade jag lite, kollat på feedbacken från Teresa, och samtidigt såg jag Emma Hart-seriens första del, idag ska jag se resten. 

I huvudet maler redigeringen. Det är bra det, för då vet jag hur jag ska gå tillväga när jag sätter tänderna i det och faktiskt börjar jobba i dokumentet "Flanagans 3". Nu har den ett namn, Nya tider på Flanagans, men det känns bra att kalla den trean så länge.

På tal om Emma Hart, så är ju hela hennes drivkraft hämnd. Det är en bra kraft, som jag hittills aldrig har använt hos mina huvudkaraktärer, däremot hos deras motståndare. men det är bra, då har jag ju något kvar att sätta tänderna i.

Jag fick ont i magen natten till igår, hade ont hela dagen och även natten mot idag. Har 37,9 i feber just nu. 

Jag har googlat mig fram till att det nog är en tarmficka och jag ska ringa 1177 och höra vad man gör, om jag kan avvakta en dag till. Jag har ont långt ned till vänster, är öm som tusan över området.

Men det betyder att jag måste avboka frissan, biltvätten och besiktningen. Frissa och biltvätt går inte att få tag på, jag skickade ett mejl till tvätten, vi får väl se om de läser det eller inte. Besiktningen var inga problem att boka om.

Frissan ska också avbokas 24 timmar innan, men jag hoppas få tag på dem och boka om tiden.

Har en känsla av att det blir mycket ligga i soffan idag, men Alvedon gör ju underverk, det gjorde det igår också. I natt var jag helt övertygad om att det onda var borta efter ett par tabletter och ett toabesök, men nä, det var det ju inte. 

Det var det torsdag (och onsdag!)

Dagens projekt har varit att köpa spackel.

 Och spackla.

Nu ska det visst torka länge, så jag sandpapprar och målar i morgon. Mer i morgon: hämta däck och köra dem till ny däckfirma som sätter på vinterdäcken inför min resa till Åre nästa vecka. Em mer eller mindre enstämmig kör har sagt att det är en bra ide´. Så i morgon är jag också ledig, har jag bestämt, så kan jag göra klar tdet som ska göras hemma när jag kommer hem från däckskiftet. Inte minst behöver jag STÄDA. Det är dammigt som satan.

På onsdag jag börjar jag i alla fall med mitt manus, på torsdag ska jag till frissan (och samtidigt tvätta bilen, bra grej att göra två saker på en gång) och sedan hela helgen bara ägna mig åt mitt manus.

Jag kom på att jag nog behöver snacks till bilresan så det har jag googlat på. LCHF snacks. Allt med socker får mig så trött att jag somnar, så här behöver jag något annat. Vad sägs om:

Ost och skinkrullar.

Små ostar, Baby bell typ.

Mat-muffins.

Ägg

Salami, lufttorkad skinka.

Det kommer inte att gå någon nöd på mig med sådant här i kylväskan. Tur att jag snodde en sådan hos mamma när jag var där på blixtvisit i somras.

Måndag. Bra ledig dag så här långt.

Jag är KLAR med all feedback.

 I morgon tar jag ledigt och städar och på tisdag börjar jobbet med Flanagans 3. 

Åh, vad det ska bli roligt!

Det har varit kul att ge feedback också. Jag visste inte om jag kunde det eller inte, men jag hoppas att jag gav eleverna något att ta med sig. Det kändes rätt direkt var de kunde hitta saker att jobba med.

I nästa lektion i virusskrivskolan, som kommer nästa helg, ska jag prata om det mer. 

Idag sände Simona och jag avsnitt 14 av vår instapodd, och jag tror vi sa att vi har två avsnitt kvar, att den 18e oktober lajvar vi för sista gången tillsammans. 

Det var väl bara det idag. Jag somnade alldeles för sent, vaknade alldeles för tidigt, och nu är jag trött. Eventuellt sover jag en stund. Det är mörkt som natten i Farsta idag, det gör säkert sitt till. Ut har jag ingen som helst lust att gå. I morgon måste jag, men idag tänker jag bara vara inomhus. Hurra för det!

Farsta söndag 13.42

Handlat inför helgen,

 hämtat ett par coola byxor som jag har skickat efter, gjort en pizza till frukost/lunch på superbra färdig glutenfri botten. Jag lägger på färdig pizzasås, skinka el om jag orkar steka kyckling, ananas (burk), curry och ost. 10 minuter i ugnen på 210 grader.

13 av 14 dagar äter jag helt och hållet LCHF sedan ett bra tag, men har testat den här pizzan flera gånger och min mage mår inte dåligt av den. Däremot blev den kass efter gräddsås häromsistens, trots att den var laktosfri, så det kommer jag att fortsätta att undvika. Utom vid födelsedagar, då är det värt det onda. Synd, för jag är grym på gräddsås.

Kolla mina gula tulpaner!

Det var det. Idag är jag mest ledig. Jag ska läsa två förstakapitel, men det är allt. Resten sparar jag till lördag och söndag.

Ännu ett dödstrist blogginlägg, jag har tappat stinget under all denna ledighet som jag har skaffat mig. Jag återkommer MED MER SKÄRPA när jag börjar jobba på riktigt, alltså med manus. Nästa vecka, tjohooo. 

Hoppas att ni får en finfin helg!

Jag har gjort det jag skulle idag,

 eftersom jag kom upp i TID idag. 8.00 för att vara exakt. Bra tid för mig. 

Så jag har läst några förstakapitel och gett feedback på dem, har svarat på några mejl, planerat in en tripp till Åre eftersom jag ska föreläsa i Östersund (istället för Simona). Jag ska promenera, titta på hotell och samla på mig information. 

Resten av dagen här hemma ska jag fixa med smågrejer. Skriva lite, läsa lite, lyssna lite. Boka frissa vore nog också bra innan jag ska visa mig för folk igen.

Så min hela oktober hemma blir inte av, men det gör inget. Jag jobbar ju gärna på annat håll om jag får. 

Just nu sitter jag också med en förfrågan från en skola, 4 x 60 minuter för elever. (35 st i varje grupp) Det vore hur kul som helst om det gick att genomföra! Det betyder också övernattning eftersom jag inte kör i mörker och vägrar SJ och flyg just nu. 

Typ så, torsdag. Bra dag, så här långt!

Så jag sov till kvart i ett.

 Jag vet. Helt sjukt. Mer än tolv timmar, jag tror att jag släckte strax efter 24, och jag tror att alla dessa timmar beror på att jag har samlat på mig lite sömnbrist, en timma här och där, som jag tog igen med råge i natt. Jag var uppe och kissade tidigt, men somnade om direkt utan att veta hur mycket klockan var då.

Så den här dagen är lätt kajko. 

Jag brukar gå upp åtta och det känns som om hela dagen är förlorad. Och jag låter den vara det och tänker inte göra något vettig alls idag. Förhoppningsvis kan jag somna i tid i natt, hoppas det, annars måste jag tvinga mig upp i morgon.

Jaja. Jag har INGET inplanerat annat än redigeringen som börjar på måndag (och förstakapitlen som jag ska ha gett feedback på senast söndag), så om jag vänder på dygnet eller inte har faktiskt inte så stor betydelse.  Mitt ensamliv ger mig UTRYMME och FRIHET. Hurra för det!

Feedbacken från Teresa var grym, jag höll med om allt, skulle jag säga. Att jag dessutom fick henne att stortjuta var förstås ett extra plus. På samma ställe där jag förstås grät själv när jag skrev. Det är så man får känslorespons från läsarna. 

Nyvaken i Farsta

En kväll med ett webinar

 alltså seminar på webben, med Alexandra Charles, Viveca Sten, Tareq Taylor och Patrik Lundberg.

Kul och trevligt. Vi fick 10 minuter var och som mest var det nog 400 inne och lyssnade. 750 hade anmält sig och övriga ser nog efteråt.

Tyvärr är Lysekils bokafton inställd och det gör att min kalender för oktober är tom, vilket i sig är störtskönt eftersom jag då kan redigera utan avbrott. Jag ska få tillbaka manuset idag, och så fort jag har läst klart allas förstakapitel (fredag är planen) tar jag tag, alltså på måndag. Jag har fortfarande inte fått ett utgivningsdatum på Flanagans 3 och redigeringen utgår ju lite från det också. Redaktör ska ge besked om sina deadlines och sedan spikar vi planen för redigeringen. Och i mitt fall vill jag ha den så fort som möjligt. Jag är ju en planmänniska. Älskar planer och struktur.

Jag har en natt bokad på hotell i oktober, då Jonathan och Linnea ska följa med mig till Västerås och Steam Hotell. Bara för att få en mysig kväll, nu när jag inte kan ta med de där två till London. Jag kommer förstås att ha ögon och öron öppna, det är perfekt att bo på hotell under en redigering. Även om hotellet ligger i Sverige så är skillnaderna inte så stora att jag inte kan få med mig något även här.

Det var det. Lysekil inställt. 5e november är jag bokad i Västerås, men vet fortfarande inte om det blir av. Jag är i alla fall inte avbokad.

Hoppas att ni får en fin vecka!

26 år sedan den här hösten.

 Jag sitter vid skrivbordet och tänker tillbaka.

Först Estonia och sedan skotten på Stureplan, på min gamla arbetsplats Sturecompagniet. Jag minns båda händelserna från att jag var uppe och ammade Jonathan. 

Estonia 26 år idag, skotten på Stureplan var den 4e december googlade jag mig just fram till. 

Jag hade fram till jag blev gravid jobbat med taxfreeförsäljning på Norra Baltikum, och besökt Estonia flera gånger. Men bara i hamn. Så fin båt. Helg obegripligt att den kunde sjunka. Och mitt Sture, där man hade stått i T-shirt och jobbat i dörren. Jag slutade 1991, men var tillbaka och jobbade på två semestrar efter det för att det var så kul.

Efter skotten förändrades dörrarna i stan. Tonen blev en annan, skottsäkra västar fanns under kläderna på dörrpersonalen. 

Jag hade fått barn och var ensam, så utelivet var inget jag längre tänkte på. Men många gamla kollegor jobbade ju kvar även efteråt.

När jag tänker på dörrvaktsjobbet, tänker jag på hur godtyckligt det var. Du får komma in, du får inte komma in ... Det skulle jag inte klara idag. Jag vill ha regler, gärna uppspaltade ordentligt i kolumner som bara är att följa. Inget får inte vara orättvist och inget får vara hemligt.  

Jag tänkte på det igår när jag återigen såg A star is born, att jag har så många skador från min relation med en missbrukare. Och läkningar. Det är väldigt dubbelt. Men jag har fortfarande en hel del posttraumatisk stress, och det släpper nog aldrig. Jag får bara leva med det. Det finns saker jag undviker, platser jag inte åker till, ställen jag aldrig skulle kunna bo på ... men jag har också läkt många gamla trauman som jag inte såg förrän då. Många självskadebeteenden jag haft tidigare kunde jag släppa. 

Men Ally i filmen (Lady Gagas roll) hade så mycket av det jag hade. Den stora förståelsen, viljan att förlåta och lämna bakom sig vad man än blev utsatt för. Och så missbrukarens (Bradley Coopers) sårbarhet  som gick att nästan ta på och som var helt omöjlig att värja sig från. 

Nästa gång någon frågar mig varför man stannar kvar hos en missbrukare ska jag rekommendera den filmen.

Idag ska jag fortsätta läsa förstakapitel, handla,  Bosse kommer hit och ska fixa mina garderober i hallen och sent i eftermiddag ska jag sätta på mig ansiktet och vara med i en direktsändning i 1,6 miljonerklubben. Busy måndag i förorten.

Lördag i förorten.

 Konstig vecka, men idag har jag i alla fall satt fart ordentligt på feedback till mina skrivskoleelever och planen är att vara klar på torsdag kväll.

Det är så kul att läsa! 

Resten av den här dagen ska jag läsa ut Jojo Moyes Bergens stjärnor som har legat i alla evighet, och därefter ska jag läsa Annes Liljerots "Ett rent helvete", innan jag går loss på "Brevvännerna" (av Eli Åhman Owetz), den nya Jojo Moyes (tror den heter under Londons broar) och andra jag har i högen.  Vissa har jag i papper, andra på läsplattan.

Samtidigt lyssnar jag på deckare, just nu Jenny Rognebys första bok i serien om brottsutredaren Leona, och därefter kommer jag att lyssna på Ann Rosman, eftersom jag fick hennes senaste i brevlådan och blev tipsad om att läsa de tidigare böckerna först. 

Jag har en stor hög och betar av den långsamt men säkert. 

Från och med nästa helg kommer jag att redigera tredje Flanagans. Det ska bli mig att sant nöje!

Hoppas att ni också har en fin helg. Jag älskar molnen och regnet här!

Så Bosse är här.

 Jäklar vad det går undan för ett proffs. Han kom klockan 10 och är snart klar. 

Dock har vi bestämt att han ska komma tillbaka och då för att sätta upp fler hyllor i garderoben, och göra något med garderoberna i hallen så att inte dörren skrapar i. De där stackarna har ju jag släpat runt från rum till rum, och för att kunna göra det tog jag bort benen under. Nu när dörrar ska på igen, behövs någon form av ben. Bosse fixar det också.

I garderoben vill jag har någon form av system av hyllor, ska be om tips innan han går härifrån idag så att jag kan ha det hemma när han kommer.

57kvm (och ett lika långt liv med prylar) kräver sin planering!

Men åh, vad nöjd jag är!

Nä, jag städade inte igår.

 Inte idag heller. Idag har jag varit på Ikea och skällt ut en dam som kom alldeles för nära, för att hon helt enkelt gav blanka fan i att visa hänsyn. När jag påpeka att hon var för nära fräste hon "en sån som äger hela världen." 

Well. Jag läste lusen av henne bakom min mask. Jag är bra på det om jag blir tillräckligt provocerad. Det är det där med två personer som inte förstår att de inte kan gå i bredd, eller att ställa i vägen för dem som kommer bakom. Två tar ingen hänsyn. Damens gubbe sa: "men vi är ju i sällskap." Som om jag bryr mig om det. Jag stod stilla när de två ville tränga sig förbi, trots att det fanns gott om utrymme att gå runt mig på andra sidan bordet av mattor. Hatar jag sådana människor? Yes. Intensivt! Förbannade egon!

(På Ica senare tog alla hänsyn. Herregud, vad trevlig det är när människor behandlar varandra med respekt.)

Men jag hittade mina hyllor, tre stycken, och en spegel – som ska upp antingen i min lilla blommiga hall eller bakom dörren i sovrummet. Hyllorna ska upp över tv:n i sovrummet och i vardagsrummet vid skrivbordet. 

På fredag kommer Bosse hantverkare hit och hjälper mig. Han ska också få sätta upp, i alla fall borra och sätta i skruv, till fyra stora tavlor som ska upp i sovrummet runt min säng. Jag tror att det blir superfint. Och så ska han sätta tillbaka dörrarna på garderoberna i hallen. Det blir snyggare än nu när de är öppna. 

Vilken tur att det finns en Bosse att ringa!

Resten av veckan ska jag läsa kapitel från skrivskoleelever. Ska bli kul!

Söndag, ledig, och idag tror jag att jag ska städa igen.

Mörka/ Svarta möbler och allt syns. I sovrummet har jag dammat varje dag senaste veckan. Inte minst glasrutorna på min stora garderob. Men det får det vara värt, såklart, för viktigast för mig är ju att det är FINT! Men sol och blanka mörka möbler går inte ihop, så är det bara. 

Igår hade jag en kort och intensiv skrivskola i Facebookgruppen Feelgoodfredag som den här helgen har en matig mässa. Superkul, och många lyssnare trots att mässan nog främst vänder sig till läsare av Feelgood. Efteråt svarade jag på frågor och eftermiddag flög iväg. 

Den här veckan blir det mer jobb. Jag ska läsa och ge feedback på förstakapitel som jag har fått från min virusskrivskola, testköra något för ett digitalt seminarium med 1,6 miljonerklubben och på fredag ska jag få tillbaka mitt manus – förhoppningsvis med deadlines bifogade. Jag kommer att börja jobba med det den 28e. 

Det var väl det. Söndag i förorten. Sämre kan man ha det. 

De här två träffade jag i fredags. Vi promenerade från Gullmarsplan till mina gamla Hoods i Årstadal och käkade lunch. Urmysigt!! 

Jag borde verkligen inte glömma att blogga ...

 eftersom jag inte gör något vettigt alls.

Jag längtar efter feedback på mitt manus nu, att få igång mitt lätt såsiga hjärna. Det känns som den stagnerar ... Och läsningen går trööögt. Det är som om jag läser mer när jag har som mest att göra, det är ju lite knäppt, men det är som om jag funkar bra med många järn i elden.

Ett järn är i och för sig skrivskolan på lördag som jag har börjat planera idag. Allt är klart sedan tidigare, jag har ju en hel blogg med lektioner, men jag försöker samla ihop det lite. Hur många som är med vet jag ju inte och det kan bli så att jag håller låda i 45 minuter för 2 personer. Eller så är det flera med och ställer frågor och då blir ju planen också lite annorlunda. 

Det är sådant jag funderar på än så länge idag.

Sedan funderar jag på min obefintliga kondition och bara därför ska jag om en kvart gå mina fem trappor upp till lägenheten. Om jag gör det två gånger om dagen händer det snart grejer i kroppen, det vet jag sedan tidigare, men hittills har verkställigheten verkligen varit sådär. Men idag tänker jag äta frukost klockan 10 och sedan ta de där trapporna, först ned och sedan upp igen. 

Jag tittar på träningscykel och vi får väl se vad jag kommer fram till.

I morgon ska jag gå en långpromenad med Jonathan och Linnea. Det ska bli supermysigt. 

Det var det. Torsdag. Tjohej!

Seg dag i förorten.

 Jag räknar ned till lite olika saker och har svårt att koncentrera mig när jag ska göra något, märker jag.  Ja lyssnar på en bok, men tankarna vandrar iväg.

Dels förhandlar jag nya bokavtal, vilket ju förstås är intressant och roligt. Sedan funderar jag på lördagens skrivskola (i Facebookgruppen FEELGOODFREDAG som är öppen för alla att gå med i) och hur jag ska disponera de 45 minuter jag har till mitt förfogande. 

Utöver det tänker jag på redigeringen av Flanagans 3 som ju snart drar igång. Jag väntar på tidsplan och utgivningsdatum så att jag utifrån det kan planera mitt arbete i höst.

Ska jag skriva TVÅ serier? 

Det är också något jag tänker på. En höst, en vår. De får absolut inte krocka som jag tycker att de har gjort ett par år nu, utan 6 månader till varje projekt. Eller kanske totalt 5, förresten. 2 månader ledigt varje år känns nödvändigt. 

Fast det blir nog för tajt med tid. Nu räknar jag högt. Jag behöver 10 veckor skrivtid, sedan ska förläggare ha säg 3 veckor, sedan ska jag redigera i kanske 4, en redaktör titta på det i 2, jag mer redigering i 4, redaktör 2, jag 2, redaktör 1, jag 1, korrvändor 2 veckor, genomläsning säg 1. Är lika med: 31 veckor. 

Det skulle vara om jag börjar skriva mellan redigeringarna förstås. 

Min semester är i alla fall klar för den här sommaren, det känner jag. Hjärnan försöker jobba utan att ha något att sätta fingrarna i, och det är sällan produktivt för mig. Istället reashoppar jag, vilket mest leder till en tom plånbok – även om jag blir väldigt tjusig på köpet ...

Idag fick jag veta att Uddevalla ställer in höstens Bokens afton, men Lysekil 21 oktober gäller fortfarande. Mat-Tina, Lina Bengtsdotter och jag. Ska bli så roligt. Hurra! 

Det var det, måndag.

Be safe, folks!

Jag har ljudet från diskmaskinen i bakgrunden

 Troligtvis har jag packat den fel, för det låter som om armen slår emot något. Jaja,  det är bara att hoppas att den orkar hela diskningen igenom.

Igår var jag hemma hos Simona och fick se hennes nya lägenhet när den är klar. Senast jag var där hade hon precis flyttat in. Så himla fint och mysigt. 

Vi babblade i ett par timmar och sedan åkte jag förbi IKEA som inte ligger så långt därifrån, men passerade bara den fulla parkeringen. Det finns måtta på saker jag utsätter mig för! (Men jag var inte ett dugg rädd hemma hos Simona, där tvättade vi ju händerna och höll respektfullt avstånd.)

Idag ska jag hämta Jonathan på Arlanda och det blir förmodligen rätt surrealistiskt eftersom flygplatsen är rätt tom, efter vad jag har förstått. Jag ska ta ett litet varv – med mitt munskydd på – medan jag väntar. Och möjligtvis får Jonathan ha ett när han kliver in i bilen också. 

Han åkte tåg från Östersund häromdagen och fick en okänd människa bredvid sig. Jag trodde att SJ hade fixat avstånd men tydligen inte. Jag ska ju till västkusten i oktober men har redan meddelat förlaget att jag tar bilen. Tåg kommer jag att vägra. 

Jaha.

Fredag igen. Bra dag, så här långt även om jag kunde ha sovit en timma till. I Stockholm ska vädret bli sådär skönt osvettigt ljummet idag. Solen ska skina och tempen bli runt 15 grader. Perfekt, eller hur?

I helgen är jag ledig, precis som de flesta andra dagar än så länge. 

Det enda jag vet att jag ska göra är att hämta den här, mitt nya nattduksbord.

Om två veckor kommer mitt manus tillbaka och det enda jag har att göra i veckan är att förbereda den skrivskola jag ska ha i en livesändning nästa lördag i gruppen Feelgoodfredag, på Facebook. Bra arbetstempo, känns det som!

Hoppas att ni får en fin helg. Var rädda om er. It ain´t over.

Bra dag, där jag satte på mig fina kläder (till skillnad mot slabbedask som jag vanligtvis bär)

 och så åkte jag på en liten tur innan jag handlade, skickade ett paket, och åkte hem och pratade med min gamla bästis Anders i Köpenhamn. 

Han har bott där i 16 år, alltså har vi inte setts sedan dess. Men vi pratar i telefon en gång per år, eller vartannat, och då pratar vi i timmar. Idag 3,5. Nu ska vi höras oftare har vi bestämt! Vi är lika gamla, båda är singlar och vi har känt varandra i 35 år, träffades i Sälen när vi båda jobbade där, har på många sätt liknande personligheter och vet det mesta om varandra. Han är gudfar (tillsammans med min lillebror) till Jonathan och en bra man. Kul att äntligen få prata en låååång stund.

I morgon ska jag fika hos Simona som fyller år, på fredag hämta Jonathan på Arlanda och på lördag ska jag hämta en liten byrå till sovrummet som jag har beställt från samma ställe som de andra skåpen. Monterat och klart, och såpass litet att det går in i bilen.

Mina böcker har lånats nästan 70 000 gånger på biblioteken i år, fick jag just besked om. Min dröm är att komma in på topp 200-listan av Sveriges mest lånade författare, med det tar nog några år till om det ens är möjligt. 

Typ så, denna onsdag. Bra dag, så här långt!

Jag har hemmapysslat hela helgen

I alla fall fredag och lördag.

Idag ska jag prata med Simona och sedan får jag se vad jag hittar på. Jag är sällan uttråkad, vet nog inte ens hur det känns faktiskt, och det är ju tur det.

Mina ständiga funderingar på hur jag kan förbättra här hemma är en bra uppgift för mig. Just nu tänker jag på gardiner till sovrummet. Det är så enhetlig färg där på allt, att det behöver livas upp en aning. Igår ställde jag in en planta vid fönstret och vips såg det trevligare ut.

Dessutom behöver jag en ny tv till sovrummet. Den jag har är säkert 10 år och ljuset fladdrar oroväckande i den.
Kanske ska sätta en på väggen?

Jag minns när jag köpte min första platt-tv. 40 tum kostade typ 16-17 tusen, och femmans logga brände rätt omedelbart fast och sedan höll den bara i typ 2 år innan den helt pajjade.

Nu kostar en ny tv under 5000, i alla fall den storleken jag söker till sovrummet.

Det var dagens funderingar i Farsta.
Jag förmodar att jag har löst antingen gardinproblemet eller tv-frågan innan dagen är över, möjligtvis båda två. Det är ju lite så jag jobbar.

Jag kan öppna sovrumsfönstret tack vare den nya tv-bänken. Tjohooo

Mitellan bort, sa jag igår.

 Idag efter röntgen konstaterades att ingenting verkar läkt och att en aggressiv sjukgymnastik, med Citodon i kroppen, måste till för att Jonathans armbåge inte ska fastna i det läget den är nu. Att räta på armen går inte, även om han kommer längre nu är tidigare. Han har fem veckor på sig innan den fastnar.

Det var ju inte så kul att höra för honom, såklart. Han trodde ju att han var frisk nu, att trots armbågens  stelhet och svårighet att vrida bara var vanlig träning som gällde. För det beskedet fick han av en läkare, men sedan det mer trista beskedet av en annan. Hans plåtar var tydligen svåra att läsa. 

Gulleplutt. 

Själv väntar jag på möbler som ska komma idag mellan 8-15. I alla fall den till sovrummet. Skåpet till  vardagsrummet kanske kommer en annan dag. Infon om det är sådär. 

Halva tiden har gått. Hoppas att de verkligen kommer för jag är luttrad nog att veta att man inte riktigt kan veta sådant helt säkert.

Det var det. Fredagsrapport från Farsta. Om tre veckor får jag tillbaka mitt manus, tjohej.

Nu börjar jag nog också tänka på att byta bloggplattform

 Man tvingas in i Bloggers nya gränssnitt och jag känner mig inte bekväm med det.

Vi får se hur länge jag pallar.

Idag ska jag passa barn (håll en tumme för att det blir uppehåll), handla och läsa, typ. Fick just prelbesked om att jag nog får tillbaka manuset från Teresa den 25e, vilket känns helt perfekt!

I morgon kommer min nya möbel till sovrummet, och det gör att jag kan öppna och tvätta fönster på fredag. Hurra för det, för efter mer än 1,5 år i den här lägenheten behövs det. Då ska jag också höstpackaihop balkongen, slänga den stackars blommor som är kvar, vända upp och ned på krukor som jag inte vill ska vattenfyllas och sedan frysa ... och tvätta alla fönster som vetter åt balkongen. 

Min lägenhet är så mysig när det är en sådan här mulen och grå dag och när till och med fönstren blir rena, kommer det att bli ännu härligare.

Hittade min favvvisolja när jag var på stan.

Tips!

Möte igår,

det första fysiska sedan i mars, och min nacke är sur idag eftersom jag möjligtvis satt lite stilla i min stol på mötet. Jaja, det var det värt.

Efteråt träffade jag Jonathan som hade fått ta av sig mitellan och vi åt lunch på Vau de Ville, mitt på Norrmalmstorg, sedan köpte jag mig en klocka som passar till en av mina ringar (har redan en klocka som passar de andra, jag är ju noga med sånt där, rent av petig faktiskt ...) och sedan åkte jag hem och läste – något jag ska fortsätta med idag. Är mitt inne i Ninnis bok och känner igen mig i väldigt mycket av det hon beskriver.

I morgon ska jag vara barnvakt och har beslutat mig för att vara det under en långpromenad med bebisvagnen, och förhoppningsvis håller sig regnet borta. Annars får väl bebben och jag sätta oss på ett café någonstans. Det ska bli mysigt, oavsett.

Igår fick jag också besked om att Bokens dag i  Lysekil BLIR AV!
Så kul. De kan coronasäkra lokalen utifrån de regler som kommer att komma (max 500, en meters avstånd mellan stolarna.
21 oktober, för den som är intresserad!

Återstår att få besked om Bokens dag i Uddevalla, 4e november.
Den 5e ska jag till stadbibblan i Västerås, och det kan kanske genomföras nu. Hoppas det!

BAAAM

Jag drog sista skurtrasan över golven igår eftermiddag. Idag har jag beställt ett litet skåp till, som ska rymma hela mitt kontor är det tänkt. Det får plats vid skrivbordet och ska precis på håret rymma mina pärmar.



Eftersom jag inte har en aning om när jag börjar jobba med Flanagans 3 igen kommer jag att läsa det som andra har skrivit, tre timmar varje förmiddag.
Jag har börjat på Ninni Schulmans självbiografi, Flickebarn 291. Ni förstår ju själva här hur stark den är:

"Ninni Schulman befinner sig på botten efter en uppslitande skilsmässa. I samtalen med sin terapeut inser hon att hon måste ta itu med de barndomsupplevelser som har format henne, och hon beställer fram sina gamla sjukhusjournaler. Född med en ryggskada som hotade att ta hennes liv genomlevde Ninni en uppväxt präglad av sjukhusvistelser, ensamhet och utanförskap.

Vad gör det med ett barn att skiljas från sina föräldrar och alltid känna sig annorlunda? Och hur gör man för att våga tro på att man är värd att bli älskad just så som man är?"

Det var det. Måndag. 

I morgon ska jag ha filmmöte om Sonja. Det projektet lever och om det blir en film av det till sist återstår att se. Det är extremt mycket som ska falla på plats, men att det ens diskuteras känns fortfarande surrealistiskt.

September. Finns det något mysigare? (Det skulle väl vara oktober och november då.) Hoppas att ni får en fin första höstvecka!

Det där med förvaring.

Det är knepigt att få till det, tycker jag. Jag behöver fler skåp (som är annat än bara snygga ...) och hyllor på väggarna till böcker.
Hyllor i garderoben, den man kan gå in i, vore också fantastiskt.
När planeringen för det är klar ska jag ta hit en firma som kan borra upp det för mig.
Själv är jag makalöst bra på ett hål, men fler än så är inte min grej. Hittills har jag varje gång jag försökt slirat med borren så att det saknas en millimeter när grejen jag behövde hålen till väl ska upp på väggen.

Annars går städningen framåt. Igår rensade jag ur tv-hyllan i sovrummet som är så hög att jag inte kan öppna fönstret. Alltså har det inte blivit tvättat sedan jag flyttade hit. Inte de andra heller, i ärlighetens namn.
Men det ingår i storstädningsprojektet, och innan den nya hyllan kommer får sovrumsfönstret vänta.

Idag: kök och vardagsrum medan jag lyssnar på Stil i P1.

Hoppas att ni får en fin helg!

Naturligtvis vill ni veta allt om mitt städprojekt,

det jag kallar "tvätta ned hemmet."

Jo tack, jag har tagit mig an första delen i badrummet som handlade om att rensa skåp. Där är det nu rent och prydligt och tog betydligt längre tid än jag hade räknat med. Del två i det projektet är att slänga ut allt i hallen och tvätta ned väggarna med den nya svampen på skaft som jag köpte till ändamålet igår.
Och en dammvippa på långt skaft så att jag kan få bort dammet som förmodligen ligger PÅ skåpen.

Så dag ska det färdigställas badrum, vilket betyder att i morgon och på lördag är det vardagsrum och kök som gäller.

På söndag sovrummet och sedan hallen.

På tisdag börjar jag småjobba eftersom jag har ett möte i stan klockan 10.00. Eventuellt med ansiktsmask på. Vi får väl se. Agenten är med på länk eftersom hon är rädd för smitta.

Där har ni det. Planen, som fortfarande är aktuell.
Nu ger jag mig väldigt sällan när jag har bestämt mig för något, så städat kommer det att bli.
Punkt slut.

Vissa dagar vaknar jag med sockerdricka i huvudet och kroppen.

och då vet jag att det är en grymt trött dag på gång. Det är liksom ingen idé att ens försöka komma igång. Jag borde inte vara trött men är det ändå, och att piggna till är rakt omöjligt.

Men jag vet också att sådana dagar går över efter 24 timmar och har man semester kan man ju faktiskt skita i inköpslistan och istället ta det piano hemma.

Så städningen som skulle ha inletts idag skjuts på till onsdag.
I morgon är jag skjutsare av son och det är mitt på dagen vilket betyder att jag nog inte hinner göra något alls på förmiddagen.

Det enda jag tänker att jag ska göra idag är att rensa skåp i badrummet så att jag kan åka förbi sopstationen med grejer i morgon på väg till Jonathan, ni vet det där man inte kan slänga i soprummet som sprayburkar, intorkat nagellack och sånt med ... sprängkraft.
Jag har också en påse kläder i bakluckan som jag kan lämna till insamling där.
Då har jag i alla fall kommit en liten bit på väg.

Den här dagen ska jag försöka läsa mellan gäspningarna.
Tyvärr blir det väl inget störtregn här idag, det hade annars passat mig perfekt.
Det enda städaktiga jag har gjort idag är att ha slängt tråkiga, torra, växter från balkongen och det  nu är pelargonerna, som är de snällaste blommor jag vet, ensamma kvar där ute. Vi får väl se hur länge de tänker hålla sig. Just nu är det bara knoppar och jag tänker att de kanske kan blomma en gång till.

Helt okej tisdag, så här långt även om planen sprack redan första dagen.

Tre veckors semester,

och vi kan konstatera att jag inte har gjort någonting alls.

Jag har betat av några böcker, ett par har jag läst i papper, ett par har jag lyssnat på, men det var inte planen. Jag skulle läst betydligt mer.
Jag har inte varit på någon badstrand, inte tagit någon utflykt, inte sett mig om i Sverige ... som jag hade tänkt.  Istället har tre veckor bara gått.
Däremot har jag inte ägnat mig åt manus och det är bra, för jag behövde ju vila från det.

Den här sista officiella veckan (som kan bli fler veckor eftersom jag inte vet när redigeringen av Flanagans 3 startar) tänkte jag storstäda. Ett rum i taget. Rensa, slänga och stuva undan. När jag vanligtvis städar så dammar jag alla rum först (alla två) sedan dammsuger jag och sist tvättar jag golven.
Nu blir det seriösare.

Jag börjar i morgon med badrummet. Badrumsskåpet är  så fullt och förmodligen är hälften utgången skit. Sedan behöver jag något med skaft så att jag kommer åt att tvätta kaklet. Jag ser att det är dammig och smutsigt längst upp och över skåpet.

I vardagsrummet måste jag spackla och måla efter en misslyckad borttagning av en krok  men det tar jag den dagen jag ska storstäda där. Färg och pensel har jag, men inte snabbspackel.
Det kommer nog att ta längst tid eftersom vardagsrummet sitter ihop med köket, så två dagar har jag reserverat till det.

(Min väninnas farmor sa alltid att hon skulle tvätta ned till exempel köket, så det är den ambitionen jag går in med här. Allt ska ned från väggarna och dammas av. Väggarna ska dammsugas, skåp ska torkas ur ... ni fattar ambitionsnivån på det här projektet.)

Sedan en dag till sovrummet och en dag till min stora garderob som man kan gå in i. Där landar mycket.
Två timmar borde räcka till hallen, som jag tar sist av allt.
Typ så, den här veckan när värmen väl ÄNTLIGEN försvinner?

Visst var det här ett djupt och härligt inlägg? Det sa så mycket, gav så mycket, var så generöst på något sätt.
Jag är så nöjd, måste säga.

Ni fattar att jag skojar.
Men om två år (nästa gång ska jag ska storstäda) kan jag se att jag här, i augusti 2020, faktiskt hade en plan.

Tjohej!

Älskar min nya dator.

Den kommer inte att komma i närheten av ett matbord, utan leva sitt liv flera metar från kaksmulor och flottiga fingrar. Möjligtvis håller den längre då, hoppas det i alla fall.

En guldfärgad Macbook air, som var 2000 billigare på Elgiganten är på Mediamarkt!

Idag är det feelgoodfestival, digitalt. Jag är i samma seminarium som Birgitta Bergin och Karl Ljung. Ska bli kul. Mitt event startar 16.30 och jag behöver gå hemifrån typ kvart i fyra. Jag tror eventuellt att jag tar tunnelbanan eftersom den går direkt till Gamla stan där Printz publishing ligger där inspelningen sker.

Sedan pandemin bröt ut har jag tagit tunnelbanan en gång, och vi får väl se om det blir så eller om jag istället tar bilen. Det utlovade regnet skvätte möjligtvis lite i morse men det är en rätt tryckande värme ute och att gå en längre promenad till en inspelning känns inte ett dugg upphetsande. Att hitta parkering i Gamla stan är rätt knepigt en lördag.

Jaja.

Nästa gång jag har något planerat är den 26e då jag ska skjutsa Jonathan och sedan den 1 september då min semester är över.
Helt galet att det redan har gått tre veckor. Men jag tänker vara ledig ända tills jag får tillbaka mitt manus från Teresa. I september har vi sagt, men inte när.
Jag tycker att det är urskönt att inte ha några deadlines just nu.


Det var det. Lördagsrapport från skrivbordet.
Tjohej.

Det är dags för en ny dator i det Hellbergska hemmet.

Den här ska  lämnas  in, för varenda tangent behöver ta mig fan bytas ut om jag ska kunna skriva som folk.  Jag blir tokig när det hakar upp sig när jag skriver, jag tappar flödet helt och hållet. 

Jag hade den ju inne på rengöring men det hjälpte inte som jag hade önskat. 6 böcker kanske är max per dator. Jag brukar byta vartannnat år typ, och nu är det snart tre tror jag.

Hittade ett finfint pris på en ny (2000 billigare än på Mediamarkt),  på Elgiganten, så om ett par timmar åker jag till Kungens kurva och hämtar den.

Hurra vilket bra beslut, istället för att hålla på med något som inte funkar och  som jag är på väg att slänga in i väggen.

Det var det. Annnars hade jag  tänkt att  åka  på  utflykt idag, men  det får vi väl se om jag kan då. Det blir fel håll för utflykt om jag ska hämta dator. Å andra sidan hinns väl både  och  med kanske.
Jaja.

Nu ska jag äta frukost och tvätta håret – det lilla jag har kvar.
Helen tipsade om hudläkare som inte har krav på remiss och det är kanske dags för det.
Igår la jag till magnesium i min bunt av vitaminer, för jag tänkte att min nya konsthållning kanske  påverkar. Jag har gått ned kanske tre kilon i vikt och då kan man ju tappa hår.

Det var det, denna torssdag.

Hoppas  att ni  har det finfint var ni än befinner er!

Jag skulle ha gjort klart momsen igår,

men jag var för trött. Hade sovit som en kratta och somnade helt enkelt på soffan när jag borde lagt in siffror. Så då måste jag göra det idag istället, för gör jag det i morgon får jag straffavgifter (tror jag i alla fall).
Jaja, jag är ju ledig så det funkar ju tippetopp.

Frågan är om jag ska börja direkt, handla, och sedan fortsätta, eller göra allt och sedan handla? Sådana funderingar kan man ha om man är ledig.

Det jag tänker är förstås att det är mindre folk i matvaruaffären nu, å andra sidan har de förstås inte hunnit packa upp de färska varorna än.
Nä, eftermiddag blir nog bättre. Jag använder mitt munskydd och mina handskar, helt ärligt behöver jag ingen Tegnell som ska diktera varje steg jag tar. Jag är superrädd om mig och om man vill använda munskydd är det ju bara att göra det, tänker jag.
Jag är en pillamigiansiktet människa, och munskyddet och handskarna  får mig att tänka till.


Alltså vet jag vad jag ska göra idag.
Resten av veckan är bland fram tills på lördag då det är Feelgoodfestival, digital den här gången. Jag har en punkt sent på eftermiddag tillsammans med Birgitta Bergin, och jag tror att det är Taras bokrecensent Karin Särnö som intervjuar.

Just det, lämna in dator också.
Eller så gör jag det nästa vecka.
Jaja.
Nu ska jag ta fram alla papper som jag så noggrant gjort i ordning. Det som återstår är att peta in siffrorna, själva matten har jag ju gjort i helgen.
Det är så himla skönt att dela upp det här jobbet på flera dagar, annars hade jag nog suttit till långt in i kväll. Nu räknar jag med att vara klar vid kanske 15, med paus för en timmas sol på balkongen.


Ikväll tänkte jag få till en ny lektion i min virusskrivskola.

Jonathan messade just och sa att han hade fått på sig både t-shirt och mitella, som ju ska tas av på natten. Linnea jobbar, och hennes tvillingsyster har precis kommit in med värkar på BB. Jonathan och jag får uppdateringar via mess om hur det går.

Så moms, barnfödande, en gnutta sol och sedan Ica. Där har ni min dag.

Hoppas att ni har det fint i värmen.
Idag är väl den stora semestern över för de flesta, men vissa har ju valt augusti (bra val) och andra jobbar  hemma.

Bra måndag, så här långt.

Vissa blommor överlever det mesta, verkar det som. Andra har jag fått slänga.

Några nya blir det inte nu.

Söndag,

snart dags för Söndagslive med Simona.

Min semester lunkar på, jag gör inte ett knop för mycket.
Igår: jag provskrelite på en idé men av det blir det nog inget mer skulle jag tro, jag räknade ut en massa moms som ska in i systemet senare idag, satt en timma på balkongen med fläkten bredvid och kom på att jag måste åka in med datorn igen så att min mellanslagstangent kan bytas ut mot en som funkar bättre än den här. Det blir dubbelslag och ibland inget mellanslag alls och jag blir tooookig på det.

På sin födelsedag visade Jonathan upp rejäla skrapsår på benet och berättade att hade vurpat på en elsparkcykel som han och Linnea gillar att åka ibland. Det är vansinnigt populärt i Stockholm och han lärde sig åka den här sommaren.
I alla fall.
Vi pratade om att det ju var tur att han inte skadade något annat, som händerna, han behöver ju dem i jobbet. Jag berättade också om Simonas fall och att hon slog i huvudet (ni som lyssnar på vår söndagslive vet vad jag pratar om.)

Well, igår föll han rejält och bröt armbågen. Han ringde sent igår när han var klar på akuten. Tack och lov behövde han ingen operation men ska ha en mitella i 6 veckor. Han hade fruktansvärt ont och var rädd för att ta av och på den eftersom den ska vara av på natten, men han vänjer sig väl.
Jag frågade aldrig vilken arm men tror tyvärr att det var höger, om inte fotot han lagt ut gör det spegelvänt (jag är usel på det där). Sedan blödde en tå och han hade fått en rejäl smäll på häcken.

Jag hoppas att han aldrig åker på en sådan där igen, det kanske inte passar alla helt enkelt.


Det var det.
Söndag. Hoppas ni har det bra i värmen!

Jag har förträngt min momsdeklaration.

Den ska vara inne på måndag och jag behöver några dagar för det jobbet. Jag kan säkert göra det på en dag men då blöder mina ögon till sist.

Jag kom på det när jag tog hand om en gammal  (säkert 25 år)  klätterväxt som har fått ny jord en gång i sitt liv tidigare. Nu fick den det igen, och en piffig kort frisyr. Förhoppningsvis vill den ta ny fart nu med ny jord. Jag håller en tumme för jag tycker att klättrandet är hemtrevligt. Jag har klippt ned den många gånger och den brukar komma igen. Jag håller en tumme.

Egentligen skulle jag på en urtrevlig fika hem till Sannas trädgård på söndag, men när jag insåg att jag höll på att glömma redovisningen fick den stryka på foten. Man missar inte deadlines till skatteverket, de är lika minst viktiga som manusdeadlines. Det är en kostsam historia att vara sen med sin momsredovisning.

Sanna, Anna och jag för åtta år sedan. 

Vanligtvis printar jag och markerar siffrorna ena dagen, räknar ut momsen nästa och lägger in det i systemet dag tre. Då blir det mer lätthanterligt för mig.
Jag klarar att göra det själv (en gång i kvartalet), tycker till och med att det är lite kul. Andra har byråer som fixar det där, men min lilla låda är såpass liten att jag fixar det själv eftersom jag har en enskild firma. Det passar  mig finfint även om det kräver en hel del jobb en gång i kvartalet.
Man kan redovisa momsen en gång per år i mitt fall, men det kan bli så stora summor då och jag tycker att jag får en bättre överblick om jag gör det oftare.
Jag känner mig väldigt duktig varje gång det är klart och pengarna är inbetalda. Bara det är en bonus.

Idag mår jag finemang igen, igår var en rätt usel dag fysiskt. Men det stärker ju bara min tro på att jag behöver undvika vissa födoämnen för att må tippetopp.
Min väckarklocka väckte mig igår klockan 6 och idag klockan 6. Det tog en yrvaken stund innan jag förstod att jag hade ställt in den på att väcka mig varje morgon den tiden.
Det är ju dumt när jag har semester.

Nu går jag igång med min redovisning innan den värsta hettan slår till.

Bra fredag, så här långt!

Det var en bra dag i djuparken.

Jonathan fyllde 26 och både han och Linnea tycker att det är mysigt att åka till Kolmården, så där var vi igår.
Först på slutet, stående framför favoriterna chimpanserna, blev det för varmt. Men annars finns det skugga överallt i parken och vi traskade runt nöjda och glada, trots hettan.
Sedan hem, handla och därefter åt vi skaldjur, jordgubbstårta och godis.
Vi träffades vid pendeltåget klockan 8.30 och de tog en taxi hem till sig vid 23, så det blev verkligen en heldag.
De är finast i världen.

Idag är jag seg. Jag åt massor som min kropp är avvänjd från, och det känns alltid dagen efter nästan som om man är lite bakis eller smårisig. Jag minns det sedan tidigare och det kommer att vara bra i morgon igen.

Solen gassar så jag måste väl gå ut på balkongen en stund, men i min värld är sommaren över när Jonathan har fyllt år och nu får det gärna vända mot höst temperaturmässsigt. Men det verkar vara mer högtryck på gång och jag antar att jag står bättre ut med det i morgon än i dag.

Typ så, torsdag i orten. Bra dag ändå, så här långt.

Det är verkligen inte meningen

att ta ledigt från Bloggen under semestern.
Det är som om jag har mycket att göra, fast det har jag ju inte, tvärtom.

Jag  läser lite, solar lite, dricker en hel del kaffe, funderar på nya utmaningar, inser att det plötsligt är mörkare kvällar, ser på tv,  ser en film, vattnar blommor, äter, googlar kläder, planerar Jonathans födelsedag (onsdag), planerar möten (efter semestern).

Idag har jag  här på morgonen pratat med Simona i vår Live – som vi har varje söndag klockan 10.00 för den som är intresserad. Vi kör ett tag, i alla fall fram till Simonas release i oktober, har vi sagt.
Det är kul, vi hörs sällan i veckorna annat än på mejl och mess, så att ses är förstås roligt.

Just nu funderar jag på balkongen och om jag ska lägga mig där, kanske?
Av någon obegriplig anledning påstår SMHI att det ska komma en regnskur senare, vi får väl se hur rätt de har.

Hoppas att ni har det fint var ni än befinner er!

Jaha, semester.

Inte alls dumt, måste jag säga. Idag tog jag en biltur till Värmdö, där jag tog ett varv vid vattnet och sedan åkte hem igen. En perfekt liten utflykt.
Jag är annars fenomenal på att inte göra ett dugg. Jag är egentligen inte särskilt rastlös – däremot har jag ett omvittnat dåligt tålamod. men det är liksom en annan sak.

Dent här sommaren har jag gått bananas på onlineshoppingsreor och jag är nu helt ekiperad till hösten. Idag kom ett par coola handskar med fransar eftersom mina covid19skinnhandskar nog ska slängas efter den här epidemien ... jag har på mig dem fortfarande så fort jag lämnar lägenheten. Vill inte ta i några dörrar och det är ju möjligt att de är fulla av virus vid det här laget. Ewh.

I morgon kanske jag åker någon annanstans, vem vet. Att ha tillgång till oceaner av tid känns underbart.
Förresten vill jag nog fortsätta läsa min bok i morgon. Vädret ska bli sådär, så det passar ju snorbra.


Det var det. Onsdag, första semesterveckan av FYRA!!
Hurra!

Har inget bredband,

eftersom Telia stängde av mitt 250 utan att koppla på  det nya 500. Och surfa via mobilens4g är segt.
Att jag är irriterad är en underdrift!
Jag återkommer när det är tippetopp  igen!