Nu är varenda liten pluttiluttgrej klar.

Men inte medlemsskapet i HSB-föreningen. Hoppas verkligen att inte att det blir ett problem. 

På måndag betalar Nordea ut handpenning och den 2a oktober resten av lånet. Grattis till lägenheten, skrev de till mig idag. TJOHOOO!

Sedan ringde en bankman och ville ha möte om villkor (ränta och sånt) och om sparande och ta över pensionsfonder (vilket skulle resultera i lägre ränta).

Jag är totalt ovan vid sånt. 

I själ och hjärta är ju jag den där väldigt ensamma mamman som visserligen tjänade okej, men som på grund av det inte fick bostadsbidrag, alltid högsta tariffen på barnomsorg och kollon. En gång fick jag bostadsbidrag, men när året räknades samma visade det sig att jag hade tjänat för mycket (jag fick en bättre tjänst) och fick en saftig räkning på summan som skulle återbetalas. 

Jag hade aldrig en spänn över. Ibland låg jag efter, och eftersom det var så svårt att be om hjälp så gick det ofta för långt. 

Det där sitter kvar, som en skam över att inte riktigt klara sig själv. 

Så när någon, som nu Nordea, är så vänliga och glada, säger grattis och kom hit och prata, så är det ju en annan värld för mig. Jag är en viktig bankkund, helt plötsligt. (Viktig och viktig, men ni fattar, jag är värd att tala med i alla fall.) 

Plötsligt har jag lite över och kan betala en kontantinsats. HERREGUD. Bara den som har varit i min situation fattar. Det är så väldigt väldigt väldigt stort. Näst intill ofattbart med tanke på hur jag gick in i det här året och inte riktigt visste om jag skulle behöva öppna en städfirma eller inte. Nu behöver jag inte göra det, inte i år i alla fall. (Städfirman är min braiga backup, har alltid varit, tror att jag skulle trivas superbra med det.)

Förra gången jag köpte en lägenhet, 2005, lånade jag till rubbet. Inte ett öre behövdes kontant. Ett telefonsamtal, sedan var det klart. Det var betydligt enklare, måste jag säga. 

Nu törs jag planera allt. och än mer så när jag har mätt varenda centimeter den 12e augusti. Hurra för det!

Fram tills dess kollar jag tapeter och målarfärg. Jag såg att lister och sånt var lite slitet och skamfilat när jag var på visningen, men jag gillar det, faktiskt. Vi får väl se hur jag gör med målandet av dem.

Jag är klar med dagens jobb, började kl 6 och avslutade 9.45.

Sedan har jag solat och badat, facetajmat med mitt barnbarn, pratat med banken och ätit lunch. Nu ska jag kolla tapeter!

I övermorgon åker jag hem och hämtar Selma och träffar Mio. 

2,5 månad kvar, ungefär, på Ingarö. Jag har NOLL flyttångest, allt känns bara bara bara roligt!

 

28e juli,

dagen då jag köpte en lägenhet!

I alla fall skrev på alla avtal, i samarbete med sonen som företrädde mig därhemma. Jag har också pratat med Nordea två gånger, fyllt i fler papper, skickat köptekontrakt och allt sånt, så att Nordea kan betala ut handpenningen på 10% och sedan, den 2a oktober, betala resten när själva köpet görs och jag får tillträde.

Sedan ska man ju bli medlem i HSB också, och det gick lite automatiskt dit från mäklaren, och så fort jag finns i rullarna ska jag ansöka om medlemskap i föreningen. 

Tur att man kan göra så mycket digitalt nu för tiden. Visst fick Jonathan åka och signera i mitt ställe, och den äldre damen som sålde hade också en dotter som representerade henne, men ändå. Mycket har jag ju kunnat göra online. Nordea har varit suveräna, måste jag säga. Så trevliga och tillmötesgående. 

Det var den lilla rapporten från skrivstugan. Idag har jag bara mått bra, jobbat finemang på morgonen vilket var lysande med tanke på hur mkt det blev med allt annat sen. En halvdag igår, en halvdag idag, betyder en dags ledighet. Det är ju okej under två veckor med tanke på allt annat som har hänt. 

60 sidor kvar att redigera, vi får väl se hur mycket jag hinner de tre dagar som är kvar. 

HURRA, Farsta, I can not wait!

Jag har väl aldrig varit en fan av värme,

 och den här gången påverkar den mig fysiskt, inbillar jag mig.

Det är inte första gången jag är här i juli, det har jag varit flera gånger, men det inte är en vindfläkt någonstans så blir det brutalt. Tänk då hur de har det på andra sidan Medelhavet. Ungefär 40 mil rakt över, ligger Gaza där svälten breder ut sig, inget vatten och så den här värmen på det. Tidigare år när jag har varit här har det varit strider i Syrien, som ligger i närheten. Libanon också. Det är en region som har det så svårt. Inte Israel, förstås, utan grannländerna. 

Jag har haft lite huvudvärk i ett par dagar, bara lite, men tillräckligt för mig som aldrig har det. Så igår var det svårt att ens stå ut den lilla stunden jag var i solen (jämfört med alla andra som ligger där timma ut och timma in), en stund klarade jag och sedan lite till under ett parasoll. Men jag är så klar med solen. När jag kommer hem önskar jag mig bara regn regn och höstkyla. 

Vilket ynnest det är att kunna önska något så futtigt. Jag kan gå inomhus, har A/C, en dator, mat, en säng, min familj mår bra. Jag har till och med huvudvärkstabletter. 

Så här säger Google och det gör mig glad. Cypern är ett fint och humanistiskt land:

The Republic of Cyprus recognized the State of Palestine in 1988 and actively demonstrates its solidarity towards the Palestinian people and their struggle for independence. 

___________________________

Nu är kl drygt 7 och jag ska börja jobba i en av mina skrivklänningar. 

Hemma är den 6. Om fem timmar skriver Jonathan på kontraktet. 

 

Jag har tittat på lägenheterna i det här husen

 i alla år, jag har ju haft Hemnet i alla evighet och bevakat lägenheter i Farsta. 

15e våningen, näst högst upp. Fotot är taget från parkeringen i Farsta centrum. 4 våningar syns inte på bilden.

(Ursäkta lägenhetsprat igen, det lär väl bli en hel del av det framöver antar jag).

Men det har varit en ouppnåelig dröm att bo just där. Det är ju alltid kontantinsatsen som har stått i vägen, för så mycket pengar som har behövts till det har jag aldrig haft eftersom jag aldrig har gjort en bostadskarriär. 

Först fick jag ju nej hos SBAB, som sa sök hos Nordea istället eftersom de har hela bilden (mitt företag), och kan ni tänka er en sådan tur: 

just när jag trodde det var kört, skrevs ett stort avtal på och jag kunde visa för banken att det finns pengar framöver och de godkände det som underlag. 

Annars är det knivigt efter 60, kan ju vara bra att veta för er som är nära den gränsen. 

De vill se att man klarar kostnaden efter pensioneringen vilket är knepigt i mitt jobb för jag ser ju inte att jag ska sluta jobba på det sättet. Tack vare ljudböckernas ankomst är en bok aldrig slut, utan kan ticka på länge, vilket betyder royalty länge. Det blir ju vår pensionsförsäkring, i alla fall min, den dagen jag inte kan arbeta mer. 

Det handlar mer om det än att jag VILL sluta jobba, för det vill jag verkligen inte. Vad ska jag göra då?

Den totala månadskostnaden blir inte större än den jag har haft (som jag ju har skalat bort väldigt mycket av. Nu ökar den igen, men planen var ju att skapa utrymme för det.) 

Kan jag dessutom amortera ordentligt kommer jag ner rejält. 

Målet långt därborta är att ha betalat hela om några år, det kan vara ett idiotiskt mål men vi får väl se. Ett delmål är i alla fall att komma ned till 70%, så att amorteringen istället för 2 är 1 %, det gör en hel del.

 Nästa år går nog det mesta av mina intäkter till skatt, men året efter kanske jag kan vara helt ikapp med det också och kan börja amortera rejält.

Igår fick jag hjälp med att printa ut en fullmakt som ger Jonathan rätten att signera kontrakten på måndag och jag fick hjälp med vidimering av en norrman vid poolen samt en tjej som jobbar på Ving. Sedan fotade jag fullmakten och skickade den till mäklaren. Nu ska alla papper vara klara, resten har jag ju kunnat fylla in digitalt. 

Uppe tidigt dag för att komma igång med jobbet klockan 7. Nu är den tjugo över, så hög tid. Jag vill komma ut 10 för att inte bränna mig och behöver ha gjort det mesta innan dess. Idag 20 sidor redigering! Vore toppen om jag åtminstone hinner 15. 

När jag kommer hem på fredag ska hela manuset vara genomgånget så att jag kan börja skriva de kanske sista 15 till17 kapitlen som återstår. 

Morgonvy från min lägehet.

Nu jäklars!

Tänk att jag fick lägenheten! (Om ingen lägger bud över mig i helgen, konstigare saker har ju hänt).

På måndag klockan (peppar peppar då) 11 skriver Jonathan på för mig. Tillträde den 2a oktober, men jag kommer inte att flytta in förrän i november. 

Jag kommer ju att vilja fixa först. Måla, tapetsera och sånt. Köket och badrummet är fint (men ska måla över tapeten i köket) och så fort jag har råd ska jag fixa bättre tvättmöjligheter i badrummet, eller i garderoben utanför som jag såg i en annan lägenhet. Smart lösning. Det finns en toppmatad maskin nu, men jag skulle gärna vilja ha en tumlare också.

Så fort vi får nycklarna ska Selma och jag åka dit så att hon vänjer sig vid lägenheten. Den ligger ju så högt upp, 15e våningen av 16, med en lite skräckinjagande balkong som knappt jag vågar gå ut på, HÖJDRÄDD som jag är,  men hoppas att hon också där kan hitta mysiga liggplatser där hon kanske kan se folk på gatan. 

Jag var med henne många gånger på Ingarö innan vi flyttade in och när hon väl kom till mig efter att flytten var över, kände hon sig hemma direkt. 

Eftersom matbordet ska stå i det stora rummet behövs inget i köket, så tänker att jag kan ha min vita fåtölj där, och hennes kudde på kanten. 

Lägenheten är 80,5 kvm, så 0,5 mindre än jag har idag. Jag tror att jag får med mig allt utom den gröna kökssoffan som är för stor för köket. 

Sedan får jag se vad jag ska göra med mina fina garderober. De måste demonteras och monteras upp igen om jag ska ta med dem. Det blir något att fundera på.

Jag ska använda samma flyttfirma som senast, de var superduktiga. De packade ned och packade upp som jag behöver hjälp med, för mina fingrar går helt sönder av kartong. 

Visst ställde de det mesta fel förra gången, men det var ju bara att flytta på, jag tror att de mesta var klart på ett par dagar. Det viktiga är ju att det inte står kartonger kvar överallt.

Jag gillar inte alls garderoberna i sovrummet, så det måste jag också göra något åt. Selma och jag vill sova vid fönstret. Kanske går mina garderober in där istället?

Kul funderingar, tjohooooo! Hem till Farsta! Nu måste jag ensamträna henne, för jag vill börja träna på friskis igen och kunna gå till Ica och handla om det behövs. Solariet ligger ju också där, helt perfekt för mig och mina eksem. Min skräddare, som hjälper mig med allt, som jag inte övergav när jag flyttade. Mina däck ligger kvar hos däckfirman. Jag går fortfarande till Hedvig, samma frissa jag har haft i flera år. För att klippa klorna har vi åkt från Ingarö till Farsta. 

Alla dessa stället kan jag GÅ till nu, det tar inte ens fem minuter. Lägenheten ligger i Farsta centrum, så allt finns utanför dörren. Känns så lyxigt efter ett och ett halvt år i skogen. 

Just nu är min fundering vad jag ska göra med bil. Frågan är om jag kan få en billån också, när jag har lånat så mycket till lägenheten?

Leasing är förstås ett alternativ igen, vi får se. Jag har ju hela TVÅ veckor på mig att tänka på saken! 

 

Så gulligt kök! Jag har inte mätt, men om det går att få in en likadan soffa som jag har, men en mindre modell, kommer jag att köpa en. Jag älskar ju mina soffrukostar, med Selma sovande på ryggstödet.

Tänk er att man drar ut det där bordet mitt på golvet istället, för det är så jag ska göra med mitt matbord. Älskar att man har rivit väggen och gjort ett litet tv-rum bredvid. Den står som en 4a i föreningen, men är en 3a nu. Mitt matbord gör sig perfekt här! 

Det är vitt överallt just nu men här ska det mörkas till, förstår ni. Om jag ska tapetsera eller måla vet jag inte. Jag tänker kanske tapet i tv-rummet i alla fall. 

Fint kök, jag fick bra vibbar av det på visningen. Bra antal skåp. Allt mitt går in där. 

Balkongen har läge från sydväst till norr och lägenheten har ingen insyn. Möjligtvis lite i sovrummen. Balkongen har plats för en solstol, men det är allt. Det är också allt jag behöver – om jag törs sitta där. 

Tapet här, kanske samma blommig som jag har nu? Dörrarna där borta ska jag plocka ned och ställa i förrådet (det har jag inte kollat om det finns något, men det gör det nog, haha)

Golven är superfina och enhetliga i hela lägenheten. Det är de inte i flera andra jag har sett så det är nog relativt nygjort. Badrum och gästtoa (GÄSTTOA!!!) är helkaklat. Det finns en skrymmande duschkabin, men den kanske jag kan ta bort så småningom. Inte alls viktigt för mig just nu. Huvudsaken är att jag kan duscha. 

Nä, de här garderoberna funkar inte för mig,  vi får se hur jag gör. De kanske får duga så länge om jag kan få in sängen vid fönstret här ... se nästa bild.

I Lilla sovrummet. Om sängen går in vid fönstret här kan jag ju eventuellt ha det som sovrum istället medan jag funderar på andra rummet. Vi får se. 

Det finns också ett litet förråd med ett stort KASSASKÅP i, som de förstås måste flytta på. 

Jag har tapeter kvar från Ingarö, och om de räcker till det här rummet återstår att se. 

Vet ni, jag tror att jag kommer att STANNA här (om jag inte behöver pengarna jag har lagt in, hoppas inte!!) Jag har en dröm om att inom något år kunna amortera ned till 70% lån (85 nu) för då behöver jag bara amortera 1% om året. Långsiktig dröm är ju att kunna betala av hela lägenheten (fick den för 3,1 miljoner, så lån på 85% av det), och OM deckarserien går bra, så är det inte en omöjlighet till sist. 

Redan när jag såg lägenheten på Hemnet kände jag att jag tyckte så mycket om den, och visningen gjorde mig inte mindre intresserad. Den är, trots sin storlek, gullig. Och allt, peppar peppar, har ju gått min väg när det gäller den, så kanske vill den också att jag och Selma ska flytta in?

Kvinnan som säljer lägenheten, tillsammans med sin makes dödsbo, är 88 år. Det finns många som har bott här sedan huset byggdes 1960, det kanske hon också har gjort? Jag har en bokkompis (hon läser massor) som bor med sin man bara ett par trappor ned, som trivs som fisken i vattnet. 

Jag är så glad! Älskar lägenheten på Ingarö och min granne, men skogen med alla dessa djur, att alltid behöva bil, är inte min grej. Och vissa grannar ... jag känner mig iakttagen i området och det är en jobbig känsla. Sedan är de flesta supersnälla och trevliga, speciellt de med hundar. 

Och jag kommer jag säkert att förbanna snöslask som knappt finns på Ingarö och sakna stjärnklara nätter, men fördelarna vinner. Jag hoppas bara att Selma kommer att trivas också. Hon var ju en bebis när vi bodde i Farsta senast, men nu behöver hon inte gå ut sena kvällar längre och det viktigaste för henne är nog att hon är med mig. 

Häromdagen fick Jonathan fixa min bil på Arlanda, pga att jag hade glömt att dra upp alla rutor när jag parkerade, och nu får han signera lägenhetskontrakt. Så himla snällt! 

Jag har bett hotellet här printa ut en fullmakt ( där jag ger Jonathan möjlighet att gå in i mitt ställe på måndag) som jag måste signera, få vidimerat av två personer, sedan fota och skicka till mäklaren. När det är gjort finns inga hinder för Jonathan att skriva på. 

Vilken grej, hem till Farsta! Jag trodde nog att om jag skulle flytta så skulle det vara till Solnaområdet, men när det unga paret sa att de kanske till sist vill till stan, så insåg jag att jag nog ville flytta norrut på grund av dem, inte för att det passade mig bäst. 

Jag känner Farsta efter 30 år , trots bus och hemskheter ibland och har inte haft lust att bli en Ingaröbo, jag har ju känt det sedan dag 1, egentligen. 

Att jag alls flyttade dit hade ju med lägenheten och storleken på den att göra. Det var så roligt att få något större och den möjligheten hade jag inte i Farsta. Inte då. 

Jag kommer att sakna min granne, men vi kan ju ses ändå, och Selma kommer nog att sakna alla hundar, kanske, men hon får skaffa nya kompisar. 

Det här blir bra!!

Jag har skaffat en app,

Dec ai heter den, och den kan fixa till rum man har på foto.

Det här är vardagsrummet i den lägenheten i Farsta som jag ju vill ha. Nu är jag med i budgivningen, håll tummarna!!

Kolla vad färg kan göra. Här har man ju föreslagit tegel men bara ett färgbyte gör ju så mycket!

Medan jag nervigt väntar kliver jag mest runt här, men tidigare jobbade jag bra och jag har också sovit som en stock i en välbehövlig timma. Igår ringde en tjej från Arlanda och sa att min ruta inte var uppdragen på bilen, och det blev ju lite panik minst sagt. Nu fanns det inget att sno, men det skulle/ska ju regna innan jag kommer hem.

Så Jonathan åkte idag till Mekonomen och köpte ett överdrag, ett så kallat bil-kapell, sedan tog han en taxi till Arlanda, traskade till parkeringen, ringde upp mig på facetime så jag kunde se vart han skulle gå, sedan drog han över skyddet över bilen och tog en taxi hem. Det kostade totalt mer än parkeringen för två veckor, bra lärdom. Och överdraget kan jag ju behålla såklart. 

Konstigt att inte bilen sa något om rutan, tycker jag. Eller så gjorde den det och jag missade det i ivern att komma iväg. 

JAJA.

Arbetsdag 6 är till ända,  7 dagar kvar.

Det är varmt, jag är ute i solen i max 1,5 timma och än har det varit perfekt. Mina fingertoppar spricker, men det kan jag ju inte göra så mycket åt. Jag ska ta bort potatis, socker och ägg i samma ögonblick jag kommer hem.

NI KAN SLUTA HÅLLA TUMMARNA, JAG VANN BUDGIVNINGEN, WOHOOOOOOOOO

KALIMÉRA från Cypern,

 skrivdag 2 av 13.

Igår gick det finemang, jag utgår från den feedback jag har fått och jobbar mig framåt. Jag kommer till sist att bygga ut de kapitel jag har och skriva totalt kanske 15-20 nya. Är ju inte ens i närheten av slutet än.

Natten till idag kunde jag bara inte somna, det gick inte, jag vet inte riktigt vad det var med mig. Klockan blev säkert 1 innan jag slocknade. Men hade sovit 11 timmar natten efter jag kom hit, så kanske var det de timmarna som spökade. 

Strunt samma, jag är pigg nog att jobba i alla fall och det är vad jag ska göra nu. Jag sitter vid matbordet eftersom det är där som eluttaget finns, så flyttar jag mig till soffan när jag datorn är fulladdad. 

Jag såg Björn Skifs på 4an igår, vet inte om jag såg hela programmet när det gick för 3 år sedan, och blev så ledsen när jag tänkte på att han är sjuk.  I programmet är han ju samma gamla roliga och härliga kille som han alltid har varit. 

En gång i tiden kände jag honom, vi dejtade till och med lite, jag var med på Öland första Badrockssommaren 1986. Han var förfärligt snygg, så snygg att det nästan gjorde ont att titta på honom. Jag var nybakad flygvärdinna, nyinflyttad i Stockholm och var nog mest osäker i hans närhet tror jag. På Öland var vi två ute med Bengt Palmers och åt middag, så trevligt minns jag. En annan gång var vi på Stallmästargården, jag hade en rutig kostym med axelvaddar och såg förmodligen ut som en clown. För att toppa tårtan hade jag en swatch-klocka i samma mönster ... Jag var i hans hus, han var i min lägenhet. 

Lånat fint foto av Magnus Rodén från 1986. Björn var 39, vill jag minnas.

Allt det där gamla sköljde över mig igår, starka minnen av en ung och ensam Åsa som sökte tillhörighet. Jag hade ju bara nya vänner i Stockholm som jag fick på utbildningen till flygvärdinna under våren -86, kände ingen mer än dem. (Det var fantastiska och samtidigt oerhört svåra år där i början.)

Man kan väl säga att jag kämpade med mig själv som jag inte riktigt begrep mig på än då. Jag var 24 år, 1986.

Senare samma år träffade Björn sin blivande fru, and the rest is of course history. 

Jag blev känslosam av alla gamla bilder i programmet, kanske var det detta som höll mig vaken. Åren går, liksom, och det går inte att gå tillbaka och ändra det som var eller blev. 

Att vara rädd om sin tid, inte lägga den på skitsaker, är väl en  lärdom. Jag älskar inte att bli äldre, men vad är alternativet? Som sagt, gå tillbaka funkar ju inte.

Fan!

NU är jag förmodligen i rätt mood för att jobba!

Min dagbok har inte varit så här uppdaterad på flera år.

 Bra, för då har jag ju koll på vad jag har gjort, ska göra och vad jag har låtit bli.

Typ.

Idag är det en blanddag av allt möjligt som är kopplat till resan. Jag kan nu, kl 8, bocka av rakade ben och ansikte (!), incheckning och nya ögonbryn. Jag vaknade strax innan fem, men tror också att jag somnade 21.30.

I en osäker stund innan det trodde jag att jag skulle åka till Uppsala och hämta Jonathan med familj. Tåget hade gått sönder där på hemresan från Östersund, och de stod på perrongen utan info. 

Men det tar ju tid att köra dit och det löste sig till sist, och de var hemma drygt två timmar för sent och då hade jag redan somnat. 

Ikväll ska jag ju sova på hotell på Arlanda. Check in öppnar i morgon cirka kl 05, tror jag, så upp kl 03 för min del, eftersom jag behöver tid till frukost, toabesök och sånt. Men jag somnar nog, skulle jag tro, eftersom jag har den rytmen just nu. 

Nu kommer jag att ta en promenad med Selma, innan det blir för varmt, och sedan är det väl packning och sånt som gäller, innan jag lägger mig i värmen på balkongen (solen kommer dit vid 11.30, typ). Sedan dammsuga, duscha och packa hårgrejer. Växter i vatten, diska, slänga skräp och frukt, kolla kylskåp och fönster. Dra ned överallt, meddela grannen att nu kan hon börja hålla koll på min lägenhet (bara vi två på våningsplanet och hon hör när jag går i dörren. Då kan ni ju tänka er hur hon skulle höra om någon skulle försöka sig på att bryta sig in. Fördel att alla 4a i huset vet vem alla är. 

Typ så, nu går vi ut!

Peppar peppar ta i trä.

 Jag har lite flyt just nu. Det är så sällan jag har det. Tvärtom tycker jag att jag många gånger har missat mållinjen för att snöret har dragits precis innan.

I morse skrev jag på det avtal som gör att jag ens kan tänka på att köpa en lägenhet. Det betyder att jag kan visa det för banken när jag har möte med dem när jag kommer hem från Cypern. Det är timing och jag hade en förhoppning om exakt det. 

Om det sedan räcker vet jag ju inte, men kontraktet känns som en bra grej att ha i alla fall. Utbetalning sker en månad efter att det är påskrivet. 

Jag tänker på alla de sätt som vi som har enskilda firmor måste visa våra inkomster. En så kallad vanlig löntagare som tar lån kan ju bli av med jobbet i morgon, det vet man ju aldrig. 

JAJA, finns lägenheten of my dreams kvar om två veckor? Vi får se. Den har visning igen idag. 

En dag när jag ska kolla i manus (igen och igen och igen), gå ut på promenad tidigt för att det ska bli så varmt här idag och sedan sola, färga ögonbryn, packa lite till och sedan dra en dammtrasa plus dammsugare över ytorna. 

Jag ska också planera för nästa kursomgång som ju är i augusti efter julis uppehåll och direkt efter jag har kommit hem från skrivresan. Det ska blir roligt att höra vad alla har haft för sig i sommar och om de har lyckats med sina mål.

Där har vi det, 6.26. Selma och jag vaknade och gick upp 5.10. Det är så det är juli 2025. 

Från kökssoffan

 

Det ska bli rätt varmt här idag, just nu är det den där fuktiga värmen.

Så tar en tidig promenad med Selma, så får det blir bara kisspauser under dagen, och en längre promenad senare ikväll igen. 

Solråd på 4an just nu. Sola inte, är rådet. Det gäller andra men inte mig. Jag solar ju, men faktiskt med väldig måtta. Bara det huden tål utan att bli bränd. Jag tycker att det är pisstrist att sola, så jag gör det av två skäl: 

1. Huden. Mitt psoriasis blir så mycket bättre. 

2. Jag ser piggare ut. 

Men inget av det kräver mer än en och en halv timma i solen som mest, och då har jag byggt upp långsamt från de första strålarna i våras. Det är värre med ryggen, den är kritvit och den behöver jag smörja in om jag ska promenera på stranden på Cypern. Jag har inga eksam på baksidan kroppen, så jag lägger noll energi på den här hemma. 

Typ så en dag när resväskan ska fram, duttidutter packas: Magmedicin, alltså Inolaxol, hormoner, plåster, huvudvärkstabletter, näsdroppar, lex förra årets kraftiga förkylning. Problemet är att jag inte har varit förkyld sedan dess. Jag är förmodligen vidöppen för varenda liten smitta. (Förra året använde jag mask på Arlanda, det var ju helt i onödan jag svettades bakom den.) 

Jag ska också jobba. Just nu lallar jag runt i det nya första kapitlet och velar fram och tillbaka. Ska jag lägga in det eller det eller det eller det eller vänta. Typ så, det kommer att lösa sig förstås. Kanske till och med idag. Tjohoo!

Del 1 tickar på. I ljud ungefär lika många varje vecka sedan tre veckor tillbaka. Drömmen är 40 tusen sista augusti, men det är nog ett väl saftigt satt mål (strax över 34 nu, 2 månader och en vecka efter release). Men drömma får man ju! 

Att jag får uppmärksamhet från förlaget nu, beror förstås på att ingen hade räknat med att det här skulle gå särskilt bra. Det finns massor av exempel på författare som byter genre och som inte lyckas alls, och jag tror på riktigt att förlaget, särskilt sälj, såg potential i den, den blev ju huvudbok i Bonniers bokklubb, men sedan ska den ju nå läsarna också. Det är ju det svåraste och inget som egentligen går att förutse. Nu är jag långt bakom de stora, men också en bra bit före de som går sämre. 

Det här är mitt heltidsjobb och det spelar en gigantisk roll, jag kan liksom inte göra det här på skoj eller bara tänka lust och feeling. 

En tv-recensent, som aldrig har pratat om mina böcker på tv, tyckte att det var så synd att jag inte fortsatte skriva feelgood. En annan skickade min bok laget runtn i familjen, men tipsade ändå inte om den på två. Well, det gick inte särskilt bra på slutet. Jag var orolig för försörjning och framtid, och visste inte riktigt hur jag skulle få ihop det längre. Vi är sååå många som skriver feelgood, långt många fler än marknaden behöver och vi som inte har något annat, ingen man som kan ta hyran när det är knapert, behöver ju tänka om. 

Vissa böcker blir en snackis och kan gå extremt bra, andra sitter i tv-soffa efter tv-soffa och får prata om sina alster, och kanske den viktigaste kategorin, i kombination med snackis, är de böcker som det tipsas om i just tv-program. De tenderar att få en extra stor skjuts. 

Det är svårt att veta vad som slår, men berättelser om äldre män (inget sex) är väl ett tips om du vill skriva något som berör. 

En man som heter Ove, Hundraåringen, Pensionärsligan, och nu senast Tranorna flyger söderut är alla storsäljare, och i många länder. Kyska böcker når ju längre än de där kvinnor tar för sig. 

Rut Kvarnströms framgång med Fruntimren går inte att härma alls. Det hon har gjort är unikt! (Jag älskar hennes framgång!) Många har släppt historiskt, men ingen har någonsin lyckats som hon har. 

Typ så, nu ska jag koppla hunden och ta en promenad. När ÅVC öppnar ska vi åka och slänga trasig solstol och fläkt. 

Det är lågtryck hos mig, det känns i huvudet. 

På femmånadersdagen lyckades

 vårt underverk att vända sig från rygg till mage. Jag tror inte att han har gjort det från mage till rygg för han protesterar högljutt när de tvingar honom till magträning så oftast ligger han nog på rygg.

Han är så fin, vår Mio. 

De filmade i alla fall detta stora utvecklingssteg, så att farmor i Stockholm också fick se märkvärdigheten. 

Lilla plutten. De är kvar hon mormor och morfar, kusiner och moster i Östersund. Det är mycket finare väder där än här, och stannar till på onsdag istället för att komma hem idag. Jag har uppmanat dem att packa mycket mat till Mio och dem själva ifall tåget stannar på hemresan. Det ska bli 28 grader i Östersund på onsdag. Vet inte hur långt söderut den värmen går. Läste om en mamma med en bebis som satt fast i 7 timmar på ett svinvarmt tåg igår, det måste ha varit förfärligt. 

Sent igår fick jag till sist tummen ur, och till den utmärkta filmen Mamma Mia strök jag alla kläder samt plockade fram det jag ska ha med som underkläder, badkläder och sånt. Jag blev klar när sluttonen ljöd ut. Stöket blev förstås ännu värre, men tänker att jag redan nu kan packa ned det i resväskan. Just nu ligger eller hänger det överallt. 

Idag ska jag jobba, handla hundmat och åka till sopsorteringen eftersom det inte finns i mitt område utan kräver en biltur. Det var oehört praktiskt i min förra lägenhet eftersom Familjebostäder höll med ett soprum. Samma sak hos Jonathan, det finns möjlighet att sortera utanför dörren. 

Det här är verkligen ett glömt område. Allt kräver bil. Jag ser ju att de få som inte har en, släpar sina sopsäckar utmed vägen och backen ned till den pyttelilla civilisation som finns här: sopsortering, skola, pizzeria, bensinmack och kyrka (Ingarö kyrka, där många många vill gifta sig). Därifrån går också bussar, men det går inte att långtidsparkera, så att ställa bilen där och ta bussen till Slussen kan man bara göra om man är borta max 18 timmar. 

JAJA, jag älskar lägenheten, det har inte gått över. Om jag kan hitta en ny bostad att älska (för jag har älskat alla mina hem när jag har fixat till dem) OCH kan älska utsidan, så drar jag härifrån. Tjohej. Men mest är jag ju inomhus, och som jag har sagt tidigare, det går absolut ingen nöd på mig, verkligen inte. Jag har det så himla bra!

Jag tar mest ledigt idag,

 jag ska kolla var jag är, skriva pyttelite för att ha kontakt med manuset, men sedan ägna mig åt packning, som i att skriva listor på vad som måste göras, stryka, och städa lite. Mest städa undan. Det är leksaker överallt, Selma älskar varje sak och så fort jag städar ihop allt, river hon ut det igen. 

Och hon placerar grejer i sofforna, fönstren och bär runt på dem där hon vill ha dem just då. Men idag ska det läggas tillbaka där det ska ligga, i hennes första, och sista hundsäng eftersom hon kissat i de gamla. Den här är så full att hon inte kommer i den. Annars skulle hon nog kanske kissa i den också. Hon är rumsren, men har aldrig förstått att hundsängar inte är kissplatser. Förra sommaren köpte vi kylbäddar, dem kissade hon också på. 

Men det är inte bara hon som är stökig. Eftersom jag har börjat plocka fram inför resan ligger också mina grejer lite överallt. 

Så kan vi inte ha det!

Nu ska jag äta frukost, har varit vaken sedan 5, det verkar just nu vara omöjligt att sova längre än så.

Där har vi det, denna mammas 86e födelsedag.

Jag har inte ett enda minne av mina egna födelsedagar under min uppväxt, inte ett enda. Men mammas minns jag, inte alla men många.

De enda födelsedagar jag tycker om att fira är Jonathans. Hur många av dem han minns vet jag inte, det ska jag fråga honom om någon gång.

Idag är Mio fem månader och på torsdag när jag lämnar Selma får jag äntligen träffa honom igen. Just nu är de i Östersund och firar mormors 60-års dag.

Hejhej.

Igår hörde mäklaren av sig och frågade om mitt fortsatta intresse.

Jag fick förstås säga tack och hej till den om den säljs nu, men har ändå en positiv känsla när det gäller andra senare i år. 

När jag kommer hem från min resa ska jag ha en digitalt möte med min bank, pratade med någon där igår som sa att det verkligen inte är kört med bolån. De har ju koll på hela min ekonomi eftersom mitt företag ligger där, så nya tummar behöver hållas för att det till sist går att lösa. 

Just den lägenheten hinner nog säljas, och jag vet inte ens om jag kan låna så mycket som just den kostar, men det finns andra och nya kommer ju hela tiden ut. Jag är ju fortfarande inne på Farsta eller i närheten av Jonathan. 

Det enda jag funderar på om jag flyttar närmare hans familj är hur det kommer att kännas om de sedan flyttar därifrån. Jag måste hitta något som jag kan stanna i oavsett vart de än tar vägen. 

Där har vi morgonens rapport. Vi har kissat och bajsat, ätit frukost och när den äldre av oss har duschat och tvättat håret ska hon jobba. 

Än så länge är det fint väder men det ska gå över innan solen kommer till min balkong vid 11.30. Jag tror inte att vi kommer att få en enda fin dag på Ingarö innan jag åker nästa vecka. Mitt sedvanliga solpreppande går därför åt fanders den här gången. Jag brukar sola solarium i några dagar innan jag reser, men det gör jag ju inte nu när jag har Selma. 

En av mina många fuskiga gröna växter. Jag har två som kommer att behöva ställas i vatten, men det är allt. 

Jag har i alla fall strax tvättat klart, ska i veckan stryka en hel del (även t-shirts som blir såååå fina av ett strykjärn) och ta fram duttidutter, ni vet pass, elkontakter (minns inte vad det heter), Euro om jag har några. Det enda man behöver kontanter till är om man ska hyra solstol och parasoll. Cypern är billigt. 5 euro. Så några sådana sedlar vore bra att ha. 

Typ så. Bra dag så här långt!

Jag fick blommor från förlaget igår. IGEN!

Minsann. Jag brukar få blommer vid release, men har aldrig någonsin förrän nu fått "det går bra nu"-blommor. 

Antingen går det riktigt bra eller så har Forum en ny taktik. Oavsett, så är jag glad för min bukett som är så fin! 

Idag börjar jag redigera, tjohoo, men jag har inte kommit igång än. Jag har ätit frukost, bokat tid för att lämna tillbaka Forden (den 13e augusti) och har ev hittat en ny bil, en Hyundai Tuscon, min bästa bil någonsin. Då köpte jag en ny, den här gången en begagnad. Tänker kontakta den firman idag. Vi får se hur det går. 

Vi har varit ute två gånger, men andra gången, som skulle bli vår längre promenad, avbröt jag när jag såg hur svart himlen var. Vi får ta en längre promis i eftermiddag istället.

Sen har jag tvättat två tvättar, tagit fram lite kläder (skrivklänningar som behöver sköljas upp) och NU är jag redo att börja jobba. Det blir ingen sol här idag vilket är skönt. 

Typ så!

Fredag. Bra dag, så här långt!

33 000

Kostermorden på exakt två månader. 2/3 är ljudböcker. 

Jag tror på riktigt att mitt mål på 50 000 på ett år möjligtvis kommer att gå. 17 000 på 10 månader, är 1700 i månaden är ungefär 50 per dag. Det ÄR möjligt. Skulle pocketen komma innan dess är det förstås enklare. 

Sedan tar alltid ettan fart när tvåan kommer, men de här kommer ut nästan exakt samma datum, så vet inte hur stor nytta jag har av tvåan inom ett år, det är nog tveksamt. År två däremot. 

De bästa i Sverige säljer nog tre gånger mer, såklart, men ändå. En debut är en debut, även om man inte är ny på själva skrivandet. 

Idag ska räkenskaperna in i systemet och i morgon har tankarna på manuset malt klart och det är dags att TA TAG! Hurra! Deadline 15 augusti. 

Vaknade återigen alldeles för tidigt

Men inser att så är det just nu, det är förmodligen ljuset som gör det.

Igår somnade jag en ljuvlig timme i soffan. Och kunde ändå somna strax innan 23 igår. 

Idag tänker jag göra min momsredovisning, en månad för tidigt för en gång skull. Men skönt att ha det gjort. 

Jag låter mig vara pyttelite slö med manus i ett par dagar, inte för att jag inte har lust utan för att det marinerar i huvudet just nu. Jag fick så himla bra feedback igår, och medan jag pysslar med diverse är huvudet fullt av gärningsmän och plotter. Dessutom hjälpte Simona, the one and only, mig att att lösa en grej igår. HURRA för det! 

Utöver redovisningar behöver jag ta fram skrivklänningar/shorts/t-shirts inför min resa om drygt en vecka. Förmodligen packar jag EXAKT det jag packade förra gången. Det är ju inte så att min resa på ett enda sätt ser annorlunda ut än den gjorde då. Eller gångerna innan det. 

Jag har halvpension som i frukostbuffé och middagsbuffé. Till lunch äter jag en sallad jag tål, caesar minus bröd och ost. Eller glutenfritt bröd med något pålägg hemma i lägenheten. Skinka avocado eller något liknande. Sedan brukar jag köpa hem fruktsallader. Det funkar ju superbra tillsammans med en matig macka. 

Vid middagsserveringen är jag först av alla när de öppnar, tror 18.30. Sedan går jag hem, jobbar eventuellt lite till och sedan lägger jag mig och kollar någon tv-serie eller film på min dator. Oftast somnar jag som en stock vid 22 och vaknar klockan 7. 

Exakt samma sak varje dag. Solar gör jag i 1,5 timma då jag också badar och promenerar. Jag använder inga solskydd sådana dagar, annat än lite i ansiktet. Är ute bara den tid min hud tål. Det är då jag passar på att äta lunch. I skuggan. 

Också denna gång ska jag sova på Arlanda innan resan, jag ska lämna Selma hos Jonathan och åka vidare därifrån. Att åka fyra mil hem när jag ändå ska den vägen natten efter är hål i huvudet. 

Typ så, denna onsdag när det ska bli fint väder, tjohej! Min hud behöver preppas. Selma och jag tar en tidig  och en sen promenad. Däremellan får hon bara gå ut och kissa. Hon är inte förtjust i värme. Men med korsdrag blir det i alla fall svalt i rummet som vetter mot öst, där vi hänger i soffan på eftermiddagarna. I matrummets sydvästläge blir det alldeles för varmt eftersom vi inte har någon balkong över oss. 

Satans förbannade sk*t

 Jag fick inget lån hos SBAB. Mest för att de inte kan se mina framtida inkomster, och att det jag har idag inte räcker till lånet eftersom pension inte får räknas in (hos dem, vet inte hur det är hos andra banker.) Men Malin på banken var super, hon gjorde det hon kunde, pratade med fler, fattade precis grejen med kulturarbete och att inkomster inte alltid går att beräkna framåt. 

WELL.

Vi får se hur jag gör. Jag sitter inte i sjön alls, har det bra i min lya på Ingarö, och planen från början var ju att först ha pengar i handen och sedan se vad jag kan göra med dem. 

Alltså kan jag lugnt och värdigt LUGNA NED MIG! Dra ett djupt välbehövligt andetag, och bara se tiden an (jag är helt värdelös på det!)

Jag har så mycket nu att jag ändå inte kan flytta förrän senare i år och det är säkert väldigt nyttigt för fröken bråttom att coola ned sig en smula. Jag hade ju helt ärligt nästan redan köpt tapeter till den jag tittade på!!

Däremot, vad som är lite mer brådskande är faktiskt bil. Mitt nuvarande leasingavtal går ut sista augusti och bil behöver jag. Däremot vill jag inte gå in i ett nytt sådant avtal, så istället köper jag nog en. Den kan man ju avyttra om det bli aktuellt att titta på lägenhet igen. 

Jag kanske borde köpa en husbil? Det vore väl något för Selma och mig? Två rastlösa själar i skogen på Värmdö?

Det var dagens "upp som en sol och ned som en pannkaka."

Jag är inte särskilt dyster, jag funkar ju tack och lov inte så. Jag har det tippetopp där jag är och snart är vintern här och den gillar jag ju på Ingarö. Dessutom har jag en väldigt fin lägenhet som jag ju älskar. 

Selma också. 

Älskade lägenheten!

Har skaffat lånelöfte och det jag behöver är också ett handpenningslån och hållna tummar.

Det var flera på visningen, vissa målade om högt och tydligt, samtidigt som deras män (man) inte tordes gå ut på balkongen pga höjdrädsla (våning 15). Jag är också höjdrädd men tänker inte luta mig över räcket, bara sitta i en solstol. Balkongen är liten, går inte att möblera med mer än så, och det passar mig utmärkt.

Några saker måste man fixa. Ordentlig tvättmöjlighet, till exempel. Men det finns en garderob intill badrummet och den borde man kunna göra om till en liten tvätthörna med tvättmaskin och torktumlare. Jag har sett att man har gjort samma sak i en annan lägenhet som ligger ute. Det finns en liten tvättmaskin, men jag vill gärna ha en tumlare också och det finns inte plats i det lilla badrummet. Det finns också en separat toalett, hur lyxigt om man har gäster?

Lägenheten är så gullig (trots 80 kvm) och kan bli SÅ fin när Åsapåsa har slängt sitt glitter över den. Sovrummen är små och det som är stort är vardagsrum/tv-rum eftersom en vägg är riven och det största sovrummet här är tv-rum. 

Det enda av mina möbler som inte går in är min gröna kökssoffa eftersom köket är stjärnformat. Och mina stora garderober får jag fundera på om de klarar ännu en demontering och sedan en ny montering. Älskar dem men det handlar ju om vad de klarar. Det varnade flyttfirman för när jag flyttade hit. 

Pratade på insta igår med en kompis som bor två trappor ned i samma hus och hon sa att det är en problemfri förening att bo i (hon har bott där länge). Allt funkar som det ska. 

Jag har bott i Farsta i 30 år och flyttade ju inte därifrån för att jag inte trivdes, utan för möjligheten att bo större. Och för att jag inte ville gå ut med Selma sent på kvällarna. Nu är hon ju van vid att senast gå ut 19.30-20.00, det var hon inte då. 

Just nu känns det som om jag inte behöver titta på fler lägenheter. Om ni visste vad jag har suktat efter en lägenhet där, men aldrig trott att jag skulle ha råd. Nu är priserna droppade och med mina nya avtal så kommer det ju att funka finfint. 

Idag börjar jag redigera, hurra!! Efter Selmas morgonpromenad (hon har som vanligt somnat om, vi var uppe väldigt tidigt, halv sex, jag vaknade fem) börjar jag jobba.

Igår kväll insåg jag att Selma hade tuggat sönder en kaffekapsel, för det var kaffe över hela gröna soffan.

Men först i morse förstod jag att det kan vara giftigt för hundar. 

Hon har varit precis som vanligt i natt så antar att hon inte fick in sig något direkt. Det borde ha märkts tidigare i så fall, tänker jag. 

Jag ska hålla ett vakande öga, men tror att det är lugnt.

 

Måndag. Bra dag, så här långt!

Är jag förberedd för visning?

Till tänderna!

Jag har packat måttrulle (eller vad det kan heta), printat ut planlösningen och stoppat ned en penna så att jag kan mäta vissa delar i alla fall. 

Just nu kokar jag potatis medan en kycklingfilé går i ugnen. Dags att återgå till det som är sunt för mig. Potatis har jag ju inte ätit på ett par år, men testar nu så får vi se. Jag har rätt mycket psoriasis runt fötterna just nu, men vet inte vad det beror på. 

Min känsla är ju att solarium har varit så bra för min hud (i kombo med matrestriktioner) och OM jag flyttar till Farsta har jag ett utanför dörren. Här måste jag åka i 15 minuter för att komma till ett och jag är ju kass på att lämna Selma. Det måste vi träna på när vi har flyttat. I Farsta finns ju också Friskis och mataffärer supernära. 

I morgon börjar jag jobba med mitt manus igen, tjohej på det. Jag hade ju världens peppigaste och härligaste möte om det med mitt team i fredags. 

Typ så, söndag. Bra dag, så här långt!

Är upphetsad och lite nervös inför lägenhetsvisningen i morgon.

Jag undrar om det blir mycket folk, är det fler än jag som tycker att planlösningen är perfekt mot de andra lägenheterna som ligger ute i samma förening? Det finns tre höghus i föreningen och 4a st ligger ute just nu. Jag tänker anta en lite fatalistisk tro (för en gång skull är bäst att säga). Är det meningen så är det. 

Jag har inte något lånelöfte än, vill gärna se fler lägenheter först. Och jag väntar på pengar som ska in i budgeten och vet inte riktigt när de kommer, alltså är allt väldigt spännande!

Det är ju faktiskt så att jag ändå inte har tid med några flyttar förrän sent i höst, så jag kan ju ta det piano. Bra utmaning till någon som oftast driver igenom projekt efter bara en tanke. 

Typ så, idag när få lägenheter ligger ute. Det är ju sommar. 

Ledig, supertrist väder och jag ska nog mest packa upp, tvätta och rensa i hallen där allt står just nu. Vi har varit uppe sedan 6, men Selma somnade direkt om i köksfönstret och än vill hon inte gå ut verkar det som (vi var ute 20.30 sista gången igår).

Vi har tänt både lampor och stearinljus.

Där har vi det. Lördag den 5e juli. Tjohooo

Home sweet home.

En jobbdag. Halv två ska jag få feedback på mitt manus och denna gång av tre personer istället för en, som tidigare. Jag är lite nervös. MEN, har massor av tid till redigering framöver. Det känns ofantligt lyxigt. Min redaktör ska inte få manus förrän 10e november, så jag hinner NÄSTAN göra om allt om ingen är nöjd så här långt. 

Faran nu skulle kunna vara att jag latade mig, men jag har en ny deadline 15 augusti då samma tre ska läsa igen, vilket är bra, för jag jobbar bäst mot deadlines. Två intensivveckor på Cypern kommer att vara guld värda. 

Sedan får jag feedback den 25e igen och kan då jobba med det fram till november. Känns otroligt lyxigt.

När redaktören tar vid i november återstår TRE vändor till. Jag har aldrig haft så mycket tid som nu, vilket är ljuuuuuvligt. 

Fjällbacka var superbra. Jag är så glad att jag bokade gammelfarmors hus och kunde visa det för alla läsare av första boken i Fjällbackaserien som är ute nu som bilaga till Damernas värld, PLUS göra research om jag någon gång tar upp projektet igen. Sådant vet man aldrig. Det här var kanske sista möjligheten att se huset inifrån, det är till salu och säljs det är det ju kört.

Så bra jobbresa och bra familjeträff i huset, där mamma kunde berätta om hur det såg ut när hon var liten. Jag vet inte ens om brorsan har varit där tidigare, tror inte det. Jag var ju där som barn, men minns inte riktigt hur det såg ut, och då var ju gammelfarmor död sedan länge. 

Morfar ritade och byggde huset åt sin mamma, så fint. 

Vi åkte via Göteborg hem, och det tog 8 timmar och 45 minuter, innan Selma och jag var hemma. Men Mio sov mycket, tack och lov, bättre än på ditresan. 

Lilla plutten. Världens gulligaste, såklart!

Och Selma var som vanligt snäll. Hon är lätt, vår hund. Huset var stort för henne, det märktes att det stressade henne men hon sökte sig till oss och fick sitta i knäet och då lugnade hon sig direkt.

Typ så.

Jag är ledig i helgen, ska kolla lägenhet på söndag (i Farsta) och då är Selma en stund hos Jonathan.

Tjohooo!

Rapport från Fjällbacka

 Allt är tippetopp!