Mina föreläsningar.

VAD JAG GÖR UNDER FÖRFATTARBESÖKEN

Föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman. De slitsamma åren. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.

För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.

Bokning sker via Författarcentrum.



Åsas vårplaner 2018

Januari

26:e Författardagen, genom Författarcentrum.
29:e Hylte folkbibliotek Hyltebruk

Februari
27 :e, Flens bibliotek.

Mars
Lördag 3:e Arboga bibliotek
Lördag 17:e Hageby bibliotek Norrköping
Lördag 24:e Gislaveds bibliotek

Maj
14:e till 31:a SEMESTER. Wohoo!


söndag 13 augusti 2017

Min Misse.

Jag märker att jag inte har tänkt klart på hur det där gick till och kanske mest att jag inte har KÄNT klart.
Det gör mig fortfarande förtvivlad att tänka på hur tillitsfullt han mötte veterinären när hon kom hit och hur det såg ut bara en timma senare.
Men.
Det är mitt trauma.
Jag klarar inte barn som gråter och ingen lyfter upp dem, jag klarar inte hundar som sitter länge utanför affärer eller i bilar, jag klarar inte föräldrar som inte lyssnar när barnen försöker berätta något ... jag klarar helt enkelt inte att se barn och djur bli svikna av den som de litar på.
Och Misse litade på mig.
Och jag svek.
Så känns det och jag vill inte att någon säger att det inte är sant, för det är det för mig.

Så jag gråter, städar, lyssnar på musik.
Elvis är bra att gråta till.

(Jag dansade för en timma sedan så känslorna är i verklig gungning i det här hemmet idag ...)



4 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Jag tycker du hade svikit om du inte gjort din plikt som djurägare. Nu slapp Misse lida!

Linas drake sa...

Kram på dig!

Lisbeth Erlandsson sa...

Jag arbetar på ett djursjukhus och jag ser allt för ofta djur som kommer ,alldeles för sent, för att somna in
. Hade deras husse eller matte tagit sitt ansvar och låtit djuret slippa lida hade vi som jobbar med det och säkert djuret också varit varit betydligt gladare. Jag förstår att du känner som du gör. Det är naturligt, men du gjorde det rätta.

Simona sa...

Lilla Misse.
Han var fin.
Fattar känslan. Kan känna den också.