Lite sen start idag,

men sedan gick det finfint att jobba.
Jag kan ha passerat en trög puckel.
Hoppas det.

Nu är jag trött för idag och när jag summerar på söndag skulle jag tro att jag ligger femtusen efter mitt mål, men jag VET att det är trögt fram till mitten av boken när den dramatiska kurvan nått sin topp, sedan rinner det oftast på i andra hälften.
Roligt är det i alla fall, även om jag har tappat fart ett par dagar när jag mest gått runt och mumlat för mig själv.
Hurra.

Nu tar vi fredag.
Det betyder tidig middag och ikväll mina (suzilus) goda kesoplättar med bär på toppen.
Jag har just skrivit om lösgodis och blev sååå sugen på det och kesoplättarna är nästan godis men utan socker.

Åsas favvisar som hon väljer bort.

Två ägg.
En stor slev keso.
Typ halv deciliter mandelmjöl.
Kardemumma. Vispa med handvisp tills det har blandat sig.
Stek i smör på medelvärme. Vänd när de har stelnat ordentligt.

Jag toppar med frysta, värmda bär. Ibland med en tesked grädde på dem (det räcker.)
Snorgott!
ps. Det är också jättegott med saffran istället för kardemumma.

Jag fastnade på tvåan igår kväll.

Först visades en dokumentär om en ung flicka som ville bli politiker och därefter visade Rapport bilder från Aleppo i Syrien.
Konstrasterna i dessa två program var enorma. Å enda sidan presenterade ett ungdomsparti sin agenda; nationalism.
I de andra programmetsågs lemlästade och döda barn i rasmassorna efter ännu en bomb. En flicka grävdes fram och hon var i en annan värld. En syrisk frivilligorganisation kallad Vita hjälmarna, grävde efter överlevande. De hade två ambulanser, de andra två var sönderbombade. Vita hjälmarna utsatte sig för enorma risker men fortsatte ändå sitt arbete.
En svensk sjuksköterska hade varit där som volontär och berättade hemska historier.

En grupp som inte känner empati annat än med hundar, katter och andra svenskar, och en som har ett vidgat humanistiskt synsätt.
Det är en sådan dramatisk skillnad på dessa två.
Och vi kan aldrig enas med mer än att någon faktiskt känner tänker om.

Det skrämmer mig.

Det har sagts så länge att de som röstar på nationalismen är unga stackare som varken har jobb eller framtidstro.
Jag tror inte ett dugg på det.
Jag har vänner - från breda kretsar - som alltid har visat ett litet förakt för människor från andra länder. I alla år.
Och när jag jobbade som dörrvakt i slutet av 80-talet skulle vi inte släppa in för många invandrare (helst ingen alls som inte kom hit som bebis och pratade perfekt svenska) för då ville inte andra gäster komma, sas det.
Det struntade jag förstås fullkomligt i och det fick jag en hel del skit för.

Det här är som sagt inget nytt fenomen. Det har legat ett människoförakt och pyrt hos väldigt väldigt många, väldigt väldigt länge.
Förr var det inte okej att säga högt, man viskade sitt förakt, det gör man inte längre.

Så hur löser vi det, mina vänner och jag?
Vi pratar helt enkelt inte om det, det går inte, har aldrig gjort. Jag älskar dem, men åsikterna, de jag tycker är främlingsfientliga, måste de hålla för sig själva.
Det är från min sida ett villkor om vi ska kunna vara vänner.

Men hur löser man Syrien?
Hur stoppar man den humanitära katastrofen som utspelas på en sinnessjuk politisk arena?
Och hur kan jag hjälpa till?

Det är otroligt skönt att slippa bry sig, jag slår gärna över till Gilmore girls och låter bli att tänka på världselände, men det jagar mig.
Jag har också fördomar. Tankar som dyker upp. Så gör vi inte här, när några barn klättrar på min bil på parkeringen.
Men jag är medveten om dem, kan tänka om. Och det landar till sist i något helt annat än det startade med.
Ps. Och det är helt okej att bli förbannad när någon klättrar på bilen.

Nu ska jag rädda grejer på balkongen, jobba och sedan promenera till Lidl och handla.
Vilken tur jag har, eller hur?

Min nacke blev inte bättre häromdagen,

men jag har en ny tid inbokad den 10:e. Lite långt, men det fanns inget innan det.
Hon rekommenderade is framför värme, så jag tänkte köra med en omgång nu innan jag kickar igång nästa kapitel av åttan.

Idag har jag fortsatt rensa, tänka och skriva och är mycket nöjdare än jag trodde. Det känns toppen inför fortsättningen.
Hurra.

Med isen verkar ska jag gulla med min supertrötta katt som just kom från sovrummet till soffan.  Det kan vara vädret som gör honom extra djupsovande. Vi låg i sängen ett tag och han märkte inte ens att jag gick upp och lämnade honom där att sova vidare.
Det händer aldrig nästan.

Det var väl det.
Vi hörs!

Jag hade tänkt rekommendera en film idag,

men det kan jag inte eftersom det bara sänds skitprogram just nu.
Istället kommer jag att fortsätta se Gilmore Girls (2000-2007) när jag har jobbat klart.

Jag kommer ihåg jättemycket från handlingen (jag såg den när den sändes på tv), men det spelar ingen som helst roll. Det är en underbar serie; varm, rolig, rapp och totalt befriad från elände annat än i lite småkonflikter här och där.
Jag tror på varenda karaktär, trots att många är knasbollar, och den lilla staden Stars Hollow är lika ljuvlig som påhittad.

På bilden ser ni huvudkaraktärerna, flickorna Gilmore. Mamma Lorelai och hennes sexton år yngre dotter Rory.

Det kommer en miniserie som uppföljare med alla de gamla karaktärerna (till och med den väl alltid väldigt upptagna Melissa McCarthney är med), men om den kommer hit eller inte är ju en annan fråga.
Hoppas hoppas.

Nu har jag ställt in träningen och då måste det banne mig gå bra att jobba.
Idag är jag utvilad, inte ett pip från Misse varken i går kväll (han brukar alltid komma till min säng ett par timmar) eller i natt (innan jag somnade gick jag upp och kollade så att han fortfarande levde.)
Alltså har jag inte en enda ursäkt.

Nu kör vi!

Haha. 30 tusen till på söndag är ett skämt.

Det hinner jag aldrig.
Men jag ska läsa klart i morgon bitti och sedan jobba på. Förhoppningsvis sover jag (Misse) bättre i natt. Träningen får stryka på foten i morgon men så måste det bli ibland.
Jag sov inget på eftermiddagen som jag hade tänkt, lägger mig bustidigt istället. Känns som en bra plan.

På Snapchat och twitter ser jag hur Jonathan jobbar till fyra halv fem och sedan är uppe vid elva igen. Det är alldeles för få timmar, och jag fattar inte hur han orkar.
I längden presterar man sämre, så är det ju vare sig man är ung eller inte.

Nu ska jag laga mat. Smörstekta vaxbönor primärt. Lite kyckling. Kall senapssås. Några små tomater. Kanske champinjoner.
Gud vad gott.

Vi hörs i morgon. Tjohej.

Han är tagen till nåder pga sin höga ålder.

Man kan inte vara arg särskilt länge på någon som väl i runda slängar är 90 år.
Nu har vi båda käkat och jag tänker återgå till sovrummet efter att ha läst början på åttan som jag var osäker på.
Men det visade sig vara riktigt bra, tjollahopp.
Resten ska jag läsa när jag vaknar igen.

(OBS! Jag vet mitt tips är att man inte ska gå tillbaka, men det gäller förstås inte alltid. Början MÅSTE sitta och känns det som om den inte gör det så är det bara att gå tillbaka och kolla, alternativt redigera. Det är slutresultatet som räknas, inte tekniken.)

Katt säljes.

Kommer med kisslåda (en extrapåse sand), sju leksaker och en djävulsk röst.
Jag kan också slänga in ett par borstar som funkar något sånär i den toviga pälsen.

Kom och hämta. Är hemma (både han och jag), svintrött (jag), hela dagen.

PS,

vill ju inte undanhålla den begåvade Katarina Bivald för er. Har ni inte läst henne än (det har halva Amerika och resten av världen), så skynda in här och kolla på erbjudandet. Jag skulle tro att det är först till kvarn som gäller!

Knäckt och donat med

sitter jag nu återigen i soffan i morgonrock. Jag har en ispåse (en som jag använde frekvent när jag hade som värst ont i min frozen shoulder) liggande på halsen och ett stort glas vatten bredvid mig.
Allt enligt order från den superbraiga kiropraktorn; en kvinna  - älskar kvinnor och vill helst undvika män som behandlare - som knäckte mig på fyra ställen. Två i nacken och två i ryggen och så hittade hon en jäkligt öm muskel långt ned i ryggen.
Knäck säger det. Lite coolt att det där funkar ändå.

Hela högersidan var spänd, vilket väl delvis beror på att vänster var rätt oanvänd ett tag men jag har haft lite ryggproblem långt innan det.
Har dock inte känt ett dugg av det sedan jag började träna.
Heja träning!

Det var det. När jag har isat klart ska jag jobba ett tag.
Tjohej på det.

Jag hoppas att jag kan jobba efter tolv idag,

det måste vara en målsättning att i alla fall skriva något efter den tiden. 1000 små fina ord och jag är nöjd.
Innan det ska jag träna och sedan gå direkt till kiropraktorn som ligger i princip vägg i vägg med gymmet. Det är säkert bara bra att jag är uppvärmd, eller vad tror ni?

Innan det ska jag duscha (ja, alltid innan träning) och se Anna Fredriksson som ska sitta i tv4-soffan.
Det här är hennes nya bok och jag tror att den är precis lika bra som hennes andra!

Jag träffade Anna och Susanna Dilber 2012 när jag släppte Sonja sista vilja, och vi fann varandra över en frukost i Tylösand.

Kul att vi landade på samma förlag efter det.

Igår hade jag den trögaste skrivdagen hittills i bok åtta.

Det bara inte ville sig.

Till sist kom jag på vad som var fel, strök en himla massa jag skrev dagen innan, släppte in en karaktär som fick ge en styrning åt ett annat håll och då plötsligt släppte det.
Idag har jag putsat rester och kommit en bit till på väg.
Nästa mål är 30 000 på söndag. Det är ungefär en tredjedel av en Åsabok, och så även av den här skulle jag tro.
Hur jag än bär mig åt så är det mellan 90 och 100 det landar. 98 typ i Gloria och 95 i Nikki (som inte är slutredigerad än.)

Nu ska jag hämta tvätt, äta (är SÅ himla hungrig) och sedan ska jag avsluta dagens arbete.
En fin måndag i förorten.

I morgon ska jag till kiropraktorn

med nacken som fortfarande inte är helt bra. Det svänger lite fram och tillbaka kan man väl säga. Nåväl, i morgon halv tolv och det ser jag fram emot.
Har aldrig varit hos en kiropraktor tidigare, däremot hos naprapat (den senaste jag vara hos gjorde mig så illa med massagen och var såpass oinkännande att jag aldrig mer går tillbaka dit.)

Idag ska jag i alla fall jobba. Har pratat bort morgontimmen, men nu har jag ätit frukost (ägg och avokado, olivolja och örtsalt = lchf), hällt upp dagens tredje kopp kaffe. Himlen mörknar och herrejösses vad jag längtar efter en riktigt höststorm. Hoppas det kommer en snart!
Eller för resten. Vänta tills balkongsäsongen är över.
Så här ser det fortfarande ut hos mig. Bilden tog jag i morse.

För att kunna producera något alls idag,

var jag tvungen att ta bort det jag skrev senast, då först lossnade det.
Målet var 2000 ord och det nådde jag, men tack vare att jag tog bort en hel del nådde jag inte riktigt fram till 20 0000.
19 150.

Jaja, nu är det i alla fall serverat till i morgon.

Nu är det jag och Jojo Moyes en stund.

Inga bilder idag heller.

Telefonen ligger på laddning och jag ska börja jobba, därför bara ett snabbt hejhej från förorten.

Mot 20 000.
Wohoo.

Mina damer och herrar, jag är LEDIG

idag.
Ska träna nu klockan tio, sedan dra dammsugaren över golven och resten av dagen läsa Jojo Moyes nya, som inte är ny utan från 2009 men översatt först nu.

När man bli så stor kan man sälja sin backlist (alltså det man har gjort tidigare) och det är ju grymt bra.

Igår ringde Maria (min agent) från bokmässan och sa att Tyskland vill köpa min åtta (Hurra), alltså den jag skriver på just nu.
Gloria kommer i vår där (till och med i ljudbok den här gången, hurra för det med),  och Nikki - som de också har köpt - tror jag att de flyttar till 2019 för att få in åttan 2018.

Vi gör samma sak här och stuvar om.

Flyttar min fina Nikki (sjuan) till 2018 och släpper åttan nästa år.
Rörigt?
Inte alls.
Det är strategiskt riktigt och därför gör vi den rockaden.

Det blev bara lite mer bråttom att skriva klart bok åtta.
Nästan så att jag har en förlagsdeadlline, minsann.
Det är inte så ofta jag har det. Jag får det för att jag ber om det, inte för att det behövs egentligen eftersom jag ligger så långt före.

När åttan är klar är också böckerna till och med 2018 det.
Redingering återstår förstås, men den är aldrig gigantisk för min del.

Vad jag ska göra då har jag inte en aning om.
Jag skulle gärna ha två utgivningar på ett år, men det vet jag inte om förlaget mäktar med. Och kanske inte jag heller i längden.
Jag vill ändå skriva bok nio under våren. Om/när den i så fall kommer ut får vi väl se.
Bok tio har jag i så all tänkt bli en uppföljare, men vi får väl se om nian funkar som jag vill först.

I morgon är jag på det igen med åttan och då ska jag passera 20-strecket.
Målet är 10 tusen per vecka, och två veckor efter start håller jag det perfekt.
Jag vill dock öka takten och målsättningen, men då måste jag få bukt med träningsdagarna först.
Det är så himla viktigt för mig, och även om åttan är prio ett just nu måste helst båda funka.

Så. Nu mot Friskis och corepasset som jag tycker är så bra.
Hurra!

Fredagen började bra med att jag vaknade av mig själv halv åtta,

och nu är jag redo för att börja jobba.

Jag skulle gärna klämma 4000 idag, men det är rätt orealistisk. Vi får se var det landar.
2000 ska i alla fall ut innan jag tillåts att åka till Farsta och skaffa nya Jojo Moyes. Tyvärr släpps den inte i e-bok samtidigt vilket är trist för jag gillar min läsplatta emellanåt och hade gärna laddat ned den dit.

(Sa någon vänta till den kommer?
Aldrig i livet.
Åsa Hellberg väntar aldrig.)

En 41-årig kvinna, "Anna",

ger det här betyget till Gloria på Good reads:

En stjärna av fem möjliga.

Sånt gör mig rätt ledsen, faktiskt. Dels för att boken förtjänar mer, för det tycker jag att den gör, men också för jag gärna vill förstå varför man ens delar ut ett sådant betyg om man inte motiverar det på något sätt.
Jag gick igenom alla hennes betyg och Gloria är den enda som får ett så lågt omdöme. Varför vet jag inte som sagt. Sonjas hemlighet fick en fyra och Sonjas sista vilja en trea.

Well.
Nu har jag tjurat klart för det, ätit lite ost, och slänger mig in i mitt nya epos.

tjoho så länge.

Ingen träning idag, istället fokus på MANUS!

Bra beslut.

När jag har skrivit klart för idag ska jag köpa nya Jojo Moyes och läsa före alla andra böcker jag har påbörjat (2 jättebra, men Jojo är Jojo.)
Om jag gör jobbet idag och i morgon, kan jag få ha en läsdag på lördag eftersom jag ändå ska träna och inte kan skriva på morgonen.

Bra tänkt!

Ni ser. Det blir bra det här.
Nu åttan mot 20 000.
Tjohej.

Ingen bra skrivdag sett till volym

men jag löste lite grejer som kommer att underlätta den fortsatta vägen framåt Jag kroknade redan halv fyra och tänkte att jag skulle sova en stund, vilket jag förstås inte gjorde. Istället såg jag på Masters of sex på HBO varvat med Gilmore girls på Netflix. Bra kombo eftersom serierna är så olika varandra.

Jag såg Gilmore Girls när det gick en gång i tiden och tyckte jättemycket om den, så det är kul att se den igen. Jag har hört någonstans att det kommer en ny säsong. Kul i så fall.

Förhoppningsvis kan jag lägga mig bustidigt idag. Jag ska träna i morgon också och det får inte vara så att träningen förstör mina skrivpass för då måste jag se över hur jag ska lägga upp det arbetet. Jag behöver ju båda.
Så i morgon går jag upp klockan sex och kan förhoppningsvis skriva ett par timmar innan jag åker till träningen. Det är värt att prova i alla fall.
Just nu dricker jag kaffe för att jag var så himla sugen, men det där kanske inte var så smart.
Vi vet hur det gick i morgon bitti.

Go fnatt!

Det finns lite olika varianter på böcker som går iväg utan kostnad.

Vilket är lögn för när jag skickar böcker själv kostar de 85 kronor i porto och eftersom jag ger bort mina egna X är det förstås också förenat med en kostnad.
Så när jag säger utan kostnad menar jag för den som sitter hemma och packar upp bokpaketet.

Vissa har satt det där lite i system. Man mejlar mig och ber om en signerad bok (med hänvisning till sin blogg), men sen ser jag ingenting av den. Den blir inte läst helt enkelt, utan landar i en hög med signerade böcker och där verkar den få ligga.

Dessa kallar jag läsexemplar, och helt ärligt förstår jag inte varför jag ska bekosta någon annans läsning, eller högbildning.
Från och med nästa bok är det helt slut med det.

Däremot har jag mejlat några personer och frågat om de vill läsa. Om de sen gör det eller inte står dem förstås helt fritt. De har fått min nya bok för att de har tyckt så mycket om mina tidigare.
That´s it.

Recensionsexemplar är en annan femma. De behöver inte signeras, kommer att recenseras och förlaget står för utskicken. Förr gödslades det med recensionsex, men inte längre. Jag och många med mig vill ha koll på vart de skickas.
Om någon inte har gillat mina böcker tidigare finns det ju ingen anledning att låta dem såga dem en gång till.

Med det sagt:
Bok åtta. Sen start idag, men så blir det när jag tränar. Jag hoppas att jag kan jobba fram till fem nu i alla fall.
Jag har tränat, bokat kiropraktortid till nästa vecka, tagit piller mot nacken som är lite bråkig idag igen, ätit ost tillsammans med Misse, och druckit två koppar kaffe.

I´m ready to go!

Jag vaknade av väckarklockan,

alldeles förvirrad.
Men nu har jag fattat att den ringde för att jag ska träna.
Det är nu de nya rutinerna ska in igen på riktigt. Det har varit lite hafsigt hittills tycker jag (förra veckan gick till exempel bort för att man la in en ny matta i träningshallen.)

Jag känner fortfarande av nackspärren till och från, men inte alls så jag inte kan träna.
Dagens pass är med min favvisledare, så det ska om inte bli kul (det är det bara i 20 minuter sen vill jag gå hem) så i alla fall BRA. Hon är grym, tycker jag.

SEN får jag skriva.
Hurra för mig.
Och hurra för Simona många kollegor som åker till bokmässan idag!

Have fun. Lägg ut många bilder! På insta, inte FB!

Ps. Först ska jag duscha. Det gör jag alltid innan jag tränar. Ibland hamnar jag bredvid sådana som inte resonerar på samma sätt med som borde ha gjort det.

Bra jobbat Hellberg!

Men det tog tid och nu ligger jag på målsättningen snarare än före. Jag ska dock skriva hela veckan så i slutet av den kommer jag att ha tagit igen de här två redigeringsdagarna.
Jag skulle gärna stå på 25 tusen på söndag.

Dessutom ska jag den här veckan komma igång med träningen efter nackspärr och sånt som har satt käppar i hjulet
I morgon klockan 10 är jag tillbaka i träningslokalen efter nästan två veckor frånvaro.
Hurra!

Just nu har jag en massa sjok av dimma som flyter framför ögat när jag tittar på skärmen. Inget som jag alls störs av under dagarna när jag skriver, men så här dags är det uppenbart (glaskroppsavlossningen jag fick i somras).
Alltså stänger jag ned och kollar på tv istället. Eller kanske en film?
Tidigt i säng ska jag i alla fall.

Tjohej.

Det var tur att jag kom på redan igår

att jag ville ändra något, för det blev ett större jobb än jag hade tänkt. Är bara halvvägs igenom för jag fastnade i att redigera en massa annat också (faran med att gå tillbaka är fastnandet!)
Så massor är struket, ändrat och jag måste fortsätta idag för många sidor återstår, men jag tror att det blir bättre så här.
Har den gamla versionen sparad för säkerhets skull (viktigt, viktigt.)
Jag har också ett dokument där jag lägger större partier jag tar bort. Det kan finnas info/något bra där jag vill använda senare.

Nu har jag i alla fall ätit frukost, slängt sopor, gett Misse sina mediciner (han var snäll i natt igen, tack och lov), vattnat blommorna på balkongen och inne och nu har jag satt mig tillrätta i soffan med kuddarna bakom ryggen, datorn i knäet, anteckningsboken och kaffekoppen står på det lilla bordet bredvid. Fötterna ligger just nu på fotpallen där också ljusbrickan står.
Jag tror att jag ska tända några.
Än så länge är det underbart molnigt i min förort.

Här är en bild på min balkongblomma som fortfarande är så praktfull. Det hänger massor med klockor även på baksidan och ut över balkongräcket.
Som den har glatt mig i sommar.
Den har rosa kompisar bredvid sig, men de har slås lite ut av den här finingen för att den är så stor.

NU ska jag jobba!

I går kväll

insåg jag att jag behöver ändra en premiss i åttan, så det är väl det jag kommer att ägna dagen åt. Tror att det tar en stund.
Och så tänker jag glo argt på Misse som har haft en av sina pipmorgnar. Han är inte så himla populär just idag, kan jag berätta.

Jag somnade sent igår.
Såg på Youtubeklipp från intervjuer med Bridget-gänget.
Sa jag att Renée Zellweger var grym?

Vilken film!

Jag skrattade så att jag grät och det händer oerhört sällan på film, men det fanns ingen stopp och då var det ändå lite situationskomik som jag vanligtvis inte bryter ihop av.
Men jag var inte ensam, hela salongen skrek av skratt.

Underbart manus av Helen Fielding som ju också har skrivit böckerna. En varm och berörande film på alla sätt, jag njöt av varje minut.

Jag tycker att Renée Zellweger är briljant i sin roll som Bridget, finfint ackompanjerad av Colin Firth och Patrick Dempsey.
OCH Emma Thompson i en lite men härlig roll som läkare.
Jag älskar Emma Thompson (nästan lika mycket som jag älskar Colin Firth.)

Kolla vad snygg hon var på premiären! Nästan så att jag blir sugen på kort och blont.
Röda kläder har jag redan massor av.

Så bra film.


SEDENSEDENSEDEN!

I am so happy!

Igår pajjade min Apple-tv.

Min favvis, som har jag inkopplad i sovrummet, och som vaggar mig till sömns varje kväll med någon bra serie.

Man kan laga det själv om man har rätt sladd. Har jag det? Nä, det har jag inte!!
Man kan ta den till en apple-store om man har kvittot kvar. Har jag det? Nä, det har jag inte!!

Så jag försöker mig på att ta en tur till Webb-hallen där jag köpte den. De kanske har mina uppgifter, eller i alla fall rätt slags sladd.
Annars ska jag ju till Täby idag, och där finns en Apple butik som kan fixa. Det är ju det där med garanti och kvitto då.

Grr.

Vaknade med huvudvärk,

som om jag drack två glas vin igår.
Det gjorde jag inte, utan bara vatten, men det hjälpte tydligen inte.
Men å, vad det var roligt att träffa alla gamla godingar. Jag jobbade på dåvarande Kraft Foods i 10 år och kände igen de flesta som var där. Jag snattrade från 17 till 23.15.

Men idag är det jobb igen, jag ska till fina Näsby Park och bokhandeln.
Jag finns där mellan 13 och 14!

Sommelier på Grodan

Micke festarrangör och jag som är så här glad tack vare fantastisk mat. Bergtunga. Glömde fota.

På väg hem. En blå glob till höger.

BRIDGET JONES'S BABY Trailer # 2 (Comedy - 2016)

Som vanligt är huvudet nu fullt av idéer som jag först när jag skriver vidare vet om det blir något av. Det här veckoslutet ägnar jag åt mycket annat. Ikväll återträff, i morgon signering i Näsby Park och på söndag bio.

Allt detta kräver tid. Till och med söndagens bio är tidskrävande, även om jag hinner skriva lite före jag behöver köra dit.



Men lite är good enough. Att hålla kontakten med manuset är det viktiga.



Det kommer några veckor framöver när jag inte har något inbokat alls. Nästa punkt tror jag infaller först 24:e oktober för då ska jag till Bollnäs och biblioteket där.

Resten av aktuella bokSverige planerar just nu för  mässan i Göteborg,  och då blir det tystare än vanligt här hemma.

Superskönt, eftersom jag ju kan följa mina vänners framfart på sociala medier samtidigt som jag skriver på min nya bok. Perfekt kombo, ju.



Nu ska jag måla naglarna.

Det är precis sju år sedan min första bok kom ut.

Jag berättade om den högt första gången på ett seminarium på bokmässan i Göteborg, 2009. Sedan blev det en jäkla snurr med intervjuer för precis alla medier. Jag har en lunta verkligen som jag har sparat och kanske borde klippa ur grejer från. Så många tidningar kan jag ju inte spara i alla evighetet.

I alla fall.
Luntan efter det är inte lika stor. Det ligger av någon anledning inte samma dragningskraft i kärlek som i kärleksmissbruk.

Jag har, till skillnad från många andra, inte drömt om att skriva. Jo, som i en sådan där "jag skulle vilja skriva en bok nångång", en mening helt utan substans eftersom jag aldrig tänkte längre än så även om min allra äldsta vän inte är ett dugg förvånad eftersom hon säger att jag sa det där ofta. Jaja.
Jag gjorde inga försök i alla fall, hade ingenting skrivet, utan Casanova blev startskottet.

Det var när den gick lätt som en plätt att få ur sig som jag kom på att jag kanske skulle skriva något mer. Och då landade saker i den där byrålådan. För inget av det hade tonen jag var ute efter. Det blev för mörkt, för tråkigt och alldeles trist att skriva. (Även om faktiskt karaktärer som Elsa från En liten värld, och Susanne från Sonjaböckerna hittades där.)
Tills jag på sommaren 2011 träffade Sonja. Då blev det roligt igen (ettan och sen tvåan kom båda ut 2012.)

Sju år senare alltså.
Sju komma en skrivna böcker senare (Nikki är ju skriven om än inte utgiven än och jag har skrivit en tiondel av åttan).
Tänk som livet blev på bara några få år.

Idag ska jag träffa dem jag arbetade med för åtta år sedan.
Jag brände ut mig årsskiftet 2007 - 2008 och sedan kom jag aldrig tillbaka till jobbet igen. Då hette företaget Kraft Foods  och tillverkade och sålde produkter som Marabou, Gevalia och Estrella. Idag heter det Mondelez, i övrigt är nog mycket sig likt tror jag.
Anyhow.

En fråga på FB om vi skulle dra ihop ett gäng som jobbade på Kraft, och ikväll är vi 54 anmälda. Det ska förstås bli galet roligt att träffa dem igen.

Så, med det sagt, idag tar jag det lite lugnare. Om jag får ihop 1500 ord är jag tvärnöjd och kan sen måla naglarna fina inför kvällen.

Wohoo.

Längre ned ett middagstips. Själv kör jag på vad kroppen verkar gilla,

och tror på insulinets påverkan på vikten och att en lågkalorikost håller bra koll på insulinnivåerna.

Sedan i mitten av juni, typ 20e har jag enbart ätit Lchf, vilket betyder att jag helt och hållet har uteslutit socker, bröd, potatis, ris, pasta/mjöl.
Inte en glass, frukt eller färskpotatis på hela sommaren.
Däremot har jag ätit grönsaker.
Och bär i olika former.
Paprika och tomater som är mina favvisar, men också bönor ibland (smörkstekta! Festmat på riktigt) grönsallad, kål (helst blomkål som jag steker med tomater, paprika och grönsallad i smör och häller olivolja, flingsalt och fetaost över.)

Jag är heller inte så där överdrivet förtjust i rött kött, så det kan det bli någon gång när jag gör biffar, men inte annars.
Däremot äter jag ju gärna kyckling och till det en sås på Turkisk yogurt, olivolja och fransk senap (en stor slev yogurt, två matskedar olivolja (typ) och en tesked fransk senap. Rör om. Gudomligt. Senapen kan förstås bytas ut mot valfri favvis. Vitlök är supergott.)
Jag äter upp hela den skålen med sås själv, utan problem.

Så kyckling med Åsas blomkålspytt och goda sås är dagens middagstips!

I den här kosten är det viktigt med fett. Det behöver inte överdrivas, men det ska vara betydligt mer än jag har varit van vid som ju var ung i fettskräcksåldern. För det är fett du ska fylla på med om du vill bli mätt, inte mer protein och verkligen inte kolhydrater.

Så för att få i mig tillräcklig med fett äter jag två ägg till frukost, gärna med en avocado som jag ringlar lite olivolja över, ungefär vid halv niotiden innan skrivpasset.
Det står jag mig på i princip hela dagen fram till middagen vid sextiden. Är jag hungrig däremellan tar jag ett par ostskivor, en kopp kaffe eller ett jätteglas med limevatten. Oftast är det  då bara någon timma kvar till middagen.
Ibland är jag hungrig tidigare, och kanske mer hungrig, och då kan jag göra en omelett, äta en burk makrill eller tidigarelägga middagen och kanske äta keso med bär senare.

Jag räknar inga kalorier, äter goda såser och om jag blir sugen på pommes steker jag vaxbönor i smör och har flingsalt på toppen.

Jag mår bra av den här kosten. Ibland är jag lite ... ska vi säga lösare, i magen, och behöver gå på toa ett par gånger, men jag har inga gaser, ingen utspänd mage och jag har gått ned en klädstorlek vilket tog bort i alla fall de flesta celluliter jag hade på överarmarna och som jag har hatat så intensivt. 

Jag vet egentligen inte hur många kilon jag har gått ned, det stannade upp efter ett tag, men en storlek är väl ungefär 4-5 kanske? Det är inte viktigt. Jag ser i spegeln när jag är i en storlek som är okej för mig och min våg har ändå inga batterier som funkar.

Det enda jag kan längta efter är lakritschokladgodis. Marabou har en mjölkchoklad med lakrits och den kan jag faktiskt fortfarande drömma om.
Ni som var med i Gloriateamet vet vilket jag menar.
Sweet Lord så god.

Jag håller ångan upp,

men det är som om 14.00 är min gräns.

Å andra sidan har jag gjort mitt dagsverke på tretusen och då är jag ju mer än nöjd såklart.
(Vanligtvis brukar jag ligga mellan 1500 och 2000 innan jag kroknar, så jag har en extra schwung den här gången, och än så länge är väl bäst att tillägga.)

Nu ska jag handla och jag vet inte hur det är med er, men själv behöver jag skriva en inköpslista för att komma ihåg vad jag ska köpa.
Idag står det blomkålsris (är besatt),
tandtråd (är besatt) och
kyckling (är besatt)
tomater (är gott i blomkålsriset)
paprika (är gott i blomkålsriset)
fetaost (är gott i blomkålsriset)
kaffe (blanda inte i det i blomkålsriset)
och kattmat (se föregåendet) på listan.

Där har vi den.
Just det. Tvål måste jag lägga till.
Det går åt massor i det här hemmet, både i badrummet och köket. Det finns nog ingen med så rena händer som jag.

Det var det.
Resten av dagen ska jag läsa ett kapitel ur min nya bok (alltså som någon annan har skrivit) och se på tv.

Häpp.

Snyggare än så här blir det inte idag.

Back in the old days,

fick ni och jag alltid en skrivstuga presenterad innan dagens arbetspass. Men så fick jag på taffsen av märklarföretaget eftersom jag ledde så mycket trafik dit (!) att de bad mig sluta länka.
Nåväl, det har gått många år och någon gång då och då kan väl inte vara så farligt, eller?

Här är en från Ibiza. En ö jag aldrig varit på, däremot var min mamma där ett par gånger på 70-talet.
Visst skulle man kunna bo där en stund? I alla fall under tiden det tar att skriva en bok?

Jag slänger mig nu över min åtta.
Kan jag hoppas på 3000 idag också, månne?
Vi får se vad hjärnan säger.
Tjoho.

10 tusen. Wohoo.

Och datorn är precis på väg att ladda ur. Perfekt.
Dessutom har jag fått besked från förlaget idag som stuvar om en hel del, men på ett väldig bra sätt.
Jag är så inåt bängen taggad!

Det blir ett hurra på den här dagen så här långt!

(och om jag fortsätter i den här takten så är åttan klar redan sista oktober. I´m just sayin.)

Jag har ställt in kvällen trevliga release

för att kunna fokusera på arbetet med nya boken.
För det är trots allt så att om jag ska åka iväg någonstans så kräver det en del tid till piffning, körning, parkering etc och då måste jag avsluta tidigare än jag tänkt.
Dessutom ska jag på en återträff med mitt gamla jobb på fredag och sedan signera böcker i Näsby Park på lördag och det får räcka med engagemang den här veckan.

Just det. Jag ska på bio också. Nya Bridget Jones. Ska bli kul att se om de törs låta henne få barn med någon annan är Mark Darcy. Det är tveksamt eftersom bok som kom ut för ett par år sedan faktiskt säger hur det går. Den här filmen utspelar sig uppenbarligen in between, och baserar inte på någon av böckerna. Men det är Helen Fielding som har skrivit manus, så jag skulle tro att hon har kopplat ihop film och bok.
MEN.
Man kan göra lite som man vill när det är film, så  helt säker kan man förstås inte vara.

Bra idé är det i alla fall.

Nu ska jag jobba.
Hurra för mig.

Och hurra för min mamma som solar sig brun och fin igen på Mallis.
Här är en bild från när vi var på Cypern förra året.

Camilla Läckberg skriver om sin process.

Här kan ni läsa om den.

Som ni ser gör vi ungefär på samma sätt, hon och jag.
Det finns lika många sätt som böcker, och var och en ska göra det som personligen funkar för att få ihop en bok.

Det är liksom det som allt går ut på.

Ute exakt två.

Perfekt. Tretusen ord idag också, och jag tycker att starten har känts riktigt bra.
Jag går alltid mot jämna tiotusental och har jag samma flyt i morgon når jag första tian då. Sen tar jag jag sikte mot 20.
Vanligtvis brukar jag landa på en 1500 per dag i början men när flytet finns är det bara att hänga på.

Det låter kanske vansinnigt att målsätta min konstform, men för mig funkar det att ha det som en morot de dagar jag tycker suger som värst.
De finns, de kommer och då känns det skönt att gå mot något som inte ligger så himla långt bort som änden av en bok ändå gör.
Ett steg i taget blir bok till sist och det är det repet jag håller i och drar mig framåt med.

Eftersom jag nu kommer att tillbringa varje dag med mitt manus behöver jag inte gå tillbaka i det, utan det som har kommit på pränt ligger i bakhuvudet.
Fokuset ligger på storyn, att sätta den och som vanligt har jag inte en aning om vart det bär. Jag tycker att hela det överraskningsmomentet är jätteroligt.

Framåtrörelsen är viktig för mig, även om jag får påpekanden av Teresa ibland att dröja kvar, så får det inte bli för länge. Jag blir extremt uttråkad av att läsa vevanden och kan inte tänka mig att skriva så själv.
Andra tycker om lite långsammare böcker, och det här är bara min personliga reflektion och har inte ett dugg med att göra om något är bra eller inte, men långsamt passar inte mig helt enkelt.
Varken att läsa eller skriva (vilket förstås hänger ihop.)

Det var dagens skrivrapport.
Och roligare än så blir inte den här bloggen på ett tag framöver.

Dagens träning är avbokad

för säkerhets skull (nacken) och nästa tillfälle är först på lördag, vilket jag tror att jag kan klämma in innan jag ska till Näsby Parks bokhandel och signera böcker, 13-14.
Jag har aldrig haft nackspärr i åtta dagar tidigare, och det gjorde mig nästan lite rädd för att det aldrig skulle gå över.
Men det gjorde det, pepppar peppar, och några dagars vila från träning känns bra.

Min dag spenderar jag i soffan, framför nya manuset och det känns galet kul.
Jag är så himla skrivsugen att det bara är att smida.
Vis av någon form av erfarenhet (hey, bok åtta) så vet jag att det kommer sämre dagar.

Nu in i bubblan.
Ute någon gång vid två skulle jag tro.

Så där ja.

3 500 ord senare är jag igång med åttan och det känns finfint.
Peppar peppar peppar så är nacken perfekt idag. Åtta dagar senare har spärren släppt, precis lagom till starten av det nya projektet. Kunde inte bli bättre, faktiskt.

Men nu är jag helt slut, som jag oftast blir när jag skriver mycket och länge, alltså är det dags för mat. I morgon är jag på det igen, och kan förhoppningsvis dessutom träna.
Det vore magiskt!

Jag älskar höstar.
Hurra!

Avspark!

Bok åtta.

Jag skulle ha börjat klockan åtta, men yster som jag var inför denna dag så vaknade jag strax före fem och somnade inte om förrän vid sextiden. Så jag sköt uppgången till halv nio, med skrivstart nio.

Nu är kaffekoppen laddad. Jag är nästa tårögd.
(Och nacken har inte varit bättre på hela veckan, det är ett tecken på att det här blir bra!)

NU KÖR VI!

I morgon.

Ny bok.
Nummer åtta.
Jag slår upp datorn klockan 08.00 och skriver 2000 ord innan jag stänger locket igen.

Jag har precis skickat iväg Sjuan och tycker så himla mycket om den. Satt med sista kapitlet idag och missade nästan att jag hade en filmdejt under eftermiddagen.
Simona och jag såg Absolutely Faboulous. Lika knasig och rolig som tv-serien. Man får inte vara särskilt lättupprörd när man ser de där två.
Jättekul, och en perfekt eftermiddag i en av VIP-salongerna på Mall of Scandinavia.
Tack Simona.

OCH GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!

Den var igår och jag GLÖMDE BORT DEN precis som jag gjorde förra året.
I år hade jag till och med skrivit in det i min kalender.

Jag hundskäms, men tar förstås tag i det där så som man ska när man har gjort bort sig.
Jag ska fundera på hur jag ska kompensera ett sådant uruselt kompisbeteende.
Wohooo!

Katarina Bivald,

detta geni, skriver om anteckningsblock i dagen blogginlägg (eller om det var igår. Få är uppe så här dags en söndag). Den tycker jag att ni ska läsa, hon är galet rolig.

Mina egna anteckningsböcker kostar mer än en inbunden bok.
Den jag ska använda till nästa projekt tog jag just bort prislappen från. 350 kronor. De andra kostar ungefär 250.
Well. Extremt välinvesterade pengar, måste jag säga.

I de första här under, finns mina tidigare alster. Någon bok innehåller coachingkurser, en annan både Casanova, Sonja ett och två.
Toscana, En liten värld och Gloria har varsin. Den blå är ny.

Här är de gröna som är ingång nu till åttan. En av dem i alla fall. 

Den med glitter är tjockare och dyr. Den gröna, som jag har börjat notera åttangrejer i, tänkte jag för ett ögonblick byta ut mot den vänstra, men vid närmare eftertanke gör jag nog inte det. Jag gillar den nu känner jag. 

Så grön höger är den som kommer fram i morgon bitti. Den tjocka glittriga sparas till ett kanske tjockare (?) projekt.

Nedan ser ni de två som är aktuella just nu. Den röda översta får alla idéer. Oftast så förenklade att inte ens jag begriper dem. Häromkvällen hade jag skrivit skilsmässa. Varför kan man ju undra, så där dan efter. Jag har inte en aning. Vi får väl se om det kommer tillbaka ... Den bär jag med mig fram och tillbaka från sängen till skrivsoffan.

Den nedanför är Nikkis. Den är med även till möten på förlaget. 

Nu får den vila tills jag ska göra kompletterande intervjuer och redigera ytterligare en gång.

Den mest fyllda är Glorias. Där hade jag också hjälp av en kalender. Dagarna var extremt viktiga, inte minst för att hela boken går ut på en nedräkning och varje kapitel är en dag.
Det var en jättebra utmaning att skriva så, och betydligt knivigare än det kanske tycks. Nu var den rätt mitt i prick från början, jag har redigerat oerhört lite i den jämförelsevis med boken innan - Toscana. Att flytta om och ändra i en bok som följer dag för dag är svårare än i en annan, allt vänds upp och ned på ett helt annat sätt.

Om man skriver som jag gör; korta rappa kapitel, så ryms egentligen bara en scen per dag. Att få den att hänga ihop med nästa är om inte svårt så i alla fall inte helt enkelt. Men det var ett oerhört roligt sätt att skriva på.
Jag hoppas att jag någon gång hittar en sådan form igen.

Hur formen på åttan blir vet jag inte än, jag måste börja skriva för att hitta den.
_______________________________________________________________________________

För övrigt måste jag säga att mitt nya somna halv elva är strålande. Upp sju är grymt nu när jag ska börja skriva igen.
Jag knaprar piller, värmer med vetekudde och hoppas och ber om att nackspärren är borta i morgon när jag börjar igen. I eftermiddag ska jag på bio. Följ det på Instagram om du vill.

Nu ska jag peta lite mer i Nikki innan hon åker tillbaka till Teresa.
Tjohej!

Det är otroligt vad man får mycket gjort

om man gå upp halv sju.
Misse skrek till och från hela natten, så vid den tiden gav jag upp.

Men nu är jag färdigredigerad, för nu alltså.

Så här ser processen ut:
Jag skriver min bok, som sedan lämnas över till min förläggare och blir därmed ett manus som ska bearbetas.
Hon läser, funderar och återkommer med synpunkter. Det kan vara på allt från karaktärer, till handling, tempo och dramatik.

Utifrån hennes feedback, som jag får muntligt och på papper (ett dok med samlade synpunkter och direkta påpekanden i det digitala manuset), börjar jag redigera.
Det är en fram och tillbakaprocess. Jag börjar alltid från början och försöker ha ett helikopterseende för att allt ska hålla ihop.

När jag tycker att jag har fått allt på plats (det jag jobbade med hela sommaren) går det tillbaka till Teresa för ännu en läsning, sedan får jag några små påpekanden till (som jag fick nu och har jobbat med i några dagar) och när jag är klar med det kommer en redaktör att ta över.

I nästa omgång, när är ännu inte bestämt, kommer jag att få hela mitt worddok utprintat med redaktörens påpekanden i marginalen. I alla fall har vi gjort så hittills.
Det blir den sista redigeringsrundan och då är jag också extra noggrann med detaljerna. Jag omformulerar, putsar, och med redaktörens hjälp hittar jag förhoppningsvis upprepningar, bättre ordval och sånt som gör manuset snyggare.

Sen går det till en korrläsare.
En extern person som aldrig läst manuset tidigare tar tag samtidigt som jag, redaktören och kanske någon till läser ännu en gång. Man har flyttat något, glömt stryka ett ord etc. Det ni hittar som fel när ni sen läser.
Trots att man är så många som letar fel så slinker  de tyvärr igenom.

Well.
Efter det sen, när redaktören har fört in alla korrfel, så läser jag ytterligare en gång. Bara jag. Det är Min bok och jag vill ha ansvaret för att den är perfekt när den går i tryck.

Summasummarum återstår alltså en redigering till och en korrunda, sedan har vi oss en ny bok. Wohoo.

Dagen irritation

är när journalister, eller rubriksättare (vet inte vad det heter) skriver svår olycka när det är ett dödsfall.
Man/kvinna död efter svår bilolycka.
Det fattar väl vi också att den var svår om någon dog?
Skärpning!

Jag är allmänt aggressiv idag eftersom jag fortfarande har ont i nacken och pillren (dubbel dos) inte hjälper som de brukar göra.
På måndag ska jag sätta mig hos sjukgymnasten (gratis, har frikort) för att se om de kan hjälpa mig akut. Jag vägrar naprapat sedan de behandlade mig rätt illa när jag hade mitt axelproblem.Återstår kiropraktor om inte sjukgymnasten kan hjälpa mig.

Jag ska i alla fall redigera idag.
Och tycka synd om mig själv.
I morgon ska jag på BIO. Det ser jag i alla fall fram emot som tusan.

Mina böcker.

Egentligen är det ju helt galet att skriva om
1. Kvinnor
2. Kärlek
2. Människor som har fyllt 50

Kombinationen är vettlös om man vill ha lite uppmärksamhet.

En uppmärksamhet som jag skulle vara oerhört tacksam för om jag inte behövde. Min dröm är egentligen att vara totalt anonym, som jag ju fortfarande är, men ännu mer. 

"Vem är den där författaren Åsa Hellberg? Kan vi bjuda in henne till tv-soffan? Jaså, inte? Jaja, då får vi väl ta en tråkig deckarpanel igen då."

Men.
Så fort någon skriver något, visar upp eller säger något fint så har mina böcker en chans att nå ännu lite fler läsare (som man behöver som heltidsförfattare, det finns faktiskt inget att välja på än att önska hett att ens alster säljer.)

Och trots vettlösheten:
Det kan inte kan finnas något härligare att skriva om än kvinnor i den åldern som har erfarenhet och osäkerhet i en kombination som är underbar att få laborera med.

Jag är en lyllos som uppfann den  lilla nischen romantiska komedier med 50 plus(för det gjorde jag banne mig.)
I år är det många som följer efter, som lämnar sina 40 och övergår till att skriva om 50-åringar.
Jag skulle tro att det i alla fall lite har med mina böckers framgång att göra.

Just nu ser jag på Pernilla August på ettan och satan i gatan vilken härlig kvinna det är. Jag hörde henne på Värvet igår också och gillar henne som tusan. Hon är 58 år och beskriver sig ungefär som de kvinnor som jag försöker prata om.
I går blev Carola 50.
Sedan tidigare är Lena Ph, Malin Berghagen och Renée Nyberg där, för att ta exempel på kvinnor som skulle kunna befolka mina romaner.

Jag har några få regler.

1. De måste ha fyllt 50 (eller rättare sagt följa min ålder.)
1. De är rätt vanliga, även om de får/har/kan få pengar/framgång/snygga män/jobb. Läsarna måste kunna identifiera sig med dem, även om de nu ärver allt efter sin rika kompis.
1. De ska stå på egna ben. Vara oberoende. Gud, vad det är viktigt. Ingen man kan diktera deras villkor. I alla fall ALDRIG MER. Superviktigt.

Historien är inte sekundär kanske, men karaktärerna är viktigast.
Mina 50-plus.
Jag älskar dem allihop:
Sonja, Susanne, Rebecka, Maggan, Michael, Adam, Paul, Kicki, Fredrik, Edith, Frank, Elsa, Isabella, Carina, Sam, Bernhard, CG, Siri, Sara, Jessica, JP, Texas, Maria, Gloria, Agnes, Dominic och Stefan.

Det var det. Fredag. Bra dag känns det som.

Min gamla doftranka

som är så himla snäll att den blommar igen. Och med många klasar.
I våras köpte jag ny jord. Som den aldrig fick. Istället planterade jag balkongblommor.

Ni som har koll; kan man plantera om på hösten? (den här har stått i samma jord sedan jag köpte den för många år sedan.)

Nu ska jag jobba och sen läsa. Det är en sån dag hos mig.

Balkongliv

Jag ger mig för solen och värmen. 

Mest för att mina blommor verka gilla det. Och sen för att jag är fåfäng nog att vilja vara brun. 

Om nu solen tar fortfarande. 

Efter exakt en timma och tjugo minuter fick jag nog och nu ska jag jobba ett par timmar till.

Är superladdad inför att göra Nikki så bra jag kan och efter den här omgången får hon vila ett tag, hur länge beror lite på när hon ska komma ut nästa år. 

Det är inte klart än.

Jag tyckte att maj som utgivningsmånad var så lite där.

Mycket stängde. Många planerade för hösten, eftersom semestern låg emellan. Det var mycket som skulle avslutas och jag har nog aldrig blivit så lite efterfrågad någonsin.

Jag gjorde min egen stockholmsturné men annars var det tunnsått med inbjudningar, jag som älskar scener, att diskutera min genre och ställer upp på det mesta.

Jaja.

Vi får se vad som händer nästa år.

Tjohooo!

Jag är reeeeedo!

MANUS ÅTTA!

Nu vet jag och det blev som jag hoppades.
Jag drar igång på måndag (eller tidigare om jag blir klar med Nikkiredigeringen.)
Wohooooo.
Mot sista november! 11 veckor och det KAN gå!

Jag är sjukt laddad.
Sjukt laddad.
Hej koma.
Hej bubbla.
Hej, jag och min fina åtta.
Åh, vad vi ska gömma oss för världen!

Det vore en schysst avslutning på varje kapitel.

"Så tog hon sin machete och högg ned dem allihop."

Well, ladies, idag är jag på bättre humör.
Rent av stabil.
Jag hatar fortfarande snart 55 men kan leva med det.
Någon gång drömmer jag om att leva mitt liv helt fritt från moraliska, ekonomiska och sociala staket. Det har jag aldrig vågat och kanske är det därför jag drömmer om det.
När jag fyller 60 så att jag har något att se fram emot?

Idag ska jag redigera, det är allt som står på agendan.
Hurra för mitt jobb.
Det har faktiskt inte ett skit med ålder att göra.
Sitta i soffan i morgonrock med benen på en pall kan vem som helst göra.

Kanske Värktabletterna.

Eller så är det bara något med mig för idag har jag återigen varit skitförbannad. På väldigt mycket. Stort och smått.
Och sen har jag varit ledsen.
Nu minns jag inte varför, förmodligen gick det över rätt snabbt.
Hit och dit i känslorna.

Men mest har jag varit förbannad.

Jag är arg på att vara snart 55 ( ni behöver inte säga att ni tycker att det är en underbar ålder); jag hatar att vara närmare döden än tonåren.
Jag blir tokig av att inte bli sedd, att känna att jag behandlas med en klackspark.
Jag blir helt galen på hur vissa har satt i system att utnyttja mig, ännu mer tokilsk på att jag har tillåtit det.

GRRRRRRRRR.


Jag har i all terapi (och jag har gått i en hel del) fått frågan vad jag gör med min ilska eftersom den inte har visat sig. Alla terapeuter har varit rörande överens om att jag har haft en hel del att vara arg på. Och att den någonstans måste finnas.
En sa till och med att det nog var bra att jag hade kontroll på ilskan, för om jag släppte den fri visste man ju inte riktigt hur det skulle gå (hu).

Så istället för att släppa demonen helt fri: Ska jag kanske skriva en bok om hur jävligt det är att fylla 50 eftersom jag är trött på alla som pratar om att det är så himla fab.
Det är det inte alls och detta är en varning till er som är på väg dit.
Vänd, gå åt andra hållet, skit i 50.
Det är bara elände!

Eller ska jagskriva en mördarbok. En där en kvinna tar livet av en man eller två någon med en machete.
Fan vad gött.

Det gjorde mig genast på bättre humör!

Min fina fina unge.

Ville bara säga det.

Fanfanfan

Jag fick nackspärr igår förmiddag och jag hade hoppats att det skulle vara borta idag eftersom jag hade ett core-pass inbokat, men nä.
Så nu har jag avbokat det passet eftersom det bara inte funkar med en ond nacke.
Istället knaprar jag piller och ska fortsätta redigera. Det tror jag funkar.
Och nacken är bättre idag än igår vilket ju är bra ändå.
Jag orkar inte jaga tag i kiropraktor eller naaprapat, det brukar lösa sig av sig självt till sist.

Jag vet varför.
I förrgår satt jag hela kvällen och vred huvudet åt vänster när jag skulle prata med Linneas mamma. Det räcker för att min nacke ska lägga av.

Ska försöka hitta några bra nackövningar att göra hemma själv, jag vrider väl helt enkelt för sällan på huvudet. Datorn är framför mig. Teven också. Katten ligger bredvid med det är ju inte så att jag vänder mig mot honom särskilt ofta. Kli-handen åker liksom ut av sig själv efter så många år.

Ungefär så, en måndag när jag är uppe i tid. Hurra för det!!

Hur mår ni?

Dagny Carlsson, 104,

för övrigt en kollega till mig eftersom det blir bok snart, är på Fyran just nu.
Hon är helt klockers, hennes enda fysiska fel är att hon hör dåligt.
Tänk vad hon fått vara med om under sitt liv.
Inget var bättre förr, konstaterar hon. Jo, en sak: Människor hjälpte varandra. Det fanns inga andra alternativ då eftersom det inte fanns några sociala skyddsnät.

Jag åkte hiss med henne på förlaget i våras och hon är liten som en docka. Fast blick. Väldigt söt.
Hon var glad så länge den här hysterin höll i sig, sa hon även om hon inte riktigt förstod varför det var sådan uppståndelse.
Härlig förebild.

Igår var jag ute med Jonathan och Linnea, hennes tvillingssyster Moa och mamma Gunilla (båda bor i Östersund.)
Supertrevligt.
Vi åt tapas på Caliente på Adolf Fredriks kyrkogata. Otroligt bra idé av de unga tu.
Jag har aldrig varit där tidigare.
Verkligen gott. Rekommenderas.

Nu ska jag jobba lite, men annars är det läsdag idag.

Jag fortsätter läsa kvinna och svenskt: Petra Holst. Bländad. Psykologisk spänning. Den har börjat väldigt starkt.

Det där med research.

Nikki (som är arbetsnamnet på min nästa bok, den kommer inte att heta det när vi väl har funderat klart) utspelar sig ju i Östergötland och jag har inte varit där än. Jo det har jag ju, men då visste jag inte att en hel bok skulle utspelas just på det där specifika stället.
I alla fall.
Det är fantastiskt vad generösa människor är med sin tid. Häromdagen skickade jag intervjufrågor till X och ett par dagar efteråt hade jag svar på allt jag undrade samt en inbjudan att komma dit och se det i "verkligheten."
Va?
Fattar ni vad snällt?

Överallt där jag har bett om hjälp under åren har jag mötts av samma svar: ja, inga problem. Kom hit om du vill.
Det underlättar ju galet mycket när jag ägnar mig åt sånt jag int begrip.

(Någon gång borde jag ta i på riktigt. När jag skrev Gloria intervjuade jag en kapten, men jag kanske skulle frågat SAS om jag inte fick åka med på en liten tur i Cockpit. Jag har gjort det flera gånger, alltså suttit i cockpit, och det är jätteroligt!)

Idag ska jag redigera.
Det blir fantastiskt bra med den nya informationen!

Och ikväll ska jag träffa de där som bjöd mig på det här senast.
Vi har inte setts sedan han fyllde 22, men nu är det dags.
Hurra.

Veckan tredje träningspass.

Idag dans, med väldigt mycket armviftande. Fortfarande för mycket så något mer sådant pass blir det inte, istället håller jag mig till core och jympa.

För övrigt har jag sovit urdåligt i natt och tror att det beror på allt kaffe jag hällde i mig igår. Vaknade 3 och kunde verkligen inte somna om mer än en snutt här och där.

Alltså måste jag ta en eftermiddagslur trots att solen skiner och att sommaren aldrig verkar ta slut på riktigt.

Mörkt svalt sovrum, en tv som brusar i bakgrunden och huvudet på kudden.

Vilken grej!

Go natt.

Fest!

Jag hade lockar i håret och guld i öronen. Är det finfest så är det!

Vi firade Simona och En enda risk, igår kväll och det var verkligen en supertrevlig fest. Jag fick träffa egna läsare (som läser både Simona och mig), författarkollegor och många från bokförlaget och jag pratade och pratade och pratade.

Och lyssnade på ett magnifikt tal av Simona!

Så kul.

Vilken fest och vilken uppslutning! Hon har verkliga fans, Simona.

Jag älskar alltihop, att får vara en del av det där är en fullkomlig rysare när man tänker på hur det var bara för fem år sedan när jag slet (nåja) med att få ihop Sonjas sista vilja.

Idag är jag tacksam och gråtmild.

Festfina Simona, som höll sitt livs tal igår!

I helgen trodde jag att jag skulle bli förkyld.

Lite tung i huvudet, lite ruggig. Det måste ha varit vädret för jag kom på nu att av det blev det inget mer tack och lov.
Jag tror, peppar peppar, tvi tvi, knack i bordet, att jag inte har varit förkyld eller sjuk på bortåt två år (vilket är bullshit för jag var förkyld i juli förra året enligt min blogg, haha).
Hoppas att det får fortsätta så.

Idag börjar jag redigera Nikki. Enligt min förläggare är det inte mycket alls, och det gör att jag tror att jag kan fixa det på en vecka. Vi får väl se.

Och senare idag firar vi den här.
Simonas fina kärleksroman, med Ambra och Tom i huvudrollerna.
En enda risk.
Läs (för bövelen!)