Tänk om det börjar brinna i min lilla skog.

 Den är ju precis utanför balkongen. Vi är många som har lägenheter år det hållet och förmodligen skulle vi bli utrymda direkt, skulle jag tro. Vi pratar ju bra en meter eller två. Området med skog kanske är en fotbollsplan i storlek, typ? Jag ser hur torra topparna är, de är bruna på ett sätt jag aldrig lagt märke till tidigare. 

Dagens sjukstuga är kanske aningen bättre än igår, men jag är så förtvivlat trött. Och man känner ju när man är frisk, och det är jag inte.

Jag vaknade tidigt, pga toa, inte hosta, vilket ju är positivt, och då hade jag sovit i fem-sex timmar, max. Sedan somnade jag om i soffan en pyttestund, jobbade med manus en stund (650 av de 2000 som är målet) och nu är jag svintrött igen. Överväldigande trött. Så jag ligger i soffan, ska dricka te och sedan somna om, har jag tänkt. Jag får ta den här dagen i etapper. Sova och jobba, det är så det får bli känns det som.

Fortfarande högst oklart om jag kan åka till Söderköping i morgon. Just nu, nej, men saker kan ju ändra sig till dess.

Fredag. Jag har spelat på Eurojackpot. Om jag vinner skulle jag vilja åka på Europaturné. 1 september till 15 oktober, typ. Fast det kan jag ju drömma om, bara, för det är mitt i redigeringen av det jag skriver just nu. I så fall måste bila och stanna ett tag, och det är jag inte så sugen på. Jag vill åka från land till land, stad till stad.

WELL, vad är väl en trip genom Europa? Kanske bara vansinnigt trist. 

37,6 när jag vaknade, är inte feberfritt.

36,6 (örontemp) är det för min del.

I övermorgon är tanken att jag ska åka till Söderköping och jag skulle behöva en 100% feberfri dag innan dess. Igår gick den aldrig över 37, 5 så jag var hoppfull, men men. 

Idag drack jag inte natt-te förrän klockan 4, alltid något. Hostan dämpar sig verkligen om jag går upp, gör te  och sätter mig upp i sängen och dricker det tills jag känner att retningen har gått över. Och det funkade i natt också.

Det kanske blir en sådan där vana jag får, att mitt i natten göra te med honung, och sedan somna om. 

Igår skulle jag passera 50 000, det gjorde jag inte. Idag ska jag (verkligen!), jag börjar direkt nu. Bakom mig är balkongdörren öppen, och jag hoppas på svalare väder idag, men det verkar inte bli så, tror jag. 

När  folk kommer att prata om den fina juni 2023, kan jag faktiskt säga att jag missade den helt och hållet!

Födelsedagsbarnet, som jag ska fira på lördag, är just nu på en tur med sin man på Hurtigruten. Min drömresa. I alla fall i två dagar. 

Den här underbara buketten fick jag av Simona. 

Jag måste i alla fall ta den där bilturen som jag drömt om så länge. Köra vart jag vill, stanna där jag vill. 

MEN, det är helt otroligt vad lite pengar som trillar in på mitt konto i år. Jag har blivit bortskämd de senaste åren, det ska erkännas, för då och då har det bara kommit en ny inbetalning som jag inte alls har räknat med. 

I år ingenting, inte ett cent. Inte ens sådant jag har TROTT att jag ska få, har kommit. Små skvättar gör ofta gott, men i år är de helt borta.

Det finns förstås flera lösningar på färre inkomstkällor och den jag väljer så länge är att jobba mer, skriva fler böcker, så många jag bara kan :). OM det kniper kan jag börja ta ut pension om ett och ett halv år, typ, och om jag låter tjänstepensionen stå kvar några år till, kan man ju ta ut allmän pension som går att stoppa när man vill. När man väl har börjat ta ut tjänstepensionen måste man fortsätta. Till skillnad mot många andra har jag ju inte en så hög tjänstepension, eftersom jag ju har drivit eget sedan 2008. 

Jag ser ju också över mina kostnader, och det finns flera saker jag i värsta fall kan ta bort, som bilen och Fjällbacka

Jag kan förstås också ta ett jobb, men utföra det hemma i så fall. 

När det gäller Fjällbackaserien har jag egentligen inga kommersiella förhoppningar, det har jag aldrig haft. Även om historiska böcker säljs, så är det enstaka titlar som tar fart, som Bettyserien av Katarina Widholm (läs, de är så bra!) 

Det som säljs i jättevolymer är fortfarande deckarna. Folk slukar dem verkligen, vad det verkar. Såg att Sofie Sarenbrant sålde 100 tusen på tre veckor. En extremt framgångsrik feelgood gör det på ett år. Jag har aldrig nått 100 tusen på ett år. 

Många läser feelgood, men inte i närheten av deckarna, det är sanningen.  

MEN, därför är det ju lysande om jag får skriva två per år, det minskar pressen på varje titel. 

JAJA, jag svettas som en griiiis, just nu, som jag har svettats de här dagarna har jag aldrig gjort förr, men vill komma igång lite innan jag duschar. Doktorn sa häromdagen att jag är torr i hyn, well, det säger alla MEN jag hade ingen lust att smörja in mig innan jag åkte dit, för att smörja in en nyduschad kropp när det är så varmt är ju be om att den ska svettas. 

Så min lilla hud får vara torr den här veckan. 

Jag ska be att få klaga!

Det här är segaste historien någonsin, och jag tänkte i morse på att de två högeffektiva veckorna på Cypern hade varit mer effektiva hemma, eftersom jag nu har tappat 10 000 på mitt mål. Hade jag stannat hemma hade jag också haft en högsommarsol ute, istället för att sitta inne och svettas/frysa/svettas/frysa.

Kommer sval luft utifrån just nu, men snart är det hundra grader och jag har NOLL lust att sola. 

 

Det kanske är ett straff för att jag flög!

Igår blev det inget jobbat, men idag har jag inget val. Jag har tagit alvedon som inte riktigt har kickat in än, har lock för örat (men bättre än värk, såklart), hostade så att jag var tvungen att kliva upp 2.30 och göra te med honung (som jag upplever hjälper), så pigg är jag inte. Rösten är lite bättre men jag låter bedrövligt. Bra i alla fall att hals och lungor kollade igår. Det är därmed övergående, bara seeeeegt för en människa med speed i kroppen.

MEN, om jag bara kan jobba idag blir jag nog gladare. Målet är 1500, så att jag passerar 50 tusen. 

På lördag fyller en av mina bästa vänner (jag har flera jag kallar bästis) 60 år och jag ska åka till Söderköping på fest. Jag vill så gärna göra det, men det går ju inte om jag inte är BÄTTRE!

Releasen igår passerade bara utan stor grej, jag fick superfina blommor av annan bästis (Simona) och förlaget, vilket nu pryder mitt lite röriga hem. Idag ska jag gästa Feelgoodfredag på Facebook (kom jag på NU) och tänkte prata lite research (kom jag på NU), för att göra livegrejer som jag först tänkt när jag fick frågan funkar verkligen inte.

Och så hade jag glömt att jag har beställt mat från MATHEM, som kommer mellan 1 och 3, och det gladde mig när jag fick sms:et om det. Bra gjort, Åsa. Mer Piggelin till frk Hellberg. 

Det var det, dagens klag, och jag har verkligen inget riktigt att klaga på. Ni fattar. 

I natt fick jag ont i örat,

 och det har jag haft tillräckligt många gånger för att ställa diagnos själv.

Sedan hände ett under, jag fick tid på vårdcentralen, kom in INNAN min tid 10.15 (jag är ju alltid tidig) och fick en grundlig undersökning av en ST-läkare som såg mycket förvånad ut över att jag inte använder några mediciner alls. Jag är tacksam så länge jag klarar mig måste jag säga. Piller i en eller annan form är nog annars vanligt i min ålder.

Well, hals, lungor och andra örat mådde prima, men högerörat har en infektion i mellanörat och trumhinnan buktade. Så penicillin i 5 dagar, 3 ggr per dag. 

Mask var ett tag sedan, men jag tänkte på att skona mina medmänniskor i väntrummet

Just nu längtar jag efter mat, jag åt typ 3 i natt då jag var uppe och tog alvedon för örat, det var liksom ingen idé att somna om – och jag åt tre kokta ägg, en Piggelin och drack 2 koppar kaffe och en kopp te med honung (som jag gör för halsen och hostan, för te är annars inte inte min grej.) Sedan somnade jag en stund i soffan. 

Man ska inte äta på en timma efter medicinen (har tagit första dosen), och inte två timmar före och nu är jag vrååålhungrig. Maten står i ugnen as we speak. 

Jag hoppas att jag kan somna en stund till när jag har ätit, och sedan jobba. Jag gjorde ett nytt schema igår och jag behöver skriva 1500 idag om det ska funka. 

Innan jag gick in på vårdcentralen tittade jag bort mot minnesplatsen efter skotten i Farsta centrum. Jag gick inte nära, ville inte bli ledsen innan läkarbesöket.

Platsen är precis utanför dörrarna till tunnelbanan. Så många fler hade kunnat bli skjutna den dagen om ett tåg precis hade kommit in. Det är förstås ingen tröst när två dog och två skadades. Men det var det jag tänkte på när jag såg platsen. 

 

Rapport från sjukstugan

 Varning för helt MENINGSLÖST INLÄGG!

Jag borde åka och hämta paket, men det känns inte som om jag orkar än. Jag hade hoppats på att vara pigg idag, men det är som igår, 37,8 i morse, så varken bättre eller sämre. 

I natt har jag hostat (vilket säkert bidrar till att jag inte är särskilt pigg) och det är ju precis så det brukar vara i förkylning, hostan kommer på slutet. 

Konstigt nog är jag NOLL snuvig, det sitter bara i halsen. Men inte ont i den längre, så det mesta går nog åt rätt håll. Rösten är fortfarande helt kass, men jag kan ändå låta nu, det kunde jag inte i förrgår då rösten var helt borta. 

Jag har i alla fall satt ihop en lista med bokinstragrammare som ska få läsa min nya bok och recensera,  och böckerna till det kommer hit i eftermiddag för signering. 

När jag har ätit (kyckling, sötpotatis och sallad med väldig god Åsadressing som jag gör på olivolja, äppelcidervinäger, västervikssenap och sesamfrön. VARSÅGOD!) ska jag göra om planen för mitt manus, för nu är det dag 3 utan jobb och det måste jag ta igen på något sätt. Sedan tror jag att jag ska sova en stund.  

Där har i det, planen för sjukdag 4. Bättring, men inte bra. 

(Det var någon på insta som hade haft exakt samma grej, det tog en vecka att bli bra (rösten kan ta ännu längre), så det låter ju super om det är så för mig också.)

Kolla bästa Wahlgrens värld

Det är verkligen inte första gången jag sjuk i samband med en resa till Cypern.

De tidigare gångerna var jag där när det bröt ut. Ett år var mamma och jag där i två veckor, och jag var sjuk i en av dem.

JAJA, som vi säger i Farsta, det kunde varit värre. 

Jag måste jobba, det är det värre. Men jag tror inte att jag klarar det idag heller.  Febern är hög, det är främst det. Det sitter en feberklump i pannan och det är inte skönt att sitta upp då. 

Att rösten fortfarande är borta spelar ju ingen roll i det här jobbet, tack och lov. Men jag får ta ta alvedon om en halvtimma, har jag tur piggar det upp ett par timmar och jag kanske kan kolla lite var jag är i manuset i alla fall. 

Däremot klarade jag att duscha, fy satan vad skönt. 

Allt är avbokat på tisdag i alla fall, böckerna kommer hem för signering som jag hade hoppats - och Allsången får jag kolla på tv:n. Kompisen jag skulle fika med får jag fika med en annan gång. 

Där har vi det, sjukstuga i Farsta. Roligare än så blir det inte idag.

Jag ser Nanny på trean

Jag får verkligen inte fram ett ljud.

På sin höjd får jag ur mig väsljud. Det är så obehagligt!!

Och på tisdag ska jag till förlaget och signera böcker, träffa en kompis och fika, äta middag med Carina innan Allsångspremiären och sedan SJUNGA! 

Jag tror inte att rösten kommer tillbaka så snabbt. Jävla skit. I morgon måste jag avboka, för de jag ska träffa måste ju få chansen att ta med någon annan. 

Förlaget får buda hem böckerna, jag signera och skriva adresser här hemma, så får de hämta igen. Det funkar ju, tack och lov. 

I morgon kommer Mathem med en leverans. Jag känner mig faktiskt sjuk, även om jag inte direkt har någon feber, så någon skit är det ju, och då vill jag verkligen inte åka och handla. Huvudet är tungt, halsen förstås svintjock och jag har ont i kroppen, typ. Ingen hosta tack och lov.

Så här borta har min röst aldrig varit, och jag har funderat på var jag blev smittad och det måste ha varit på planet hem från Cypern i måndags där 30 gymnasieungdomar satt runt om mig och hostade konstant. 

Jag har ju inte träffat en människa sedan dess. Och inte innan. 

Så. Inget av det här är någon fara om det inte blir värre, det som är problemet är mitt MANUS! 

Jag klarar det om jag "bara" är sjuk idag, men jag måste jobba i morgon. Och om jag ställer in tisdagen kan jag jobba då istället. 

Förlåt ensidigt inlägg men det brinner ju i min KNUTAR!

Nu ska jag ta Alvedon, tjohej. 

Midsommarresa till Kolmården

 och jag petade i mig alvedon innan jag åkte eftersom jag kände något i luftrören, lite trångt liksom. Ont när jag hostade och ont i kroppen. Ingen feber, och för Jonathan och Linnea var det ingen fara att jag inte var hundra.

Men det gick bra, vi kom iväg när vi skulle och mös med lunchutsikt över Bråviken, såg på djuren och åt isglass.

När vi sett Elefanterna och Surikaterna började rösten trassla rejält och när vi körde ut ur Nyköping var det adjöss och goodbye totalt.  

Jag har tappat rösten några gånger, men nu var det länge sedan. Det är obehagligt att inte kunna prata, jag kan knappt väsa. 

Så istället för den trevliga middag jag skulle bli bjuden på hemma hos Jonathan och Linnea, släppte jag av dem vid Älsvjöpendeln så jag kunde åka hem. Nu har jag ätit, ska dricka varmt kaffe och sedan vila resten av kvällen.  Jag är rädd för infektioner, främst bakteriella eftersom de kan utlösa ännu mer psoriasisutslag (halsfluss är supervanligt), så jag önskar att det bara är ett litet skruttigt virus.

Hoppas hoppas att jag är bättre i morgon. Jobba kan jag ju göra även om jag är hes. 

Önskar er alla en finfin helg!

Jag fick förstås samma litteraturprofessor

 som recensent på BTJ som jag fick för Inte utan min syster. 

I första delen av recensionen avslöjar hon precis allt som händer, så det kan jag inte visa. Det här är slutklämmen: 

"Hellberg skriver flyhänt och förstår att driva en handling framåt, den historiska kontexten och personskildringen är trovärdiga. Vägen till det rörande XXXX slutet går via motgångar, men till slut landar det i XXXX. Romanen är inte djuplodande, men erbjuder en stunds trivsam avkoppling."

Det är ungefär det hon skrev om första boken också. 

Här hittade jag en annan recensionsslutkläm, också av en feelgoodroman:

»Trevlig och lättsmält läsning för hängmattan.« Ann Öhrberg, BTJ

Det är den typen av slutkläm hon gillar, tydligen. Den när man talar om var och hur boken ska läsas. Läses i hängmattan. Läs den för trivsam avkoppling. Helt ärligt så vet jag inget sämre sätt att recensera feelgood. Det är nedvärderande och hör inte hemma hos någon som ska recensera seriöst till bibliotekets inköpstjänster.

Jag läste några recensioner till som jag hittade och då gällde det finlitteratur och då berömde hon de långa och komplicerade meningarna som man, typ, måste ge en chans att förstå. 

Jag hade hoppats få en feelgoodgillande recensent som förstår att inte leta "djuplodande" i en feelgoodroman, men det har jag inte fått sedan Ett oväntat besök, 2018. 

Så ja, jag blev besviken, men det är vad det är. 

Sätter man det jag jobbar med nu i händerna på henne kommer hon förmodligen inte ens att läsa klart. Jag ska tänka på det. 

Mer än halvvägs med jobbet idag redan och när det klarnar upp ska jag sätta mig på balkongen. 

I morgon är jag ledig och ska umgås med mina bästa. Det kommer definitivt att få mig på topphumör igen!

ps är redan på gott humör igen! Tjohooo!

Just nu är jag svimningstrött

Vaknade halv fem i morse (efter 4 timmar), och halv sex gav jag upp och serverade mig själv två baljor kaffe istället för att vrida mig i sängen. 

Men det har gått bra idag, jag har skrivit mina 2000, det är nu tröttheten har klippt till. Men jag ska verkligen försöka hålla mig vaken, för på fredag ska jag upp tidigt eftersom vi ska till Kolmården.   

Det har ju varit lite av en tradition för oss att åka dit just på midsommar. Jag hittade aldrig något till oss här i Farsta när Jonathan var liten, så vi åkte till Kolmården med en väninna och hennes dotter när de var små och sedan när jag hade en fästman med två barn i Jonathans ålder åkte vi dit också ett par gånger (har jag för mig. ) 

Linnea har varit med oss där en eller två gånger förut. Det är mysigt, om än lite otraditionellt kanske.

Fast vad som är tradition för en person, är ju något helt annat för någon annan. 

Nu är allt tvättat och i morgon är det torrt. Det är då jag ska stryka när jobbet är klart. Jag ska också ta mig ut i solen, för i morgon ska det bli superfint väder. Det var det idag också, det jag hängde ut på balkongen torkade i ett nafs, men jag låtsades som om jag inte såg solen idag. Jag hade inte tid med den.  I morgon ska jag ta mig till en badstrand efter jobbet, däremot. 

Mina Cypernbadhanddukar. 

Mitt psoriasis fortsätter att bli bättre, och jag minns ju hur det var i vintras när jag hade solat på specialsolariet, att jag inte tyckte att det hände ett skit, men att fötterna sedan började läka långt efter först flera veckor efteråt. Så när det vände tillbaka i händerna, var fötterna fortfarande supefina flera veckor till. Sedan gick ju de också åt fanders. 

De var inte vackra när jag landade på Cypern, och de är inte vackra nu, men jag känner att förändringen är på väg. Vi får väl se om det kan hålla över sommaren. Hoppas det. Jag ska vara BENHÅRD med gluten och vete. 

Och idag pratade jag med optikern i Farsta, och som vanligt vill de lära mig hur mina ögon funkar utan att fråga om jag känner igen det överhuvudtaget. Idag blev jag förbannad och sa att jag har haft glasögon i 40 år och vet när något känns bra och inte. 

Det är som om de inte förstår att jag ser bättre UTAN de glas de försöker ge mig. Så de vill att jag ska vänja mig vid glas jag ser sämre av!?

Nu kom starren upp igen. Det finns en anteckning om begynnande starr i min "diagnos".

Men om jag ser bättre UTAN än med glasögonen som de vill ge mig, så är ju inte starren som är problemet utan styrkan i glasen (de är helt enkelt för starka). 

SUCK.  

Lång rant om allt möjligt. 

I morgons ska jag skriva kapitel 36 och i alla fall halva 37. På lördag passerar jag 50 000 och efter det brukar det rinna på rätt snabbt. Hoppas på det nu också. Tjohooo. 

Handlat och ätit RÄTT

Det ska jag göra framöver, 100%, för att se om det alls påverkar mitt psoriasis. Det betyder att jag tänker undvika 100% vete/gluten (absolut viktigast) och 100% mjölkproduker (även om jag tror att jag tål det.) Just nu är det på bättringsvägen (tror till och med fötterna) tack vare solen och jag vill se vad som verkar funka. 

Bara salt och peppar. 

Ingen potatis, men gärna sötpotatis. 

Lax och kyckling, rött kött funkar absolut men vill bara äta det i nödfall.

Frukt och bär. 

De flesta grönsaker tillagade.

Senap, olivolja, vinäger funkar. 

Ägg funkar. 

Jag vill tillbaka till piggheten och den kommer när jag äter cleant. 

Där har vi det.

Idag blev jag också lite kär i min nya bil. Jag tycker att den är väldigt tjejig. Söt, liksom. 

Jag tycker om mina vita linjer runt stolarna.

Det var dagens uppstyrda rapport från Farsta, när jag har gett mig själv ledigt. Det kändes rätt nödvändigt med en sådan dag när jag tvättar, handlar och styr upp inför nästkommande veckor. Däremot ska jag jobba med uppstyrning av mina veckor här hemma, innan jag åker till Fjällbacka och spurtskriver sista veckan. 

Och så det som är allvarligare då: 

Jag skulle vilja gå till Centrum och lägga en blomma, fast jag bryter ihop när jag gör sådant och jag vet inte om jag orkar det just nu. 

Och jag ledsen för hur det här besinningslösa våldet har fått mig att känna, att jag är räddare. 

Jag älskar Farsta och hatar hur man nu utmålar min förort. Det är som om vi vanliga 99,9% Farstabor, inte räknas när media gör sin rapportering.

De allra flesta som bor är vanliga hyggliga människor som vill leva i fred och frihet. Folk går till jobbet, skolan och föris. Föräldrar fixar barnkalas, äldre går på gympa och en del lägger fram sina bönemattor. Någon haltar, en annan är full och jag sitter hemma och jobbar. Det är mitt Farsta. Man får fan inte glömma det. 

Det var en ung tjej i typ Rinkeby som sa att när man pratar om hennes förort är det som om tjejerna där inte finns. Man pratar bara om grabbarna, de som krigar mot varandra. Tjejerna, duktiga i skolan, ambitiösa, som inte är med i gängen, blir helt osedda.

Precis det upplever jag i Farsta nu. Och jag sörjer för tjejerna här om det är så de känner. 

Om 20 minuter ska jag vara i foajén.

 Jag betalade min nota igår så allt är klart, bara att lämna in nyckeln.

Jag försökte se på Arlanda avgångar om mitt flyg gick i tid från Stockholm, men av någon anledning fanns det inte med på Swedavias avgångar, men jag hittade det på en flighttracker och det har gått i tid, plus typ 10 minuter.

Min summering är 25 000, inte 26 som var toppmålet. men 25 är fantastiskt bra. Jag har inte var ledig en enda dag, utan jobbat på utan det där superflytet jag kan få emellanåt. Men har läst igenom för att ändra detaljer jag har ändrat på under vägen, och det märks inte över huvudtaget vad som är skrivet under lite mer kamp. Det vet jag sedan tidigare och det är var en lärdom för mig att se att inspiration är kul när de infinner sig för det går så himla snabbt då, men den är långt ifrån nödvändig för att få ihop ett manus.

Typ så, denna måndag när jag ser fram emot att komma hem och sova i min säng. I morgon fortsätter jobbet samtidigt som allt ska tvättas. Jag tar ju hand om all tvätt i min lägenhet, så det brukar ta några dagar innan allt har torkat, men jag har ingen brådska. 

Jag är hemma i nästan prick 3 veckor framåt. Ska två gånger till Östergötland: midsommar och 1 juli, men all övrig tid spenderas i Stockholm.

Kul grejer utöver det: jag ska på Allsångspremiär den 27e juni (med Carina förstås), det är min releasedag och före Skansen ska jag till förlaget. Den 8e juli ska jag se Elton John. 

Det kommer att bli en minutiös planering, och som vanligt ser jag förstås fram emot det!

Hej hej.

Två dagar kvar.

 Och än håller min plan. Idag tänker jag jobba mindre TID, men med lika mycket resultat. Jag behöver sola, och tänker göra det vid poolen idag när det är lördag och stränderna är överfulla. Istället tar jag en promenad fram och tillbaka från poolen till Medelhavet och badar, ett par hundra meter bort. Jag har redan placerat ut handduken där jag vill ligga, och ska bara kolla var jag är i mitt manus så att det kan få gro i lugn och ro i huvudet medan jag är ute i solen och lyssnar på ljudbok. Malibu brinner. Så bra! Tips!

Vissa böcker lyssnar jag gärna på men jag är inte förtjust i alla inläsare, så det spelar roll för mig. Jag vet inte vem den här inläsaren är men hon gör det bra.

Sedan finns det böcker som jag bara vill läsa i inbundet (som de jag har hemma just nu: Simona Ahrnstedt,  Katarina Bivald och Carina Bergfeldt, som jag känner och vars röster jag hör när jag läser, och som kanske inte skulle betona saker och ting som deras inläsare gör.) Då handlar det inte om kvalitén på inläsare utan bara att jag vill höra mina vänners röster i huvudet.

Mina böcker läses ju in just nu av Anna Maria Käll, och jag är oerhört förtjust i hur hon läser. Hon ska också läsa in den jag skriver på nu, vilket gläder mig oerhört. Det var så korta puckar med den att jag inte trodde att det skulle vara möjligt att få henne, men det gick, hurra!

Berätta om vad du har gjort på Cypern, sa en väninna igår (på mejl) och här gör jag ju exakt samma sak varje dag om och om igen så det finns inget att berätta egentligen. Jag upptäcker inte något nytt, tar samma varv när jag går på en promenad, skriver samma antal ord/tecken och numera äter jag på restaurangen på hotellet som har skärpt sig den här veckan och lagat varm mat som är ätbar och därmed helt okej för mig. 

Jag pratar inte med någon, mer än dem på hotellet när jag säger vilket rumsnummer jag har, och på stranden, tack, till den som tar betalt för solstolen. Jag har inte pratat svenska med någon, och kommer förmodligen inte att göra det innan jag åker hem. 

Pickup är 9.15 på måndag. Perfekt. Jag gillar att åka på morgonen. ibland kan man få en heldag till när det är nattflyg men man blir så jäkla trött av det och går ju ändå hela dagen och väntar på avfärd. Det här är mycket bättre.

Däremot gjorde jag misstaget en av mina första Londonresor, att boka ett flyg hem på morgonen. Det var dumt, det kostade ju bara en extra hotellnatt. Men jag lärde mig efter det. 

Där har vi det . Lördag i Protaras, Fig tree bay.

Bakom träden ligger havet. Inte lika långt borta som det ser ut här.

Tjohej

Livet på Cypern tuffar på.

 Jag inleder som vanligt min morgon med lägenhetssökningar.

Ibland tänker jag att jag ska bo i stan. Inte ha någon bil (hyra när det behövs) och bara promenera överallt. Fast det är många som vill ha en BILLIG lägenhet i stan, så är det ju. Och just nu står nog inte Farsta så högt i kurs som byte. 

Jag funderar på min framtid och vill ju landa i något trivsamt, ekonomiskt hållbart, bra för min hud (!) och samtidigt fritt. Ni fattar, det är nästan omöjligt förstås. 

Det röda/rosa på knogarna är "solbränna" på hud som har tappat pigment av eksem, Det är mycket bättre än när jag åkte, men inte helt utläkt. Fingertopparna är dock bättre, men det sorgliga är väl att om jag inte solar hemma (kanske pga dåligt väder) så kommer det tillbaka igen. 

Å andra sidan, om jag inte får bukt med mitt eksem eller hjälp av sjukvården, verkar ju sol vara det enda som verkligen funkar, och då behöver jag min bil för att åka söderut (flyg känns inte bra, tyvärr.) Eller tåg för att sedan hyra bil på plats. Det vore verkligen ett nytt äventyr och jag är väldigt sugen, men det är dyrt som satan, förstås. Fast slutet av september in i oktober kanske är billigare än sommarmånaderna. 

Jag har tusen tankar, men det brukar jag ju ha, så det är inget som stör eller upprör. Det är en kombination av smarthet (att planera för sig) och rastlöshet – som grundar sig i min frihet som jag är så upphetsad över att ha, att jag har svårt att sitta stilla. Jag minns inte att jag hade en enda gnutta av rastlöshet när jag hade barn hemma eller Misse. Då kom jag ingenstans, och det var helt okej. 

Jag inbillar mig ju att jag är bra på att bara anpassa mig och byta riktning om det behövs, men rastlösheten är en gåta som kvarstår att lösa. För jag har inte råd med den och det jag vill göra alla gånger. Men jag tycker att jag har nyttjat den väl hittills. Och de pengar jag har tjänat har tjänat mig väl, haha. Jag har kunnat göra massor med grejer för för min familj och bjudit på väldigt mycket. Men hellre att Jonathan har minnen av att vi gjorde gjorde otroligt mycket kul saker tillsammans än att jag la pengar på hög som han sedan skulle få efter mig. 

Och fram till 67 tänker jag, om jag får, släppa två böcker per år. Det krävs om jag ska hålla mig flytande ekonomiskt fram till dess. Det är stor skillnad nu mot för ett par år sedan när Flanagans såldes till 10 länder, vissa med förhållandevis höga förskott. Fjällbackaserien är såld till Holland (alla tre pga att Flanagans gick så bra där och i Belgien) och Estland (första boken) och det gör skillnad i ekonomi. 

Men jag hade få förhoppningar om att den skulle säljas utomlands. Den är dels historisk, men sedan utspelar den sig i Sverige och det känns som om det är svårare än en serie som Flanagans.

Fast bok 2, som är ute om ett par veckor, kommer agenturen (Bonniers) att översätta 110 sidor av, för att de gillar den så mycket, så vi får väl se. Delarna är fristående och även om vissa karaktärer dyker upp igen sker det från ett helt annat perspektiv, alltså kan man läsa i vilken ordning man vill. Min tanke har ju varit att delarna ska kunna flyta in och ut i varandra. Just det tror jag att jag har lyckats med, men vem vet?  

Idag har jag sovit ut i exakt 8,5 timma, så inga gäspningar här inte. Istället är det full fart. Jag tror däremot inte att jag kommer att lyckas ta mig över 46 000 om jag inte får ett superflow de sista dagarna (det är när det gå så fort att tio sidor skrivs helt och hållet i ett svep ...), men det är ändå bra jobbat och jag kommer att hinna (peppar peppar) att skriva resten hemma. Jag har verkligen jobbat hårt här, men något superflow har inte infunnit sig.

Istället har jag pillat med detaljer, som att döpa alla kapitel. Svinkul, det har jag aldrig gjort tidigare. Får se om jag ska ersätta kapitelnumreringen med det. Just nu har jag både och. Vi får se vad min eminenta förläggare säger om saken. 

Det var det. NU måste jag jobba!

(Kollade just Kanarieöarnasiffrorna, och där skrev jag 23 000 trots galet flow, men  två dagar  redigerade något annat. Vissa dagar där skrev jag dubbla mängden mot här. Helt galet flow. Det var kul!!)

Det blir ingen Sonjafilm

 Inte med SF i alla fall. Jag är inte särskilt ledsen för det. Så många bolag har försökt få till det men inte lyckats. Det är en svår bok att göra något av, och för egen del var jag alltid lite skeptisk till slutet på det manus som fanns, med tanke på hur serien av böcker fortsätter efter bok 1. 

Och när jag såg Anna Fredrikssons film, Tisdagsklubben, kände jag direkt hur lik, i känslan, den var det som vi ville göra med Sonja. De hann först, så är det ibland. 

Så ingen fara med mig. Det kommer fler möjligheter, med andra böcker. Jag tror ju fortfarande att min Fjällbackasvit kan en superbra tv-serie (med Lasse Hallström som regissör!)

Idag har arbetet gått svinbra igen. Jag tror att jag ska försöka lägga på 500 ord varje dag, från och med i morgon. Det gör 2 500 till, och då är jag uppe i 48 500. Efter 50 är det alltid full speed eftersom jag ser målet. Trögast brukar det vara mellan 30 och 50, alltså där jag är nu, men det känner jag faktiskt inte den här gången. Förmodligen smart att jobba med den trögaste delen av romanen just här. 

Idag tänker jag äta här på hotellet, om de kan säga vad som är vad i maten.  Jag utesluter helt och hållet gluten nu, och vill inte få i mig ett enda korn. 

Där har vi det, en tisdag i juni med två veckor kvar till releasen av Aldrig ensam. Bra bok. Läs den. Just nu kan man förboka den på Bokus för 179 spänn. Bättre pris blir det nog aldrig. 

Stranden blev folktom ett par timmar när molnen drog in. Jag tog en promenad. Sedan klarnade det upp och blev svinvarmt igen och då gick jag till hotellet och åt nötter och melon.

Två enastående bra skrivdagar.

 Mina tvåtusen per dag, håller. 

Jag försöker beta av så mycket som möjligt av det på morgonen och förmiddagen, eftersom jag är tröttare på eftermiddagen. I morse vaknade jag av någon anledning klockan halv sex, men var alldeles för trött för att gå upp, och till sist somnade jag om till åtta, när klockan ringde. 

Idag trodde jag därför att eftermiddagspasset skulle bli svårt, men jag är på kapitel just nu som är enkla för mig att skriva, och då går det lite av sig själv, tack och lov.

 
En tröttmössa som måste tvätta håret idag. Hemma gör jag det en gång i veckan, här blir det smutsigt av saltvatten och solkräm och måste tvättas oftare. 

Under eftermiddagen ändrade jag en liten grej i säljtexten om boken, och nu är den godkänd och klar.  Det är onekligen knepigt att skriva en säljtext till något som på sin höjd knappt är halvfärdigt, men vi har ingenting att välja på här. Att jag skriver den själv och inte med en redaktör, är för att jag inte har någon redaktör än. Ingen som arbetar aktivt med mig, än så länge i alla fall. Till just den här lilla serien, jobbar jag med någon annan än Lena, som jag ju arbetar med annars. Men Lena kommer in till del tre av Fjällbackaserien, som jag ska börja redigera någon gång i höst, och hon är alltid delaktig i säljtextsarbetet. 

Jag hade väldigt gärna ägnat några veckor åt den andra delen i den här historien också, vi får väl se vad jag mäktar med. Just nu vill jag jobba så mycket det bara går.

Det jag ska vara ledig framöver går att räkna på ena handens fingrar. Midsommar ska vi till Kolmården, hurra, jag älskar de resorna med Jonathan och Linnea. Vår egen tradition. Det är en dag. 

Sedan ska jag tillbaka åt det hållet 1a juli, när en av mina bästa vänner fyller 60, i Söderköping. Det är dag två. 

Elton John den 8e juli, är nummer tre men där jag har en förhoppning om att kunna jobba först och gå på konsert sen. 

Fyran är dagen efter, 9e juli, då jag tar bilen till Fjällbacka för en månad i lägenheten där. 

Så av mina fyra veckor som återstår till deadline när jag kommer hem, går 4, möjligtvis 5, dagar bort, för en dag ska jag också till förlaget i stan och signera böcker. Säg att total en vecka går bort fram till 15 juli. 

Då återstår tre veckor. Gånger 10 000 per vecka. Det är 30 000. Plus de 46 000 jag redan har skrivit när jag kommer hem. Det är på HÅRET!

Men det ska gå!

Tjohej, denna matematik som gör mig så lugn, haha.

Idag stannade jag vid poolen, det var lite molnigt när jag väl kom ut. Jag lyssande på min ljudbok, en deckare, där jag redan från början räknade ut precis allt, men den var ändå bra. Kul att läsa och försöka lära sig hur man bygger upp just en krimhistoria. Jag skulle ju vilja skriva det någon gång ... när jag har tid!

Jag tillhör dem som INTE vill fatta hur det hänger ihop. Jag vill bli totallurad. Men det betyder ju att jag måste lära mig den konsten själv då, om jag ska skriva en sådan bok. 

JAJA. Det blir sen. 

Tjohej.

Jag har inte riktigt fått till det än,

 alltså att ha samma rutin varje dag. 

Men nu har jag i två dagar ätit frukost och skrivit de 500 första i foajén vilket har fungerat. 

Igår gick jag ut efter 1500, idag efter 1200. Bad, lite rörelse, sol, mer bad och hem till pass två. 

Händerna är redan mycket bättre, fötterna är dock problematiska. Jag har sprickor på framfoten som gör ont och ännu värre när jag badar för fukten gör att såren går upp igen. Men jag tror ändå att baden är bra, det känns så. 

Fötter insmörja med Helosan fotsalva. Den bästa! Men det krävs strumpor på, för den är rätt kladdig. 

Jag sover typ 7 timmar, och det gör att jag så här dags gäspar mest gäspar (klockan är 16.30 här just nu). Men jag ska få ihop i alla fall 500, har jag tänkt, sedan kanske slumra en stund. Alternativt äta en tidig middag, piggna till av maten, jobba det allra sista och somna tidigt. Vi får se hur det går. Mindre än tvåtusen nöjer jag mig inte med. 

På skrivresan i januari, på Kanarieöarna, hade jag ett galet flyt. Det har jag inte känt alls den här gången. Nu sitter det lite mer fast. Dels är det en annan typ av bok, mer lik mina allra första, och den jag skrev i vintras hade konflikter som drev den framåt och det finns inte i den här. 

Det är märkligt hur språket förändras när det blir upptempo. Mina böcker är alltid lättlästa, men nu blir det snudd på för enkelt. Det är intressant. Fjällbackaserien utspelas ju under tidigt 1900-tal, och det gör något med berättarspråket. Det är inget jag planerar eller behöver tänka på, det bara blir så. 

Jag tänker på hur det ska gå med min hud, om det enda som påverkar den är sol. Jag kan inte hålla på och resa hur mycket som helst för att kunna jobba utan plåster på hela händerna, för det har varken min firma eller mitt klimatsamvete råd med. Solarium, vanliga, har ju fungerat till viss del tycker jag, men det är ju också farligt. Och att åka till Hammarby sjöstad tre gånger i veckan och sola händer och fötter som jag gjorde 25 gånger under höst och vinter, är också påfrestande för mitt tålamod. 

Alltså måste jag boka en ny läkartid i höst. 

Nu ska jag käka en banan och jobba, hejhej

Ett stycke författare som ska ligga ned och jobba. 

Skrivdag 2 på skrivresan.

 Jag fick ihop det jag skulle igår, tjohej. Målet var satt till 2000 och idag är det högre, 2500. 

Igår funderade jag på hur jag ville dela in dagen, men tror att jag ska köra på nu på förmiddagen så mycket det bara går, och när jag sedan kommer ut får vi se. Jag struntar i frukost eftersom jag ändå inte är hungrig, utan tar lunchen direkt när jag kommer ut sen. Igår åt jag på stranden, det funkade finfint.

Jag badade ett långbad igår, upp och ned upp och ned i kanske 30 minuter, samtidigt som jag promenerade, men det var allt igår. Får se hur det blir idag. Det känns redan nu att det är varmare ut än igår.

Här finns ju A/C så det går ingen nöd på mig inne. Solen ligger på balkongen men jag har dragit för. I eftermiddag, när det är skugga, är det superskönt att sitta där. Det gjorde jag igår, och jobbade superbra. 

Här sitter jag!

Så allt är tippetopp (rummet, ett vanligt hotellrum, med kaffekokare och kylskåp, är superbra, jag sover som en stock!) utom maten, som knappt är ätbar faktiskt. Kall och torr. Men jag kan gå till mitt och mammas gamla hotell och äta kollade jag igår, och sedan finns det ju tusen restauranger till att välja bland. Jag betalade 1700 för frukost och middag, och det var ju lite slänga i sjön. Men så kan det bli. Någon morgon kanske jag är hungrig och då ska jag äta JÄTTEMYCKET!

Där har vi det. Bäst följer man förstås min resa på Instagram!

Det gick oerhört smidigt i natt.

 Jag vaknade halv tolv, väckarklockan stod på halv ett, men då kunde inte jag somna om så jag klev upp efter i alla fall tre timmars sömn, typ, gjorde hamburgare och min osötade lingonsylt och drack 2 koppar kaffe. 

Som jag hade planerat backade jag ur garaget klockan halv tre och det tog exakt 50 minuter till Arlanda och där var det ingen väntan någonstans, så när jag hade checkat in bagaget och passerat säkerhetskontrollen, var klockan bara fyra. 

Vi åkte ungefär på tid, en kvart sena typ, och landade exakt fyra timmar senare. Bussen tog kanske 1.10 och sedan var jag framme. 

Idag har jag inte gjort ett dugg förutom ätit, sovit och tagit en promenad.

Nu ska jag smörja in mina ledsna händer rejält händer och dra på mig engångshandskar över så det blir en riktig inpackning.

Hejsansvejan. 

Missar målet med medvetna 200 ord.

Så tar alltså med mig de första 20 tusen på resan som behöver bli minst 25 till innan jag kommer hem. Då har jag 3 veckor på mig till resterande 30. Mina grovmanus landar oftast på 75´ så jag räkna med det den här gången också. 

Annars idag pysslar jag mest fram till jag ska lägga mig vid sju-tiden. Jag var uppe fem, så jag hoppas kunna somna vid 8 ikväll och sova tills 00.30 (jag behöver ett par timmar hemma för att komma igång, innan jag åker mot Arlanda 02.30). Just nu är jag svintrött, men det brukar ju gå över. 

Senare ska jag göra "nattamat" och samtidigt middag, vad det nu blir. Kaffe och mat i natt blir super.

Näst på schemat står dusch, hårtvätt och målade tånaglar. Jag har filat fötterna så försiktigt jag kan, för mycket gör att hälarna spricker ännu mer och det vill jag verkligen inte, men jag behöver få bort de hårda kanterna. . 

Tidigt upp idag igen, vaknade halv sex

 och var uppe klockan sex.

Nu har jag kollat allt jag kollar varje morgon (bostadsförmedlingen och hemnet och tidningar) och har skrivit ihop ett kortare synopsis till bok 3 i Fjällbackaserien, som jag har skickat till min agentur. 

Jag ligger tusen ord back och önskar att det vore tvärtom, såklart, men det är bara att jobba på. Det får i alla fall inte bli mer! Så tvåtusen idag, sedan får vi se hur långt jag hinner med hemmapyssel efter jobbet. Badrumsgolvet är i alla fall klart, det tvättade jag i morse (det gör jag extremt ofta) samtidigt som jag slängde in mattorna i maskinen (det gör jag lika extremt ofta). För om jag inte är försiktigt när jag använder sprayen till min rygg (för att den inte ska vara så torr som alla massörer klagar på) blir det fett och halt på golvet och klibbigt på mattorna. 

Men det är det värt, ryggen är mycket bättre nu när jag skrubbar (med borste på skaft) och smörjer in den regelbundet. Det svåra är ju för mig att nå, jag har begränsad rörelseförmåga bakåt, på båda armarna, så når inte långt upp på ryggen (vissa kan ju möta händer bakom ryggen, en över axeln och en upp bakom, sjukt, för mig saknas det säkert 15 centimeter). Men jag vänder och vrider mig och sprayen är finfördelad, så jag tror att jag får olja över hela ryggen ändå (och golvet, då). 

Min ryggkrämsfördelare. Jag lägger krämen ovanpå kulorna och rattar runt, känns enklare att tvätta rent den efteråt.

I alla fall: Om jag gör klart resten av städeriet senare kan jag ju skriva i morgon också.

MOT 2000. Kämpa Åsa!

Jag tänker att tidig start är bra

 och idag var jag uppe halv sju. Än har jag inte kommit igång med jobbet men snart så.

Jag pratade med någon häromdagen som berättade om en annan person som inte kunde berätta varför den gjorde som den gjorde, eller kände som den kände, och jag tänkte efteråt att ibland kanske det inte är personen i sig det är fel på när vi inte får några svar, det kanske är fel på frågorna vi ställer?

Så hur formulerar man en fråga som utgår från personen man vill ha svar från, inte från ens egen agenda? Det är svinsvårt. Jag tror till exempel att de flesta har frågat vid något tillfälle "hur kunde du göra så mot mig?" Det går ju inte ens att svara på. 

Det finns så många fördelar med att gå i terapi. Där ställs frågor frågor från någon som inte har en agenda, som inte behöver höra vissa saker eller värderar ens svar. 

JAJA, det var bara något jag tänkte på efter det där samtalet. 

Idag ska jag skriva prick 2000 ord. I morgon också. På söndag är jag städ/pack/tvättahåretledig, och det kommer bara att funka om jag gör det jag ska idag och i morgon. En del har jag redan packat ned, jag vet vid det här laget vad jag behöver där, å andra sidan är det lätt att slarva då, så jag har ändå skrivit en lista. Jag har också småstädat, och förhoppningsvis behöver jag bara tvätta golven på söndag. 

Egentligen skulle jag behöva skura varenda skåplucka i köket, och SPISEN, vars pyrolys jag inte riktigt törs använda eftersom luckan sprack förra gången. Fast jag fick ju en ny lucka, så det borde funka. JAJA, jag gör det när jag kommer tillbaka. 

Jag har i alla fall gjort ett schema för söndag natt. Jag förstår att ni vill veta exakt hur planen ser ut. Varsågoda:

Klockan 01 måste jag kliva upp, äta något (som jag har förberett under söndagen, typ kyckling, broccoli och blomkål, bara att steka på) och dricka kaffe. 

02.30 backar jag ut från garaget och 

03.30 kör jag in i nästa på Arlanda (jag har förbokat förstås, det gör jag alltid, men ännu viktigare nu pga inget tåg till Arlanda/rälsen trasig). 

Check in öppnar 4.15 och avfärd är 6.15. 

Där har ni det!

Under skrivpasset igår skrattade jag hybrishögt, men om det var så roligt skrivet, eller om det var jag som bara scenen såg framför mig, vet jag inte. Jag vill skriva så att läsaren också ser. Det är det som är utmaningen. Och med det i tanken slänger jag mig över dagens beting. 

Tjohej!

Skulle ta bild på utsikt, men klickade innan jag hade vänt kameran, och därför får ni ta del av detta tjusiga fruntimmer.

På måndag klockan 6.00 åker jag till Cypern i två veckor.

 Det är de enda veckorna som funkar, och jag hittade en resa med TUI som passar mig och min budget, där det finns skrivbord/bord och stol på rummet. Målet är 2500 per dag gånger 12 skrivdagar, är lika med 30 000. Högt ställt mål, som kanske måste revideras ned till 25, men jag vet ju vilken takt jag kan ha på skrivandet när jag reser iväg så där. Det vanliga är att jag delar upp det i tre delar, och om jag bara fixar 1500 i första skrivpasset klarar jag oftast målet 2500 på en dag. 

Jag kommer hem den 19e, ska göra listor till förlaget, det blir midsommar, jag sak signera böcker den 26e el 27, någon nätgrej och lite sånt runt det datumet, så ju mer jag kan jobba på min skrivresa desto bättre.

Just nu börjar mitt psoriasis återkomma även på överhanden (heter det så?) och jag vet inte varför. Någon gång får jag väl ägna mig åt att acceptera sjukdomen, men det är svårt. Jag kämpar för att få bort den, och bara tanken på att den alltid kommer att finnas och att mina händer och fötter ska gå sönder som nu är svår.

Det kommer på knölarna på båda händerna idag, igår märkte jag inte det.

Men samma typ av utslag är aktivt på armbågarna sedan en vecka tillbaka, så det hänger nog ihop.

Och så börjar vi om med nya sprickor på tummen som var läkt från förra omgången för en vecka sedan.

Och även om tummen gör ont, är det pekfingret som oroar mig mest för när det spricker är det så svårt att jobba. Jag har bedövningskrämer, bedövningsplåster, men det hjälper ju bara en liten stund. Jag skriver ju hela dagarna.

JAJA. Sol har hjälpt tidigare, jag hoppas verkligen att den gör det nu också. Cypern är solsäkert, det är en anledning att lägga skrivresan just dit. 

Igår blev det inget skrivet alls. Förlaget ville ha nya bilder från då, och det var bara att börja gräva i då- lådan. Och då blev jag fast. Jag har sett de flesta tidigare, men bara en gång, och nu kunde jag granska dem närmare, så arbetsdagen gick åt till det. Jag tvättade av min telefon med fönstertvättrengöring på en servett, för naturligtvis är den också insmörjd med krämer precis som datorn, och tog bilder som INTE var suddiga ...  

Sedan firade vi LINNEA!

Mina finaste!

Kolla all god mat. Starkt och gott. 

Hennes familj från Östersund var här och vi åt middag, asiatiskt, på Surfers. Supergott och fantastisk service. Sedan körde jag tre ur gänget hem, medan andra gick vidare.

Idag är jag trött, jag drack en osmart kopp kaffe klockan 22 igår och 3 i natt vaknade jag, satte på tv:n och kunde till sist somna om i ett par timmar, men det gäspas i Farsta idag kan jag säga. 

Nu jobb, tjohej!